Helbibel - söndag 18/10
Jer 31:27-32:44, Ps 87:1-7, Ords 25:20-22, 1 Tim 3:1-16
Jer 31:27-32:44
27[Nu följer tre sektioner som alla börjar med samma fras: "Se, dagar ska komma", se vers 27, 31, 38.]Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve) då jag ska beså Israels hus och Juda hus med säden av människor och med säden av vilda djur. 28Och det ska ske att som jag har vakat över dem [Israel och Juda, se Jer 1:12] för att rycka upp och bryta ner och omstörta och fördärva och hemsöka, så ska jag vaka över dem för att bygga upp och plantera [Jer 1:10], förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve). 29I de dagarna ska man inte längre säga:
"Fäderna har ätit sura (omogna) druvor30Var och en ska dö i (på grund av) sin egen synd, alla människor som äter sura druvor, hans tänder ska bli dåliga. [Klag 5:7; Hes 18:2]
och sönernas tänder blir dåliga (är på kant, nötta, trubbiga – hebr. qahah) [och därmed ömma]?"
31Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
då jag ska skära (sluta) ett förnyat förbund med Israels hus
och med Juda hus;
32inte ett sådant förbund som jag skar
med deras fäder
den dagen då jag tog dem vid handen
för att föra dem ut ur Egypten.
För så mycket som de bröt mitt förbund,
var jag likväl deras man (make),
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
33Men detta är förbundet som jag ska skära med Israels hus
efter dessa dagar, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
jag ska ge min undervisning (hebr. Torah) i deras inre,
och över deras hjärtan ska jag skriva den [Joel 2:28-29; Hes 36:26],
och jag ska vara deras Gud (Elohim)
och de ska vara mitt folk,
34och de ska inte längre undervisa varje man sin granne
och varje man sin bror och säga: "Lär känna Herren (Jahve)",
för de ska alla känna (ha en intim relation med) mig,
från den minste av dem till den störste,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
för jag ska förlåta deras överträdelser
och deras synder ska jag inte mer komma ihåg.
35Så säger Herren (Jahve):
"Vem har gett solen
till ljus som dagen,
och direktiven till månen och stjärnorna
till att lysa om natten [1 Mos 1:14-18],
vem rör upp havet
så att dess vågor ryter?
Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn.
36Om denna förordning upphör inför mitt ansikte,
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve),
då ska också Israels säd upphöra
att vara ett folk inför mitt ansikte i alla dagar."
37Så säger Herren (Jahve):
"Om himlarna därovan kan mätas
och jordens grundvalar där nere kan utforskas,
då ska jag också förskjuta hela Israels säd
för allt som de har gjort,"
förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
38Se, dagar ska komma, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), då staden [Jerusalem] åter ska byggas upp till Herren (Jahve), från Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel) [Neh 3:1; 12:39; Sak 14:10] till Hörnporten [2 Kung 14:13; 2 Krön 25:23; 26:9; Sak 14:10]. 39Och mätsnöret ska dras rakt fram till Garevs kulle [ordagrant: skabbens kulle] och ska vända mot Goata [okänd plats nära Jerusalem; betyder "rytande"]. 40Och hela dalen med de döda kropparna och med askan och alla fält till Kidrons bäck, till hörnet på Hästporten österut [2 Krön 23:15; Neh 3:28], ska vara helgat åt Herren (Jahve). Det ska inte mer bli uppryckt eller nedbrutet för evigt.
Symbolisk handling – återköp av fält
1Ordet som kom till Jeremia från Herren (Jahve) i det tionde året till Tsidqijaho, Juda kung, som var det åttonde året till Nebukadnessar. 2Och vid denna tid belägrade Babels kungs armé Jerusalem och Jeremia, profeten, var instängd på vaktgården som fanns i Juda kungs hus.
3Eftersom Tsidqijaho, Juda kung hade stängt in honom och sagt: Varför har du profeterat och sagt: Så säger Herren (Jahve): Se jag ska ge denna stad i Babels kungs hand och han ska ta den, 4och Tsidqijaho, Juda kung ska inte kunna undkomma ur kaldéernas hand utan ska med säkerhet ges i Babels kungs hand och ska tala med honom mun mot mun och hans ögon ska se hans ögon. 5Och han ska leda Tsidqijaho till Babel och där ska han vara tills jag kommer ihåg honom förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), eftersom du strider med kaldéerna men inte ska ha framgång?
6Och Jeremia sa: Herrens (Jahves) ord kom till mig han sa: 7Se, Chanamel, Shallums son din farbror, ska komma till dig och säga: "Köp dig mitt fält som är i Anatot, för du har rätt att köpa det i egenskap av återlösare (hebr. goel)."
8Och Chanamel, min farbrors son kom till mig på vaktgården i enlighet med Herrens (Jahves) ord och han sa till mig: "Köp mitt fält, jag ber dig, som är i Anatot som är i Benjamins land, för rätten att ärva är din och återlösningen är din. Köp det till dig själv." Och jag visste att detta var Herrens (Jahves) ord. 9Och jag köpte fältet som är i Anatot av Chanamel, min farbrors son, och vägde till honom silvret, 17 shekel silver. 10Och jag signerade köpekontraktet och förseglade det och kallade på vittnen och vägde upp silvret åt honom på vågen. 11Och jag tog köpekontraktet för köpet, både det som var förseglat med budordet och förordningarna, och det som var öppet. 12och jag gav köpekontraktet för köpet till Baroch [Jeremias skrivare, se Jer 45:1], Nerijas son från Machseja, i närvaro av Chanamel, min farbrors son, och i närvaro av vittnena som undertecknat köpeavtalet inför alla judar som satt på vaktgården.
13Och jag förmanade Baroch inför dem och sa: 14Så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: Ta dessa överenskommelser, detta köpekontrakt, både det som är förseglat och detta som är öppet, och lägg dem i ett lerkärl så att de bevaras många dagar. 15För så säger Härskarornas Herre (Jahve Sebaot), Israels Gud: Hus och fält och vingårdar ska åter bli köpta i detta land.
16Och när jag gett köpekontraktet till Baroch, Nerijas son, bad jag till Herren (Jahve) och sa:
17Ack, Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), se, du har gjort himlarna och jorden med din stora makt och med din utsträckta arm. Ingenting är för svårt för dig, 18som visar nåd (omsorgsfull kärlek – hebr. chesed) till tusenden och vedergäller fädernas synd i famnen på deras söner efter dem. Gud (El) den Stora, den Mäktiga, Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) är hans namn. 19Stor, Rådgivare och generös (överflödande) i verkställande (utfört arbete), vars ögon är öppna över alla människors söners vägar, till att ge till varje man efter hans vägar och i enlighet med hans gärningars frukt, 20som har satt tecken och under i Egyptens land till denna dag och i Israel och bland människor och gjort dig ett namn till denna dag, 21och fört fram ditt folk Israel ut från Egypten med tecken och med under och med en stark hand och med en utsträckt arm och med stor skräck, 22och gett dem detta land, som du gav din ed till deras fäder att ge dem, ett land som flyter av mjölk och honung. 23Och de kom och tog det i besittning, men de lyssnade inte till din röst och vandrade inte i din undervisning. De har inte gjort något av det som du befallde dem att göra. Därför har du låtit all denna ondska drabba dem.26Och Herrens (Jahves) ord kom till Jeremia, han sa: 27Se, jag är Herren (Jahve), allt kötts Gud (Elohim). Skulle något vara för svårt (underbart) för mig? 28Därför säger Herren (Jahve) så: Se, jag ska ge denna stad i kaldéernas hand och i Nebukadnessar, Babels kungs hand och han ska ta den, 29och kaldéerna som strider mot denna stad ska komma och sätta staden i brand och bränna den, med husen på vars tak de har offrat till Baal och hällt ut drickoffer till andra gudar för att provocera mig. 30Eftersom Israels söner och Juda söner bara har gjort det som är ont i mina ögon från sin ungdom, eftersom Israels söner bara har provocerat mig med sina händers arbete förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve), 31eftersom denna stad har varit för mig en provokation till min vrede och till mitt raseri från dagen den byggdes och till denna dag, därför ska jag ta bort den från mitt ansikte, 32över (på grund av) all ondska Israels söner och Juda söner, som de har gjort för att provocera mig, de, deras kungar, deras furstar, deras präster och deras profeter och Juda män och Jerusalems invånare. 33Och de har vänt mig ryggen och inte ansiktet, och jag undervisade dem, i tid och ofta undervisade men de lyssnade inte och tog inte emot tillrättavisning. 34Och de ställde sina styggelser i huset där mitt namn åkallas till att vanhelga det. 35Och de byggde Baals höga platser som är i Hinnoms sons dal för att avskilja sina söner och sina döttrar till Molok, som jag inte befallt dem, det har aldrig funnits i mitt sinne att de skulle göra denna styggelse för att få Juda att synda.
24Se belägringsvallarna, de har kommit till staden för att ta den, och staden är given i kaldéernas hand som strider mot den. Eftersom svärdet och hungersnöden och pesten och det som du har talat sker, och se, du ser det. 25Och du har sagt till mig Herre, Herre (Adonaj Jahve): Köp dig ett fält för silver och kalla in vittnen, men staden ges i kaldéernas hand.
36Och nu, därför säger Herren (Jahve) Israels Gud (Elohim) så, angående denna stad om vilken ni säger: Den är given i Babels kungs hand genom svärdet och hungersnöden och pesten: 37Se, jag ska samla dem från alla länder till vilka jag har drivit dem i min vrede och i mitt raseri och i stor ilska, och jag ska föra dem tillbaka till denna plats och jag ska få dem att bo i trygghet, 38och de ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud (Elohim). 39Och jag ska ge dem ett hjärta och en väg så att de vördar mig för alltid, till deras goda och till deras söner efter dem. 40Och jag ska skära ett evigt förbund med dem som jag inte ska ta bort från dem, till deras goda, och jag ska lägga min vördnad i deras hjärtan så att de inte går bort (lämnar) från mig. 41Och jag ska glädja mig över dem till deras goda, och jag ska plantera dem i detta land i sanning, med hela mitt hjärta och med hela min själ.
42Därför så säger Herren (Jahve): Som jag har fört all denna stora ondska över detta folk, så ska jag föra allt gott över dem som jag har talat över [lovat] dem. 43Och fälten ska köpas i detta land, om vilka ni säger: Det är öde, utan människa eller djur, det är givet i kaldéernas hand. 44Man ska köpa fält för silver och skriva under köpekontrakt och försegla dem och kalla på vittnen i Benjamins land och på platserna runt Jerusalem och i Juda städer och i bergslandets städer och i Låglandets städer och i städerna i söder, för jag ska låta deras fångna återvända förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahve).
Ps 87:1-7
Psalm 87 – Guds stad SionEn sång som prisar Sion som Guds stad där han bor. Jerusalem är alla nationers ursprung, och profetiskt den plats där Gud en dag ska bo, se Upp 22:1-5.
Författare: Korachs söner
Struktur: Psalmen har 48 ord (förutom inledningen), se Ps 48; 126. Flera ord och uttryck är inte helt enkla och kan ha olika betydelser. Ordet selah förekommer två gånger (vers 3 och 6) och delar upp psalmen i tre delar:
1. Prisa Sion, vers 1b-3
2. Sion – nationernas vagga, vers 4-6
3. Källan till lovsång, vers 7
2Herren (Jahve) älskar Sions [Jerusalems] portar
mer än alla Jakobs boningar.
3Förunderliga, underbara och härliga ting är talade om dig,
du Guds (Elohims) stad.
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
4"Jag ska nämna Rahav ['den arrogante'; Egypten i väster, se Jes 30:7] och Babylon [i öster]
bland dem som känner mig.
Se, Filistéen [nuvarande Gaza] och Tyros [Libanon] med Kush [området söder om Egypten],
[och de säger:] denne är född där."
[Nu talar Sion, eller troligare Herren. Dessa länder har alla negativa minnen av förtryck – slaveriet i Egypten och fångenskapen i Babylon. Ska dessa länder känna Gud? Även de tre följande länderna som räknas upp väcker känslor. Filistéen var den fiende som israeliterna så ofta stred mot, Tyros var de stolta och rika i norr och Kush står för det avlägsna och okända. Frasen "denne är född där" kan syfta på nationen, eller en jude född i diasporan eller en hedning, som ska räknas som Guds folk. Samma fras återkommer i vers 6.]
5Men om Sion [tempelberget i Jerusalem] ska det bli sagt:6Herren (Jahve) ska räkna i folkets mantalslängder:
"Den och den mannen föddes i henne
och den allra Högste (Elion) själv har grundat henne."
"Denne är född där." [Samma fras som i vers 4]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
7Under sång och dans
– alla mina källor (till glädje) är i dig.
[Sista versen målar upp en bild av fest och glädje. Källor beskriver också glädje, se Ps 46:5; Jer 2:13; Hes 47; Upp 22:1-5. Sista ordet "i dig" kan syfta på Gud eller Sion. Utifrån sammanhanget så verkar betydelsen vara att alla nationer har sitt ursprung i Jerusalem – staden där Gud bor.]
Ords 25:20-22
20Som att ta av sig kläder en kylig dag [vilket gör att man fryser ännu mer]eller som att blanda vinäger och lut (natrium-karbonat) [som är en helt opassande blandning],
så är det att sjunga [glada] sånger
till ett tungt (sorgset) hjärta.
21Om den som hatar dig är hungrig, ge honom mat att äta,
och om han är törstig, ge honom vatten att dricka.
22Genom att göra det samlar du glödande kol [av skam] på hans huvud,
och Herren (Jahve) ska belöna (upprätta) dig. [Rom 12:20]
1 Tim 3:1-16
Församlingens ledarskap1[Församlingen behöver ledarskap. Den bibliska modellen visar alltid på ett delat ledarskap: Jesus sände ut lärjungarna två och två; det finns fem tjänstegåvor i Ef 4:11; församlingsledarna omnämns alltid i plural, se Apg 20:17. Det grekiska ordet för församlingsledare är episkopos (singular) – "en som vakar över" och beskriver en församlingsledares uppgift. Samma män, från Efesos, som i Apg 20:17 kallas äldste, gr. presbyterous (plural), kallas i Apg 20:28 episkopous (plural). Även här i brevet till Timoteus används båda dessa grekiska ord i plural synonymt, se 1 Tim 5:17.]
Detta är ett ord att lita på (trovärdigt):
"Den som längtar (söker, sträcker sig efter) att vara en församlingsledare (gr. episkopos – "en som vakar över")Kvalifikationer för församlingsledare
eftersträvar en god (ädel) uppgift."
[Det primära i församlingens ledarskap är Guds Ande som kallar ledare och lägger denna längtan på hjärtat, se Apg 20:28. Det är församlingens uppgift att se och bekräfta de som är kallade till denna uppgift, se 1 Thess 5:12. Detta är andra gången denna fras, "detta är ett ord att lita på", används av totalt fem gånger i pastoralbreven. De övriga fyra är: 1 Tim 1:15; 1 Tim 4:9; 2 Tim 2:11; Tit 3:8.]
2[Först och främst måste viljan och längtan att vilja leda en församling finnas, men det räcker inte. De områden som behöver prövas, se vers 10, är ledarens personliga karaktär, förmåga att ta hand om sin familj, lämplighet att undervisa och erfarenhet.]
En församlingsledare måste vara:
oklanderlig (inte finnas något att anmärka på),Kvalifikationer för församlingstjänare[Ledaren måste ha ett gott rykte både i och utanför församlingen. Det innebär inte att han är syndfri. Det handlar om en attityd där ledaren är snabb att be Gud och människor om förlåtelse. Det handlar om ett liv som inte är kantat med skandaler och ouppklarade tvister; på frukten ska trädet kännas igen, se Matt 7:15-20.]en kvinnas man,[Det är troligt att begreppet "en kvinnas man" talar om trohet till sin maka och en som inte flörtar med andra kvinnor. Motsvarande term "en mans kvinna" används i 1 Tim 5:9 om kvinnor. I samma stycke uppmanar Paulus yngre änkor att gifta om sig då mannen dött, se 1 Tim 5:14; Rom 7:2-3; 1 Kor 7:39. Paulus själv var ogift, se 1 Kor 7:7-8, och hans rekommendationer, se 1 Kor 7:1; 7:32-35, verkar tala för att en ogift man också är kvalificerad.]nykter (vaken, alert, samlad, balanserad),[Ordet handlar om självkontroll, och gäller alkohol, men även alla andra områden. Det beskriver någon som har ett klart perspektiv, kan tänka objektivt och inte gör tvära kast och kastas hit och dit.]förståndig (gott omdöme, seriös, har ett sunt sinne),[Det grekiska ordet sophrosyne beskriver ett välbalanserat sinne som karaktäriseras av självdisciplin och självinsikt.]aktad (ordnad),
gästfri (välkomnande, ta emot främlingar),
en god lärare.
[I Ef 4:11 hör tjänstegåvorna herde och lärare ihop.]
3inte missbruka vin (ordagrant "inte någon som sitter länge vid vinet"),
inte vara våldsam (stridslysten),
utan ska vara vänlig (förstående, förlåtande),
fridsam,
fri från penningbegär (inte älska pengar och vara girig, ordagrant "inte vän med silvermynt").
4Han ska ta väl hand om sin familj och se till att barnen [yngre barn som fortfarande bor hemma] lyder och visar all respekt.
5För om någon inte förstår att ta hand om sin egen familj, hur ska han då kunna ta hand om Guds församling?
6Han får inte vara en nyomvänd (ordagrant en "ung planta" eller "nyplanterad"),
så att han blir högmodig (utvecklar stolthet) och faller under samma dom som djävulen [en gång] gjorde.
[Då han i högmod ville bli som Gud, se Hes 28:17.]
7Han måste också ha gott anseende bland de utomstående,
så att han inte får dåligt rykte och fastnar i djävulens snara.
8Församlingstjänarna ska på samma sätt
vara värdiga respekt,10Men även de ska först prövas. Sedan kan de bli församlingstjänare om det inte finns något att anföra mot dem.
inte vara hycklare (falska),
inte missbruka vin,
inte vara ute efter pengar,
9hålla fast vid trons mysterium (hemlighet) [som tidigare varit dold, men nu är uppenbarad, se Rom 16:25; 1 Kor 2:7-10] med rent samvete.
11Kvinnorna [kan syfta på församlingstjänarnas hustrur eller kvinnliga församlingstjänare] ska på samma sätt vara
värdiga respekt,[Samma grekiska ord gyne används både för kvinna och hustru, det är sammanhanget som avgör hur det ska översättas. På frågan om en kvinna kan tjäna som församlingstjänare gör Paulus det tydligt när han skriver till de kristna i Rom. Av de nio personer han kallar medarbetare är fem av dem kvinnor, se Rom 16:3-16. Febe, som levererade brevet till Rom, var uttryckligen en församlingstjänare i staden Kenkrea, den östra hamnen i Korint, se Rom 16:1.]
inte förtala någon (ordagrant gr. diabolos – djävulens namn; dvs. någon som söndrar och splittrar och agerar djävulskt),
förståndiga [samma ord som i 1 Tim 3:2 för en församlingsledare],
nyktra
och trogna i allt.
12En församlingstjänare (gr. diakonos) ska
vara en enda kvinnas man [samma uttryck som i vers 2],13De som tjänar (gr. diakoneo) väl (på ett gott och ädelt sätt)
ta väl hand om sina barn
och sin familj.
[syftar främst på församlingstjänare, men gäller även församlingsledare]
vinner en god ställning [ett gott rykte, inflytande i församlingen]
och får stor frimodighet i tron på den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.
[Paulus avslutar detta stycke på samma sätt som han börjar i vers 1, att det är ett gott uppdrag att vara en ledare. Samma ord för god används i vers 1 och 13 och ramar in detta stycke. Det återfinns också centralt i vers 7.]
Sanningen
Församlingen är sanningens pelare och grundval
14Detta skriver jag [Paulus] till dig [Timoteus] i hopp om att snart kunna komma till dig.
[Ungefär samtidigt som Paulus skriver detta brev till Timoteus i Efesos, skriver han också till Titus att han planerar för att tillbringa vintern i Nikopolis, se Tit 3:12. Nikopolis ligger på nuvarande Greklands östra kust. Förmodligen hoppades Paulus att besöka Timoteus innan han begav sig vidare österut, men vi vet inte om han gjorde det.]
15Men om jag dröjer vill jag att du ska veta hur man ska uppföra sig i Guds hus, som är
den levande Gudens församling,
sanningens pelare
och grundval.
16Det är erkänt stort (alla håller med om, bekänner) att det förut gömda mysteriet (hemligheten) i vår tro innehåller en fantastisk uppenbarelse om honom [Jesus] som blev:
uppenbarad (synlig) i köttet [då Jesus föddes som människa],
bevisad rättfärdig genom Anden (i Anden),
sedd av änglar (budbärare),
predikad (öppet proklamerad) bland hedningarna (de icke-judiska folken),
trodd på i världen,
upptagen i härlighet.
[Dessa sex strofer är antagligen delar av en dåtida lovsång.]
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- > ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
