Warning: Undefined array key "HTTP_ACCEPT_LANGUAGE" in /home/praisega/public_bibelnpaettar.se/include/common.php on line 29

Warning: Undefined variable $lang in /home/praisega/public_bibelnpaettar.se/include/common.php on line 38
Bibeln på ett år | ❸ Helbibel
Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - tisdag 17/8

Neh 12:27-13:31, Ps 35:1-16, Ords 21:17-18, 1 Kor 11:1-16


Neh 12:27-13:31

Nehemja samlar folket – muren invigs
27När Jerusalems mur skulle invigas, sökte man upp leviterna överallt där de bodde och förde dem till Jerusalem för att hålla invigningshögtid och glädjehögtid under tacksägelse och sång, med cymbaler, lyror och harpor. 28Då samlades sångarnas söner från trakten omkring Jerusalem och från netofatiternas byar, 29från Beit-Haggilgal och från markerna kring Geva och Asmavet, för sångarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem. 30Prästerna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren.
     31Jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter ordnade jag två stora lovsångskörer. Den ena gick till höger ovanpå muren fram till Dyngporten. 32Bakom dem följde Hoshaja och ena hälften av Juda furstar, 33samt Asarja, Esra och Meshullam, 34Juda, Benjamin, Shemaja och Jeremia 35och några av prästernas söner med trumpeter, vidare Sakarja, son till Jonatan, son till Shemaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, 36och hans bröder Shemaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel och Juda samt Hanani med gudsmannen Davids musikinstrument. Esra, den skriftlärde, gick framför dem. 37De gick över Källporten och rakt fram uppför trapporna till Davids stad, på trappan i muren ovanför Davids hus, ända fram till Vattenporten mot öster.
     38Efter den andra lovsångskören, som gick åt motsatt håll, följde jag med den andra hälften av folket, ovanpå muren, upp genom Ugnstornet ("tornet med ugnarna" – hebr. migdal ha-tanurim) ända till Breda muren, 39vidare över Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten [i norr där fisk från bl.a. Tyros importerades, se 2 Krön 33:14; Neh 3:3; Sef 1:10] och genom Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel) och "De hundras torn" (Meahtornet – hebr. migdal ha-meat) [Neh 3:1], ända fram till Fårporten; och de stannade vid Fängelseporten.
     40Sedan stannade de båda lovsångskörerna vid Guds hus, och även jag och ena hälften av föreståndarna tillsammans med mig, 41samt prästerna Eljaqim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja, med trumpeterna, 42och Maaseja, Shemaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkijah, Elam och Eser. Sångarna sjöng under Jisrajas ledning. 43På den dagen bar de fram stora offer och gladde sig, för Gud hade gett dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig, och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring.

44Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna där offergåvor, förstlingsfrukter och tionden lades ner. Från stadens åkrar skulle de samla in det som enligt undervisningen (hebr. Torah) tillföll prästerna och leviterna. Det rådde glädje i Juda över prästerna och leviterna som gjorde tjänst. 45De iakttog vad som var att iaktta vid gudstjänsten och vid reningarna, och även sångarna och dörrvakterna utförde sin tjänst så som David och hans son Salomo hade befallt. 46Redan för länge sedan, på Davids och Asafs tid [som skrivit många av psaltarpsalmerna, se 1 Krön 16:5; 25:2], fanns nämligen ledare för sångarna, och man sjöng lovsånger och tacksägelsesånger till Gud (Elohim). 47Under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel till sångarna och dörrvakterna vad dessa för varje dag skulle ha. Man gav till leviterna deras helgade andel, och leviterna gav till Arons söner deras helgade andel.

Reformer
1Den dagen läste man ur Moses bok för folket. Där fann man skrivet [5 Mos 23:3-6] att ingen ammonit eller moabit någonsin skulle få komma in i Guds församling, 2för de hade inte mött Israels barn med mat och dryck utan hade lejt Bileam mot dem för att förbanna dem [4 Mos 22-24]. Men vår Gud vände förbannelsen till välsignelse. 3När de hade hört undervisningen (hebr. Torah), avskilde de alla blandfolk (icke-judar) från Israel.

[Ingen speciell högtid anges, så detta var troligtvis den vanliga veckoliga läsningen av Moseböckerna. Under ett års tid läser man igenom alla de fem Moseböckerna, och nu hade man kommit till slutet på Femte Moseboken.]

4En tid dessförinnan hade prästen Eljashib, en som var nära (en vän, släkting eller vänligt inställd) till Tovija (Tobia), blivit utsedd att förestå kamrarna i vår Guds hus. [Tovija var en ammonit som var gift med en judisk kvinna, se Neh 6:17-19. Han introduceras i Neh 2:10 och motarbetade Nehemja.] 5Han hade inrett ett stort rum åt Tobia, där man tidigare brukade lägga matoffret, rökelsen och kärlen och det tionde av säd, vin och olja som var bestämt åt leviterna, sångarna och dörrvakterna, likaså offergåvan till prästerna.
     6Medan allt detta hände befann jag mig inte i Jerusalem, för i Babels kung Artachshastas (Artaxerxes I) 32:a regeringsår [omkring 433 f.Kr.] hade jag återvänt till kungen. Men efter en tid bad jag kungen om tillstånd 7och reste tillbaka till Jerusalem. Där fick jag veta allt det onda som Eljashib hade gjort för Tovijas (Tobias) skull, då han hade inrett ett rum åt honom i förgårdarna till Guds hus. 8Jag tog mycket illa vid mig och lät kasta ut allt Tovijas bohag ur rummet. 9Därefter befallde jag att rummen skulle renas, och ställde sedan åter in kärlen där i Guds hus, och matoffret och rökelsen.
     10Jag fick också veta att man inte hade gett leviterna deras andel. Leviterna och sångarna hade därför återvänt var och en till sina åkrar i stället för att sköta sin tjänst. 11Jag förebrådde föreståndarna och sa: "Varför har Guds hus blivit försummat?" Jag hämtade tillbaka dem och lät dem inställa sig på sina platser.
     12Hela Juda förde fram sitt tionde av säd, vin och olja till förrådshusen. 13Jag satte prästen Shelemja och Tsadoq, den skriftlärde, och Pedaja, en av leviterna, till förvaltare över förrådshusen och gav dem som hjälp Hanan, son till Sackur, son till Mattanja. För dessa betraktades som pålitliga, och de skulle nu ha hand om utdelningen åt sina bröder.

14Tänk därför på mig, min Gud, och utplåna inte vad jag av kärlek har gjort för min Guds hus och för tjänstgöringen där.

15Vid samma tid såg jag i Juda hur man trampade vinpressarna på sabbaten och tog hem säd som man lastade på åsnor, likaså vin, druvor och fikon och allt möjligt som kunde bäras och förde det till Jerusalem på sabbatsdagen. Jag varnade dem när de sålde sina varor. 16Tyrierna som vistades där förde in fisk och alla slags varor och sålde dem på sabbaten till judarna och i Jerusalem. 17Då förebrådde jag stormännen i Juda och sa till dem: "Hur kan ni handla så illa och vanhelga sabbatsdagen? 18Var det inte för att era fäder gjorde sådant som vår Gud lät alla dessa olyckor komma över oss och denna stad? Och nu drar ni ännu mer vrede över Israel genom att vanhelga sabbaten!"
     19Så snart det började bli mörkt i Jerusalems portar före sabbaten, befallde jag att man skulle stänga portarna och att de inte skulle öppnas förrän efter sabbaten. Jag ställde några av mina tjänare på vakt vid portarna för att inga varor skulle kunna föras in på sabbatsdagen. 20Då stannade köpmän och försäljare av alla slags varor utanför Jerusalem över natten, och det både en och två gånger. 21Men jag varnade dem och sa till dem: "Varför övernattar ni framför muren? Om ni gör så en gång till, ska jag låta min hand straffa er." Från den dagen kom de inte mer på sabbaten. 22Jag befallde leviterna att de skulle rena sig och komma för att hålla vakt vid portarna, så att sabbaten kunde hållas helig.

Tänk också därför på mig, min Gud, och förbarma dig över mig efter din stora godhet.

23På den tiden såg jag också judiska män som hade tagit till sig ashdoditiska, ammonitiska och moabitiska kvinnor. 24Hälften av deras barn talade ashdoditiska eller de andra folkens språk [arameiska och kanaaneiska], och de kunde inte tala judarnas språk [hebreiska]. 25Då förebrådde jag dem detta och förbannade dem, och några slog jag och drog i håret. Jag lät dem lova med ed vid Gud och sa: "Ni ska inte ge era döttrar åt deras söner, och inte ta deras döttrar till hustrur åt era söner eller åt er själva. 26Var det inte just så som Israels kung Salomo syndade? Bland de många hednafolken fanns ingen kung som han, och han var älskad av sin Gud, och Gud satte honom till kung över hela Israel. Men också honom förförde de främmande kvinnorna till synd. 27Och nu hör vi om er att ni har gjort detta stora onda och varit otrogna mot vår Gud genom att gifta er med främmande kvinnor!"
     28En son till Jojada, översteprästen Eljashibs son, var svärson till horoniten Sanballat. Honom drev jag bort från mig.

29Tänk på dem, min Gud, för de har fläckat ner prästämbetet och prästämbetets och leviternas förbund!

30Så renade jag folket från allt främmande och fastställde vad prästerna [Mal 1:6-2:1] och leviterna skulle iaktta, var och en i sin uppgift, 31hur vedoffret och förstlingsgåvorna skulle avlämnas på bestämda tider och angående förstlingsgåvorna.

Tänk på detta, min Gud, mig till godo!

Ps 35:1-16

Psalm 35 – Låt inte fienden glädja sig över mig

Psalmen är en bön om att Gud ska gripa in och skipa rättvisa. Språket är ett av de mest emotionella av alla psalmer. Ibland har kristenheten haft svårt att hantera dessa texter. Det är dock bra att komma ihåg att Jesus själv citerade från denna psalm och hade inte något problem med den.

Författare: David

Citeras: Vers 19 citeras av Jesus i Joh 15:25

Struktur:
Psalmen har tre delar som alla avslutas med lovprisning, se vers 9-10, 18 och 28:

Del 1, vers 1-10
Del 2, vers 11-18
Del 3, vers 19-28

1Av David.
-


Del 1
Herre (Jahve), kämpa mot (anklaga) dem som kämpar mot (anklagar) mig,
    strid mot (attackera) dem som strider mot (attackerar) mig.
2Tag upp din mindre [runda] sköld och din stora [rektangulära] stridssköld,
    res dig upp till min hjälp;
3dra svärd och spjut,
    för att möta (spärra vägen) dem som förföljer (jagar) mig.
Låt mig få höra dig säga (säg till min själ):
    "Jag är din frälsning (räddning)."

[Gud liknas vid en stridsman. Vers 1-3 består av fyra rader som blir kortare och kortare, ett sätt att visa på hur brådskande situationen är. I nästa fyra rader, vers 4-6, ökar längden och fokus skiftar från behovet av hjälp till motståndarnas öde.]

4Låt dem som är ute efter mitt liv,
    bli förödmjukade och vanärade!
Låt dem som vill mig ont,
    vända om förnedrade.
5Låt dem bli som agnar för vinden,
    när Herrens (Jahves) ängel (utsände budbärare) driver bort dem.
6Låt deras väg [när de flyr] bli mörk och hal,
    när Herrens (Jahves) ängel förföljer (jagar) dem.

[David önskar att rollerna vore ombytta, istället för att förfölja ska förföljarna bli förföljda, se vers 3. Flykten sker på natten genom smala bergsstigar med stenar som lätt rullar, och blir hala. Bilden av agnar för vinden var välbekant, mer skrämmande för dem som med egna ögon såg denna process varje år under skörden. Herrens ängel nämns bara här i vers 5-6 och Ps 34:8. Det är en Guds representant, se Jes 63:9; 2 Mos 23:20. Det kan vara Jesus preinkarnerad, dvs. Jesus som uppenbarar sig som en Herrens ängel innan han tar mänsklig gestalt.]

7Utan orsak har de dolt (gömt) en nät-grop (fallgrop täckt med ett nät) för mig,
    utan orsak har de grävt [en grop, snara, grav] för mitt liv [Ps 7:16].
    [Att frasen "utan orsak" upprepas förstärker att David är oskyldig, ordet återkommer även i vers 19.]
8Låt katastrofen komma över honom [som förföljer mig] plötsligt (utan att han vet om det),
    låt det nät han själv gömt fånga honom,
    låt honom själv falla i den katastrofen (förintelsen).

[Hebreiska ordet shoah beskriver en katastrof och förintelse. I modern hebreiska används ordet för "förintelsen" under andra världskriget, då nazisterna försökte utrota judarna.]

9Men jag (hela min inre varelse) ska jubla (dansa, fröjda sig) i Herren (Jahve),
    glädja mig i hans frälsning (räddning).
    [Det hebreiska ordet för jubla innebär att "cirkla runt", dvs. att dansa i glädje och fröjd.]
10Alla mina ben ska säga:
    "Herre (Jahve), vem är som du?
Du som räddar (rycker bort) den svage från den som är starkare än honom,
    ja, den svage och fattige från den som plundrar honom."

[Dessa två verser avslutar den första sektionen. Referensen till ben (hebr. etsem) i vers 10 kompletterar hebreiska nefesh, översatt "hela min varelse" i vers 9. Båda orden används om hela personen, men nefesh betonar mer den inre människan och benen, själva kroppen. Notera också att det inte är en skadeglädje över motståndarnas fall, glädjen är i Guds frälsning.]

Del 2
11Laglösa (falska, våldsamma – hebr. chamas) vittnen träder fram,
    de frågar mig om saker jag inte vet.
12De lönar gott med ont [Saul erkände att han behandlat David så, se 1 Sam 24:17],
    hela min inre varelse är övergiven (barnlös, i förtvivlan som en som förlorat sitt barn).
13När de var sjuka,
    klädde jag mig i sorgdräkt (säckklädnad) [Ps 30:12],
visade min sorg genom att fasta,
    men min bön återvände till mitt knä (besvarades inte).
14Jag agerade som om sorgen gällde min vän eller bror,
    jag böjde mig (bedrövad, nedtyngd, se Ps 38:7) i sorg (nattsvart mörker) som en moder
    [i djup sorg över ett barn som hon förlorat, se vers 12].
15Men när jag stapplade, gladde de sig och samlades,
    de samlade (gaddade ihop) sig mot mig,
angripare som jag inte kände,
    de rev mig [som vilddjur som attackerar], utan uppehåll.
16Som gudsfientliga gycklare vid fester,
    gnisslar de tänder [ett tecken på outtalad fiendskap och hat] mot mig. [Ps 37:12]

Ords 21:17-18

17Den som älskar nöje (tillfredsställelse, glada dagar) blir fattig,
    den som älskar vin (alkohol) och olja [symbol på välgång och framgång] kommer aldrig att bli rik.

18Den onde blir till lösen för den rättfärdige,
    och den ogudaktige får ta den rättfärdiges plats [eftersom det onda de planerar mot de goda, drabbar dem själva].

1 Kor 11:1-16

1Följ mitt exempel
    liksom jag följer den Smordes (Kristi) exempel.

MÄN OCH KVINNOR I FÖRSAMLINGEN (11:2-14:40)

Profeter och lämplig klädsel
2[Paulus har nyss i ett par kapitel tagit upp hur mycket en kristen ska anpassa sig i en fallen värld. En av poängerna är att vi ibland måste ge upp vår frihet för att inte få en svagare broder på fall. I följande fyra kapitel handlar det om män och kvinnor i gudstjänsten och den praktiska ordningen.
    Det första Paulus tar upp är klädstil, och poängen är att både män och kvinnor ska klä sig på ett sätt som inte är utmanande eller stötande utifrån sin kultur. Klädstilen ska inte ta bort fokus från bönen eller profetian. Det verkar som om en del kvinnor hade tagit sin nyvunna frihet i Jesus för långt och inte följde den gängse normen att täcka sina huvuden. Paulus kunde ha löst problemet genom att helt och hållet förbjuda kvinnor att be och profetera i samlingarna; i stället ger han ett enkelt råd: män ska ha sina huvuden otäckta, medan kvinnor ska ha sina huvuden täckta.
    Problemet är att det inte är helt klart vad det innebar att täcka huvudet då, och hur det ska tolkas i dag. Genom tiderna har dessa verser missbrukats. Det hjälper dock förståelsen att se att Paulus troligtvis använder sig av ett kiastiskt mönster, där halva resonemanget finns före centrum och den andra halvan efter. Texten är inskjuten i olika steg för att illustrera detta.]


Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid de traditioner (lärdomar, förordningar, den undervisning) som jag har fört vidare till er.

3Nu vill jag att ni ska veta:
    att varje mans huvud (ursprung) är den Smorde (Messias, Kristus),
    att kvinnans huvud (ursprung) är mannen
    och att den Smordes (Kristi) huvud (ursprung) är Gud.

4Om en man ber eller profeterar med något på huvudet
    vanärar han sitt huvud.
5och om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet,
    så vanärar hon sitt huvud.
Det är samma sak som att ha håret avrakat.
6För om en kvinna inte har något på huvudet
    kan hon lika gärna klippa av sig håret.
Men om det är en skam för en kvinna att klippa eller raka av sig håret,
    så bör hon ha något på huvudet.
[Vers 6 hör ihop med vers 13-15.]
7 [Paulus går nu till skapelsen, se 1 Mos 1:27. Vers 7-8 hör ihop med vers 12.]
En man bör inte ha något på huvudet,
    eftersom han är Guds avbild och ära,
    och kvinnan är mannens ära.
8För mannen kommer inte från kvinnan,
    utan kvinnan från mannen.
9Mannen skapades inte för (på grund av) kvinnan,
    utan kvinnan för (på grund av) mannen.
[Syftar tillbaka på skapelsen där mannen var ensam och behövde en hjälpare, se 1 Mos 2:18. Det hebreiska ordet för hjälpare är ezer. Ordet används ofta för Gud när han räddar Israel (5 Mos 33:7, 26, 29; Ps 20:3; 115:9; Hos 13:9). Det beskriver inte en tjänare utan en kraftfull gestalt som räddar någon i nöd.]
10Därför bör kvinnan ha en makt på huvudet
    för änglarnas skull.
11Mer specifikt (det som är viktigt i den här diskussionen är att),
    i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen,
    inte heller är mannen oberoende av kvinnan.

[Vers 9 och 11 hör ihop. I vers 9 kopplar Paulus tillbaka till skapelsen att kvinnor, som Eva, skapades för att män, som Adam, behövde hjälp. Nu i vers 11 kommer sammanfattningen att i Herren är män och kvinnor beroende av varandra.]
12För liksom kvinnan har kommit från mannen,
    så blir också mannen till för (på grund av) kvinnan.
Och allt kommer från Gud.
13Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet?

14Lär inte själva naturen er
    att det är en skam för en man att ha långt hår,
     15men en ära för en kvinna, eftersom hon har fått håret som slöja.
16Men om någon har lust att strida [är benägen att vara grälsjuk avseende detta så] har vi ingen sådan sed (sedvänja, vana, praxis; ömsesidigt anpassad tradition – sunetheia), inte heller Guds församlingar.

[Ordet för sed används förutom här och i 1 Kor 8:7 även om sedvänjan att frige en fånge kring påsk (Joh 18:39). Vilken sedvänja syftar Paulus på? Grekiskan verkar främst syfta på seden att inte strida eller gräla om sådana saker som ansågs vara naturliga och redan var rådande praxis även i andra församlingar. Att Paulus använder ordet för sed (inte lära eller lag) och inte kyrkan (singular) utan kyrkor i plural (1 Kor 7:17; 14:33) pekar på att detta är en fråga som mer rör tradition och kulturell sed, än en lärofråga.]






Igår

Planer

Stäng  


Helbibel