Hem

Bibeln på ett år

Gårdagens text

Helbibel - lördag 12/6

1 Kung 9:1-10:29, Ps 130:1-8, Ords 17:2-3, Apg 8:14-40


1 Kung 9:1-10:29

Texten finns ännu inte översatt i Svenska Kärnbibeln. Slå upp i andra översättningar:
Bibel 2000Folkbibeln 15
Tillbaka upp

Ps 130:1-8

Psalm 130 – Ur djupen ropar jag till dig, Herre
[[Den elfte av de femton pilgrimspsalmerna – "de stigande sångerna" (Ps 120-134). Dessa psalmer sjöngs under vandringen upp till de tre stora högtiderna som varje år firades i Jerusalem. Psalmen är troligvis antifonal, dvs. en försångare sjunger först ett stycke och sedan svarar en annan stämma eller en kör.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Bön – hör mig, vers 1-2
2. Förtröstan på Herren, vers 3-4
3. Förtröstan på Herren, vers 5-6
4. Inbjudan till Israel att förtrösta på Herren, vers 7-8]
]
1En pilgrimssång.

[Bokstavligt "en sång från eller för uppstigandet". Anledningen till denna formulering är att oavsett varifrån man kommer så går man alltid upp till Jerusalem.]
-
Ur djupen [vattendjupen, metafor för en situation med oöverstigliga problem]
    ropar jag (höjer jag min röst i bön) till dig, Herre (Jahve).
2Herre (Adonai, fokus på Guds storhet och makt), hör min röst,
    låt dina öron höra mina böners ljud (enträgna, ödmjuka vädjanden om nåd och hjälp).

3Om du, Herre (Jah, kortare form av Jahve, betecknar att han alltid har existerat),
    skulle hålla fast vid (föra räkenskap över) våra synder,
    vem skulle då kunna stå inför dig [på domens dag]?
4Men hos dig finns förlåtelse,
    för att du ska bli ärad (för att vi ska tillbe, lyda och frukta dig).

5Jag väntar (söker ivrigt efter, litar) på Herren (Jahve),
    hela min varelse (min själ) väntar,
    och jag förtröstar på hans ord (väntar på vad han ska säga).
6Min själ väntar på (söker ivrigt efter) Herren (Adonai),
    mer än väktarna [ivrigt väntar] efter morgonen,
    ja, mer än väktarna längtar efter morgonen.

7Israel, förtrösta (vänta ivrigt) på Herren (Jahve),
    för hos Herren (Jahve) finns trofast kärlek (nåd),
    och hos honom finns full befrielse (fullständig lösensumma för att köpa oss fria från synden).
8Han ska friköpa (befria) Israel
    från alla deras synder (från syndens konsekvenser).

Ords 17:2-3

2En vis tjänare får regera över en son som orsakar skam (förvirring, oreda),
    och han får dela arvet med bröderna.

3Smältdegeln är till för [att förädla] silver, och smältugnen för [att förädla] guld,
    på samma sätt prövar (undersöker, testar) Herren (Jahve) hjärtan.

Apg 8:14-40

Petrus och Johannes till Samarien
14Nu när apostlarna i Jerusalem hörde att [regionen] Samarien hade tagit emot Guds ord, sände de dit Petrus och Johannes. 15När de kom dit ner, bad de för dem att de skulle få den helige Ande, 16för han [Anden] hade ännu inte fallit på (kommit över) någon av dem, utan de hade bara blivit döpta i Herren Jesu namn. 17Då lade de händerna på var och en av dem, och de tog emot den helige Ande.

[Tidigare hade Johannes tillsammans med sin bror Jakob varit beredd att kalla ner eld från himlen och förgöra folket i en samarisk by, se Luk 9:54. Nu får han i stället vara med och kalla ner den helige Andes eld över de nyfrälsta samarierna.]

Trollkarlen Simon köpslår med Guds kraft
18Men när Simon såg att Anden gavs genom apostlarnas handpåläggning, kom han till dem med pengar 19och sade: "Ge den kraften till mig också, så att den jag lägger händerna på får den helige Ande."
     20Petrus sade till honom: "Till fördärvet med dig och dina pengar, om du tror att Guds gåva kan köpas för pengar! 21Du har ingen del eller lott i den här saken, för ditt hjärta är inte uppriktigt inför Gud. 22Omvänd dig därför från din ondska och be till (bönfall) Herren så att han, om möjligt, förlåter dig vad du tänker i ditt hjärta. 23Jag ser att du är full av bitter galla och fast i orättfärdighetens band."
     24Simon svarade: "Be ni för mig (bönfall) till Herren, så att inget av det ni sagt drabbar mig." [Det starkaste ordet för bön "deomai" används här och i vers 22. Det beskriver en bön för ett stort behov.]

25Sedan de vittnat och predikat Herrens ord vände de [Petrus och Johannes] tillbaka till Jerusalem. På vägen [hem till Jerusalem] förkunnade de evangeliet i många byar i Samarien.

[Denna evangelisationssatsning som startades av den grekisktalande juden Filippus, fortsatte nu av två hebreisktalande judar!]

Filippus och den etiopiske hovmannen

Filippos går söderut från Samarien. Där på vägen mot Gaza träffar han på den etiopiske finansministern som varit i Jerusalem.

26[Mitt i ett intensivt väckelseskeende kallas nu Filippus från de stora skarorna för att betjäna en människa.]

En Herrens ängel talade till Filippus och sade: "Stå upp och gå söderut (vid middagstiden då solen är i söderläge) på den vägen som går från Jerusalem ner till Gaza – ökenvägen (genom obebyggda områden)."

[Gaza låg omkring åtta mil sydväst om Jerusalem. Det var den sista vattenposten före öknen på vägen mot Egypten. Detta budskap kan tyckas lite märkligt rent mänskligt sett. Vad skulle Filippus göra där?]

27Han stod upp och gick. Plötsligt kom den etiopiske finansministern (som ansvarade för skattkammaren) förbi denna väg. Han var en mäktig hoveunuck hos Kandace, drottningen i Etiopien. Han hade rest till Jerusalem för att tillbe, 28men var nu på väg hem, och satt i sin vagn och läste profeten Jesaja.

[En eunuck var en frivilligt eller påtvingat kastrerad man. Det var inte ovanligt att eunucker hade höga positioner eftersom de var lojala och pålitliga. Inom judendomen fanns dock restriktioner. En eunuck hade bara tillträde till den yttre tempelplatsen, se 5 Mos 23:1. Denne högt uppsatte etiopier var en hedning som trodde på Israels Gud. Detta var antagligen hans enda pilgrimsvandring till Jerusalem. Att han nu när vagnen långsamt rullar fram läser profeten Jesaja är nog ingen slump. Här finns de starkaste löftena till just eunucker. När Messias upprättar sitt rike ska de få tillträde att be till Gud och få ett namn som är bättre än söner och döttrar, se Jes 56:3-8. Vad han inte visste var att snart skulle hans ögon öppnas för dessa Skrifter genom tron på Jesus!]

På Romersk-germanska museet i Köln finns en kopia av en romersk carpentum, dåtidens limousin. Det kan ha varit ett liknande ekipage som den högt uppsatte etiopiern färdades med.

29Då sade Anden till Filippus: "Gå fram till vagnen och håll dig nära den." [Den helige Ande uppmanar Filippus att "hålla sig nära". Ordet kan också översättas "klistra sig fast vid" eller "förenas med", se Apg 5:13; Luk 10:11; 15:15. Filippus rusar inte bara fram, i stället inväntar han rätt tid och hinner känna in situationen.]

30Så Filippus sprang fram [och höll sig nära vagnen]. Han hörde mannen läsa från profeten Jesaja. [I antiken var det vanligt att läsa högt.] Då frågade han: "Förstår du vad du läser?"

[På grekiska är frågan också en fyndig ordlek. Det grekiska ordet för att förstå är "ginosko" och "läsa" är "anaginosko" som ordagrant är "att förstå igen". Det beskriver processen för hur det går till när vi läser. Vi känner igen bokstäverna som bygger upp meningen. Bokstäverna förstås igen på ett nytt sätt.]

31Han sade: "Nej, hur ska jag kunna förstå om ingen vägleder mig?" Han bad Filippus stiga upp och sätta sig bredvid honom. 32Det sammanhang han läste i Skriften var [från Jesaja]:
Som ett får fördes han bort för att slaktas,
    och som ett lamm är tyst inför den som klipper det,
    så öppnade han inte sin mun.
33I sin förnedring (låga status, genom att ödmjuka sig) blev hans dom borttagen,
    och vem kan beskriva [ondskan hos] hans släkte (generation, de som levde i hans samtid)?
För hans liv togs bort från jorden.
[Jes 53:7-8]
34Hoveunucken sade till Filippus: "Jag bönfaller dig, berätta vem profeten talar om, är det om sig själv eller någon annan?" 35Då öppnade Filippus sin mun, och började med utgångspunkt från denna passage i Skriften att berätta evangeliet (det glada budskapet) om Jesus för honom.
     36Medan de fortsatte längs med vägen kom de till ett ställe med vatten och hoveunucken sade: "Här finns vatten. Är det något som hindrar att jag blir döpt?" 37Då sade Filippus: "Om du tror av hela ditt hjärta, så kan det ske." Han svarade och sade: "Jag tror att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är Guds Son." [Denna vers finns inte med i de tidigaste manuskripten, och är troligen tillagd. Den visar hur viktig bekännelsen och dopet var i den tidiga församlingen.] 38Han befallde att vagnen skulle stanna, och både Filippus och hoveunucken gick ned i vattnet, och Filippus döpte honom. 39När de stigit upp ur vattnet, ryckte Herrens Ande plötsligt bort Filippus, och hoveunucken såg honom inte mer, men fortsatte glad (upprymd, fylld av glädje) sin färd.
     40Filippus kom till Ashdod, och han vandrade omkring [upp längs med medelhavskusten] och förkunnade evangeliet i alla städerna tills han nådde Caesarea.
Gårdagens text

Planer

Stäng  


Helbibel