2 Mos 13:17-15:18, Ps 26:1-12, Ords 6:16-19, Matt 21:23-46
Jag vill sjunga till Herren,
för han har vunnit en överväldigande seger.
Häst och ryttare störtade (slungade) han ner i havet.
2Herren (Jah, kortformen av Jahve, betecknar att han alltid har existerat) är min styrka (starkhet) och min lovsång,
han blev min frälsning (räddning).
Han är min Gud (El) och jag vill prisa honom,
min faders Gud (Elohim) och jag vill upphöja honom.
3Herren (Jahve) är en stridsman,
Herren (Jahve, Jag Är och har alltid existerat) är hans namn.
4Faraos vagnar och hans armé
har han kastat i havet;
hans högsta befälhavare
dränktes också i Vasshavet (hebr. jam sof) [Röda havet].
5Djupen har täckt dem,
de sjönk till botten som stenar.
6Din högra hand, Herre (Jahve),
var majestätisk i kraft (helt överlägsen allt annat).
Din högra hand, Herre (Jahve),
krossade fienden.
7I din stora härlighet (upphöjdhet, majestät)
slog du ner dem som reste sig upp mot dig.
Du släppte lös din förtärande eld (vrede)
som förtärde dem som halm.
[Samma verb "släpp lös" användes genomgående i kravet mot farao att "släppa" israeliterna fria. Ironiskt nog släpps nu Guds eld lös över honom själv då han vägrade lyda Gud.]
8En fnysning från din näsa [östanvinden som blåste under natten, se 2 Mos 14:21]
dämde upp vattnen (staplade upp dem).
det böljande (forsande vattnet) reste sig som en mur,
vattenströmmarna stelnade i havets djup.
9Fienden sa:
"Jag ska jaga,
jag ska hinna i kapp,
jag ska fördela bytet,
min vilja ska ske med dem,
jag ska dra mitt svärd,
min hand ska utrota dem."
10men du [Herre] blåste med din vind (andades),
och havet övertäckte dem.
De sjönk (virvlade ner)
som bly i de väldiga vattnen.
11Vem bland gudarna [alla avgudar som fanns i Egypten] liknar dig, Herre (Jahve)?
Vem är som du –
majestätisk i helighet (helt fullkomlig, totalt avskild från allt orent) [motsatsen till all synd],
värdig förundran (respekt, vördnad) under lovsång,
du som gör under (förunderliga ting, mirakler)?
12Du sträckte ut din högra hand
och jorden slukade dem.
13Du i din nåd (omsorgsfulla kärlek) ledde folket
som du återlöst (hebr. gaal) [2 Mos 6:6]. Du har väglett dem i din styrka och i din heliga boning.
14När folken hör, bävar de,
ångest har tagit sitt grepp om Filistéens inbyggare.
15Edoms ledare är skräckslagna.
Ångest har gripit Moabs mäktiga män.
Alla Kanaans invånare smälter bort.
[Ordet för att smälta betecknar en förändring som inte går att stå emot. Människorna skakar av skräck och kan inte göra någonting åt situationen.]
16Skräck och fruktan ska falla över dem,
genom din arms storhet
ska de bli förstenade (bli stilla som stenar),
till dess ditt folk har passerat Herre (Jahve),
till dess folket som du friköpt passerat förbi.
17Du förde dem in och planterade dem
på bergen av ditt arv,
platsen Herre (Jahve) som du har gjort för dig själv att bo på,
det heliga (templet) Herre (Adonaj) som dina händer har förberett.
18Herren ska regera från evighet till evighet!
En bön om upprättelse. Verben går, sitter och står, se vers 1, 3, 4, 11, 12, för tankarna till den första psalmen, se Ps 1:1. Det personliga gudsnamnet "Jahve" tilltalas sex gånger. Tillsammans med tillägget "din ära" i vers 8 fullkomnar det Guds sjufaldiga närvaro. Det finns två motsatta grupper. Den första är "den stora församlingen", som psalmisten lovsjunger tillsammans med, se vers 12. Den andra är "de ogudaktiga", som han inte vill ha något att göra med, se vers 4-5. De ogudaktiga beskrivs med sex olika ord: lögnare, hycklare, onda, ogudaktiga, syndare och mördare, se vers 4-5 och 9.
Författare: David
Struktur: Psalmen följer ett tydligt kiastiskt mönster.
A Försvara mig – jag har förtröstat på Herren, vers 1b-2
B Jag vandrar i sanning – sitter inte bland lögnare, vers 3-5
C Renhet – templet, vers 6-8
B´ Låt mig inte räknas bland syndare – jag vandrar i integritet, vers 9-11
A´ Min fot står på stadig grund, vers 12
3För jag har din nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet) inför mina ögon,12Min fot står
och jag vandrar i din sanning.
4Jag sitter inte med (slösar inte bort min tid, associerar mig inte med) lögnens män (de som ägnar sig åt tomhet, falskhet)
och vandrar (umgås) inte med hycklare (de som smider dolda planer för att dölja sin synd).
5Jag avskyr de ondas församling,
bland de gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) sitter jag inte.6Jag tvättar mina händer i oskuld (för att visa att jag är oskyldig),9Ta inte bort mig (ryck inte bort mitt liv) med syndare,
och jag går runt ditt altare [kan delta i offren i templet], Herre (Jahve),
7för att låta tacksägelsen ljuda,
och för att vittna om alla dina under.
8Herre (Jahve), jag älskar din boning,
den plats där din härlighet (ära, tyngd, dignitet; mättade gudsnärvaro) bor.
ta inte bort mitt liv (min existens) med blodtörstiga män (män av blod – hebr. enosh damm) [mördare som spillt oskyldigt blod],
10människor med ondska (en ond plan) i sina händer,
och vars högra hand är full av mutor.
[Vers 9-10 är en bön om att inte räknas i samma grupp som syndare och mördare. Som vanligt i Psaltaren involverar mord inte bara den fysiska handlingen utan också sveket och lögnen bakom mordet. Den som bokstavligen har blod på sina händer är sällan den som är ytterst ansvarig, deras händer är istället fulla av mutor. Ett exempel är Isebel och Navot, se 1 Kung 21:1-16. Dessa händer i vers 10 som är skyldiga står i skarp kontrast till psalmistens händer i vers 6 som är oskyldiga.]
11Men jag, jag vandrar (lever) i min integritet,
befria (återköp) mig och ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör).
En man hade två söner. Han gick fram till den förste och sa: 'Min son, gå i dag och arbeta i vingården.'De svarade: "Den första."
29Pojken svarade: 'Jag vill inte', men efteråt ångrade han sig och gick.
30Fadern vände sig till den andra sonen som svarade: 'Ja, herre' [Ja, jag ska gå], men han gick inte.
31Vem av dessa två gjorde faderns vilja?"
[Det är anmärkningsvärt att den andra sonen säger "herre" och inte "far". Det är en anspelning på översteprästernas felaktiga inställning till Gud. I stället för ett barns kärlek och nära relation till fadern var de fulla av insmickrande falsk underdånighet.]
Mellan Jerusalem och Tel Aviv ligger Yad Hashmona. Här finns en biblisk trädgård med bl.a. ett agrikulturellt vakttorn, byggt som på Bibelns tid. Byn grundades 1971 av åtta finländska volontärer.
En husbonde (en välbärgad landägare, familjefar) planterade en vingård [som är en bild på Israel, se Jes 5:1-7]. Han byggde en mur kring den, högg ut en vinpress och byggde ett vakttorn. Därefter arrenderade han ut vingården till vinodlare (vingårdsarbetare) och reste bort. 34När skördetiden närmade sig skickade han sina tjänare [tre stycken, se vers 35] till vinodlarna för att hämta sin del av skörden. [Vinodlarna som arrenderade marken förväntades ge en viss del av skörden till ägaren som hyra.]41De [översteprästerna och de äldste] svarade honom: "Dessa ondskefulla män får möta en ondskefull död. Vingården arrenderar han sedan ut till andra vinodlare som ger honom hans del av skörden i rätt tid."35Men arrendatorerna grep tjänarna och misshandlade en, dödade en annan [med svärd] och stenade en.En uthuggen vinpress. Denna flera tusen år gamla vinpress tros ha tillhört Nabot, se 1 Kung 21. Den hittades vid utgrävningar 2013 i Jisreel och är en av de största man hittills funnit i Israel.
[Kan syfta på Jer 37:15; Jer 26:20-23; 2 Krön 24:21 där Guds profeter just misshandlades, dödades med svärd och stenades. Se även Matt 23:37.]
36Igen skickade han dit andra tjänare, fler än första gången, och de behandlade dem likadant. [Gud hade sänt profeter till sitt folk, bl.a. Johannes Döparen, se Matt 17:12-13.] 37Till sist skickade han sin egen son. Han sa: 'De kommer att ha respekt för min son.'
38Men när vinodlarna fick se sonen sa de till varandra: 'Här har vi arvtagaren. Kom, vi dödar honom så får vi hans arv.' 39De tog fast honom, släpade ut honom ur vingården och slog ihjäl honom.
40[Jesus avslutar nu liknelsen med en fråga:] När nu vingårdens ägare kommer, vad gör han då med dessa vinodlare (arrendatorer)?"
Stenen som husbyggarna förkastade43Jag säger er, detta är anledningen till att Guds rike ska tas ifrån er och ges åt ett folk hos vilket det kan bära frukt. 44Den som faller på denna sten blir krossad, men den som stenen faller på blir söndersmulad."
har blivit en hörnsten.
Herren har gjort den till detta,
och underbar är den i våra ögon.
[Hörnstenen är den första stenen i bygget som alla andra stenar riktas efter.]