Helbibel - fredag 25/9
Jes 45:11-48:11, Ps 68:19-36, Ords 24:3-4, Ef 4:1-16
Jes 45:11-48:11
11Så säger Herren (Jahve) Israels Helige och hans Skapare:"Fråga mig om ting som ska komma, angående mina söner,
och angående mina händers arbete, befall mig.
12Jag har gjort jorden
och skapat människan på den.
Jag, min egen hand, har expanderat (spänt ut) himlarna (universum)
och alla dess härskaror har jag utsett (utvalt, bestämt att vara där).
13Jag har rest upp honom i rättfärdighet
och jag gör hans vägar höga,
han ska bygga min stad
och han ska frige mina fördrivna,
inte mot betalning
eller belöning,"
säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot).
[Detta skedde ungefär 200 år senare när judarna fick återvända från fångenskapen i Babylon och bygga upp Jerusalem och dess tempel under Esra och Nehemja.]
14Så säger Herren (Jahve):
"Egyptens arbetare och Kushs [Etiopien och Sudans] handelsmän
och Shevas [Saudiarabiens] resliga män,
ska alla komma över till dig och vara dina slavar,
de ska gå efter dig,
i bojor ska de komma över
och de ska falla ner inför dig och de ska vädja till dig:
"Gud (El) bor sannerligen hos dig,
och där finns ingen annan, där finns ingen annan Gud (Elohim)."
15I sanning är du en Gud (El) som gömmer dig själv,
Israels Gud (Elohim), Frälsaren.
16De ska komma på skam, ja, bli förvirrade varenda en av dem,
de ska tillsammans gå in i förvirringen, de som tillverkar avgudar.
17Israel, som är frälst (räddad) av Herren (Jahve) med en evig frälsning,
ni ska inte komma på skam eller bli förvirrade, inte i all evighet.
18För så säger Herren (Jahve)
som skapat himlarna (universum),
han är Gud (Elohim)
som har format jorden och gjort den,
han grundade den,
han skapade den inte förgäves,
han formade den för att bli bebodd:
"Jag är Herren (Jahve) och det finns ingen annan."
19Jag har inte talat i hemlighet,
på en plats i mörkrets land,
jag sa inte till Jakobs säd:
"Sök mig förgäves (formlöst; som i kaos – hebr. toho)".
Jag Herren (Jahve) talar rättfärdighet,
jag berättar om ting som är rätt (rättvisa).
Herren är högre än alla avgudar
20Samla ihop er själva och kom,
kom nära tillsammans, ni som är förskingrade bland länderna.
De som bär på sina trägudar har ingen kunskap,
de ber till en gud (makt – hebr. el) som inte kan frälsa (rädda).
21Berätta och för dem nära,
ja låt dem ta emot råd tillsammans.
Vem har tillkännagett detta från forna tider [öster – hebr. kedem; väderstrecket där vi ser både bakåt och framåt]
och har berättat det sedan länge?
Är det inte jag Herren (Jahve)?
Och det finns ingen annan gud jämte mig,
en rättfärdig Gud (El) och en Frälsare.
Det finns ingen annan jämte mig.
[Upprepningen som sker här och i flera av de föregående verserna är hebreiskans sätt att betona något och understryka att så här är det verkligen. Det finns ingen annan gud jämte Herren Jahve.]
22[Herren talar vidare, se vers 14:]
"Vänd er till mig (se på mig) och bli frälsta, ni jordens alla ändar,
för jag är Gud (El) och det finns ingen annan.
23Jag har svurit vid mig själv,
det jag säger är sant,
mitt ord står fast:
För mig ska alla böja knä,
alla tungor ska svära mig trohet.
24De ska säga om mig:
'Bara i Herren (Jahve) finns rättfärdighet och styrka.' "
Alla som vänt sin vrede mot honom,
ska komma till honom i skam.
25I Herren ska hela Israels säd bli rättfärdiggjord och förhärligas.
1Bel [babylonisk avgud – Enlil, och senare Marduk] bugar, Nebo [avguden Nabu] böjer sig ner,
deras avgudar är för djur och boskap,
ting som de bär omkring som blir en belastning,
en börda som tröttar djuren.
2De böjer sig ner, de bugar tillsammans,
de kan inte släppa bördan
och själva har de gått i fångenskap.
3Lyssna till mig, Jakobs hus
och kvarlevan av Israels hus,
ni som är burna av mig från födseln,
som är burna från livmodern.
4Också vid hög ålder är jag densamme,
tills du har gråa hår ska jag bära dig,
jag har skapat dig och jag ska bära dig;
ja, jag ska bära dig och ska föda dig.
5Vid vem vill ni likna mig och göra mig jämbördig
och jämföra mig, för att vi ska vara lika?
6Ni som är frikostiga med guld i era väskor
och väger upp silver på vågen,
ni som hyr guldsmeden som gör det till en gud (makt – hebr. el)
att falla ner inför och tillbe,
7han är buren på axlarna, han bärs runt
och ställs på sin plats och han står där,
han flyttar sig inte på egen hand från sin plats,
när någon ropar till honom kan han inte svara och inte rädda från svårigheter.
8Kom ihåg detta och var förvissade,
ta det till hjärtat ni syndare.
9Kom ihåg (tänk på) det som [jag gjort] tidigare, i det förgångna,
för jag är Gud (El; mäktig, gudomlig), och det finns ingen annan
jag är Gud (Elohim), och det finns ingen som jag.
10Som från början berättat (kungjort) vad som ska ske i slutet [1 Mos 3:15; 16:12; 21:18],
för länge sedan [berättat] det som ännu inte skett,
som säger: "Mitt rådslut ska stå fast,
och jag gör allt vad jag vill (önskar, har min glädje i)."
11Jag som kallar en rovfågel från öst,
från ett avlägset land, en som utför mina rådslut.
Ja, jag har talat,
ja, jag ska låta det ske;
jag har gjort en plan,
ja, jag sätter den i verket. 12Lyssna till mig ni hårdhjärtade,
som är långt borta från rättfärdigheten:
13Jag kommer nära med min rättfärdighet,
den ska inte vara långt borta,
och min frälsning ska inte dröja.
Och jag ska placera frälsning i Sion [tempelberget i Jerusalem],
till Israel min härlighet.
[Detta är ett löfte om Jesus som ger oss sin frälsning och rättfärdighet när han går till korset i Jerusalem.]
Babylons fall (kap 47-48)
1[Dessa två sista kapitel som handlar om hur Herren är större än alla avgudar (kap 40-48) beskriver Babylons fall. Denna sjunde sektion hör tematiskt ihop med den första i kap 40 som handlade om de goda nyheterna för Jerusalem.]
Kom ner och sitt i stoftet
du jungfru Babels dotter,
sitt på marken utan tron,
kaldéernas dotter,
för du ska inte mer kallas
vacker eller späd (förnäm).
2Ta kvarnstenarna och mal mjöl,
ta av din slöja [kan syfta på status som gift, se 1 Mos 24:65 eller symbol på rikedom, se Jes 3:23],
riva av (lyft upp) kjolen, blotta benet,
vada genom floderna [de med välstånd hade bärare som bar dem över vadställena].
3Din nakenhet ska blottas,
din skam ska bli synlig.
Jag ska ta hämnd
och inte låta någon människa lägga sig i.
4Vår Återlösare Härskarornas Herre (Jahve Sebaot)
hans namn är Israels Helige!
5Sitt tyst och gå in i mörkret,
kaldéernas dotter,
för du ska inte mer kallas
kungarikenas älskarinna.
6Jag var vred på mitt folk,
jag vanhelgade mitt arv
och gav dem i din hand
och du visade dem ingen nåd (barmhärtighet, medlidande – hebr. rachamim),
på de gamla
lade du ditt mycket tunga ok.
7Och du sa: "För alltid
ska jag vara stark drottning (ledare – främste älskarinnan),"
så att du inte lägger dessa ting på ditt hjärta
och inte heller kommer ihåg slutet (reflekterar över vad som hänt).
8Lyssna nu därför till detta, du som hänger dig åt njutningar,
som sitter säkert
och säger i ditt hjärta:
"Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig),
jag ska inte sitta som en änka,
inte heller ska jag veta av barnlöshet."
9Men dessa två ting ska en dag komma över dig på ett ögonblick,
barnlöshet och änkestånd, i fullt mått ska det komma över dig,
för dina myckna trolldomskonster
och det stora överflödet av ditt magiska förhäxande.
10Du har känt dig säker i din ondska,
du har sagt: "Ingen ser mig."
Din vishet och din kunskap har perverterat dig
och du har sagt i ditt hjärta:
"Jag [i eget majestät], och där är ingen vid min sida (ingen annan ska konkurrera med mig)".
11Men ondska ska komma över dig,
du ska inte veta hur du ska locka bort den,
och olycka (katastrof) ska falla över dig,
och du ska inte kunna knuffa undan den,
och undergång ska komma över dig plötsligt,
innan du vet (har en aning om) det.
12Träd fram (stå) nu med din magi
och din myckenhet av trolldomskonster,
med vilka du arbetat sedan din ungdom,
kanhända ska du kunna vinna,
kanhända ska du segra.
13Du är utmattad av mängden av dina råd,
låt nu astrologerna, stjärnskådarna, de månatliga prognosmakarna stå upp,
och rädda dig från de ting
som ska komma över dig.
14Se, de ska bli som stubb (det som finns kvar efter att ett gräsfält brunnit),
elden ska bränna dem,
de ska inte kunna befria sig själva
från flammornas makt,
det ska inte finnas kol till värme,
ingen eldsflamma att sitta framför.
15Så skall det gå dem som du arbetat med,
de som bedrivit handel med dig från din ungdom,
de ska vandra iväg var och en till sitt.
Ingen ska rädda dig.
1Lyssna till detta, Jakobs hus,
som är uppkallat efter Israels namn
och har sprungit fram ur Juda källor [från Judas släkt],
som svär vid Herrens (Jahves) namn
och använder Israels Guds (Elohims) namn,
men inte i sanning (på ett ärligt sätt), och inte i rättfärdighet.
2För ni kallar (namnger) er själva efter den heliga staden [Jerusalem]
och ni lutar er mot (förlitar er på) Israels Gud (Elohim).
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
3Jag har berättat tidigare ting för länge sedan,
de kom ut ur min mun och jag frambringade dem till att höras,
i ett ögonblick gjorde jag dem och de blev till.
4Eftersom jag vet (är intimt förtrogen med) att du är upprorisk
och ditt nackben är av järn,
och din panna av brons,
5därför har jag berättat det för dig sedan länge,
innan det skedde har jag låtit dig höra,
annars skulle du säga:
"Mina avgudar har gjort dem,
och mina skurna bilder och mina gjutna beläten har befallt dem."
6Du har hört allt detta och sett det,
ska du inte berätta det?
Jag har låtit dig höra nya ting från denna tid,
ja även dolda (gömda) ting som du inte känner till (har intim kunskap om).
7De är skapade nu och inte från förr
och innan denna dag hörde du dem inte,
annars skulle du ha sagt:
"Se, jag känner till (vet om, är intimt förtrogen med) dem."
8Du hörde inte, du kände inte till,
från förr var dina öron inte öppnade,
för jag visste (var intimt förtrogen med) att du skulle handla (agera) mycket förrädiskt (trolöst),
och du kallades en överträdare från moderlivet.
9För mitt namns skull ska jag hålla tillbaka min vrede,
och för min ära ska jag låta dig vara, så att jag inte hugger bort dig.
10Se, jag har renat dig, men inte som silver,
jag har prövat dig i lidandets ugn.
11För min egen skull, för min egen skull [här upprepar sig hebreiskan för att ge emfas och tyngd åt att det är för Guds egen skull och ingenting annat] ska jag göra det,
för hur skulle jag kunna vanhelgas?
Och min ära ska jag inte ge till någon annan.
Ps 68:19-36
19Du for upp i höjden [himlen], du tog fångar (du förde bort fångar i fångenskap),du tog emot gåvor bland människor,
ja, även bland de upproriska (som vände sig mot dig), för att du, Herre Gud (Jah Elohim), skulle bo där [i Sion].
[Versen citeras av Paulus i 2 Kor 2:14; Ef 4:8.]
Proklamation
20Välsignad är Herren (Adonaj) [låt oss knäböja inför honom, ja, inympas i honom – hebr. barach]!
Dag efter dag bär han oss [som en börda; med vår börda – han som tar hand om sitt folk],
Gud (El) [den Mäktige] är vår frälsning (räddning).
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Det hebreiska ordet för välsigna (barach) kan även betyda att knäböja och att inympa.]
21Vår Gud (El) är en Gud (El) som befriar (Vår Gud är frälsningens Gud),
ja, hos Herren (Jahve), Herren (Adonaj) [den högste allsmäktige Guden]
finns befrielse (räddning) från döden.
22Ja, han ska krossa (slå) sina fienders huvuden,
den håriga kronan (skalpen) på den som går där i sin stora skuld.
[Den håriga skalpen kan syfta på det barbariska eller demoniska utseendet på dessa fiender. Här kan man också ana ett uppfyllande av den urgamla profetian från 1 Mos 3:15.]
23Herren (Adonaj) säger: "Från Bashan [Hermon, ormens plats, se vers 15] ska jag föra tillbaka dem,
föra dem tillbaka från havets djup [som ofta representerar kaos],
24så att din fot kan stampa (bada) i blod,
och dina hundars tunga kan ta del av [äta, slicka blodet från] fienderna." [Upp 14:20; 19:17]
Segermarsch mot templet
25Man såg din segermarsch (din väg, resa, intåg), Gud (Elohim),
segermarschen av min Gud (El), min kung, i helighet!
26Sångarna främst, instrumenten [musiker på strängade instrument] sist,
i mitten unga flickor som spelar på tamburiner. [2 Mos 15:20; Dom 11:34; 1 Sam 18:6]
27[Nu kommer en inbjudan att stämma in i lovsången:]
Välsigna (prisa) Gud (Elohim) i den stora församlingen,
Herren (Jahve) – från Israels källa.
[Israels folk har sitt ursprung från Gud som är livets källa, se Ps 36:10.]
28Där [i segertåget, se vers 25] går Benjamin, som är minst, som erövrare [som den som slog fienden],
Juda ledare i den stora skaran (ordagrant "en stor hög med stenar"),
[tillsammans med] Zevoluns ledare och Naftalis ledare.
[Saul var från Benjamins stam, som var den ringaste, se 1 Sam 9:21. Zevolun och Naftalis land motsvarar övre och nedre Galileen, det område som det profeteras att Jesus skulle verka i, se Jes 9:1.]
29Gud (Elohim) har befallt din styrka [att du ska vara stark – Israel],
var stark, O Gud (Elohim).
Du som agerade (verkade) för oss 30från ditt tempel –
upp till Jerusalem kommer kungar med gåvor till dig.
31Straffa (tillrättavisa) odjuret i vassen [Behemot, se Job 40:10, 16],
tjurarnas hop och folkens kalvar. [Fientliga nationer liknas med farliga djur.]
Trampa ner dem som älskar silver,
förskingra de folk som vill ha (finner nöje i) krig.
32De kommer med röda kläder (bronsartiklar) [eventuellt kan det betyda "högt uppsatta personer" eller "ambassadörer"] från Egypten,
Kush [nuvarande Etiopien/Sudan] skyndar sig att sträcka fram sina händer.
[För att prisa Gud eller skyndar hit för att ge gåvor.]
Avslutning
33Jordens riken, sjung till Gud (Elohim),
spela till Herrens ära!
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
34Till honom som rider fram på himlarna, urtidshimlarna [se vers 5],
där låter han sin röst höras, hans mäktiga röst.
35Ge Gud (Elohim) makten (erkänn att det är Gud som har kraften, makten och äran),
vars majestät är över Israel, hans makt är i himlarna.
36Fruktad är du, Gud (Elohim), i din helgedom,
du som är Israels Gud (El),
som ger makt och styrka åt sitt folk,
lovad är Gud (Elohim).
Ords 24:3-4
20) Bygg ditt hus med vishet3Det krävs skicklighet och vishet för att bygga ett hus (hem, en familj),
och det krävs förstånd (insikt, förmåga att förstå) att bygga det på en god grund.
4Genom kunskap (vishet, urskillningsförmåga) möbleras varje rum
med värdefulla och vackra (ljuvliga, för ögonen sköna) rikedomar.
Ef 4:1-16
DEN TROENDES GÄRNINGAR I JESUS (kap 4-6)[Efesierbrevets tre första kapitel beskriver den troendes position i Jesus. Nu följer tre kapitel med de praktiska tillämpningarna. Ett återkommande ord är "vandra". Det beskriver hur en kristen handlar och lever ut sitt kristna liv i vardagen.]
Andens enhet
1Därför [tack vare den position vi har fått i Jesus, se kapitel 1-3] uppmanar (ber, förmanar) jag er – jag som är en fånge i Herren – att vandra (leva ett liv) värdigt den kallelse ni fått:
2med all ödmjukhet4Det finns en kropp [församlingen] och en Ande, precis som ni också [en gång] i er kallelse blev kallade in i ett hopp, 5en Herre, en tro, ett dop, 6en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och är i alla [som regerar över, verkar genom och lever i alla hans barn].
och mildhet (saktmod) [balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet],
med tålamod,
så att ni [uthålligt och överseende] har fördrag med varandra i [utgivande och osjälvisk] kärlek,
3redo (ivriga, beredda) att bevara (vaka över) Andens enhet
genom (i) fridens band.
[Grekiska sundesmos beskriver något som drar samman och förenar; ett ligament, ledband eller en länk, se Kol 3:14.]
Funktionerna i församlingen
7Åt var och en av oss var nåd given, i proportion med den Smordes (Kristi) gåva. 8Därför står det:
När han steg upp i höjden,9Frasen: "han steg upp", vad menas med den? Innebär det inte att han först steg ner [från himlen] till den lägre delen, nämligen jorden?
ledde han ett paradtåg av fångar
[djävulen och demoner som blivit besegrade genom hans död på korset]
och han gav gåvor till människorna. [Ps 68:19]
[Judiska rabbiner tolkade Ps 68 utifrån hur Mose steg upp på berget Sinai, men Paulus visar hur psalmen talar om Jesu liv, död och uppståndelse, se Apg 1:9-11. Om Jesus steg upp, måste han ju också ha stigit ner. Den lägre delen av jorden kan antingen syfta på jorden, eller på dödsriket under jorden, se 1 Pet 3:18-20; Ps 63:10.]
10Den som steg ner är också den som steg upp högt över alla himlarna [tre finns nämnda i Bibeln] för att [hans närvaro ska] uppfylla allt [hela universum]. 11Han gav gåvor [Jesus själv utvalde och gav människor som gåvor till församlingen]:
Några till att bli apostlar (budbärare),12Hans intention var att utrusta (iordningställa, fullända) de heliga (ett avskilt folk), för att de ska kunna göra tjänst och bygga upp den Smordes (Kristi) kropp (församlingen), 13tills vi alla kommer fram till trons enighet och kunskapen (fullständig och korrekt) om Guds Son, till ett sådant mått av fullvuxen mognad att vi blir helt uppfyllda av den Smorde (Messias, Kristus).
och några till profeter (förkunnare) [som talar inspirerade gudagivna ord om framtiden, samtiden eller det förflutna],
och några till evangelister (förkunnare av evangeliet),
och några till pastorer (herdar) [över hans hjord]
och lärare (instruktörer) [som förklarar, lär ut logiskt och strukturerat].
[Församlingen liknas vid en kropp där Jesus är huvudet, se Ef 4:15. Det går att se hur dessa fem gåvor har sin motsvarighet i handens fem fingrar, se 1 Kor 12:15, 21:Både Paulus och Petrus talar om andliga gåvor av olika slag, se Rom 12:6-8; 1 Kor 12:8-11; 12:28-31; 1 Pet 4:10-11.]
- Aposteln – tummen som är den kortaste, men mest rörliga, och som når alla andra fingrar för att hjälpa till på det område som behövs.
- Profeten – pekfingret som pekar ut riktningen.
- Evangelisten – långfingret som når längst ut.
- Pastorn – ringfingret som lovat trohet till församlingen och som skyddar den som en herde.
- Läraren – lillfingret som ger balans åt hela handen.
14Så skulle vi inte längre vara småbarn (spädbarn) [omogna troende] som [liksom vågor] kastas hit och dit och förs (forslas) runt av varje vindkast i läran, genom listiga människors bedrägliga spel (tärningsspel, fingerfärdighet; falska spel – gr. kubeia), de som har en [förinställd, beräknande och organiserad] metod (gr. methodeia) som syftar till [att sprida] villfarelse. 15Utan när vi talar [och praktiserar] sanning i kärlek [den kärlek som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande], så borde vi [förstärkas och mogna och] i allt (i alla saker/ting) växa upp [ända fram] till honom som är huvudet, den Smorde (Messias, Kristus), 16han från vilken hela kroppen fogas samman och hålls ihop (hålls samman) i kärlek, genom det stöd varje led ger, efter varje enskild dels uppmätta kraft (gr. energeia), som gör så att kroppen växer till och bygger upp sig själv i kärlek.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- > ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
