Hem

Bibeln på ett år

Gårdagens text

Helbibel - onsdag 4/8

2 Krön 35:1-36:23, Ps 27:1-6, Ords 20:20-21, 1 Kor 1:1-17


2 Krön 35:1-36:23

Texten finns ännu inte översatt i Svenska Kärnbibeln. Slå upp i andra översättningar:
Bibel 2000Folkbibeln 15
Tillbaka upp

Ps 27:1-6

Psalm 27 – Förtröstan på Gud
[[David är i trångmål, men inte i mörker – Herren är hans ljus. Med det perspektivet finns inget att frukta. Herrens personliga namn, Jahve, förekommer tretton gånger, och inkluderas även "min frälsnings Gud" i vers 9, blir det totalt 14 referenser till Gud – lika många som de 14 verser psalmen utgör. Detta är ett litterärt sätt David använder sig av för att betona Guds ständiga närvaro, trots att han är under attack! Talet fjorton förstärker Guds fulländning, då det utgör summan av två gånger talet sju, som står för fullhet. Fjorton är också det hebreiska numeriska värdet på Davids namn.

Författare: David

Struktur:
A Inledande förvissning, vers 1
   B Motståndare hotar, vers 2-3
     C Närhet till Gud, vers 4-11
   B´ Motståndare hotar, vers 11-13
A´ Avslutande förtröstan, vers 13-14]
]
1Av David [innan han blev smord till kung].

[Den grekiska översättningen Septuaginta tillägger här att David blev smord till kung innan han skrev denna psalm. Detta finns dock inte med i den hebreiska texten, men det är tydligt att dessa tankegångar och tolkningar fanns omkring 200 f.Kr. då den hebreiska texten översattes till grekiska.]
-


Inledande förvissning
Herren (Jahve) är mitt ljus [Joh 1:4] och min frälsning (befrielse, räddning, trygghet)!
    Vem skulle jag frukta (vara rädd för)?
Herren (Jahve) är mitt livs värn (tillflykt, skydd, säkra fästning – den som försvarar mig)!
    Vem skulle jag förskräckas (fasa, skaka) inför?

[Det hebreiska ordet för frälsning som används sextio gånger i Psaltaren är Yeshua – det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på att vår frälsning finns hos Gud. Han är lik en säker fästning där jag snabbt kan söka skydd vid fara. I psalmen finns ofta uppräkningar i par och tripletter. Herren nämns två gånger i första versen och beskrivs med tre ord: "ljus, frälsning och tillflykt". David beskriver dem som kommer emot honom i vers 2 med tre ord: "onda människor, motståndare och fiender".]

Motståndare hotar
2När onda människor kom mot mig,
    för att äta mig levande (slita mig i stycken, ordagrant: "äta mitt kött"),
ja, då var det mina motståndare och mina fiender,
    som stapplade och föll.
3Även om en armé skulle omringa (belägra) mig,
    känner jag ingen fruktan (ska mitt hjärta inte frukta);
om ett krig bryter ut mot mig,
    så är jag trygg.

Närhet till Gud
4Ett [en sak] har jag begärt av Herren (Jahve),
    [bara] detta söker jag (längtar jag efter):
att få bo i Herrens (Jahves) hus
    i alla mina livsdagar,
skåda (se; intensivt betrakta) Herrens (Jahves) ljuvlighet (välbehag, nåd)
    och reflektera [urskiljande begrunda; betraktande söka svar] i hans tempel.

[När David skrev denna psalm var templet ännu inte byggt. Det uppfördes senare under hans son Salomos första regeringstid, se 1 Kung 6:1, 37-38. David var dock den som fick föra arken till Jerusalem, se 1 Krön 16:1; 2 Sam 6. I tabernaklet, och även senare i templet, fanns arken med nådastolen där Guds närvaro och helighet vilade. Samtidigt är Bibeln tydlig med att Gud inte bor i mänskligt byggda hus, se 1 Kung 8:27. Davids längtan är få omgärdas och präglas av Guds närvaro och helighet, se vers 13 och Ps 28:2; 65:5; 84:5; 134:1.
    Ordet för ljuvlighet är hebr. noam som har en innebörd av nåd – där dess fullhet, välvillighet och välbehag betonas i kombination med favör. Det är här första gången det används, av totalt sju gånger i GT. I vers 4-6 används fyra synonymer: hus, tempel, hydda och boning.]


5För han skyddar (gömmer) mig i sin hydda (hebr. sukka, täckande skydd, betyder också "sammanflätad"),
    på olyckans dag;
han döljer mig i sitt tält och
    lyfter mig högt upp på en klippa.
6Nu ska mitt huvud lyftas högt,
    över mina fiender som omringar mig.
I hans tält [tabernakel, tempel] ska jag offra under jubel (ljudligt, med trumpetstötar),
    jag vill sjunga och spela till Herrens (Jahves) ära!

Ords 20:20-21

20Den som förbannar sin far eller sin mor,
    hans lampa (ande, liv) ska slockna i djupaste mörker (ordagrant "i mörkrets ögonsten", i den mörkaste delen av pupillen, helt omringad av mörker).

21Ett arv som [genom girighet och orätt behandlande av medarvingar] snabbt gjort någon rik
    blir i slutändan utan Guds välsignelse.

1 Kor 1:1-17

FÖRSTA KORINTIERBREVET
[Introduktion: Detta brev har ibland kallats "problembrevet", eftersom det tar upp flera missförhållanden i församlingen i Korint, men även om det är sant innehåller det mycket mer än det. Här finns undervisning om de dödas uppståndelse i kapitel femton. Den vackraste beskrivningen av sann kärlek genom tiderna, inte bara i Bibeln utan i all litteratur, finns i det trettonde kapitlet!
    Paulus grundade församlingen i Korint under sin andra missionsresa omkring 52 e.Kr. Han var kvar där i ett och ett halvt år, se Apg 18:1-11. I slutet på sin treåriga vistelse i Efesos skriver han detta brev till dem, se 1 Kor 16:8. Han har hört att det är fraktioner och splittring i församlingen. Detta är inte det första brev Paulus skrivit. Vi förstår att det funnits ett tidigare brev som gått förlorat, se 1 Kor 5:9-10. Korintierna har också skrivit till Paulus, se 1 Kor 7:1.
    Korint var en stor handelsstad med omkring 50 000 invånare från många folkslag. Det var ett religiöst centrum med många tempel. Kärleksgudinnan Afrodite tillbads här och i hennes tempel tjänstgjorde enligt antika källor 1 000 prostituerade. Staden fick till och med ett grekiskt verb uppkallat efter sig, ordet "korintisera" som betydde att praktisera sexuell omoral. Kulten av Dionysus, som romarna kallade Bacchus, var sannolikt mycket stor i Korint och kan förklara en hel del av de problem som fanns i just den här församlingen. Dionysus var en vingud och man drack sig berusad av vin. Det förekom dans, extas, tungotal, profetior, och alla sexuella relationer var tillåtna.

Struktur: Det är troligt att Paulus inte skriver rent sekventiellt; i stället använder han sig av en kiastisk konstruktion. Detta är en vanlig hebreisk skrivform, där ämnet upprepas i omvänd ordning och centralt finns huvudpoängen. Mönstret återfinns i flera nivåer, både i större stycken och även inom dessa. Det är tydligt i undervisningen om andliga gåvor som behandlas i kapitel 12 och 14, och centralt mellan dessa kommer ett kapitel om hur gåvorna ska användas i kärlek. I sådan uppdelning har brevet fem delar som gemensamt ger tre huvudteman:
1. Korset och uppståndelsen, kapitel 1-4 och 15.
2. Män och kvinnor i familjen och gudstjänsten, kapitel 4-7 och 11-14.
3. Hur man lever som kristen i en fallen värld, kapitel 8-11.

Väljer man däremot att se en sekventiell struktur där Paulus svarar på frågor, kan brevet delas upp i tre delar:
1. Svar på Kloes rapport, kapitel 1-4.
2. Svar angående rykten om omoral, kapitel 5-6.
3. Svar på frågor från tidigare brev, kapitel 7-16.

Skrivet: Omkring år 55 e.Kr.

Till: Korint.

Från: Efesos, se 1 Kor 16:8-9.

Författare: Paulus, se 1 Kor 1:1.

Budbärare: Troligen Timoteus. Han skulle snart besöka Korint, se 1 Kor 4:17; 16:10-12.]


INTRODUKTION (1:1-9)

Hälsning

Paulus får höra oroande rapporter från församlingen i Korint, och skriver brev från Efesos där han befinner sig.

1Från Paulus [vars namn betyder "liten"], genom Guds vilja en apostel (sändebud, ambassadör) åt Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
    och brodern Sosthenes.

[Namnet Sosthenes betyder "befriare för sitt folk". Han fanns tillsammans med Paulus i Efesos när brevet skrevs och måste varit känd i församlingen i Korint. Kanske var han Paulus sekreterare som skrev ner det Paulus dikterade, fram till sista hälsningsfrasen som Paulus skrev själv, se 1 Kor 16:21. Han kan vara synagogföreståndaren med samma namn, som misshandlades inför landshövdingen Gallio när Paulus var i Korint första gången, se Apg 18:17.]

2Till Guds församling som samlas i Korint.

[Det enda som separerar kyrkorna i Nya testamentet är geografisk placering. Församlingen på en ort, även om de träffades i olika hem, benämns alltid som en enhet.]

Ni som helgats (renats, blivit avskilda och separerade från ogudaktighet och insatta i helig tjänst) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (genom att vara förenade med honom). Till er som är kallade att vara heliga [Guds folk]
    tillsammans med alla dem som på varje plats åkallar (ärar) vår Herre Jesu namn, den Smorde (Messias, Kristus) – han som är deras Herre och vår.

[Versen avslutas ordagrant "deras och vår", och kan antingen syfta på plats eller Herre. Oavsett vilket är tanken att korintierna inte är ensamma i tron på Jesus. Genom alla tider har människor försökt lägga beslag på namnet Jesus, se vers 12-13. Redan från början är Paulus tydlig med att Jesus inte är delad.]

3Nåd (gudomlig välsignelse, favör) till er,
    och frid (harmoni, lycka, välgång)
från Gud, vår Fader
    och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

[Den vanliga judiska hälsningen var "frid till er", hebreiska shalom. Grekernas motsvarighet var "var hälsad", grekiska charis. Genom att kombinera dessa båda fraser identifierar sig Paulus både med greker och judar.]

Tacksägelse
4[Paulus börjar med tacksägelse för korintierna. Den första versen och den sista, vers 9, bildar en ram som sammanfattar Paulus hela resonemang – Gud är den som håller samman dåtid, nutid och framtid. Paulus är diplomatisk, han kan inte tacka för deras "tro", se Rom 1:8, eller deras "gemensamma engagemang i evangeliet", se Fil 1:5, eller deras "tro och kärlek", se Kol 1:4, eller deras "tro, kärlek och hopp", se 1 Thess 1:3. I stället tackar han för Guds nåd och oförtjänta favör över dem!]

Jag tackar alltid min Gud för er skull, för Guds nåd (kraft, oförtjänta favör) som ni har fått i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

5I allt är ni rikligt utrustade (fyllda, rika) i honom,
    i allt tal och i all kunskap (insikt),
     6eftersom vittnesbördet om den Smorde (Messias, Kristus) har fått stärka (befästa, styrka) er,
     7så att ni inte saknar (lider nöd när det gäller) någon [andlig] gåva (fri nådegåva).
    [Dessa andliga gåvor beskrivs närmare i kapitel 12 och 14.]

Medan ni väntar på att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) ska uppenbaras [komma tillbaka en andra gång], 8ska han stärka (befästa, styrka) er fram till slutet, så att vi är utan skuld på vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) dag.

9Gud är trofast (pålitlig, trovärdig, sann till sina löften och går att lita på), genom honom var ni kallade till gemenskap med hans Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre.

KORSET OCH DEN KRISTNA ENHETEN (1:10-4:16)

Problem - splittring i församlingen

10Jag uppmanar er syskon (vädjar i kärlek till er mina bröder och systrar) i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn att vara fullständigt eniga i allt ni säger. Låt det inte finnas några splittringar bland er, låt er i stället helas från dessa grupperingar (som när ett revat nät lagas) så att ni åter står enade i samma sinne (tänkesätt) [lära, doktriner] och har samma mål (beslut, är helt överens om den praktiska tillämpningen av tron).

[Fram till och med denna vers har Paulus refererat till "den Smorde" tio gånger, en gång i varje mening! Det blir uppenbart och tydligt att Paulus pekar på att Jesus är det centrala i den kristna enheten. I stället för att använda sin auktoritet som apostel vädjar Paulus i kärlek som en broder till sina syskon i Korint att vara eniga. Ordet för helas är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.]

11Jag har hört [tråkiga nyheter] från några av Kloes hushåll (folk) som säger att det är stridigheter (grupperingar, ordstrider) bland er, mina syskon.

[Vi vet inte så mycket om Kloe, men hon måste ha varit en inflytelserik kristen kvinna som Paulus hade förtroende för och känd i församlingen i Korint eftersom hon nämns vid namn. Hon kan ha bott där eller i Efesos där Paulus befinner sig när han skriver detta brev, se 1 Kor 16:8. Några av hennes familj eller anställda, kanske affärsmän, har kommit de 40 milen över Egeiska havet och berättat för Paulus om situationen i församlingen i Korint. Det är inte fel att prata om problem i församlingen när motivet inte är att sprida rykten utan för att lösa problemen. Att Kloe namnges visar på en viktig princip om öppenhet. Om vi inte är villiga att stå för vår åsikt och bli citerade ska vi inte föra vidare uppgifter i en konflikt.]

12Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger:
"Jag tillhör (följer, håller mig till) Paulus" [som startade församlingen, se Apg 18:1-11], eller
"Jag tillhör Apollos" [en gruppering influerad av grekisk alexandrinsk filosofi, se Apg 18:24], eller
"Jag tillhör Kefas [Petrus judiska namn]" [kanske en judaistisk gruppering, se Gal 2:11-14], eller
"Jag tillhör den Smorde (Messias, Kristus)". [Denna fras antyder att de andra inte tillhörde Jesus och kan ha varit en religiös klick som ansåg sig själva vara "sanna troende", förmer än andra och de enda verkligt troende.]

[Utifrån Paulus kommentar i 1 Kor 4:6 är det möjligt att han inte nämner de verkliga grupperingarna som Kloe berättat om. I stället tar han sig själv Paulus, Apollos och Petrus som exempel. Paulus hade inte hört de olika parternas berättelse och i en redan infekterad situation skulle det lätt bli ännu värre om Paulus tog ställning för en viss sida.]
13Är den Smorde (Messias, Kristus) delad (uppdelad i olika delar)? [Nej!]
Var Paulus korsfäst för er skull? [Nej!]
Blev ni döpta i Paulus namn? [Nej!]

14Jag tackar Gud för att jag inte döpt någon av er, förutom Crispus och Gajus, 15annars skulle någon kunna säga att jag döpte dem i mitt namn. 16Ja, jag döpte också Stefanas och hans hushåll, någon mer kommer jag inte ihåg att jag döpt.

[I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov. Värd minst lika stor uppmärksamhet är följande hyllning till korset. Korsets lov består av tre huvuddelar. Den första och sista delen handlar om hur världens vishet inte kan beskriva korset, se vers 1:17-20 och 1:26-2:2. Den centrala delen beskriver kraften och Guds vishet i korset, se vers 1:21-25. Förkunnelsen om Jesu kors återfinns i början, mitten och slutet, och ramar in och förstärker temat om korset, se vers 1:17, 1:23, 2:2.]

Korsets lov

Världens vishet kan inte beskriva korset

På vägen mellan Jerusalem och Jeriko finns detta kors. Än i dag är korset en Guds kraft till frälsning!

17För den Smorde (Messias, Kristus) har inte sänt mig [som huvudsakliga kallelse] för att döpa,
    utan för att förkunna evangeliet (det glada budskapet). Inte med mänsklig visdom i ord (god retorik, vältalighet), om det vore så skulle den Smordes (Kristi) kors vara utan verkan (utan värde, uttömd på innehåll).

[Även om Paulus primära uppgift och kallelse inte var att döpa så finns dopet med som ett viktigt steg i tron. Hade det inte varit så skulle Paulus inte ens döpt de tre personer han nämner. Troligen överlät han uppgiften att döpa till de lokala församlingarna, på samma sätt som Jesus överlät den uppgiften till sina lärjungar, se Joh 4:2. Dopet är en viktig del i frälsningen, men inte liktydigt med frälsningen, se även Matt 28:19; Apg 2:41; 8:36. Det är sorgligt att det uppstått splittringar på grund av olika dopsyn, när Paulus just tar upp denna fråga här i ett sammanhang som handlar om enhet, och är tydlig med att det är evangeliet som frälser, inte dopet.
    Denna vers fungerar också som en övergång till en sektion som handlar om mänsklig vishet i förhållande till korset. Korintierna, som var greker, älskade mänsklig filosofi och deras filosofer var nationalhjältar. Det fanns förmodligen grupperingar inom församlingen som försökte intellektualisera evangeliet.]
Gårdagens text

Planer

Stäng  


Helbibel