Helbibel - tisdag 8/6
1 Kung 3:3-4:34, Ps 126:1-6, Ords 16:26-27, Apg 6:1-15
1 Kung 3:3-4:34
3Och Salomo älskade Herren (Jahve) och vandrade efter sin far Davids förordningar (ordagrant "saker inristat") förutom att han offrade på de höga platserna.Salomo ber om vishet – får välstånd och vishet
4Och kungen gick till Givona och offrade där, för det var den stora höga platsen. 1 000 brännoffer offrade Salomo på altaret. 5I Givon [en mil nordväst om Jerusalem där den största offerhöjden i landet fanns innan templet blev klart] uppenbarade sig Herren för Salomo i en dröm om natten [samma dag som han offrat där, se 2 Krön 1:7].
Gud sa: "Be om vad du vill och jag ska ge dig det."
6Salomo svarade: "Du har redan visat stor nåd (omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed) mot din tjänare, min far David, därför att han vandrade inför dig i sanning, i rättfärdighet och med ett ärligt hjärta [under alla sina levnadsdagar]. Du har fortsatt att visa honom denna stora nåd (omsorgsfulla kärlek, trofasthet) genom att ge honom en son som nu regerar på hans tron. 7Herre, min Gud, du har nu gjort din tjänare till kung efter min far David. Jag är bara ett barn [Salomo är omkring 20 år, men uttrycket syftar på att vara oerfaren och under upplärning], jag vet inte hur jag ska gå ut (börja) eller komma in (avsluta) [leda som kung]. 8Din tjänare är här mitt bland ditt folk som du har utvalt, ett stort folk, så många och otaliga att de inte går att räkna.
9Så ge din tjänare ett hjärta som hör (förstår) för att döma ditt folk, så att jag kan skilja mellan gott och ont. Hur skulle annars någon kunna vara domare för (och leda) detta ditt stora folk?"
10Att Salomo bad om detta i sin bön var välbehagligt (gott) inför Herren (Adonaj, fokus på Guds storhet och makt), 11och Gud sa till honom: "Eftersom du har bett om detta och inte om ett långt liv eller om rikedom eller om dina fienders liv, utan om att kunna förstå vad som är rätt, 12ska jag göra som du vill. Jag ska ge dig ett vist och förståndigt hjärta så att det aldrig har funnits och aldrig kommer att finnas någon som är lik dig. 13Jag ska också ge dig det du inte bett om – rikedom och ära (gott anseende). Det kommer inte att finnas någon annan kung lik dig under din livstid. 14Om du vandrar på mina vägar och håller fast vid mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och budord (tydliga befallningar), så som din fader David gjorde, då ska jag också lägga till dagar till ditt liv."
15Och Salomo vaknade, och se, det var en dröm, och han kom till Jerusalem och stod framför Herrens (Jahves) förbundsark och offrade brännoffer och offrade shalomoffer och gjorde en fest för alla sina tjänare.
Två kvinnor – Salomos vishet att döma
16Vid den tiden kom två prostituerade till kungen och trädde fram inför honom. 17Den första kvinnan sa: "Hör på mig, herre. Jag och den här kvinnan bor i samma hus och jag födde barn där i huset hos henne. 18Tre dagar efter att jag hade fött mitt barn, födde den här kvinnan också ett barn. Vi var själva, ingen annan var hos oss i huset, det var bara vi två. [Det finns alltså inga vittnen.] 19En natt dog den här kvinnans son, för hon låg på (rullade över) honom. 20Då gick hon upp mitt i natten och tog min son från min sida, medan din tjänarinna sov, och lade honom i sin famn. Men sin döde son lade hon i min famn. 21Jag steg upp på morgonen för att amma min son – då var han död! När jag [senare] på morgonen [när det blivit ljusare] tittade närmare upptäckte jag att det inte var min son, den som jag hade fött."
22Då sa den andra kvinnan: "Nej! Min son lever och din son är död." Men den första kvinnan svarade: "Nej, din son är död medan min son lever." Så grälade de inför (ordagrant: talade i ansiktet till) kungen.
23Kungen sa: "Den ena säger: 'Det här är min son som lever, och din son är död.' Den andra säger: 'Nej, din son är död och min son lever.' " 24Då sa kungen: "Ge mig ett svärd." Man kom med svärdet till kungen 25och han sa: "Hugg itu det levande barnet och ge den ena hälften åt den ena kvinnan och den andra hälften åt den andra!"
26Den kvinna som var mor till barnet som levde sa då till kungen, för hennes hjärta brann av kärlek till sonen: "Min herre, ge henne barnet som lever, döda det inte!"
Men den andra sa: "Det ska varken vara mitt eller ditt. Hugg ni!"
27Då tog kungen till orda och sa: "Ge henne [kvinnan som inte vill att barnet dödas] det levande barnet. Döda det inte. Hon är barnets mor." 28När hela Israel fick höra talas om domen som kungen hade fällt, häpnade de över kungen, för de såg att Guds (Elohims) vishet fanns i honom så att han kunde skipa rätt.
Organisation
1Och kung Salomo var kung över hela Israel. [Alla senare kungar regerade bara i delar av landet.] 2Dessa var hans furstar (högt uppsatta män):
Asarja (hebr. Azarijaho) – son till prästen Tsadoq,7Och Salomo hade 12 överhuvuden över hela Israel som försåg kungens hushåll med livsmedel, varje man skulle förse för en månad varje år. 8Och dessa är deras namn:
3Elichoref och Achija, Shishas söner – skrivare (sekreterare),
Jehoshafat, Achilods son – bokförare,
4och Benajaho, Jehojadas son – överbefälhavare (han var över hären) [1 Kung 2:35],
och Tsadoq och Avijatar – präster,
5och Asarja, Natans son, var över hövitsmännen (ledare för guvernörerna för de olika distrikten)
och Zavod, Natans son – präst och kungens vän,
6och Achishar – över hushållet
och Adoniram, Avdas son – över uppbördsmännen. [Troligtvis samma person som Adoram, se 2 Sam 20:24.]
Hurs son – i Efraims bergsbygd;Dagligt underhåll
9Dekers son – i Makats och i Shalavim, och Beit-Shemesh och Elon-Beit-Chanan;
10Cheseds son – i Arubot, till honom hörde Socho och hela Chefers land;
11Avinadavs son – hela Dors område, han hade Salomos dotter Tafat som hustru;
12Baana, Achilods son – i Taanach och Megiddo och hela Beit-Shean som ligger bredvid Tsaretan, mellan Jizreel från Beit-Shean till Avel-Mechola så långt som bortom Jokmeam;
13Gevers son – i Ramot-Gilead, som hade Jairs, Manasses sons, byar i Gilead; han hade även Argovs område i Bashan, 60 stora städer med murar och bommar av brons;
14Achinadav, Iddos son – i Machanajim;
15Achimats – i Naftali, han tog Salomos dotter Basemat till hustru;
16Baana, Choshajs son – i Asher och Bealot;
17Jehoshafat, Paroachs son – i Isashchar;
18Shimi, Elas son – i Benjamin;
19Gever, Oris son – i Gileads land, landet som tillhört Sichon, amoréernas kung, och Og, Bashans kung, och en ledare i landet (betyder förmodligen att han var chef över de övriga ledarna i samma område).
20Juda och Israel var lika omöjliga att räkna som sanden vid havet [1 Mos 22:17; 32:12], de åt och drack och var glada.
21[Här i vers 21 börjar kapitel 5 i den hebreiska texten:]
Och Salomo regerade över hela kungariket från floden till filistéernas land och till gränsen mot Egypten, de bar fram gåvor och tjänade Salomo alla hans livsdagar.
22Och Salomos underhåll [för att livnära alla tusentals personer som var i hans tjänst] för en dag var
30 kor-mått [11,7 kubikmeter] fint mjöl24Eftersom han rådde över hela området på denna [västra] sida floden [Eufrates] från Tifsach [stad längs med Eufrates (Asadsjön i Syrien) som markerade den nordöstra gränsen av Salomos rike] ända till Gaza [i sydväst], över alla kungar på denna [västra] sida floden, och han hade fred (shalom) på alla sidor runtomkring. 25Och Juda och Israel bodde i trygghet, varje man under sin vinstock och under sitt fikonträd, från Dan till Beer-Sheva, alla Salomos dagar.
och 60 kor-mått [23,4 kubikmeter] grovt mjöl,
2310 feta (gödda) oxar [från stallet]
och 20 oxar från fälten [som gått på bete]
och 100 får, förutom hjortar och gaseller och rådjur och gödda fåglar.
[Antalet människor som tjänade administrativt som fick sitt underhåll av Salomo beräknas vara mellan 14 000 – 32 000 människor.]
26Och Salomo hade 40 000 häststall för sina vagnar och 12 000 ryttare.
27Och dessa ledare [för de tolv regionerna] försåg kung Salomo och alla som kom till kungens bord med proviant, varje man sin månad, de lät ingenting saknas. [Över tid blir bördan för stor och folket ber Salomos efterträdare att lätta på skattebördan, se 1 Kung 12:1-4. Orden från Mose 5 Mos 17:14-20 finns som en varning.] 28Korn och halm till hästarna och snabba hästar till de platser där de ska vara, varje man enligt hans uppdrag.
Salomos vishet
29Och Gud (Elohim) gav Salomo vishet och mycket stor kunskap och ett stort (ordagrant expanderat, utvidgat) hjärta, som sanden på havets strand. 30Och Salomos vishet överträffade visheten av alla österns söner och all Egyptens vishet, 31för han var visare än alla människor, än esraiten Ejtan [Ps 89:1] och Heman [Ps 88:1] och Kalkol och Darda, Machols söner, och hans berömmelse var i alla länder runtomkring. 32Och han talade 3 000 ordspråk, och hans sånger var 1 005. [Ordet tala – hebr. davar, betyder både att tala och skapa, vilket här gör att han både formulerar/uppfinner och uttalar 3 000 ordspråk förutom sångerna.] 33Och han talade om träd, från cedern som finns i Libanon liksom om isopen som växer på muren, han talade även om djur och fåglar och om krypande varelser och om fiskar. 34Och alla slags människor kom för att höra Salomos vishet, från alla jordens kungar som hade hört om hans vishet.
Ps 126:1-6
Psalm 126 – Ge oss liv på nyttDetta är den sjunde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmen inleds med minnet av vad Gud har gjort och den glädje det gett upphov till. Utifrån den ansatsen formas en gemensam bön att Gud på nytt ska visa sin kraft och vända sorgen till glädje. Psalmen kopplas ofta ihop med Ps 137 – som inleder den babyloniska fångenskapen. Denna psalm beskriver troligtvis slutet på denna period.
Författare: Okänd, ett förslag är Esra.
Struktur: Psalmen har 48 ord (förutom inledningen), se Ps 48; 126. Ordet "för tillbaka" (hebr. sub) används i vers 1 och 4.
1. Förtröstan, vers 1-3
2. Vädjan, vers 4
3. Lovprisning, vers 5-6
Tidigare glädje
När Herren (Jahve) förde tillbaka Sions fångar ...
det var som om vi drömde (det kändes helt overkligt; vi kunde knappt tro att det var sant).
[Syftar troligtvis på återtåget från exilen, se 2 Krön 36:22-23; Esra 1. Verbroten för att drömma (hebr. chalam) har även betydelsen "att vara stark; bli stark".]
3Herren (Jahve) har gjort något stort med oss;2Då fylldes vår mun med skratt,Israels premiärminister reciterade Psalm 126 vid undertecknandet av fredsavtalet med Egypten 1978. På bilden: Menachem Begin, Jimmy Carter och Anwar Sadat under förhandlingarna i Camp David.
och vår tunga med jubel (höga triumferande glädjerop).
Då sa man bland hednafolken:
"Herren (Jahve) har gjort stora ting med dem!"
vi är glada.
Vädjan
4För tillbaka våra fångar, Herre (Jahve),
på samma sätt som strömmarna i Negev [öknen i söder].
[Fårorna i Negevöknen i södra Israel är torra större delen av året, men fylls plötsligt med strömmande vatten under några få timmar när vinterfloden kommer.]
Från sorg till glädje
5[Vers 5 formar en kiasm där kontrasten mellan tårar och jubel står centralt inramad av verben för att så och skörda. Hebreiska prepositionen bet (i) betonar hur både sorgen och glädjen involverar hela personen – de sår och skördar inte med tårar och jubel, utan i tårar och jubel.]
De som sår
i tårar –
i jubel (höga triumferande glädjerop)
ska de skörda. [Matt 5:4]
6Den som går ut [går fram och tillbaka] gråtande (under sorg),
bärande på sitt [dyrbara, sista] utsäde –
han ska [utan tvekan] återvända med jubel (höga triumferande glädjerop),
bärande på sina kärvar. [Han ska få bärga in en rikligt välsignad skörd!]
[Under sådden var man helt beroende av regn. Rädsla och oro för torka eller angrepp av skadedjur kunde göra att man sådde sin säd under gråt – särskilt om det varit ett dåligt år innan. Om utsädet var det sista man hade kvar, var man helt beroende av en god kommande skörd. Israels folk fick utstå svåra tider, men man väntade på att Guds löften skulle uppfyllas. Psalmisten är helt säker på att det kommer en tid av glädje och fröjderop.]
Ords 16:26-27
26En arbetares aptit (matlust, hunger) verkar fördelaktigt på honom,den egna munnens hunger pressar honom [att arbeta].
27En ogudaktig (ond) människa gräver upp ondska [skvallrar och letar efter skandaler hos andra],
den är som brännande eld på hans läppar.
Apg 6:1-15
De första sju diakonerna utses
En grupp kvinnor i Jerusalem.
Vid den tiden, när antalet lärjungar (efterföljare) växte, började de [utlandsfödda inflyttade] grekisktalande judarna lågmält klaga på de hebreisktalande [infödda judarna]. De grekisktalande änkorna blev bortglömda vid den dagliga matutdelningen (ordagrant diakonia, den dagliga hjälpverksamheten).
[Det var vanligt att grekisktalande judar runt om Medelhavet flyttade till Jerusalem för att leva sina sista år i den heliga staden. De hade sina egna synagogor, se vers 9, och var språkligt och kulturellt skilda från de hebreisktalade judarna. Då som nu dog ofta mannen före kvinnan. De grekisktalande änkorna var extra utsatta eftersom man ofta lämnat familj och släkt när man flyttat. Det är inte otroligt att många av dessa grekisktalande kvinnor hade blivit frälsta och gått med i den nya rörelsen. Dorkas var en av dem, se Apg 9:39.
Distributionen av medel verkar till en början ha skett av apostlarna, se Apg 4:35. Som texten indikerar hade uppgiften lämnats över till den hebreisktalande gruppen som var i majoritet. Det är inte otroligt att man följde de judiska sederna för att hjälpa de fattiga med två typer av hjälpinsatser. Fattiga judiska invånare fick veckovis hjälp som kallades guppah. Den gavs varje fredag och räckte till fjorton måltider. Det fanns också en daglig hjälp som kallades tamhuy som riktade sig till andra inflyttade. Mat och dryck levererades till dem som hade behov. Det är inte svårt att se hur man på grund av språkskillnader, antagligen omedvetet, förbisåg en del grekisktalande änkor i den dagliga matutdelningen.]
En av många försäljare vid Jerusalems portar.
Stefanos [som betyder "krönt"],6Man förde fram dem inför apostlarna som bad och lade händerna på dem [bekräftade och välsignade deras tjänst]. 7Guds ord fortsatte att spridas och antalet lärjungar i Jerusalem ökade kraftigt. Även ett stort antal präster började lyda tron [genom att ta emot Jesus som Messias]. [Tro och lydnad hör ihop, se Apg 5:32; Rom 1:5.]
en man full av tro och den helige Ande.
Filippus [som betyder "en som älskar hästar"].
Prokorus [som ordagrant betyder "framför kören", dvs. en körledare, kan ha varit titeln "körledaren" snarare än hans riktiga namn].
Nikanor [som betyder "segrare"].
Timon [som betyder "ärbar"].
Parmenas [som betyder "en som står fast"].
Nikolaus [som betyder "folkets segrare"],
en proselyt från Antiokia [i Syrien]. [Eftersom han var en proselyt hade han först konverterat till judendomen från en hednisk tro. Sedan hade han blivit frälst och konverterat från judendomen för att bli en kristen.]
[Samtliga sju förslag på män hade grekiska namn och tillhörde antagligen den grekisktalande judiska gruppen. Att ta hand om de faderlösa och änkorna är en viktig uppgift, se 2 Mos 22:22; Jak 1:27. Dessa sju män tjänade även på andra områden. I nästa stycke läser vi hur Stefanos ber för sjuka. När han dödas och en kraftig förföljelse bryter ut rör sig Filippus norrut till Samarien. Där verkar han som evangelist och många kommer till tro, se Apg 8:5-8. Han kallas ofta evangelisten Filippus för att inte blandas ihop med aposteln med samma namn som var en av de tolv, se Luk 3:1; 6:14.]
[Vid den här tiden tjänstgjorde totalt närmare 20 000 präster och leviter i templet. De var indelade i 24 avdelningar. Varje avdelning utförde tempelsysslorna under en veckas tid, fem gånger under året. Tre av dessa tillfällen var under de stora högtiderna då alla präster tjänstgjorde tillsammans. De flesta präster och leviter bodde inte i Jerusalem, se Luk 1:39-40; 10:30-32. Många av dessa var fattiga och försörjde sig på egen hand och hade lite gemensamt med den religiösa överklassen som saddukéerna representerade. Det stora antal präster som kom till tro kom antagligen från denna fattiga grupp. Antalet måste ha varit hundratals, om inte tusentals och detta måste ha väckt de judiska ledarnas avund.]
Stefanos arresteras
8[Nu sker en vändpunkt i Apostlagärningarna. Detta är tredje gången Stora rådet tar in kristna till förhör. Det första slutade i en varning, se Apg 4:21, det andra i trettionio piskslag, se Apg 5:40. Stefanos, som är en av de sju medarbetarna i vers 5, blir den första martyren som dödas för sin tro. Stora rådet, som också kallas Sanhedrin, var det högsta judiska beslutande organet med 71 medlemmar från fariséerna och saddukéerna. Man sammanträdde i en sal i norra delen av templet.]
Stefanos, full av nåd (gudomlig välsignelse, favör) och kraft (styrka), utförde ständigt under (som väckte förundran) och tecken (mirakler som bevisar Guds existens och hans karaktär) bland folket. 9Då gick några emot Stefanos för att ifrågasätta (argumentera med) honom. De kom från:
Synagogan som kallades "De frigivnas synagoga" [dessa judar hade troligtvis varit slavar i Rom men blivit frigivna],10Dock kunde de inte stå emot den vishet och den Ande som han talade med. 11Då lejde de i hemlighet några män och instruerade dem att säga att de hade hört honom tala hädiska (aggressiva) ord mot Mose och Gud. 12På det sättet lyckades de jaga upp folket, så väl som de äldste och de skriftlärda, och överföll (arresterade, fängslade) honom och förde honom inför Stora rådet. 13Där förde de fram falska vittnen som sa: "Den här mannen slutar inte att göra anklagelser mot denna heliga plats [templet i Jerusalem] och undervisningen [Moseböckerna, Torah – gr. nomos]. 14Vi har hört att han har sagt att den där Jesus från Nasaret ska riva ner och förstöra denna plats, och ändra de stadgar som Mose har gett oss." [Mark 14:58, men även profeterat tidigare, se Dan 9:26; Jer 26:12-16.]
och från Kyrene och Alexandria [synagogan med judar från dessa två afrikanska städer],
och från Kilikien och provinsen Asien [synagogan med judar från dessa två landskap i nuvarande Turkiet].
[I Jerusalem fanns enligt den rabbinska traditionen 480 olika synagogor ordnade efter olika nationaliteter. Det krävdes tio män för att starta en synagoga. En del hade egna byggnader, men de flesta samlades i hemmen. Det är inte konstigt att det var dessa inflyttade judar som blev de främsta motståndarna till Stefanos. Den judiska tro som de hade bekänt och fått lida för i världen var nu hotad av hans undervisning här i judarnas huvudstad Jerusalem.]
[Anledningen till att man förde fram falska vittnen var att Stora rådet inte hade mandat att anklaga någon på eget initiativ. Det krävdes att vittnen begärde att få sin sak prövad för att fallet skulle tas upp.]
15Alla som satt i rådet fäste sina ögon på honom, och såg att hans ansikte var som en ängels ansikte.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- > ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
