Hem

Bibeln på ett år

Gårdagens text

Helbibel - tisdag 28/9

Jes 54:1-57:14, Ps 70:1-6, Ords 24:8, Ef 6:1-24


Jes 54:1-57:14

Guds framtid för Israel
1Sjung du ofruktsamma
    som inte har fött barn!
Öppna din mun och sjung och låt din mun ropa av fröjd,
    du som inte har haft födslovärkar!
Ty de ensammas barn är många,
    de är fler än de barn som gifta par har, säger Herren (Jahve).
    [Citeras av Paulus i Gal 4:27.]
2Gör platsen stor,
    utvidga den för dina tält,
    spänn ut tältdukarna på ditt tabernakel;
håll ingenting tillbaka (var inte sparsam),
    förläng dina tältlinor
    och förstärk dina pålar [som du fäster tältlinorna i].

[Nu räcker det inte med enkla tältpinnar, det krävs större och starkare pålar! Hebreiskan använder både ordet för tält och tabernakel. I Joh 1:14 står det uttryckligen att Gud "tabernaklar" – tar sin boning och tältar – hos oss. När återlösningen är ett ömsesidigt faktum bor den Helige Ande i en troende människa. Här finns även en profetisk förebild utifrån de tolv stammarnas placering som bildar ett kors med tabernaklet i skärningspunkten, se 4 Mos 2.]

3För åt både höger och vänster ska du utbreda dig (bryta in på ny mark)
    och din säd (dina ättlingar) ska ärva länderna (hedningarnas nationer)
    och de ödelagda städerna ska de befolka (åter fylla med invånare).
4Frukta inte,
    för du ska inte skämmas!
Låt dig inte generas,
    för du ska inte mer förödmjukas.
Du ska glömma bort din ungdoms skam
    och ditt änkestånds vanära ska du inte mer komma ihåg.

[Att vi alla här liknas vid änkor hör ihop med att den viktigaste uppgiften som en återlösare har är att se till att när någon blir änka så måste det finnas barn till den avlidne mannen för att inte någon del av landet ska hamna i orätta händer på grund av avsaknad av arvingar. Vi är alla, både män och kvinnor, del av Jesu brud när vi blir frälsta, se Ef 5:25-27; Upp 21:2.]

5Din man är din skapare,
    Herren (Jahve) Sebaot är hans namn.
Din återlösare (hebr. goel) är Israels Helige
    som heter hela jordens Gud (Elohim).
6Som en kvinna med en övergiven och sörjande ande,
    kallade Herren (Jahve) på dig,
    som en förkastad ungdomshustru, säger Gud (Elohim).
7Ett kort ögonblick övergav jag dig,
    men i stor kärlek vill jag samla dig igen.
8För ett ögonblick dolde jag mitt ansikte för dig i häftig vrede,
    men i evig nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet) ska jag visa min kärlek (nåderika barmhärtighet) över dig",
säger Herren, din återlösare.

[Syftar dels på tiden då Israels folk var bortförda som fångar i Babylon, men även på framtida händelser.]

9Denna tid kan liknas vid Noas dagar [1 Mos 6-9],
    när jag lovade att Noas flod aldrig skulle komma över jorden igen [1 Mos 9:11].
På samma sätt lovar jag nu att aldrig mer bli arg på dig
    eller tillrättavisa dig (tydligt visa dig vad du gjort fel och gå till rätta med dig).
10Även om bergen rubbas (försvinner, byter form)
    och höjderna vacklar (faller ner),
så ska min trohet mot dig inte försvinna
    och mitt fridsförbund inte vackla",
säger Herren, han som älskar dig.

11Du drabbade [stad], kringkastad av stormar utan tröst.
    Se, jag ska sätta dina stenar i vackra färger och lägga dina grundvalar med safirer.
12Jag ska göra dina krön (tinnar, överdelar) av rubiner
    och dina portar av karbunkel
    och hela din inhägnad (gräns, det som omgärdar ditt kvarter, utrymme) av dyrbara stenar.
13Alla dina söner (barn) ska undervisas av Herren (Jahve),
    och dina söner (barn) ska ha stor frid (stor ro, stillhet, vila; fullständig harmoni – hebr. rav shalom).
14I rättfärdighet ska du vara grundad (djupt rotad),
du ska vara fjärran från förtryck,
    du ska inte frukta (vara rädd),
    och inte fördärv –
för det ska inte komma nära dig.
15Om man sammangaddar sig mot dig [om fiender smider onda planer, se Ps 2:2], är det inte från mig,
    den som går i förbund mot dig, ska falla över dig (bli tillfångatagen av dig).
16Se, jag har skapat smeden som blåser på kolelden
    och gör (formar, tillverkar) ett vapen för dess syfte,
och jag har skapat fördärvaren som ödelägger.
17Inget vapen som smids [ingen anklagelsepunkt som tar form] mot dig
    ska ha framgång (ska lyckas, ha effekt; kunna bryta fram eller pressa sig på)
och varje tunga (röst, även med betydelsen: baktalare, pratmakare) som sätter (ordagrant reser) sig till doms över dig [med dömande uttalanden och anklagelser]
    ska du fördöma (motbevisa och förklara skyldig i domstolen; visa bort från dig).
Detta [frid, rättfärdighet, säkerhet och seger över motstånd] är Herrens (Jahves) tjänares (livegnas) arvedel (lott, gåva),
    och deras rättfärdighet (rättfärdigande, försvar) kommer från mig förkunnar (deklarerar, proklamerar) Herren (Jahve).

Israels trolöshet och avgudadyrkan
1De rättfärdiga förgås (försvinner, dunstar bort)
    och ingen människa lägger det på hjärtat (noterar det).
Gudfruktiga människor tas bort,
    men ingen tänker att den rättfärdige bevaras från (tas bort från ansiktet av; från att se) den kommande ondskan.
     2Han kommer in i frid (ro, stillhet, vila – fullständig harmoni) [i kontrast till förföljelsen här på jorden]
de som vandrar i sin uppriktighet (rättfärdigt) – de vilar på sina bäddar [dödens vila].

3Men ni – kom hit, ni trollkvinnors söner,
    avkomma till äktenskapsbrytare och skökor.
4Mot vem hånar ni (tuppar upp dig själv)?
    Mot vem gör du din mun vidöppen och räcker ut tungan?
Är ni inte barn till överträdelsen
    och falskhetens säd (avkomma)?

Barnoffer till avguden Molok, av Charles Foster 1897.

5Ni som upptänder er själva bland terebinterna
    och under varje lövbärande träd,
som slaktar barnen i dalarna [barnoffer till Molok, se 3 Mos 18:21; 2 Kung 23:19; Jer 32:35],
    under klippornas klyftor.
6I dalens lena (stenar) har du din del,
    de, de är din lott.
Över dem har du utgjutit drickoffer,
    du har offrat matoffer [3 Mos 2:1].
Ska jag tillåta mig själv att vara stilla inför dessa ting?

[Att hebreiska ordet hem (de) upprepas två gånger förstärker att dessa lena stenar som används som offeraltare är något helgjutet och genuint som man ägnar sig åt helhjärtat, vilket misshagar Herren, då det är han som ensam borde ha denna vår överlåtelse. Det finns också en ordlek med uttrycket chalka som upprepas två gånger i den första meningen. Ordet betyder både "len" och att ha "sin del" eller "sin lott", kan också avse en "avskild plats".]

7Överst (ovanpå) ett högt och upphöjt berg har du placerat din bädd,
    dit går du också för att offra dina offer.
8Och bakom dörren och dörrposten
    har du satt upp dina minnesmärken.
För du har gått upp från (lämnat) mig,
    du har utvidgat din bädd
och valt dem vars bädd du älskar,
    vars hand du fått syn på.
9Och du gick till kungen [hebr. melech – kan syfta på avguden Molok (hebr Moloch)] med olivolja (smörjelse, väldoftande hudkrämer)
    och du förmerade dina parfymer och du sände dina representanter långt bort,
    ja ända ner till Sheol (dödsriket, de dödas plats).
10Du blev uttröttad av din långa väg,
    ändå sade du inte: "Det är hopplöst".
Du fann förnyad styrka,
    därför blev du inte svag.
11För vem har du varit rädd och fruktat att du skulle misslyckas?
    För min del har du inte kommit ihåg mig och inte lagt det på ditt hjärta.
Har jag inte varit tyst en lång tid?
    Därför vördar (respekterar, fruktar) du mig inte.
12Jag ska visa dig din rättfärdighet och dina gärningar,
    de ska inte vara till gagn för dig (ge dig någon vinning).
13När du ropar (på hjälp)
    låt dem [dina avgudar] som du har samlat (omkring dig) rädda dig,
men vinden ska bära dem långt bort,
    ett andetag ska föra bort dem.
Men den som tar sin tillflykt i mig
    ska besitta landet och ska ärva mitt heliga berg.

14Han ska säga:

"Kasta upp, kasta upp, rensa vägen,
    ta bort snubbelstenarna bort från mitt folks väg." [Jes 40:3; 62:10]

Ps 70:1-6

Psalm 70 – Skynda dig Herre!
[[Psalm 70 är en brådskande bön. Psalmen är kort, något som förstärker angelägenheten och behovet av Guds ingripande nu på en gång! Varje rad består av en vädjan till Gud. I kontrast till andra psalmer har den inte en avslutande lovprisning. De judiska skrivare som kopierade manuskripten måste ha blivit förvånade över psalmens form och korthet. Flera hebreiska manuskript kombinerar Psalm 70 och 71 till en längre psalm. Något som också är speciellt är kopplingen till Psalm 40. Innehållet återfinns i en lite modifierad form i avslutningen där, se Ps 40:14-18. Det är omöjligt att veta vilken av dessa texter som kom till först, men eftersom samlingen med psaltarpsalmer har med dem båda kan det vara värdefullt att se psalmen i sitt sammanhang. Placeringen av Psalm 70 här mellan Psalm 69 och 71 som är två långa psalmer som båda avslutas med lovprisning, förstärker angelägenheten och nöden.

Citeras i NT: Vers 6 i Matt 5:3

Författare: David

Struktur: Psalmen har ett kiastiskt mönster:

A Vädjan – skynda till undsättning, vers 2
  B Nuvarande situation, vers 3-4
    C Världen som den är tänkt att vara, vers 5
  B´ Nuvarande situation, vers 6a
A´ Vädjan – skynda till undsättning, vers 6b]
]
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias "den strålande morgonstjärnan", se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Av (till) David, för att minnas (komma ihåg). [Till påminnelse för att få Guds uppmärksamhet.]

[Frasen "för att minnas" finns bara i öppningen här och i en annan psalm, se Ps 38:1.]
-
2Gud (Elohim), till att rädda (rycka bort) mig,
    Herre (Jahve), till att hjälpa mig, skynda dig!

[I parallellversen i Ps 40:14 finns ett inledande verb ratsah som översätts "Visa välvilja". Frasen är korthuggen här och visar ännu mer på desperationen i bönen. I Ps 40:14 används Jahve två gånger, medan här är första referensen till Gud Elohim och den andra Jahve.]
3Må de skämmas och bli generade som står efter mitt liv (själ – hebr. nefesh).
Må de som önskar mig olycka (har sin glädje i att skada mig) vika tillbaka och bli offentligt förödmjukade.
4Må de vända tillbaka i skam,
    de som säger: "haha" (hebr. eha, ett uttryck för skadeglädje).
5Låt alla dem som söker dig fröjdas och vara glada i dig.
Låt dem som älskar din frälsning oavbrutet säga: Låt Gud (Elohim) bli stor.
6Jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig Gud].
Gud skynda dig till mig,
    du är min hjälp och min befriare,
Herre (Jahve),
    dröj inte!

[Ordet beskriver någon som går i tjära och därför blir fördröjd].

Ords 24:8

23) Planera inte ondska
8En som tänker ut onda planer
    får snart rykte om sig att vara ondskefull.

Ef 6:1-24

Barn och föräldrar
1[Att vara fylld av den helige Ande, se Ef 5:18, är en nödvändighet för en god relation mellan barn och föräldrar.]

Barn, lyd era föräldrar i Herren, för detta är rätt.
2"Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor."
[Citat från 2 Mos 20:12 och 5 Mos 5:16.]
Detta är det första budet med ett löfte:
3"så att det går dig väl (du får framgång, rikedom),
    och du får leva länge på jorden." [2 Mos 20:12; 5 Mos 5:16]
4Fäder [föräldrar, pluralformen syftar ibland på båda föräldrarna, se Heb 11:23], reta inte medvetet era barn (små barn) så att de blir arga, uppfostra dem i stället i Herrens disciplin (så de lär sig etik, moral och uppförande) och råd (förmaning, tillrättavisning, varning).

[Rör inte upp deras känslor så de senare blir bittra. En förälder ska inte agera orimligt, falskt eller hyckla. Allt sådant kan krossa barnens hjärta, se Kol 3:21.]

Slavar och herrar
5[Slaveriet var utbrett i Romarriket. Vid den tiden Paulus skriver sina brev var troligtvis hälften av befolkningen slavar. I församlingen fanns slavar och välbärgade familjer som hade slavar. Ett sådant exempel är Filemon i Kolossai. I Filemonbrevet, som skrevs och skickades samtidigt med detta brev, uppmanar Paulus honom att ta emot en förrymd slav som kommit till tro. Han är inte bara en slav, utan nu också en älskad broder, se Filemon 1:16. I Kolosserbrevet, som även det skrivs samtidigt som Efesierbrevet, skriver Paulus att i den nya skapelsen finns inte längre slav eller fri, se Kol 3:11. Vad innebar det uttalandet i en församling som växte och bestod av både slavar och fria? Även om tiderna har förändrats gäller principerna i detta stycke även arbetstagare och arbetsgivare i vårt västerländska samhälle.
    Det är anmärkningsvärt att det inte finns något uttryckligt förbud mot slaveri i Bibeln. Paulus uppmanar slavar att bli fria på laglig väg om den möjligheten ges, se 1 Kor 7:21-24. Evangeliet omkullkastar inte sociala institutioner genom revolution, däremot så har slaveriet avskaffats överallt där evangeliet har gått fram. Evangeliet förändrar människors hjärtan, vilket i sin tur förändrar samhället.]


Slavar (tjänare), lyd era mänskliga herrar med samma fruktan (respekt), bävan och motiv i hjärtat som ni lyder den Smorde (Messias, Kristus). [Paulus betonar skillnaden mellan mänskliga ­herrar och Jesus som är smord som kung över både slavar och herrar, se vers 9.]

6Var inte inställsamma ögontjänare som bara vill behaga människor,
    utan var den Smordes (Kristi) tjänare som gör Guds vilja helhjärtat.
7Arbeta villigt (med entusiasm) som tjänare,
    på samma sätt som [ni tjänar] Herren och inte bara människor,
     8medvetna om att alla som gör ett gott arbete, vare sig han är slav eller fri, får sin belöning från Herren.

[Till skillnad från det dåtida romerska idealet, där målet var att äga slavar för att själv inte behöva arbeta, har Bibeln en annan syn som värdesätter arbete, se 1 Mos 2:2-3; 2 Mos 20:9. Jesus arbetade som hantverkare, se Matt 13:55. Paulus arbetade också med sina händer som tältmakare, se Apg 18:3.
    I detta stycke finns nyckeln till hur kampen mot sociala orättvisor ska utkämpas. Det är inte genom revolution och väpnad kamp. I stället är det förvandlade hjärtan som underminerar ojämlikheten i samhället. Församlingen är unik. I detta brev riktar sig Paulus både till slavar och herrar, se vers 5 och 9. I hednatemplen och varje annan instans i samhället var det skillnad mellan slav och fri. I församlingen satt slav och herre bredvid varandra som jämlikar. Man firade gudstjänst och åt tillsammans.]


9Herrar,
    behandla era slavar på samma sätt. Sluta att hota dem (med hårda ord).
Kom ihåg att i himlen har ni båda samma Mästare, och han är inte partisk (har inga favoriter, gör inte skillnad på människor).

Bli starka i Herren
10Till sist: Bli starka (bemyndigade, berättigade "möjliggjorda") i Herren, och i hans makts (förmågas) styrka (kraft, herravälde). [Genom att vara förenade med honom kan vi hämta kraft från hans mäktiga styrka.] 11Ta på (iklä) er hela Guds vapenrustning [Paulus tar en soldats rustning som exempel] för att kunna stå emot (behålla fältet, stå fasta mot) djävulens knep (lömska, listiga planer; ordet på grekiska är methodeia i plural – konster, svek, bedrägerier, intriger, strategier och metoder).

[I detta brev beskrivs tre positioner. En troende sitter tillsammans med Jesus, se Ef 2:6, vandrar tillsammans med andra troende, se Ef 2:10; 4:1, 17; 5:2, 8, 15 och står fast mot den onde, se Ef 6:11, 13, 14. Djävulens angreppssätt är att ljuga och bedra och han följer samma mönster gång på gång.]

Brottningstävling i det antika Grekland, målning av den amerikanska konstnären Tom Lovell.

12För vår brottningskamp är inte mot (med) kött och blod (ordagrant: blod och kött) [människor], utan:

  1. Mot ärkehärskarna (furstarna).
    [Ledare från urgamla tider, militär term för general – syftar troligen på demoner av hög rang sedan Lucifers fall.]
  2. Mot makterna (väldigheterna).
    [Auktoriserade makthavare och dignitärer – militär term för general.]
  3. Mot världshärskarna här i mörkret (detta mörkers världshärskare).
    [Världshärskare kommer från det ovanliga grekiska ordet kosmokrator som i sin tur består av kratos – herravälde; utövad kraft/råstyrka (från krateo – att greppa tag i och lägga under sig) och kosmos – världen. Kosmos härrör från kosmeo vars innebörd är att sätta i ordning eller ordna någonting. I förlängningen blir innebörden "detta mörkers ordnade herravälde/utövade råstyrka". Det är en militär term för träningsläger och kan syfta på demoner tränade för olika specifika uppgifter.]
  4. Mot ondskans andemakter i det himmelska (i de himmelska världarna) [atmosfären kring jorden, se Ef 2:2; 2 Kor 12:2].
    [Hierarkiskt uppdelad ondska och härskare över luften i olika regioner.]
[I vers 11-12 används det grekiska ordet pros sju gånger. Det har innebörden: mot, emot, till, nära intill, vid, med och beskriver en närkamp som är ansikte mot ansikte mot mörkrets krafter. Johannes beskriver med samma ord hur Ordet fanns vid Guds sida i begynnelsen, se Joh 1:2. Fienden däremot, attackerar och försöker listigt närma sig för att få oss ur balans och falla. Kampen liknas vid de grekiska spelens olika brottningsgrenar där deltagarna tävlade nakna. Striden mot ondskan är en närkamp som inte kan utkämpas på avstånd. Den mest blodiga och farligaste grenen var pankration, en allkamp där alla medel var tillåtna. Djävulen skyr inga medel och tvekar inte att använda fula knep för att försöka få den troende på fall.]

Vapenrustningen

13[Under den tvååriga fångenskapen i Rom satt Paulus fastkedjad vid en romersk soldat i fyratimmarspass, se Fil 1:13-14. Paulus använder nu den romerska soldatens utrustning för att illustrera den andliga kampen varje troende står inför.]

Ta därför [på grund av att ni är i en andlig kamp, vers 12] upp (för att bära och använda) hela Guds vapenrustning, så att ni kan göra motstånd på den onda dagen [en period av fara, demonisk ondska eller stora frestelser], och stå upprätt [som segrare i striden] efter att ha fullgjort allt. 14Stå alltså upprätt [behåll fältet och backa inte från er position] sedan ni:
Spänt (spänt om, fäst upp) sanning [som bälte, gördel] runt höfterna.
[Ordagrant: "omgärdat era höfter med sanning" dvs. försett höfterna med ett omringande skydd av sanning – ett bälte eller en gördel som stöttade upp soldaten så att alla andra delar av rustningen också kunde brukas på rätt sätt. Att vara sann, äkta och trogen Jesus är grunden i all andlig krigföring. Hyckleri och osanning blir annars som lösa kläder och illasittande skydd som hindrar rörligheten.]
Iklätt er rättfärdighetens bröstpansar.
[Bröstpansaret skyddade hjärtat och de vitala delarna. Genom tron på Jesus får en människa ta del av Guds rättfärdighet, och är fullständigt förlåten all synd. Utan ett rent samvete blir vi paralyserade och faller offer för fiendens anklagelser.]
15Snörat [spänt fast sandaler under] fötterna med beredskap (beredvillighet, skyndsamhet, iver) som fridens evangelium [det goda budskapet om frid med Gud och människor, Guds välsignelse på alla områden, frälsning, trygghet och evigt liv efter döden] ger.
[En romersk soldats skor var gjorda av läder och metall och snörades fast. Under skorna var spikar, så att han stod stadigt. Att ha frid med Gud ger en lätthet att avancera framåt, men gör också att vi kan stå stadigt mitt i striden. Vers 14-15 är en mening i grekiskan, följd av vers 16-20 vilket visar hur dessa punkter hör ihop.]

De romerska soldaterna bildade en formation som kallades testudo för att skydda sig mot fiendens brinnande pilar. Testudo är det latinska ordet för sköldpadda och är en målande beskrivning då sköldarna tillsammans bildade ett heltäckande skal.

©Neil Carey

16Framför allt (även i betydelsen "framför de andra skydden", se vers 14-15), ta upp (lyft upp för att bära och använda) trons sköld, genom vilken ni [tillsammans] kan släcka den ondes alla brinnande pilar.
[Här hänvisas till den stora rektangulära lätt välvda stridsskölden som kallades för "dörren" (lat. scutum) och som var över en halv meter bred och mer än en meter hög. Sköldens stora mått gjorde att den omslöt hela soldaten när han kröp ihop bakom den. På samma sätt har alla kristna blivit tilldelade ett mått av tro, se Rom 12:3. Här finns även en koppling till att tron på Jesus är dörren för att bli räddad, se Joh 10:9. På sköldens framsida fanns en markering som visade vilken legion soldaten tillhörde. Trons sköld markerar tillhörighet. De romerska legionärerna kunde bilda en mur av sköldar, en "testudo" (sköldpadda) och förflytta sig i grupp utan att någon kom till skada. Rätt använd, tillsammans med andra troende, ger trons sköld ett fullständigt skydd mot fiendens alla brinnande pilar.]
17Ta emot (välkomna) frälsningens hjälm [som bevarar dina tankar och ger hopp om befrielse].
[På samma sätt som hjälmen skyddade den romerska soldatens huvud, skyddar frälsningens hjälm den troendes huvud och sinne. Hjälmen var den sista delen av rustningen som soldaten tog på sig innan strid. I 1 Thess 5:8 beskriver Paulus hjälmen som "hoppet om frälsning". Hoppet är en av tre aspekter av frälsningen. I hoppet ser den troende fram mot en dag av fullständig befrielse med en ny uppståndelsekropp, men frälsningen är också något som redan skett när den togs emot av nåd i tro, se Ef 2:5, 8. Samtidigt är frälsningen också en pågående helgelseprocess, se Fil 2:12. Samma betydelse finns i Fil 2:12 där Paulus uppmanar de troende att "arbeta" på sin frälsning och befrielse. Frälsningens hjälm har att göra med befrielse och förmågan att tänka klart.
    Ett annat ord än i vers 13 används här för "ta". Detta ord har innebörden att ta emot och välkomna som en gåva.]
Ta [också] emot (välkomna) Andens svärd, som är Guds ord.
[Svärdet (gr. machaira) är ett kortare sticksvärd som användes av infanteriet och som på latin kallades gladius. Här används inte det grekiska ordet logos för det skrivna ordet utan rhema, som är ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande. Det är bara den del av Guds ord som vi känner till och förstår som vi kan använda för att vinna segern, se Joh 8:32. Svärdet användes både för att parera fiendens utfall och gå till motattack, se Matt 4:1-11.]
18[Stå fasta och ta upp hela vapenrustningen, se vers 14-17] genom all [slags] bön (i förtroligt bönesamtal) och vädjan (för personliga behov) [1 Tim 2:1] när ni alltid [vid varje givet tillfälle] ber i Anden, och [just] för detta syfte vakar med all uthållighet och vädjan för alla de heliga (Guds utvalda folk).

[En romersk soldat hade också spjut som ingick i utrustningen. Det är inte otroligt om Paulus nu liknar bönen vid ett spjut som kan kastas framåt och förbereda vägen. Det specifika ordet för uthållighet gr. proskarteresis förekommer endast här. Det beskriver en stark vilja att inte ge upp – seger kan endast ges i samarbete med Gud.]

19Även för mig – [be] att när jag öppnar min mun skulle ett ord (gr. logos) ges mig att i frimodighet tillkännage (kungöra, förkunna, proklamera) evangeliets mysterium [de goda nyheterna som nu är uppenbarade] 20för vilket jag är en ambassadör [högsta auktoritet som representerar ett rike i ett annat land] i kedjor (ordagrant: i kedja eller i boja – dvs. i fångenskap). Be att jag i detta skulle vara frimodig, så att jag talar som jag bör (som det anstår mig att tala).

Personliga hälsningar
21Men för att ni ska veta hur jag har det, och vad jag gör, kommer Tychikus, en älskad broder och trogen tjänare i Herren, att berätta allt för er: 22Honom skickar jag till er för just detta syfte, så ni får veta hur vi har det (våra omständigheter), och han kan glädja (uppmuntra, styrka, trösta, lätta) era hjärtan.

[Tychikus var en av Paulus trogna reskamrater och medhjälpare, se Apg 20:4; 2 Tim 4:12; Tit 3:12. Tillsammans med Tychikus finns även Onesimus. De reser strax vidare österut till Kolossai med Kolosserbrevet och Filemonbrevet, se Kol 4:7-9.]

23Frid till er syskon (bröder och systrar i tron),
    och kärlek
        med tro,
    från Gud, Fadern
        och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

24Nåd (Guds oförtjänta favör) vare med er alla
    som osjälviskt utgivande älskar vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus)
    i uppriktig (ren, äkta, bestående, livslång) kärlek.

Amen (låt det bli så).
Gårdagens text

Planer

Stäng  


Helbibel