Hem

Bibeln på ett år

Gårdagens text

Helbibel - torsdag 10/6

1 Kung 7:1-51, Ps 128:1-6, Ords 16:31-33, Apg 7:30-50


1 Kung 7:1-51

Texten finns ännu inte översatt i Svenska Kärnbibeln. Slå upp i andra översättningar:
Bibel 2000Folkbibeln 15
Tillbaka upp

Ps 128:1-6

Psalm 128 – Herren välsignar dig från Sion
[[Den nionde av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Detta är en visdomspsalm som intygar hur en sund gudsfruktan är grundläggande för att ta del av Herrens välsignelse. Det är en lämplig fortsättning på föregående Psalm som handlade om hus och barn.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Ord av visdom, vers 1-4
2. Prästerliga ord, vers 5-6]
]
1En pilgrimssång.

[Bokstavligt "en sång från eller för uppstigandet". Anledningen till denna formulering är att oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
Rikt välsignade (saliga, mycket lyckliga) är alla som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve) [Ords 1:7],
    som går (vandrar) på hans vägar (gör det som är rätt och behagar Gud),
2för han ska äta frukten av sin hands arbete.
    Du ska vara välsignad (salig, mycket lycklig) och det ska gå väl för dig.

3Din hustru ska vara som en vinstock
    som bär riklig frukt i ditt hem.
Dina barn ska vara som olivplantor
    runt ditt bord.

[Bordet, eller matbordet, är en viktig symbol för familjens sammanhållning i Bibeln. Att ha ett bord där alla samlas och där det alltid finns en plats för änkan, den faderlöse och främlingen, är att ha en familj som lever i enlighet med Guds intentioner för vårt liv på jorden. Där fattas det aldrig tillräckligt med mat eftersom Gud alltid välsignar den som lever enligt hans förordningar.]

4Se, den man (stridsman, en man i sin bästa ålder)
    som fruktar (vördar, respekterar) Herren (Jahve) ska verkligen (sannerligen) bli (vara) välsignad.

5Herren (Jahve) välsignar dig från Sion (tempelberget i Jerusalem)
    och låter dig se Jerusalems goda
    i alla dina livsdagar.
6Må du leva och få se dina barnbarn.

Frid (shalom, alla Guds välsignelser) vare över Israel!

Ords 16:31-33

31Det gråa håret är en ärekrona [det kröner en äldre person och inger respekt och vördnad],
    om den kommer från vandringen på de rättfärdigas väg.

32Den som kontrollerar sitt temperament är bättre än en krigshjälte,
    och den som kontrollerar sin [egen] ande är bättre än den som intar en hel stad.

33Lotten kastas i knäet,
    men beslutet kommer från Herren (Jahve).

Apg 7:30-50


    

En torr buske i öknen.

30När fyrtio år hade gått visade sig en ängel för honom i öknen vid berget Sinai, i lågan från en brinnande törnbuske. 31Mose var förundrad över synen han såg, och när han gick närmare för att se efter vad det var, hördes Herrens röst:
32'Jag är dina fäders Gud,
    Abrahams, Isaks och Jakobs Gud.' [2 Mos 3:6]
Då darrade Mose av fruktan och vågade inte se dit.
33Men Herren sade till honom:
Ta av sandalerna från dina fötter,
    för platsen där du står är helig mark.
34Jag har själv sett hur mitt folk förtrycks i Egypten och hört hur de suckar,
    och jag har stigit ner för att befria dem.
Gå nu! Jag sänder dig till Egypten [som min budbärare].
[2 Mos 3:7-8, 10]
4) Israeliterna vill inte lyda
35Denne Mose som de avvisade när de sade:
Vem har satt dig till ledare och domare? [2 Mos 2:14]
– honom sände Gud som ledare och befriare genom ängeln som uppenbarade sig för honom i törnbusken. 36Det var han som förde dem ut och gjorde under och tecken i Egypten och i Röda havet och i öknen under fyrtio år. 37Det var denne Mose som sade till Israels barn:
En profet lik mig ska Gud låta uppstå åt er,
    ur era bröders krets.
[5 Mos 18:15. Jesus är denna profet som är lik Mose, se Apg 3:22; Luk 9:35.]
38Det var han som i församlingen i öknen var tillsammans både med ängeln som talade till honom på berget Sinai och med våra förfäder, och han tog emot levande ord för att ge till oss.
     39Men våra förfäder ville inte lyda honom. De avvisade honom och vände i sina hjärtan tillbaka till Egypten. 40De sade till Aron: Gör oss gudar som kan gå framför oss! Vad som hänt med den där Mose som förde oss ut ur Egypten, det vet vi inte. [2 Mos 32:1] 41De gjorde även en kalv vid den tiden och de bar fram offer åt avguden och gladde sig över sina händers verk.
     42Men Gud vände sig bort från dem och utlämnade dem till att dyrka himlens här, som det står skrivet i profeternas bok [Amos]:
'Var det åt mig ni bar fram slaktoffer och matoffer
    under de fyrtio åren i öknen, ni av Israels hus?
43[Nej!] Ni bar med er tältet [tabernaklet, på hebreiska 'sackut'] för att tillbe Molok [den kananeiska guden över solen och himlen]
    och era avbilder av gudastjärnan Refan [grekisk direktöversättning av hebreiska 'Kevan', ett annat namn för planeten Saturnus som också tillbads av egyptierna].
Därför ska jag föra bort er i fångenskap bortom Babylon.' [Amos 5:25-27]
44Våra förfäder hade vittnesbördets tält [tabernaklet, med arken] i öknen, utformat så som Gud hade bestämt. Han hade befallt Mose att göra det efter den förebild (modell, exempel) Gud visat honom. 45Det tältet fick våra fäder i arv, och de förde det hit under Josuas ledning när de tog över landet efter folken som Gud drev undan för dem. Här stod det fram till Davids tid. 46Han fann nåd inför Gud och bad att få finna en boning åt Jakobs Gud. 47Men det blev Salomo som byggde ett hus åt honom. [1 Kung 8:1-21]
     48Den Högste bor dock inte i hus som är byggda av människohand. Profeten [Jesaja] säger [ju]:
49Himlen är min tron
    och jorden är min fotpall.
Vad för ett hus kan ni bygga åt mig, säger Herren,
    eller vad för en plats där jag kan vila?
50Har inte min hand gjort allt detta?

[Jes 66:1-2. Den retoriska frågan är hur en byggnad skulle kunna rymma Gud som har skapat universum.]
Gårdagens text

Planer

Stäng  


Helbibel