Hem

Bibeln på ett år

Gårdagens text

Helbibel - lördag 27/11

Dan 4:1-37, Ps 119:81-96, Ords 28:17-18, 2 Pet 1:1-21


Dan 4:1-37

Nebukadnessars andra dröm – ett träd som huggs ned

Ruinerna av antika Babylon i nuvarande Irak. Foto från kullen där Saddam Hussein byggde sitt sommarpalats.

1Jag, Nebukadnessar, levde i fred (lugn och ro utan sorger) i mitt hus (hem) och njöt av all framgång (lyx och god hälsa) i mitt palats.

[Det är en tid av fred. Stora delar av den dåvarande världen hade intagits av babylonierna. Året skulle kunna vara 581 f.Kr., se vers 30. I så fall är det drygt 20 år sedan Daniel och hans vänner hade tagits till fånga.]

2[Plötsligt skakades Nebukadnessars bekymmersfria liv.] Jag hade en dröm som skrämde mig. Tankarna jag fick när jag låg på min bädd, och synen jag hade i mitt huvud, skrämde mig. 3Jag beordrade alla Babylons visa män att komma inför mig och ge mig uttydningen av drömmen. 4Då kom spåmännen (skrivare, från ordet för penna), besvärjarna (exorcister, medier som talade med andar), drömtydarna (kaldéerna) och astrologerna (från ordet att rista, avgöra och utröna). Jag berättade min dröm, men de kunde inte ge någon uttydning. 5Till sist kom Daniel inför mig.

[Ingen förklaring ges till varför Daniel dröjde. Det kan ha varit medvetet, för att visa de hedniska drömtydarnas oförmåga, eller så var det praktiska orsaker; kanske var han på resa, se Dan 8:2. Hans ledande position som satrap kan också ha inneburit att han administrerade arbetet. I så fall kom bara de ärenden, som hans underordnade inte klarade av, på hans bord, se Dan 2:49; 3:12; 4:6.]

[Nebukadnessar ger nu en kommentar på Daniels babyloniska namn:] Han kallades Belteshassar efter min [och Babylons] guds namn [Bel, generellt namn för den högsta guden i Babylon som vid den här tiden var Marduk, se Dan 1:7], och i vilken gudars ande är. Jag berättade min dröm för honom: 6"Belteshassar, du som är den störste (högst uppsatte, ledare) bland spåmännen, jag vet att heliga gudars ande bor i dig och att ingen hemlighet är för svår för dig. Säg mig vad jag såg i min dröm och vad det betyder!"

[Det har gått över 20 år sedan Daniel tydde kungens första drömsyn där han sett en staty, se kapitel 2. Den unge Daniel fick då en hög position, se Dan 2:48, som han fortfarande hade kvar, vilket visar på hans trofasthet.]

Synen

7[Nebukadnessar återberättar synen för Daniel:] "Detta var synen jag såg när jag låg på min bädd:
Jag såg ett träd mitt på (i centrum av) jorden,
    och det var mycket högt.

[Daniel identifierar trädet som en bild på Nebukadnessar själv och det babyloniska riket. Att det står centralt och breder ut sig i alla riktningar beskriver hur det genomsyrar och påverkar hela världen. Träd används ofta i Bibeln: Livets träd stod mitt i Edens lustgård, se 1 Mos 2:9. Både landet Assyrien och farao i Egypten liknas vid ett träd av Hesekiel, se Hes 31:1-18. Jesus liknar Gudsriket vid ett stort träd, se Matt 13:32. En lertavla som hittats i Babylon beskriver hur Nebukadnessars rike liknas vid ett träd.]

8Trädet växte sig stort och mäktigt. Toppen reste sig högt i skyn; den kunde ses från jordens (landet, rikets) yttersta gräns. [Kan vara en anspelning på arrogans, på motsvarande sätt som Babels torn reste sig mot skyn, se 1 Mos 11:1-9.] 9Dess lövverk var vackert. Det bar rikligt med frukt, tillräckligt med föda för alla. Markens djur (djuren på fältet) fann skugga under det, och himmelens fåglar byggde bo bland grenarna. Allt levande (allt kött) fick sin föda från det.
10[Men det var inte allt, mer hände.] I synerna som kom [fortsatte att komma] när jag låg på min bädd såg jag en helig väktare (ängel) komma ner från himlen.

[Ordagrant två ord: 'en väktare, någon som är vaken och vaktar' följt av 'en helig en'. Uttrycket återfinns bara i detta kapitel, se vers 10, 13 och 23. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter med "angelo" som är ängel och budbärare.]

11Han sade med hög röst [med stor kraft]:
'Hugg ner trädet och skär av grenarna,
    rensa bort lövverket och sprid ut (kasta bort) frukten.
Låt djuren [som haft skydd] under trädet fly bort, och fåglarna lämna grenarna,
     12men lämna kvar stubben med dess rötter i jorden.

[Även om trädet huggs ner finns den livgivande roten kvar. Detta är en exakt beskrivning på vad som kommer att ske med Nebukadnessar då han blir galen och förlorar sitt rike, men återfår det när han kommit till besinning igen. Att drömmen handlar om en person blir också helt tydligt. Trädet och stubben beskrivs från och med nu som en människa med ett hjärta och i termerna honom och han.]

Bunden med kedjor av järn och koppar,
    omgiven av markens gräs:

Låt honom bli fuktad av himmelens dagg.
Låt hans lott vara med djuren bland markens gröda.
13Låt hans hjärta förvandlas från en människas hjärta,
    och låt honom få ett djurs hjärta [bli förvirrad, inte längre bete sig mänskligt].
    [Det finns en psykisk sjukdom, lykantropi, där en människa tror sig vara ett djur.]
Låt sju tidsperioder gå (passera) över honom. [Troligtvis syftar det på 7 år.]

14Så är det bestämt genom väktarna [se vers 13],
    och så är det befallt av de heliga [änglarna, se även 1 Kor 6:3].
Detta för att de levande [alla folk] ska veta att den Högste råder över människornas riken (mänskligheten på jorden).
Han ger dem till vem han vill,
    och kan resa upp den ringaste av människor [till att få makt att regera].'
15Detta var drömmen som jag, kung Nebukadnessar, hade. Tala nu om för mig, Belteshassar [Daniels babyloniska namn, se Dan 1:7], vad drömmen betyder (ge uttydningen). Ingen av de vise männen i mitt rike kan tyda den, men du kan, för heliga gudars ande är i dig."

Daniel tolkar synen
16[Daniels barmhärtighet blir synlig i hur han förmedlar tolkningen. Daniel skulle kunnat ha gett uttydningen och gått därifrån, istället ser vi Daniels medlidande. Han blir personligt berörd och har svårt att veta hur han ska förmedla budskapet. Daniel är inte känslokall för en dom över en hednisk kung som fört bort honom från sitt hemland. Hans engagemang visar sig även i hans avslutande råd där han vädjar till Nebukadnessar att omvända sig. Daniels tillvägagångssätt ger en biblisk mall för hur ett budskap om dom förmedlas i kärlek med praktiska instruktioner.]

Daniel, som kallades Belteshassar, blev till en början synbart bestört (chockerad, tagen), uppfylld av oroliga (skrämmande) tankar.
    Men kungen sade: "Belteshassar, låt inte drömmen eller tydningen skrämma dig."
    Belteshassar [Daniel] svarade: "Min herre, om drömmen ändå hade gällt dina fiender, och betydelsen dina motståndare! 17Trädet som du såg växa och bli mäktigt, vars topp som nådde till himlen, synligt över hela världen, 18vars lövverk var vackert och hade så mycket frukt att det räckte till föda för alla, under vilket markens djur bodde och i vars grenar himlens fåglar hade sina bon – 19det är du, o konung! Du har blivit stor och mäktig, din makt når ända upp till himlen och ditt välde (makt, inflytande) sträcker sig till världens ände. 20Vad det gäller den heliga väktare som kungen såg komma ned från himlen som sade:
'Hugg ner trädet och förstör det,
    men lämna stubben med rötterna kvar i jorden.
Bunden med kedjor av järn och koppar, omgiven av markens gräs: Låt honom bli fuktad av himmelens dagg och leva med markens djur, tills sju tidsperioder [år] har gått fram över honom.'
21Här är betydelsen, o kung; detta är vad den Högste har beslutat att låta drabba dig, min herre och kung: 22Du kommer att drivas bort från människor och tvingas bo bland markens djur. Du kommer att äta gräs som en oxe och fuktas av himlens dagg. Sju tidsperioder [år] ska passera (gå över dig), tills du insett att den Högste [Gud] regerar över alla riken på jorden och han ger dem åt vem han vill.
     23Det som uttalades [av väktarna] om trädets stubbe, att rötterna skulle lämnas kvar, det betyder att du ska återfå ditt rike när du har förstått (lärt dig och insett) att det är [Gud i] himlen som har makten (regerar).
     24Så därför, o konung, lyd (välkomna) mitt råd: Bryt dig loss (befria dig) från din synd [som när ok runt en hals bryts] och gör det som är rätt [lev rättfärdigt]; istället för att göra det som är ont, var barmhärtig mot de fattiga [Jes 1:17]. Det kan hända att din framgång (lycka, välgång) då kan bestå."

Kungens dröm blir verklighet

De hängande trädgårdarna av Marten Heemskerck (1498–1574).

25Allt detta drabbade kung Nebukadnessar. 26Tolv månader senare gick kungen omkring på taket till sitt palats i Babylon.

[Från sitt palats kunde Nebukadnessar se ut över staden och alla hans lyckade byggnadsprojekt. Här fanns de hängande trädgårdarna, som grekerna senare kom att beteckna som ett av världens sju underverk. För att bygga allt detta krävdes en enorm arbetsstyrka där många hade usla förhållanden, något som Daniel troligen refererar till, se vers 24. Den romerska historikern Herodotos beskriver hur staden var rektangulär där varje sida var över 2 mil lång. Genom staden flöt floden Eufrat och ett avancerat system med kanaler gav bevattning. Den yttre muren var 9 mil lång, 100 meter hög och 25 meter bred. Han skriver att den var så bred att två hästekipage, vardera med fyra hästar i bredd, med lätthet kunde mötas på den. Från Ishtarporten ledde paradgatan in till Marduks tempel. Totalt fanns över 50 tempel, 180 altare till Ishtar och en guldstaty av Baal. Centralt fanns också en ziggurat, som var ett torn, en nybyggd replik av Babels torn som tidigare funnits i staden. Nebukadnessar hade tre palats, där den storslagna festsalen i ett av dem beskrivs i nästa kapitel.]

27Han sade [till sig själv]: "Se, är inte detta det stora Babylon som jag har byggt, som mitt kungliga residens genom min väldiga makt, till min ära?" 28Medan orden ännu var på kungens läppar kom (ordagrant "föll") en röst från himlen [troligtvis är det en ängel som tillkännager domen]: "Kung Nebukadnessar, detta är sagt om dig: Ditt rike har tagits från dig! 29Du ska drivas bort från människorna och tvingas bo bland markens djur. Du kommer att äta gräs som en oxe. Sju tidsperioder [år] ska passera (gå över dig), tills du insett att den Högste råder över människornas riken och ger dem åt vem han vill."

Nebukadnessars galenskap, målning av William Blake (1795).

30Där och då gick orden i uppfyllelse över Nebukadnessar. Han blev utstött från människorna och åt gräs som en oxe. Himlens dagg fuktade hans kropp tills hans hår växte och blev som örnfjädrar och hans naglar blev som fågelklor.

[Det är ovanligt att denna typ av händelser skulle dokumenteras, eftersom det inte gav en positiv bild av kungen, dock kan en av de tusentals lertavlor med kilskrift från Babylon ge svar. Tavlan, som har beteckningen BM 34113 och finns i arkiven på Brittiska museet, nämner Nebukadnessars namn och har bland annat följande text: "Livet har mist sin mening för honom... han ger motstridiga order... han visar ingen kärlek för sina barn... familj och släkt finns inte längre." Det är också intressant att under en sjuårsperiod mellan 582 och 575 f.Kr. finns det inga dokumenterade händelser eller förordningar från babyloniska riket. Det skulle kunna tala för att det var då Nebukadnessar var avsidestagen.]

31"När den tiden [de sju åren] hade gått, lyfte jag, Nebukadnessar, mina ögon mot himlen. [Från sitt palats hade han tittat ned på staden i högmod, nu är det från markens gräs han lyfter sin blick mot Gud i ödmjukhet.] Mitt förstånd återvände. Jag prisade den Högste och lovade och ärade honom som lever för evigt:
Hans välde är ett evigt välde!
Hans rike (kungliga styre) varar från släkte till släkte.
32Jordens invånare är att betrakta som ingenting [i jämförelse med Guds styre, se Jes 40:17].
Han gör som han vill med himlens härskara och med jordens invånare. Ingen kan stå emot hans [mäktiga] hand eller [ifrågasättande] säga till honom: 'Vad har du gjort?'
33Där och då fick jag tillbaka mitt förstånd. Även min härlighet och glans kom tillbaka, till ära för mitt rike. Mina rådgivare och stormän sökte upp mig. Jag blev på nytt insatt i mitt rike och jag fick än större storhet. [Gud ärar den som ärar honom, se 1 Sam 2:30.] 34Därför vill jag, Nebukadnessar, nu prisa, upphöja och ära himlens konung. Allt han gör är rätt (sanning) och rättvist (rättfärdigt) och han kan ödmjuka de som beter sig högmodigt."

Ps 119:81-96

כ – Kaf

Piktogrammet avbildar en utsträckt hand.

81[Den elfte hebreiska bokstaven är: כ – Kaf. Talvärdet är 20. Tecknet avbildar en utsträckt hand. Den kan både symbolisera givmildhet, genom att sträcka ut handen för att välsigna, men också för att ta emot. Hela detta stycke domineras av upplevelse att var under hård press. Hebr. kala betyder att något tar slut eller blir förgjort. Ordet används tre gånger översätts förgås och förtärt, se vers 81, 82 och 87.]

Min själ (hela min person) förgås (är utmattad, utarmad och trängtar) efter din frälsning (räddning),
    på ditt ord (hebr. davar) hoppas jag.
82Mina ögon förgås (är uttröttade, mattas av längtan) efter ditt löftesord (hebr. imrah),
    jag säger: "När ska du trösta mig?"

83För jag har blivit som en vinlägel i rök,
    likväl glömmer jag inte dina förordningar (hebr. chuqim).
    [Vinläglar gjordes av skinn som blir torrt och sprucket när det utsätts för större mängder rök.]
84Hur många [hur få] är din tjänares dagar?
    När ska du verkställa domen (hebr. mishpat) på dem som förföljer mig?
85De stolta [som arrogant reser sig mot Gud] har grävt en djup grop för mig,
    vilket är emot din undervisning (Torah).

86[Vers 86-87 formar en kiasm där den centrala versen är en önskan om Guds hjälp.]

Alla dina budord (hebr. mitzvot) är trofasta,
de [ogudaktiga, se vers 85] förföljer mig för ingenting,
hjälp mig du.
87De har nästan förtärt (utplånat, hebr. kalal) mig på jorden,
men för min del har jag inte försakat något av dina påbud (hebr. piqudim).

88I din nåd (med din omsorgsfulla kärlek) – ge mig liv (bevara, återuppliva mig)
    och jag ska följa din muns alla stadgar (hebr. edot).

[Denna vers är psalmens mittpunkt om man räknar hebreiska ord. Fram till och med vers 88a är det 530 ord och från vers 89 till sista versen (vers 176) är det också 530 ord. Den sista raden (vers 88b) består av tre hebreiska ord. Det centrala ordet är edot och den centrala frasen, och psalmens centrala budskap, är: "och jag önskar att följa – dina vittnesbörd – från din mun"!]

ל – Lamed

Piktogrammet avbildar en herdestav eller en oxpiska. Det är den högsta bokstaven i det hebreiska alfabetet.

89[Den tolfte hebreiska bokstaven är: ל – Lamed. Talvärdet är 30. Den är storleksmässigt den längsta bokstaven i det hebreiska alfabetet. Det gör att den står ut i en text och är väl synlig eftersom det är den enda bokstaven som är så hög så den sticker upp ovanför den tänkta topplinjen längs överkanten på bokstäverna. Tecknet avbildar en herdestav eller oxpiska. Den beskriver ofta auktoritet, eller något som motiverar och gör så att något sker. Som den högsta bokstaven sträcker den sig uppåt mot himlen och kopplar ihop bokstäverna med himmelen.]

För evigt Herre (Jahve)
    står ditt ord (hebr. davar) fast i himlarna.
90Från generation till generation varar din trofasthet,
    du har grundat jorden och den står fast.
91Enligt dina påbud (hebr. mishpatim) består de än idag,
    för alla ting är dina tjänare.
92Om inte din undervisning (Torah) hade varit min lust,
    skulle jag ha gått under i mina bedrövelser.

93Jag ska aldrig glömma dina påbud (hebr. piqudim),
    för med dem har du upplivat mig (bevarat, låtit mig få leva och vara frisk).
94Jag är din, fräls (rädda) mig
    för jag har frågat efter (sökt, tagit min tillflykt till) dina påbud (hebr. piqudim).
95De onda har väntat mig för att kunna förgöra mig,
    men jag begrundar (tänker noga på) dina vittnesbörd (hebr. edot).
96Jag har sett ett slut (en gräns) på varje fulländning,
    men dina budord (hebr. mitzvot) saknar begränsning.

Ords 28:17-18

17Om en man medvetet utgjuter en människas blod [mördar någon],
    blir han en flykting ända till sin egen grav,
    låt ingen understödja (hjälpa, försörja) honom.

18Den som vandrar rättfärdigt (har integritet) ska bli räddad (befriad, frälst),
    men den som går orätta vägar (säger en sak men gör en annan),
    hans fall kommer plötsligt.

2 Pet 1:1-21

ANDRA PETRUSBREVET
[Introduktion: Petrus visste att hans utträde ur den här världen var nära, 2 Pet 1:14-15. Detta är Petrus andliga testamente. Ordet kunskap används ofta i detta brev, och syftar inte bara på en ren intellektuell kunskap utan också på en personlig relation med Jesus. Petrus uppmanar till att låta tron bli synlig i den troendes liv. Han varnar även falska lärare och dem som avfärdar att Jesus ska komma tillbaka. Brevet betonar också Guds ord, både i Gamla och Nya testamentet, och refererar till Paulus brev, se 2 Pet 3:15-16.

Struktur:
1. Att känna Jesus personligen, kapitel 1.
2. Falska lärare, kapitel 2.
3. Jesu återkomst, kapitel 3.

Skrivet: Omkring år 64-65 e.Kr.

Till: Alla troende, se 2 Pet 2:1. Att detta är "det andra brevet", se 2 Pet 3:1, indikerar att det kan ha skickats till samma mottagare som det första brevet: kristna i nuvarande norra Turkiet, regionerna Pontus, Galatien, Kappadokien, Asien och Bithynien, se 1 Pet 1:1.

Från: Troligtvis Rom.

Författare: Petrus, en av de tolv apostlarna.

Petrus var fiskaren från Galileen som blev en människofiskare. Han hette Simon men Jesus gav honom ett nytt namn – Petrus, som betyder sten, se Joh 1:42. Petrus blev en liten sten på klippan Jesus. I evangelierna framträder han som den ledande bland lärjungarna och var ofta den som tog till orda. Han förnekade Jesus tre gånger men blev upprättad. På pingstdagen predikar han frimodigt och 3 000 kommer till tro på Jesus, många av dem är mottagare av detta brev, se områdena i Apg 2:8-10 och 1 Pet 1:1. Han var gift och hans hustru följde med på hans resor, se 1 Kor 9:5. Enligt traditionen dog han martyrdöden i Rom under kejsar Neros förföljelse.]


Hälsning
1[Från] Simeon [Simon] Petrus, Jesu den Smordes (Messias, Kristi)
    tjänare (slav, livegen – gr. doulos) och apostel (sändebud, ambassadör).

[Petrus använder inte den vanliga grekiska formen "Simon" för att presentera sig, utan "Simeon", som ligger närmare namnets hebreiska ursprung. I sitt första brev skriver han bara Petrus, se 1 Pet 1:1, som var namnet Jesus gav honom, se Joh 1:42. Genom att ta med båda dessa namn (och även kalla sig tjänare) visar han på den förvandling som skett i hans liv.]

Till dem som genom (i) vår Guds och Frälsares – Jesu den Smordes (Messias, Kristi)
    rättfärdighet har tagit emot en [precis] lika dyrbar tro som vi.

2Må nåd (favör) och frid (fullständig harmoni)
    vara över er i överflöd (multipliceras, förökas),
    genom (i) kunskapen [som är specifik och baserad på personlig erfarenhet] om Gud och Jesus, vår Herre.

Var uthålliga och väx i tron

Gud har gett oss allt vi behöver
3Hans gudomliga kraft har alltså gett oss allt [vi behöver] för liv [Guds överflödande liv] och gudsfruktan (helighet, fromhet, andäktighet, vördnad, hängivenhet) [ett liv som behagar Gud] genom kunskapen om (den specifika personliga erfarenheten av) denne som har kallat oss till sin egen ära (härlighet) och godhet (ärbarhet, dygd, kraft, renhet; höga moraliska standard). 4Genom dem [ära och helighet] har han gett oss enormt stora och dyrbara löften, så att ni genom [att ta till sig dem och agera efter] dem kan få del av Guds natur, efter att ha flytt från det fördärv (förgängelse, ruttenhet) som finns i världen på grund av det onda begäret (längtan efter det förbjudna).

Lev ut tron
5Av den anledningen [löftena och relationen med Jesus som ger ära och helighet, se vers 3-4], gör allt ni kan (ansträng er till det yttersta, gör vad ni kan) för att
förse (understödja, ikläda, kultivera) er tro
    med godhet (dygd, en hög moralisk karaktär som visar sig praktiskt),
genom godhet [att leva efter en hög moralisk standard utvecklas er]
    kunskap [den personliga erfarenheten av Jesus],
6genom [att leva i] kunskapen [en levande relation med Jesus, utvecklas er]
    självbehärskning (självkontroll),
genom [att utöva] självbehärskning [utvecklas er]
    uthållighet (ståndaktighet) [att ni kan så fast och stanna kvar även under prövningar],
genom [att utöva] uthållighet [utvecklas er]
    gudsfruktan (helighet, ett liv som behagar Gud),
7genom gudsfruktan [i den levande relationen med Gud utvecklas er]
    syskonkärlek (vänskap med varandra),
genom [att leva i] syskonkärlek [utvecklas er]
    kärlek [som är osjälvisk och utgivande].
8För om alla dessa [sju] kvaliteter [en hög moralisk standard, kunskap, självkontroll, uthållighet, gudsfruktan, syskonkärlek och kärlek] verkligen finns hos er och ständigt växer, så förhindrar det er att bli overksamma eller utan frukt i er strävan att lära känna vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) mer intimt. 9Den som saknar dessa kvaliteter är blind. Han är [andligt] närsynt (ser bara det jordiska som är nära honom och inte det himmelska perspektivet), eftersom han har glömt att han blivit renad från tidigare synder.

10Därför, mina syskon (bröder och systrar i tron), gör ert yttersta för att befästa er kallelse och utkorelse. [Kallelsen äger rum när vi tar emot Jesus, medan utkorelsen skedde innan världen skapades. Båda två utgår från Gud och har sin källa i honom, men den troende bekräftar dem genom att växa, och andens frukt ger påtagliga bevis för det nya livet.] För om ni gör det ska ni aldrig, nej aldrig någonsin, falla. 11På det sättet ska ni rikligen få allt ni behöver för ert intåg (er ankomst) till vår Herre och Frälsare Jesu den Smordes (Kristi) eviga rike.

En påminnelse
12[Tre gånger i följande verser talar Petrus om att komma ihåg andliga sanningar. Drygt trettio år tidigare hade Jesus förutsagt att Petrus skulle dö martyrdöden, se Joh 21:18-19. Petrus visste att stunden för hans uppbrott var nära, se vers 14.]

Därför tänker jag ständigt påminna er om detta, trots att ni redan vet det och är befästa i den sanning som ni har. 13Jag ser det som min plikt att väcka (aktivera, skaka liv i) er med mina påminnelser så länge jag är kvar i detta tält. [Vår jordiska kropp liknas vid en förgänglig temporär boning.] 14Jag vet att jag snart ska lägga av mig mitt tält [jordiska kropp]. Det har vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) visat mig. 15Men jag vill göra vad jag kan för att ni också efter min bortgång (uttåg – gr. exodus) alltid ska minnas detta.

Guds ord är sant och trovärdigt

Apostlarnas ögonvittnesskildring
16När vi berättade om vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) kraft och personliga ankomst [Jesu förvandling och närvaro på förklaringsberget, se Mark 9:1-13], byggde vår berättelse inte på några listigt hopdiktade sagor. [Det var inga fantasiberättelser som många gnostiker använde sig av för att dra åhörare och väcka intresse, se 2 Pet 2:3.] Nej tvärtom, vi såg med egna ögon hans majestät (gudomliga, konungsliga auktoritet och storslagna kraft).
     17För [vi var med när] han fick ta emot ära och härlighet från (intill, alldeles bredvid) Gud, Fadern. En röst kom från denna majestätiska härlighet [i det ljus som strålade över Jesus]: "Detta är min älskade son som jag gett min favör till (har behag i, är belåten med, som är utvald)." 18Vi [Petrus, Jakob och Johannes] hörde den rösten som kom från himlen [Guds tron], för vi var med honom på det heliga berget. [Matt 17:1-9; Mark 9:2]

Det profetiska ordet är trovärdigt
19Och vi har också profeternas mycket pålitliga ord. [Förutom Petrus ögonvittnesberättelse på förklaringsberget har vi alla profetiorna i Gamla testamentet som vittnar om att Jesus skulle komma.] Ni gör helt rätt i att ständigt undersöka (ta fasta på, ge akt på) profetiorna, de lyser som en lampa på en mörk (moraliskt förmörkad) plats, tills dagen gryr och morgonstjärnan [Jesus] går upp i era hjärtan.
     20Framför allt (först och främst) måste ni förstå att ingen profetia i Skriften har sitt ursprung från någons egen fantasi (inbillning). 21Ingen profetia har någonsin kommit som resultat av mänsklig vilja, utan ledda (burna, drivna) av den helige Ande har människor talat [burit fram och förmedlat] ord från Gud.
Gårdagens text

Planer

Stäng  


Helbibel