Psalmen uttrycker en förtröstan på Herren. Två hot utmanar denna förtröstan. Den första är människor som tillber andra gudar; den andra är fruktan för döden. Det går också att se psalmen i ett profetiskt, messianskt ljus. Den talar då om Jesus och hans mänskliga känslor, hur han får lida och vinner seger över graven, uppstår och blir satt på Faderns högra sida. Både Petrus och Paulus som citerar från denna psalm applicerar orden till Jesu uppståndelse.
Citeras:
Vers 8-11 citeras av Petrus i [Apg 2:25-28]
Vers 10b citeras av Paulus i [Apg 13:35]
Författare: David
Struktur:
1. Inledande förtröstan på Herren, vers 1b-2
2. Beskrivning av de heliga vs avgudadyrkare, vers 3-4
3. Herren är min välsignelse, vers 5-6
4. Lovprisning, vers 7-8
5. Avslutande förtröstan, vers 9-11
1En Michtam [en inristad, guldpläterad skrift värd att bevaras]. Av David.
[Betydelsen av det hebreiska ordet michtam är oviss. I [Jes 38:9] används det snarlika ordet michtav om den sång som Juda kung Hiskia skrev när han hade varit sjuk och blivit frisk igen. I [2 Mos 39:30] används det ordet också om att "skriva en guldgraverad skrift". Det finns även andra likartade hebreiska ord som betyder "något dolt" och "guld". Den grekiska översättningen Septuaginta från ca 200 f.Kr. översätter med "inskription i sten", vilket tyder på att det var en av huvudtolkningarna då. Psalmen beskriver alltså något som är värt att gravera in i guld för all framtid och den kan innehålla dolda element.
Ordet används bara här och i titeln på fem andra psalmer, se [Ps 56:1; 57:1; 58:1; 59:1; 60:1]. Alla dessa psalmer som inleds med ordet michtam, är personliga böner av David. Det är anmärkningsvärt. Den judiska kulturen bygger på det gemensamma och de flesta psalmerna användes för unison sång. I dessa sex psalmer framträder en personlig Gud som berör det innersta hos psalmisten och som graverar sitt ord i hans hjärta, se [Jer 31:33; 2 Kor 3:3].] Bevara (försvara, skydda, rädda) mig, Gud (El),
jag söker min tillflykt (förtröstan, tillit, hopp) i dig.
2Jag säger till Herren (Jahve): "Du är min Herre (Adonaj),
jag har inget gott (ingen lycka, glädje, rikedom) utanför dig."
[Psalmisten uttrycker sitt fulla beroende av Gud. Här finns inte plats för kompromiss och religionsblandning. Ordet gott innefattar allt från moralisk godhet till materiellt välstånd. Hos Gud finns godhet, glädje, lycka, välbehag och allt skönt och vackert.]
3De heliga (Guds utvalda) [församlingen] som finns i landet (världen),
de är de majestätiska (ädla, härliga) som har allt mitt välbehag (min glädje).
[Ordagrant "till de majestätiska står all min begäran."]
4De som springer efter (väljer) andra gudar mångdubblar (multiplicerar) sina problem (bedrövelser, sorger, smärtor).
Jag vill inte offra drickoffer av blod till dem,
eller ta deras namn på mina läppar [svära en ed på deras namn].
[Vers 3-4 är svåröversatta. De heliga skulle kunna syfta på Guds änglar, se [Ps 89:6-8], men eftersom de "är i landet" är det troligare att det handlar om Guds folk eller det religiösa ledarskapet, se [Ps 34:10; 2 Krön 35:3]. Vers 4 är ännu svårare att översätta. Versen kan beskriva de israeliter som utöver Herren också tillber andra gudar, så kallad synkretism, eller ren avgudadyrkan. Oavsett så är poängen att dessa mångdubblar sina sorger eftersom dessa tyranniska avgudar kräver avskyvärda riter och offer. Det är ironiskt att denna vers om just avgudadyrkan är svårtydd. Det förstärker faktiskt litterärt poängen att avgudadyrkan är något obegripligt i Guds ögon och något vi inte ska ägna oss åt!]
5Herren är min arvedel, min bägare [min lott, jag vill bli fylld av dig Herre, se [Ps 23:5]].
Du är den som kontinuerligt uppehåller (bevarar, stödjer, försäkrar) min framtid (lott, mitt arv).
6Underbara bördiga marker har blivit utmätta åt mig,
[ordagrant "repen/avgränsningarna har fallit/uppmätts ljuvligt"]
jag har ett gott arv (jag är nöjd och belåten med mitt arv).
7Jag vill välsigna Herren (proklamera Jahve värdig att lovas), han som har väglett mig (varit min rådgivare),
ja, om nätterna korrigerar (lär, instruerar) mitt innersta (samvete, ordagrant "mina njurar", sätet för känslor och dolda motiv) mig.
[Nätter kan vara bildligt för nätter av bön, men också mörka stunder, sjukdom, ensamhet, osv., se [Ps 4:5].]
8Jag har ständigt Herren (Jahve) inför mig (har satt honom främst, litar på honom i allt),
eftersom han är på min högra sida, ska jag inte falla (vackla, bli omkullkastad).
9Därför gläder mitt hjärta sig och mitt inre (ordagrant "min ära", heder) jublar.
Ja, min kropp får (kan) vila i trygghet.
10För du ska inte lämna mig (min själ, min person – hebr. nefesh) åt (till) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
du låter inte den som följer dig (din trogne, helige) se avgrunden.
[David talar profetiskt om Jesus som även på korset kunde vara trygg att Gud skulle låta honom återuppstå.]
11Du visar mig (förklarar, tillkännager, kungör) livets stig (välkända, upptrampade gångväg).
Stor (total, sprudlande) glädje finns i överflöd i din närvaro (inför ditt ansikte),
ljuvlighet (fröjd, sötma, behag, härlighet) för evigt (ständigt, alltid) på din högra sida (i din högra hand).
[Liv och glädje, närvaro och ljuvlighet är i grundtexten i plural, vilket betonar Guds oräkneliga tillgångar och välsignelser. Det finns också en koppling till hur Gud ger uppenbarelse och hjälp att välja rätt väg när vi söker hans ansikte. Hans högra hand är full av ljuvliga, goda gåvor som han är redo att ge!]
Ords 3:27-32
Undanhåll inte gott
27Undanhåll inte gott (glädje, välgång, framgång)
till någon som har rätt till det [dess rättmätiga ägare],
när det står i din makt (kraft – hebr. el) att ge det.
28Säg inte till din granne:
"Gå, kom tillbaka imorgon, då ska jag ge dig det",
när du redan nu har det [han frågar efter].
29Planera inte (hitta inte på, gräv inte efter) ondska mot din granne,
som tror sig vara trygg i din närhet.
30Bråka (tvista) inte med någon utan orsak,
när han inte har gjort dig något ont.
Herren välsignar den rättfärdiges boning
31Avundas inte en våldsam man (en grym förtryckare)
och välj inte någon av hans vägar.
32För den som avvikit från den rätta vägen (handlar mot Guds moral)
är avskyvärd i Herrens (Jahves) ögon.
Men de rättfärdiga
talar han förtroligt (delar han sina planer) med.
Matt 12:22-45
Jesus anklagas utföra Satans verk
22[Efter en tur i Galileen är Jesus nu troligen tillbaka i sin hemstad Kapernaum. Människor strömmar till Petrus hus där Jesus bodde.]
Sedan förde man en demoniserad man till honom. Mannen var blind och stum och Jesus botade honom så att han kunde både tala och se. 23Allt folket (folkskarorna, vanligt folk) blev utom sig av häpnad och sa: "Kan inte detta vara Davids son?" [Den Frälsare och Messias som de väntade på.] 24Men när fariséerna hörde detta sa de: "Den där [mannen] driver inte ut demoner [med Guds hjälp], det är genom Beelsebul, de onda andarnas furste han gör det." [Beelsebul betyder bokstavligen "flugornas herre", ett annat namn för Satan. De kunde inte förneka att ett under hade skett, men anklagar Jesus för att vara djävulens verktyg.] 25Men Jesus förstod deras tankar och sa till dem:
Ett splittrat rike kan inte bestå
"Ett rike som är splittrat (på grund av inre stridigheter) blir ödelagt, och ingen stad eller hus (familj) som är i strid med sig själv kan bestå. 26Om nu Satan driver ut Satan så har han kommit i strid med sig själv. Hur kan då hans rike bestå? 27Om jag nu driver ut demoner med [hjälp av] Beelsebul, med vems hjälp driver då era söner ut dem? De ska bli era domare.
[När de anklagade Jesus för att använda satanisk kraft innebar det att de också anklagade sina 'egna söner' – sina egna landsmän. Alla Jesu lärjungar var ju judar. Det kan vara så att översteprästen Skevas är en av dem som Jesus talar med här, och då syftar han på Skevas sju söner som sysslade med exorcism och ockulta besvärjelser, se [Apg 19:13-16].]
28Men om det är med Guds Ande jag driver ut demonerna, då har Guds rike nått er. 29Hur kan någon gå in och plundra en stark man på hans ägodelar om han inte först binder honom? Sedan kan han plundra hans hus.
30Den som inte är med mig är mot mig, och den som inte samlar med mig, han skingrar. 31Därför säger jag er: All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för [det ligger i Guds natur att förlåta, se [2 Mos 34:7]], men hädelse mot [den helige] Anden ska (kan) inte förlåtas. 32Den som säger något mot Människosonen ska få förlåtelse. Men den som talar mot den helige Ande ska inte få förlåtelse vare sig i den här tidsåldern eller i den kommande."
[Den som tror sig ha begått denna synd har med största sannolikhet inte gjort det. Detta uttalande var riktat till fariséerna som sa att Guds godhet var djävulens verk. Att förneka Guds godhet är att förneka Gud själv, se [Ps 34:9]. I [Jak 3:1] står det att lärare ska dömas hårdare. Jesus tvingas rikta denna varning till dåtidens mest inflytelserika religiösa lärare som var på väg att föra människor vilse genom att lära ut att Jesus var av demoniskt ursprung. Den skarpa varningen till de falska lärarna balanseras fint med ett av Bibelns starkaste löften till människor som söker omvändelse och förlåtelse i vers 31: "All synd och hädelse ska människorna få förlåtelse för".]
Trädet och dess frukt
33[Jesus talar vidare till fariséerna. Han använder på nytt en liknelse att ett träd inte ger någon annan frukt än sin egen sort, och man kan känna trädet på dess frukt, se [Matt 7:16-20].]
"Om ni anser (bedömer) att trädet är gott, då är frukten god,
och om ni anser att trädet är dåligt, då är frukten dålig,
för på frukten känner man trädet.
34Ni giftormars barn [sluga och med ett livsfarligt bett]!
Hur kan ni som är onda tala gott?
För det hjärtat är fullt (flödar över) av, det talar munnen.
35En god människa bär ut (plockar fram) gott (goda saker) ur sitt goda förråd (från sin skatt; sin skattkammare),
och en ond människa bär ut (plockar fram) ont (onda saker) ur sitt onda förråd.
36Men jag säger er, på domens dag ska människorna ge räkenskap (redovisa)
för varje fruktlöst (tomt, meningslöst) ord de talat.
37För efter dina ord ska du bli rättfärdig,
och efter dina ord ska du bli fördömd (dömas skyldig)."
Ett ont släkte kräver ett tecken
38Sedan sa några skriftlärda och fariséer till honom: "Lärare, vi vill se dig göra ett tecken [mirakel som bevisar att han var sänd av Gud]." 39Han svarade:
"Ett ont och trolöst släkte [ett släkte moraliskt otrogna mot Gud] kräver ett tecken, men de ska inte få något annat tecken än Jona-tecknet. 40För på samma sätt som profeten Jona var i den stora fiskens buk i tre dagar och tre nätter, ska Människosonen vara i jordens hjärta (inre) i tre dagar och tre nätter.
[Jesu död då han lades i en grav, i jordens inre, och hans uppståndelse på tredje dagen har sin skuggbild hos Jona som var i fiskens buk tre dagar och tre nätter innan han kastades upp på land, se [Jona 2:1-10]. Det är intressant att Jesus så explicit uttrycker att detta är det enda tecken de ska få. I judisk terminologi börjar dygnet alltid på kvällen, se [1 Mos 1:5, 8, 11-13]. Matteus är noga med att citera ordagrant från Jona med "tre dagar" följt av "tre nätter". Den profetiska skuggbilden passar fint in om dagen då Jesus hänger på korset, från klockan nio till tre då han dör, räknas som den första av de tre dagarna. Uttrycket "tre dagar och tre nätter" behöver inte betyda precis på sekunden 72 timmar. Bibeln redogör ju inte exakt när Jesus uppstår, bara att graven är tom vid gryningen på den första veckodagen, söndagen, se [Matt 28:1-10].
Pesach firas alltid 14:e Nisan och den första dagen i det osyrade brödets högtid den 15:e Nisan, se [3 Mos 23:5-14]. Den tredje dagen i osyrade brödets högtid är 17:e Nisan. Veckodagarna varierar år från år. År 30 e.Kr. är dock 17:e Nisan en söndag. Det året sammanfaller söndagen också med förstlingsfruktens högtid, bikkurim, se [3 Mos 23:9-14]. Det finns två traditioner för offren kring denna högtid. Enligt fariséerna skulle förstlingsoffret ske på kvällen (när dagen inleds), medan saddukéerna ansåg att det var på morgonen. Eftersom de sistnämnda var i majoritet i Sanhedrin så skedde viftoffret troligen tidigt på söndagsmorgonen. Tänk om samtidigt som en kärve viftades i templet som ett förstlingsoffer spreds nyheten om att Jesus var uppstånden, se [1 Kor 15:20]. Det skulle varit ett tydligt Jona-tecken! På 80-talet e.Kr. när den rabbinska traditionen för denna högtid justeras, bestäms att Bikkurim aldrig får infalla på en söndag, just för att inte kunna kopplas samman med Jesu uppståndelse.]
41Nineves folk [de hedniska assyrierna] ska uppstå vid domen,
tillsammans med detta släkte [som inte ville tro] och bli dess dom.
För de omvände sig vid Jonas förkunnelse [Jona 3],
men här finns något som är förmer än Jona.
42Söderns drottning ska uppstå vid domen
tillsammans med detta släkte och bli dess dom. [[1 Kung 10:1-3; 2 Krön 9:1-12]]
För hon kom från jordens yttersta gräns för att lyssna till Salomos vishet,
men här finns något som är förmer än Salomo."
En ond andes återkomst
43[Jesus återvänder nu till händelsen som startade hela den här diskussionen – med mannen som blev befriad från en demon i vers 22. Jesus vill att både mannen, och de som lyssnade på honom där i huset, skulle förstå att det inte bara räcker att bli befriad. Människan har alltid en herre över sig; är det inte Jesus är det djävulen.]
"När den orena anden lämnar en människa vandrar den genom vattenlösa (torra) trakter och letar efter en plats att vila på men hittar ingen. 44Då säger den: 'Jag vänder tillbaka till mitt hus som jag lämnade.' När den så kommer och finner det tomt och städat och snyggt (iordningställt), 45går den bort och hämtar sju andar till som är värre än den själv, och de följer med in och slår sig ner där. För den människan blir slutet värre än början. Så ska det också gå för detta onda släkte."