Psalmen är en bön om hjälp på nödens dag. Inom judendomen beds den dagligen för att påminna om förlusten av det andra templet. Den används också som en bön när en kvinna ska föda. Psalmen inleds med sju böner som alla börjar på "Må" (vers 2, 6 och 10) och mynnar ut i en bön om seger och förbön för kungen redo att gå ut i krig.
     Psalm 20 och 21 hör ihop. Psalm 20 är bönen innan striden och Ps 21 är tacksägelsen för segern som har vunnits. Uttrycket "nödens dag", i vers 2, syftar ofta i profetiska sammanhang på den sista tiden och Jesu återkomst (Apg 2:16-39; Heb 1:2). Här finns även en koppling till en ny födelse, se Joh 3:3. Profetiskt beskriver psalmen hur Jesus besegrar Satan och befriar sitt folk från mörkrets här, se Heb 2:14-15; Kol 1:13. Det skulle kunna vara den bön som Jesus uppmanade lärjungarna att be i Getsemane när han var i djup ångest på sin väg till korset, se Matt 26:38.

Författare: David

Struktur: Psalmen är välstrukturerad med totalt 70 hebreiska ord, något som gjort att den ofta förknippats med de 70 åren i exil (Jer 29:10). Psalmen kretsar kring ordet svara (vers 2, 7 och 10). Den inleds med att folket ber för sin kung inför förestående krigsdrabbning (vers 2-6). Kungen svarar i vers 7. Till sist svarar folket i kör i vers 8-10. David alternerar mellan pronomenen "vi" och "jag", se vers 6, 7, 8-10.

1. Folkets bön, vers 2-6
2. Kungens svar, vers 7-9
3. Avslutande bön, vers 10

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

²Må Herren (Jahve) svara dig på nödens dag [den sista striden, Herrens dag],
    må namnet av Jakobs Gud (Elohim) beskydda dig [högt upp på en ouppnåelig plats].
³Må han sända hjälp (en hjälpare – hebr. ezer) från det heliga [helgedomen],
    och stödja (upprätthålla, hjälpa) dig från Sion [poetisk bild på Jerusalem, platsen för Guds närvaro].
⁴Må han komma ihåg (lägga märke till) alla dina offer,
    och med välbehag ta emot ditt brännoffer [blodsoffer].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁵Må han ge dig efter ditt hjärta [ditt hjärtas innersta önskningar],
    och fullborda (uppfylla) hela din plan (ditt rådslag) [låta allt lyckas].
⁶Må vi jubla (ropa i triumferande glädje) över din frälsning [sjunga högt om din seger],
    och höja segerbaner (triumfera; marschera i segertåg) i vår Guds (Elohims) namn.
Må Herren (Jahve) uppfylla (fullborda) alla dina önskningar (böner, planer – hebr. mishalah). [Ovanligt ord, kommer från verbet fråga, be och önska (hebr. shaal), se även Ps 37:4.]

⁷[Nu skiftar pronomenet från "vi" till "jag", för att sedan återgå till "vi" och "oss" i vers 8-10.]

Nu vet jag att Herren (Jahve) räddar sin smorde (utvalde, kung) [Messias].
    Han kommer att svara honom från sin heliga himmel [himlarnas helgedom – sitt himmelska tronrum],
    genom sin högra hands mäktiga frälsningsgärningar (väldiga styrka/kraft) [stordåd och segrar].

⁸Vissa (somliga) [har sin förtröstan] i vagnar och andra (somliga) i hästar [det har dessa som inte känner Gud],
    men vi [Guds folk har satt vårt hopp] i Herrens (Jahves), i vår Guds (Elohims), namn
    – det åberopar vi (kommer vi ihåg; berömmer vi oss av; prisar vi).

[Hebreiska konstruktionen är ovanlig där meningens enda verb "åberopa" (hebr. zachar) är placerat sist. Ordet har en rik innebörd av att åberopa, komma ihåg, uppmärksamma, tänka på, nämna, hänvisa till och berömma sig av något. Frånvaron av ett verb i versens inledning förstärker också tomheten och det lönlösa i att prisa sin egna militära förmåga jämfört med att påminna sig om Guds mäktiga ingripanden och räddningsaktioner bland dem som sätter sitt hopp till honom.]

⁹De [fienden], de sjunker ner (kollapsar) och faller (har böjt sig ner och fallit),
    men vi [Guds folk], vi reser (har rest) oss och förblir stående (står raka/upprättade) [och kan vittna].

¹⁰Herre (Jahve), rädda [ge seger åt] konungen!
    Må han svara oss den dag vi ropar (när vi höjer vår röst i bön).
    [Med en förvissning om att Herren kommer att segra.]

[En del ser den första delen som fristående: "Herre, fräls." Nästa rad blir då en bön att konungen ska svara på bönen. Utifrån sammanhanget knyter dock denna vers an till både vers 7 och 2. Konungen här hör ihop med "sin smorde" i vers 7. Ordet dag (hebr. jom) används två gånger i psalmen, här i sista versen och i inledningen, se vers 2. Nödens dag blir här i avslutningen till bönesvarets dag.]

Tillbaka upp

---

Ords 20:2-3

Tålamod lönar sig
²Den skräck en [upprörd, rasande] kung inger kan liknas vid rytandet av ett lejon,
    den som är orsak till hans ilska syndar mot sitt eget liv (sätter sitt liv på spel).

³Det är en ära för en människa att undvika bråk (strid, ordstrid, trätor),
    medan en dåre söker strid (exploderar i ilska, startar gräl).

Tillbaka upp

---

Rom 9:25-10:13

²⁵Så säger han genom Hosea:

De som inte var mitt folk ska jag kalla mitt folk,
    och den oälskade ska jag kalla min älskade. [Hos 2:1, 23]
²⁶Det ska ske på den platsen där det talades till dem: "Ni är inte mitt folk",
    där ska de kallas den levande Gudens barn. [Hos 1:10]

[Paulus tillämpar dessa verser från Hosea på hedningarna.]

²⁷Jesaja ropar om Israel: "Även om Israels söner (barn) vore talrika som havets sand, ska bara en rest bli frälst. ²⁸Snabbt och slutgiltigt ska Herren hålla räkenskap på jorden." ²⁹Jesaja har också förutsagt:

Hade inte Herren Sebaot lämnat kvar några ättlingar åt oss,
    då hade vi blivit som Sodom, vi hade liknat Gomorra. [Jes 1:9]

³⁰Vad ska vi då säga?

Jo, att hedningarna som inte strävade efter rättfärdighet vann rättfärdighet, den rättfärdighet som kommer av tro. ³¹Israel däremot, som strävade efter en lag som ger rättfärdighet, har inte nått fram till den lagen. ³²Varför? För att de inte sökte rättfärdigheten genom tro, utan genom gärningar. De snubblade på stötestenen, ³³precis som det står skrivet:

Se, jag lägger i Sion en stötesten
    och en klippa till fall. [Jes 8:14]
Men den som tror (litar, förtröstar) på honom
    ska inte stå där med skam (bli besviken). [Jes 28:16]

Israels nuvarande situation – ett olydigt folk

Israel behöver evangeliet
¹Syskon (bröder och systrar i tron) [församlingen i Rom bestod av både hedningar och judar], mitt hjärtas verkliga önskan (min sanna längtan, vilja) och bön (vädjan) till Gud för dem [mina israeliska landsmän] är [att de ska nå fram till] frälsning (räddning, befrielse, helande). ²Jag kan vittna om att de har en iver (hängivenhet) för Gud [genom att följa Torah], men de saknar den rätta insikten (en personlig erfarenhet), ³för de känner inte (är okunniga om) Guds rättfärdighet och försöker upprätta sin egen rättfärdighet – de har inte underordnat sig Guds rättfärdighet [rättfärdigheten från Gud]. ⁴För syftet med (slutmålet, fullbordan av) lagen [Torah – undervisningen] är den Smorde (Messias, Kristus) [undervisningen uppfylls och fullbordas i honom, se Matt 5:17], [vilket leder] till rättfärdighet för var och en som tror.

[Paulus berättar ofta om upplevelser från sitt tidigare liv, innan han fick möta Jesus på väg till Damaskus, se Apg 22:3.]

Guds frälsningsplan
⁵[I följande stycke använder Paulus fler gammaltestamentliga referenser än i något annat stycke han skriver. Han vill visa att Skriften alltid varit tydlig med Guds frälsningsplan.]

För Mose skriver ju om den rättfärdighet som kommer från undervisningen [Torah – de fem Moseböckerna]:

Den människa som gör detta (dessa saker) [lever efter undervisningen och följer buden],
    ska (kommer att) leva genom den. [3 Mos 18:5]

⁶Men den rättfärdighet som kommer av (utifrån) tro säger så här:

Du borde [behöver] inte fråga i ditt hjärta:

"Vem ska stiga upp till himlen?" [5 Mos 30:12]
    – det vill säga för att ta ned den Smorde (Messias, Kristus)?
    [Han har ju redan frivilligt stigit ner till jorden och blivit en människa.]

⁷Eller:

"Vem ska stiga ner till avgrunden (det bottenlösa djupet)?" [5 Mos 30:13]
    – det vill säga för att hämta upp den Smorde (Messias, Kristus) från de döda?
    [Han har ju redan uppstått.]

⁸Men vad säger den [Torah – undervisningen om tro, frälsning och rättfärdighet]?

"Ordet är nära dig, i din mun och i ditt hjärta." [5 Mos 30:14]
    – Det är [alltså] detta trons ord (gr. rhema) vi [hela tiden aktivt] predikar.
[Det grekiska ordet för ord är här rhema, dvs. ett specifikt ord levandegjort av den helige Ande.]

⁹För om du bekänner Herren Jesus

med din mun [öppet skulle tillkännage att Jesus är Herre]

och i ditt hjärta tror (skulle sätta din tillit till) att Gud uppväckte (har rest upp) honom från de döda,

ska du bli frälst (räddad, befriad, helad).
[Kommer du att bli bevarad till evig gemenskap med Gud, se Apg 16:31.]

¹⁰För med hjärtat tror man,
vilket leder till rättfärdighet [att man får ett rätt förhållande med Gud, se Rom 5:1]

och med munnen

bekänner man [öppet sin tro],
vilket leder till frälsning (räddning, befrielse, helande – gr. soteria) [som även innefattar en pågående helgelseprocess, se Fil 2:12].

[Bekännelsen innebär att ´säga samma sak´ (gr. homolegeo) som Guds ord gör – att tillsammans med Ordet komma fram till slutsatsen om Herren Jesus (gr. Kyrios Iesous). Gr. kyrios (herre) definierar en ägare med rätt att råda. Det Paulus så frimodigt och klargörande proklamerar, orsakade förföljelse både från judar (som ansåg denna förkunnelse vara hädisk) och från hedningar (som i den romerska kejsarkulten upphöjde sin regent till en gud och kallade honom för kyrios). Även i vers 13 används Kyrios och refererar då (liksom i Mark 12:29-30) direkt till det personliga gudsnamnet JHVH (Jahve), se Joel 2:32.]

¹¹Skriften säger ju [i profetböckerna]:

Ingen som tror (förtröstar, litar) på honom
    ska komma på skam. [Jes 28:16]

¹²Det är ingen skillnad mellan jude och grek, för allas gemensamme (samme) Herre är [generöst och överflödande] rik mot alla dem som åkallar (anropar; kallar på; vädjar till) honom [i bön].

¹³För var och en som åkallar (anropar; kallar på; vädjar till) Herrens namn
    ska bli frälst (räddad, befriad, bevarad). [Joel 2:32]

Tillbaka upp