Helbibel - onsdag 26/5
2 Sam 9:1-11:27,
Ps 119:49-64,
Ords 16:1-3,
Joh 15:1-27
2 Sam 9:1-11:27
Davids synd (kap 9-12)David och Mefivoshet 1Och David sa: "Finns det fortfarande någon kvar av Sauls hus, så att jag kan visa honom nåd (kärleksfull omsorg – hebr. chesed) för Jonatans skull?"
2Nu fanns där en tjänare från Sauls hus som hette Tsiva, och de kallade honom till David och kungen sa till honom: "Är du Tsiva?"
Han sa: "Din tjänare är han."
3Kungen frågade: "Finns det fortfarande någon kvar av Sauls hus (familj) så att jag kan visa Guds (Elohims) nåd (hebr. chesed) mot honom?"
Tsiva svarade kungen: "Jonatan har fortfarande en son som är förlamad i sina båda fötter."
4Och kungen sa till honom: "Var är han?"
Tsiva svarade kungen: "Se, han är i Machirs hus, Ammiels son, i Lo-Devar."
5Då sände kung David och lät hämta honom från Machirs hus, Ammiels son, i Lo-Devar.
6Och Mefivoshet, Jonatans son, Sauls son, kom till David och föll ner på sitt ansikte och kastade sig på marken.
Men David sa: "Mefivoshet!"
Och han svarade: "Se, din tjänare."
7Och David sa till honom: "Frukta inte, för jag ska med säkerhet visa dig nåd (hebr. chesed) för Jonatan, din fars, skull. Jag ska återställa hela din far Sauls mark och du ska alltid få äta bröd vid mitt bord."
8Och han böjde sig ner och sa: "Vad är din tjänare, att du skulle se till mig som är som en död hund?"
9Sedan kallade kungen på Tsiva, Sauls tjänare, och sa till honom: "Allt som tillhört Saul och hela hans hus har jag gett till din herres son. 10Och du ska bruka marken åt honom, du och dina söner och dina tjänare, och du ska bärga frukten så att din herres son har bröd att äta, men Mefivoshet, din herres son, ska alltid (oavbrutet) äta bröd vid mitt bord." Tsiva hade 15 söner och 20 tjänare.
11Och Tsiva sa till kungen: "I enlighet med allt som min herre kungen har befallt sin tjänare, så ska din tjänare göra men Mefivoshet äter vid 'mitt bord' som en av kungens söner." [Hebreiskan har "mitt bord", som syftar på kung Davids bord.]
12Mefivoshet hade en ung son som hette Micha. Och alla som bodde i Tsivas hus var tjänare åt Mefivoshet. 13Men Mefivoshet bodde i Jerusalem, för han åt alltid (oavbrutet) vid kungens bord, och han var lam (halt) i båda sina fötter.
David besegrar ammoniterna
1Och det hände därefter att Ammons söners kung dog och Chanon, hans son, regerade i hans ställe. [Namnet Chanon betyder villkorslös nåd, vilket är ironiskt med tanke på hur han sedan behandlar Davids tjänare, se vers 4.] 2Och David sa: "Jag ska visa nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) [hålla mitt förbund] till Nachash son Chanon på samma sätt som han visade nåd (hebr. chesed) [var lojal] mot mig." Så David sände i sina tjänares händer (gåvor med sina tjänare) för att trösta honom efter hans far.
Och Davids tjänare kom till Ammons söners land. 3Men Ammons söners furstar sa till Chanon, deras herre: "Tror du verkligen att David vill hedra din far, genom att han har sänt tröstare till dig? Har inte David skickat sina tjänare till dig för att utforska staden och bespeja och omstörta den?" 4Så Chanon tog Davids tjänare och rakade av dem halva deras skägg [[3 Mos 19:27; Jes 50:6]] och skar av deras kläder på mitten i höjd med skinkorna [så genitalierna exponerades] och skickade iväg dem.
5När de berättade för David sände han [budbärare] för att möta dem, för männen var mycket förödmjukade (utskämda). Och kungen [David] sa: "Stanna i Jeriko tills era skägg har vuxit ut och återkom sedan."
6Och när Ammons söner såg att de hade blivit förhatliga för David [de förstod att de förödmjukat David], då sände de efter
20 000 fotfolk från Beit-Rachovs och Tsovas araméer,
1 000 män av Maachas kung och
12 000 män från Tov.
[En armé på totalt 33 000 män.]
7Och när David hörde det sände han Joav och hela hären med mäktiga stridsmän. 8Och Ammons söner kom ut och ställde sig i stridsordning vid ingången till porten, och Tsovas och Beit-Rechovs araméer, och männen från Tov och Maacha var tillsammans med dem på fältet.
9När nu Joav såg att fienden var uppställd mot honom både framför och bakom [då han förstod att det skulle bli ett tvåfrontskrig], valde han några av Israels bästa män [utvalda stridsmän] och ställde dem i slagordning mot araméerna, 10och resten av folket överlät han i sin bror Avishajs händer och han ställde dem i slagordning mot Ammons söner. 11Och han sa: "Om araméerna blir för starka för mig, då får du hjälpa mig, men om Ammons söner blir för starka för dig, då ska jag hjälpa dig. 12Var stark (fast, säker, tapper) och låt oss visa oss starka för vårt folk och för vår Guds (Elohims) städer och Herren (Jahve) ska göra det som är bäst i hans ögon."
13Så Joav och folket [armén] som var med honom kom nära för att strida mot araméerna, och de flydde framför honom. 14Och när Ammons söner såg att araméerna hade flytt, flydde de på samma sätt framför Avishaj och tog sig in i staden [ammoniternas huvudstad Rabbah, nuvarande Amman]. Sedan återvände Joav från Ammons söner och kom till Jerusalem.
15Och när araméerna såg att det gick illa framför Israel samlade de ihop sig själva. 16Och Hadadezer [Tsovas kung i norra Syrien, se [2 Sam 8:3]] skickade efter och hämtade araméerna som var på andra sidan floden [Eufrat] och de kom till Chejlam med Shovach, härhövitsmannen för Hadadezers armé, framför sig.
[Chejlam betyder "fäste"; en plats öster om Jordanfloden, men väster om floden Eufrat. Den omnämns bara här och i nästa vers (och kanske i [Hes 47:16]). Chejlam omnämns även i en nästan tusen år äldre egyptisk avrättningstext (för att förbanna deras fiender), framtida arkeologiska fynd kan hjälpa till att exakt identifiera var platsen låg.]
17Och det berättades för David och han samlade hela Israel tillsammans och gick över Jordan och kom till Chejlam. Och araméerna ställde upp sig i slagordning mot David och stred med honom. 18Och araméerna flydde framför Israel och David slog av araméerna 700 av vagnarnas ryttare och 40 000 ryttare och slog Shovach, härhövitsmannen för deras armé, så att han dog där. 19När alla kungar som var Hadadezers tjänare [andra städer i norra regionen av Syrien och på andra sidan Eufratfloden] såg att de blivit slagna av Israel, slöt de fred med Israel och tjänade dem [de blev underställda Israel]. Och araméerna vågade aldrig mer undsätta (hjälpa) Ammons söner.
Davids synd med Batsheva
1[Det har nu gått ett år.] Och det skedde vid årsskiftet (när året återvände, upprepade sig) [månadsskiftet adar/nisan] vid tiden då kungarna drar ut [i strid, vilket brukar ske tidig vår, efter vinterregnen i mars och innan skörden bärgas i maj och all arbetskraft behövdes på fälten] att David sände Joav [som sin general] och sina tjänare (sin armé) med honom. De fördärvade (förgjorde) Ammons söner och belägrade Rabbah [nuvarande Amman, Jordaniens huvudstad]. Men David stannade i Jerusalem.
2Och det hände vid kvällstiden [kring solnedgången en vårkväll] att David steg upp från sin bädd [efter eftermiddagsvilan] och gick upp på taket till kungens hus, och från taket såg han en kvinna som badade, och kvinnan var mycket vacker (god) att se på. 3Och David sände och frågade efter kvinnan. Och man sa: "Är inte detta Batsheva (Batseba), Eliams dotter, hustru till hettiten Orija (Uria)?" [Han var en av Davids officerare som hade gått ut i strid tillsammans med Davids armé. Namnet Bat-sheva betyder "löftets dotter".] 4[David kunde inte släppa tankarna på Batsheva.] Så David sände budbärare och tog henne och hon kom in till honom och han låg med henne, för hon hade renat sig från sin orenhet (menstruation), och hon återvände till sitt hus.
[David var väl medveten om buden i [2 Mos 20:14; 3 Mos 18:20] och det faktum att hans handling var belagt med dödsstraff, se [3 Mos 20:10; 5 Mos 22:22].]
5Och kvinnan blev havande, så hon sände bud som berättade för David: "Jag är gravid." [Något behövde göras. Både hon och David kunde straffas med döden, se [3 Mos 20:10].]
[Med tanke på tidpunkten, kvällen, och det som står att hon renat sig efter sin menstruation, är det högst sannolikt att hon besökte en mikva för ett rituellt bad när David såg henne från hustaket. Veckan efter reningsbadet är också den tidpunkt i en kvinnas menstruationscykel då sannolikheten är som störst att bli gravid.]
David försöker dölja sin synd
6[Eftersom det skulle vara uppenbart att Orija inte kunde vara far till barnet gjorde David upp en plan.] David sände då bud till [sin general] Joav: "Sänd mig hettiten Orija." Och Joav sände Orija till David. 7Och när Orija kom till honom [8 mils vandring från Rabbah till Jerusalem] frågade David honom hur det gick för Joav och hur folket klarade sig och hur det gick i kriget. 8Och David sa till Orija: "Gå ner till ditt hus och tvätta dina fötter."
Och Orija lämnade kungens hus, och efter honom sändes också en gåva [mat och vin] till hans hus från kungen. 9Men Orija sov vid dörren till kungens hus med alla sin herres tjänare och gick inte ner till sitt hus.
10Och man berättade för David och sa: "Orija gick inte ner till sitt hus." David sa till Orija: "Har du inte kommit från en resa? Varför går du inte ner till ditt hus?"
11Och Orija sa till David: "Arken och Israel och Juda bor i hyddor och min herre Joav och min herres tjänare tältar på det öppna fältet, ska jag då gå in i mitt hus för att äta och dricka och ligga hos min hustru? Du lever och din själ lever, jag vill inte göra något sådant."
12Och David sa till Orija: "Stanna här idag också och i morgon ska jag låta dig gå." Så Orija stannade i Jerusalem den dagen och nästa dag. 13Och David kallade på honom och han åt inför honom och drack, och han blev berusad. På kvällen gick han ut och lade sig på sin bädd med sin herres tjänare, men han gick inte ner till sitt eget hus.
I centrala Amman finns rester kvar från det antika Rabba. De flesta arkeologiska fynden (bl.a. de på bilden) är från den senare romerska staden Filadelfia som ingick i tio-städers-pakten i området, känd under namnet Dekapolis.
14Följande morgon skrev David ett brev till Joav och sände det i Orijas hand. 15I brevet skrev han så här: "Ställ Orija i frontlinjen där striden är som hetast och dra dig tillbaka från honom så att han blir slagen och dör." 16Och det skedde när Joav höll vakt över staden [det belägrade Rabbah] att han placerade Orija på platsen där han visste att det fanns våldsamma män [i fiendehären].
[Israels taktik var att svälta ut stadens invånare. De strider som kunde uppkomma var när ammoniterna begav sig ut från stadsporten och försökte bryta belägringen. Joav placerade troligtvis Orija nära stadsporten, se vers 23.]
17Och stadens män gick ut och stred mot Joav och några från folket stupade, från Davids tjänare, och även hettiten Orija dog.
18Och Joav sände bud till David och lät berätta allt som skedde i striden, 19och han befallde budbäraren och sa: "När du har slutat tala alla stridens ord [som du ska tala direkt] till kungen, 20kan det hända att kungens vrede reser sig och han säger till dig: 'Varför gick ni så nära staden för att strida? Vet ni inte att de skjuter från muren? 21Vem slog Avimelech [[Dom 9:53]], Jerubeshets [Gideons] son? [Avimelech var Gideons son, se [Dom 9:1]. Gideon kallades också Jerubaal, se [Dom 6:32], här i en annan stavning där avguden Baal byts ut till boshet som betyder skam, se även Eshbaal/Ishboshet ([2 Sam 2:8; 1 Krön 8:33]). Jerubeshet betyder ordagrant: ´skammen ska strida´.] Var det inte en kvinna som kastade ner den övre kvarnstenen på honom från muren så att han dog i Tevets? [Idag staden Tubas, 15 km nordost om Shechem, se [Dom 9:52-53]] Varför gick ni så nära muren?' Då ska du säga: 'Även din tjänare Orija, hettiten, är död.' "
22Och budbäraren gick och kom och berättade för David allt som Joav hade sänt honom (till att berätta). 23Och budbäraren sa till David: "Männen fick överhanden mot oss och kom ut till oss på fältet men vi var över dem till portens öppning. 24Och skyttarna sköt mot dina tjänare från muren och några av kungens tjänare är döda och även din tjänare Orija är död."
25Och David sa till budbäraren: "Detta ska du säga till Joav: 'Låt inte denna sak misshaga dig, för svärdet slukar på det ena sättet eller det andra, låt er styrkas (bli fasta, säkra, tappra) i striden mot staden och omstörta den,' och styrk honom du."
26Och när Orijas hustru [Batsheva] hörde att Orija, hennes man, var död, höll hon klagosång över sin make [i sju dagar]. 27Och när sorgetiden var förbi, sände David och tog henne till sitt hus och hon blev hans hustru och födde en son till honom. Men det som David hade gjort misshagade Herren (Jahve).
[I detta kapitel bryter David mot tre av de tio budorden, se [2 Mos 20:13, 14, 17].]
Ps 119:49-64
ז – Zajin
Piktogrammet för Zajin är ett svärd, den latinska bokstaven Z härstammar från denna symbol.
49[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Talvärdet är 7. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Guds ord är levande och verksamt och skarpare än något tveeggat svärd, se [Heb 4:12]. Hebr. zakar, "komma ihåg" inleder tre verser, se vers 49, 52, 55. Även Torah förekommer tre gånger, se vers 51, 53, 55. Detta är det enda ord för Guds vägledning som återkommer tre gånger i en sektion i Psalm 119 och visar på en fulländning. Ordet "Detta" (hebr. zok) i vers 50 och 56 är de enda två förekomsterna i hela denna långa psalm, och kan syfta tillbaka på vad som sagts, eller framåt, vilket är troligast här.
Som den sjunde bokstaven finns en koppling till hur Gud vilade på sjunde dagen. De sju första verserna formar en kiasm där just "kom ihåg" är ett nyckelord. (Med tanke på andra strukturer kring sju, se t.ex. vers 165, är det inte oväntat att finna denna typ av form även här.) Mitt i livets strid – omringad av stolta och onda människor, bokstavligt och strukturellt båda sidor om psalmistens uttalande centralt i kiasmen, se vers 51 och 53 – kan vi komma ihåg Guds ord och få bli tröstade, se vers 52. Orden "pilgrims boning" i vers 54 anknyter också till en viloplats.]
Kom ihåg ditt ord (hebr. davar) till din tjänare,
eftersom du har gett mig hopp. 50Detta är min tröst (förändring från sorg till tröst) i min bedrövelse:
att ditt löftesord (hebr. imrah) har återupplivat mig (bevarat; gett mig nytt liv). 51De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] hånar mig mycket,
men jag viker inte av från din undervisning (Torah). 52Jag kommer ihåg dina påbud (hebr. mishpat)
från forna dagar, Herre (Jahve), och jag blir tröstad (går från sorg till hopp).
[Guds ord är från forna dagar, står fast och går att lita på.]
53Brinnande harm (en rättfärdig vrede) griper tag om mig,
eftersom de onda överger din undervisning (Torah).
54Sånger (lovprisning) – har dina förordningar (hebr. chuqim) blivit för mig –
i min pilgrimsfärds boning (det hus där jag vilat på min vandring) [[Heb 11:13]].
[Sånger (hebr. zemirot) kan också betyda beskydd – lovsången är en starkhet, se [Ps 118:14].]
55Jag kommer ihåg ditt namn Herre (Jahve) under natten,
och håller fast vid (beskyddar, vakar över) din undervisning (Torah). [Psalmisten kommer ihåg Guds namn. Ett namn är mer än bara några bokstäver. Till skillnad från en titel så beskriver namnet hela personen med allt vad den är. Natten kan bokstavligt syfta på tider av oro med sömnlösa nätter då tankarna snurrar. Natt kan också bildligt syfta på mörka perioder i livet. Det finns många olika ord för svårigheter, både bildliga och konkreta. Ett annat ord är trångmål, som ordagrant är en "trång passage", se [Ps 118:5]. Det är en sak att veta omfattningen av ett problem och kämpa sig igenom en trång passage, men i natten är det svårt att ens veta riktningen, okända faror kan lura och vägen framåt är inte tydlig. Mitt i detta mörka kaos håller psalmisten fast vid Torah. Ordet Torah kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning och ger vägledning. Guds ord är också en lykta, se [Ps 119:105].]
56Detta har jag (kan tillgodoräkna mig):
att jag har hållit (ordagrant: låtit växa som en grönt skott, dvs. bevarat) dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
ח – Chet
Piktogrammet för Chet är ett staket, den latinska bokstaven H kommer från denna symbol (vriden 90°).
57[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Talvärdet är 8. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek.]
Herren (Jahve) är min del (arvedel, lott),
jag har sagt att jag ska hålla (vaka över, bevaka, bevara) dina ord (hebr. davarim).
58Jag bönfaller inför ditt ansikte med hela mitt hjärta,
ge mig nåd (oförtjänt kärlek) i enlighet med ditt löftesord (hebr. imrah).
59Jag har tänkt på (planerat, "vävt") mina vägar (mina vägval)
och styrt mina fötter enligt dina vittnesbörd (hebr. edot).
60Jag har skyndat mig
och dröjde inte att hålla (följa) dina budord (hebr. mitzvot).
61De ondas snaror (band) har omsnärjt mig
men jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).
62Mitt i natten ska jag stå upp
och tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] dig för dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
63Mina vänner (de jag väljer att umgås med, mina kamrater) är de som fruktar (vördar) dig,
och de som håller dina föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim).
64Jorden, Herre (Jahve), är full av din nåd (omsorgsfulla kärlek),
lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).
[Herrens namn, Jahve, nämns bara i första och sista versen, se vers 57 och 64. Även kombinationen av hur Herren ger chelek (arvedel) och chesed (nåd) hjälper till att rama in detta stycke. På ett fint sätt förstärker dessa nyckelord, som båda börjar på bokstaven Chet, hur Herren ger ett utstakat område och omsluter och skyddar med sin nåd!]
Ords 16:1-3
Allt har sin tid och plats
1En människa ansvarar för alla planer i sitt hjärta (att bearbeta och strukturera dem),
men det [visa] svar som tungan till sist ger kommer från Herren (Jahve).
2Alla människans vägar är rena (rätta) i hennes egna ögon,
men Herren (Jahve) prövar (mäter, väger, bedömer) anden (inre tankar, hjärtats motiv).
3Överlämna (rulla över) dina verk till [anförtro allt du gör och vill göra åt] Herren (Jahve),
så ska dina planer (tankar, syften, mål) ha framgång (bestå; stå fasta; bli grundligt etablerade).
[Dela dina planer med Herren så går det dig väl!]
Joh 15:1-27
Förbli i mig så bär ni frukt
Jesus liknar sig själv vid ett vinträd.
©godasagardener.com
1[Måltiden har just avslutats, se [Joh 14:31]. Jesus och lärjungarna är på väg från det övre rummet inne i Jerusalem till Kidrondalen och Getsemane som ligger strax utanför, se [Joh 18:1]. I följande tre kapitel tar Johannes med ytterligare detaljer från samtalet denna kväll; dessa knyter troligtvis an till platser de passerar längs med vägen. När Jesus lite senare ber för lärjungarna lyfter han sin blick mot himlen, vilket också antyder att de är utomhus, se [Joh 17:1].
Över porten till templet fanns en utsmyckning i guld som avbildade en vinranka med flera stora druvklasar. Den judiske historieskrivaren Josefus beskriver detta i sina skrifter. Vinstocken var också en symbol på Israels folk och då speciellt deras särställning som Guds egendomsfolk, se [Ps 80:9; Jes 5:7; Matt 21:33-41]. Vanligtvis stängdes portarna till tempelområdet på kvällen, men just på påsknatten var tempelområdet öppet eftersom det fanns så många pilgrimer i staden. Det är alltså möjligt att Jesus och lärjungarna tar den rakaste vägen till Getsemane över tempelområdet. I så fall utspelar sig följande tre kapitel där. Påsken infaller alltid i mitten av månaden, då det är fullmåne och vid klart väder glimrar de förgyllda vinrankorna ovanför porten i dess sken. Jesus säger att han är den äkta vinstocken, till skillnad från de konstgjorda vinrankorna. Även den prästerliga välsignelsen i kapitel 17 kan då Jesus ha uttalat på samma plats där folket tog emot översteprästens välsignelse.]
"Jag är den sanna (äkta, genuina) vinstocken [stammen med dess sav]
och min Fader är vinodlaren (vingårdsarbetaren, jordbrukaren).Ovanför ingången till templet hängde druvklasar av guld. Det var här prästerna uttalade den prästerliga välsignelsen. Illustration från Tempelinstitutet i Jerusalem.
2Varje gren i mig som inte bär frukt,
tar han bort (lyfter han upp – gr. airo)
och varje gren som [kontinuerligt] bär frukt
rensar (tuktar, ansar) han,
så att den kan bära mer (bättre, rikare) frukt.
[Det grekiska ordet airo kan betyda att ta bort, ta upp, resa upp eller lyfta upp. I [Joh 20:1] används det om stenen som var borttagen, medan det i [Joh 5:8] översätts att lyfta upp om den lames bädd. Det är sammanhanget som avgör. Här kan det antingen betyda att grenen som inte bär frukt tas bort, eller att den lyfts upp från marken och stöttas så att den får en ny chans att bära frukt.]
3Ni [de elva lärjungarna] är redan ansade (beskurna, fostrade, renade) genom det ord (gr. logos) som jag har talat till er [den undervisning som jag gett er]. 4Förbli (var kvar) [lev] i mig, så förblir jag [också] i er. Liksom grenen inte kan bära frukt av sig själv om den inte förblir (skulle vara kvar) i vinstocken, så kan inte heller ni [bära frukt] om ni inte förblir [skulle vara kvar och kontinuerligt leva] i mig.
5Jag är vinstocken [se vers 1], ni är grenarna. Den som förblir (är kvar) [ständigt lever] i mig – och den som jag [också] förblir i – bär rikligt med frukt, för utan (vid sidan av; separerade från) mig kan ni inte göra någonting.
6Om någon inte förblir (skulle vara kvar) [kontinuerligt vill leva] i mig kastas han bort (ut) som en [avbruten] gren och förtorkar, och de samlar ihop dem och kastar dem [sådana grenar samlar man ihop och kastar] i (in i) elden, och den [just denna individuella gren – liksom de övriga förvissnade grenarna] bränns upp.
7Om ni förblir (skulle vara kvar) [vill leva] i mig, och mina ord (gr. rhemata) förblir (skulle vara kvar) i er, så fråga om (be om; begär, önska) vad ni vill, så ska det ske er [och ni ska få det]. [När Jesus talar om "mina ord" används rhema i plural till skillnad mot vers 3 där det står logos i singular.] 8Min Fader förhärligas (blir upphöjd, prisad) när ni bär rikligt med frukt och [på det sättet visar att ni] blir mina lärjungar.
9Precis som Fadern älskade mig, så älskade jag också er [osjälviskt utgivande]. Förbli (var kvar) [lev] i min kärlek! 10Om ni håller mina bud [vill följa mina instruktioner] så kommer ni att förbli (vara kvar) [leva] i min kärlek, på samma sätt som jag har hållit min Faders bud och förblir (är kvar) [alltid lever] i hans kärlek [gr. agape – som är en osjälvisk, utgivande och rättfärdig kärlek]. 11Detta [allt detta] har jag talat till (sagt) er för att min glädje ska vara i er och [för att] er glädje ska bli fullkomlig (överflödande).
[Jesus undervisade ofta väldigt praktiskt och använde för lärjungarna välkända bilder. Jesus är vinstocken, Fadern är trädgårdsmästaren och hans lärjungar är grenarna. De som samlar ihop grenarna och kastar dem i elden är troligtvis änglar, se [Matt 13:41-43, 49-50]. Jesus är den som står mellan Fadern och grenarna, det är i honom livet flödar. Målet är att bära frukt, se vers 2, 4, 5, 8, 16. Johannes använder samma ord för frukt som han tidigare använt för gröda i [Joh 4:36]. Att bära frukt handlar om människors eviga frälsning.]
Älska varandra
12[Vers 12-17 bildar ett kiastiskt mönster. Det ramas in av uppmaningen att "älska varandra", se vers 12b-13 och 17b. I vers 14 och 17a används ordet "befaller". I vers 15 och 16b är temat relationen med Fadern och centralt finns vers 16.]
Detta är mitt bud: Att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande],
precis som jag [aktivt] älskade er. [[Joh 13:34]]
13Ingen har större kärlek än denna [detta exempel på utgivande kärlek]: att man lägger ner (att någon skulle ge/offra) sitt liv för sina vänner. [[Jes 53:10; Joh 10:11; Rom 5:7-8]] 14Ni är mina vänner om ni gör vad jag befaller er (följer mina instruktioner). 15Jag kallar er inte längre tjänare (slavar),
för en tjänare vet inte (har ingen klar förståelse av) vad hans herre gör.
Jag kallar er vänner,
för allt vad jag hört från Fadern har jag uppenbarat (gjort synligt, klargjort) för er.
16Ni har inte utvalt mig,
utan jag har utvalt er.
Jag har satt er till [planterat er för] att gå ut [i världen]
och ständigt bära frukt, och er frukt ska bestå [människor som blir frälsta och själva blir Jesu lärjungar],
då [resultatet av att ni är utvalda och lever i min vilja, är grenar i vinstocken, se vers 7]
ska Fadern ge er vad ni än ber om i mitt namn.
17Detta är vad jag befaller (förmanar) er,
att ni [alltid aktivt] ska (skulle) älska varandra [osjälviskt och utgivande]." [[Joh 13:34]]
Världens inställning
18"Om världen [med sitt ordnade samhällssystem, där föränderlig etik och moral råder] hatar er, så ska ni veta (ha en kunskap baserad på personlig erfarenhet) att den redan har hatat mig [och fortfarande hatar mig] innan den hatade er. 19Om ni tillhörde världen, så skulle världen känna vänskap med er som med sina egna. Men nu tillhör ni inte världen, utan jag har utvalt er och kallat er ut ur världen. Därför hatar världen er. 20Kom ihåg vad jag sa till er, en slav (tjänare) är inte större (förmer; har inte högre position) än sin herre. Om de har förföljt (jagat) mig,
kommer de att förfölja er också.
Om de bevarat (hållit fast vid) mitt ord,
kommer de också bevara ert ord.
21Men de ska göra allt detta mot er [förfölja och jaga er] för mitt namns skull, för de känner inte (ser inte med sina hjärtans ögon, har ingen klar förståelse av) honom som har sänt mig.
22Om jag inte kommit och talat till dem skulle de inte vara skyldiga till synd, men nu har de ingen ursäkt för sin synd [synd betyder ordagrant 'att missa målet'].
23Den som hatar mig, han hatar också min Fader.
24Om jag inte hade gjort de gärningar som ingen annan någonsin gjort, så skulle de inte vara skyldiga till synd. Men nu har de sett (erfarit) dem, och [trots att de med egna ögon sett alla dessa under och tecken har de] hatat både mig och min Fader. 25Detta hände för att det ord som står skrivet i deras lära [gr. nomos syftar ofta på den första delen i GT (Torah), men här är det helheten och specifikt den tredje delen Skrifterna där Psaltaren ingår] skulle uppfyllas:
De hatade mig utan orsak [citat från [Ps 35:19; 69:5]]."
Löftet om den helige Ande
26"Men när Hjälparen (Advokaten, Rådgivaren) kommer (ska komma), som jag ska sända er från Fadern – Sanningens Ande som utgår från (vid sidan av) min Fader – ska han [alltid] vittna om (ge ett gott vittnesbörd kring det som rör) mig. 27Men ni vittnar [ju] också, eftersom ni är med mig från början.