Hem

Bibeln på ett år

Gårdagens text

Halvbibel - onsdag 4/8

Ord 6, 1 Kor 1:1-17


Ord 6

Om borgen och avtal
1Min son (mitt barn, min vän), om du gått i borgen för din granne,
    eller [förhastat] skrivit på ett avtal med en främling,
2då är du förpliktigad eftersom du har gett ditt ord,
    du är fångad av dina egna ord.
3Du själv har försatt dig i situationen att din granne har makt över dig,
    men gör så här för att bli fri [agera på en gång]:
Ödmjuka dig,
    gå och böna och be din granne (tjata på honom).
    [Så att han betalar sin skuld och därigenom frigör dig från ditt åläggande mot fordringsägarna.]
4Unna inte ögonen någon sömn,
    stäng inte ögonlocken.
5Rädda (ryck bort) dig själv som en gasell från en jägares bössa,
    som en fågel ur fågelfångarens grepp.

Se på myran
6Du som är lat (slö), gå och titta på myran,
    begrunda (se, undersök, förstå, tänk på) dess liv (handlingar, moral, väg) och bli vis.
7Den har ingen furste (chef), ingen konstant påpassning av en tillsyningsman (överordnad)
    eller en härskare (en som dikterar lagar och bestämmer allt),
8ändå förbereder den sin föda under sommaren
    och samlar in sin mat när det är skördetid.

9Latmask, hur länge ska du ligga där i sängen,
    när ska du vakna upp från din sömn?
10Ännu lite mer sömn, slumra (vila) lite till,
    lägg armarna i kors för att vila ännu mera.
    [Vet du vad som står på tur?]
11Fattigdomen kommer marscherande [steg för steg]
    och misär (nöd, brist) kommer som en beväpnad man [och du tvingas lyda honom].

12En fördärvlig människa, ja en gudlös person,
    är den som har en livsstil med förljuget (förvridet, perverst) tal.
13En sådan blinkar med ögonen, stampar med fötterna [ger hemliga signaler],
    och ger tecken med fingrarna [allt för att missleda och förleda].
14Hans hjärta är förvridet (perverst, förljuget), han smider ständigt onda planer (planerar olycka och bedrövelse mot andra),
    han skapar och föder osämja (split, oenighet).
15Därför ska plötsligt olycka (katastrof) komma över honom,
    plötsligt blir han krossad utan räddning.

Sju saker Gud avskyr
16Här är sex ting som Herren (Jahve) hatar,
    ja, sju saker som är en styggelse för honom (något han anser vara avskyvärt, motbjudande och vidrigt):
  1. 17Stolta ögon (en högfärdig blick och arrogant attityd).
  2. En lögnaktig (falsk) tunga.
  3. Händer som utgjuter oskyldigt blod.
  4. 18Ett hjärta som smider (planerar) onda planer (tankar).
  5. Fötter som kvickt rusar (hastar, snabbt löper) mot ondska (elände, katastrof, olycka).
  6. 19Ett falskt vittne som häver ur sig (andas, flåsar ut) lögner [en som talar osanning i allt han säger, även under ed].
  7. En som sår osämja (disharmoni, splittring) bland (mellan sina) bröder.
[Denna uppräkning är skriven för att lätt kunna memoreras. De första fem punkterna illustreras med hjälp av fem kroppsdelar som nämns uppifrån och ner (ögon, tunga, händer, hjärta och fötter) – de två sista beskriver två karaktärstyper (ett falskt vittne och den som skapar splittring).
    Om Gud hatar dessa sju saker så är deras motsatser välsignade och önskvärda. Gud vill se: ödmjukhet, sanning, upprätthållande av liv, rena tankar, iver att göra gott, ärliga vittnen och försoning. Dessa punkter – och fler, tar Jesus upp i Bergspredikan, se Matt 5. Det är intressant att den första punkten i Jesu undervisning (om "fattiga i anden", se Matt 5:5) utgör motsatsen till den första punkten här ("stolta ögon", se vers 17), och att det Jesus lyfter fram i sin predikan som sjunde punkt (om "fredsmäklare", se Matt 5:7) också här har sin motpol (om "att så osämja", se vers 19) på sjunde plats.]


Varning för äktenskapsbrott
20Min son (mitt barn, min vän), bevara din fars bud [hebr. mitzvah – givna från Gud]
    och förkasta (lämna, överge) inte din mors undervisning (Torah) [från Guds ord].
21Bind dem ständigt (kontinuerligt, gång på gång) runt ditt hjärta,
    och knyt dem runt din hals.
22När du går,
    ska de [orden från dina föräldrars Gud] leda dig;
när du sover
    ska de vaka över (skydda, bevara) dig;
när du vaknar
    ska de tala till dig [få dig att begrunda, tänka och reflektera över dem.]
23För budet (hebr mitzva) är en lykta [oljelampa], och undervisningen (Torah) ett ljus,
    och förmanande tillrättavisning (tuktan som leder till disciplin, ordning och lydnad) är vägen till livet.
    [Den judiska traditionen har identifierat 613 mitzvot (plural av mitzvah) i Torah – de fem Moseböckerna. Ordet Torah används också allmänt om undervisning och innefattar hela GT.]
24De bevarar dig från den onda (prostituerade) kvinnan
    och från den lösaktiga kvinnans (äktenskapsbryterskans) förföriska (inställsamma, smickrande) tal.
25Låt inte ditt hjärta ha lust till hennes skönhet,
    låt dig inte fångas av hennes blickar.
26För den prostituerade kvinnan är en man inte mer värd än ett mål mat,
    men den otrogna kvinnan (äktenskapsbrytaren) däremot jagar (är ute) efter ditt dyrbara (ärbara) liv.
27Kan man bära eld (brinnande ved) i famnen
    utan att kläderna tar eld?
28Kan man gå [barfota] på glödande kol
    utan att fötterna blir svedda?
29Så är det med den som går in till (har sexuellt umgänge med) sin nästas hustru,
    den som rör henne går inte ostraffad.

30Man kan förstå (ha medlidande med) en tjuv
    som stjäl mat när han är hungrig,
31men om han ertappas måste han ändå betala tillbaka sjufalt,
    han kan tvingas lämna allt han äger i sitt hus.
32Men den som däremot begår äktenskapsbrott saknar förstånd (moral, förståelse),
    han förstör (förintar, fördärvar, förvränger) sin egen själ (och sitt liv).
33Sår (sjukdom, plåga) och skam (förödmjukelse, degradering) är vad han får,
    och hans vanära (förakt, låga status) utplånas inte.
34För mannens [den otrogna kvinnans man] svartsjuka gör honom rasande,
    han kommer inte att visa någon nåd då [otrohetsaffären uppdagas och] han hämnas.
35Han kommer inte ens att överväga någon typ av kompensation,
    han kommer att vägra ta emot något av dig oavsett hur stor summa du erbjuder.

1 Kor 1:1-17

FÖRSTA KORINTIERBREVET
[Introduktion: Detta brev har ibland kallats "problembrevet", eftersom det tar upp flera missförhållanden i församlingen i Korint, men även om det är sant innehåller det mycket mer än det. Här finns undervisning om de dödas uppståndelse i kapitel femton. Den vackraste beskrivningen av sann kärlek genom tiderna, inte bara i Bibeln utan i all litteratur, finns i det trettonde kapitlet!
    Paulus grundade församlingen i Korint under sin andra missionsresa omkring 52 e.Kr. Han var kvar där i ett och ett halvt år, se Apg 18:1-11. I slutet på sin treåriga vistelse i Efesos skriver han detta brev till dem, se 1 Kor 16:8. Han har hört att det är fraktioner och splittring i församlingen. Detta är inte det första brev Paulus skrivit. Vi förstår att det funnits ett tidigare brev som gått förlorat, se 1 Kor 5:9-10. Korintierna har också skrivit till Paulus, se 1 Kor 7:1.
    Korint var en stor handelsstad med omkring 50 000 invånare från många folkslag. Det var ett religiöst centrum med många tempel. Kärleksgudinnan Afrodite tillbads här och i hennes tempel tjänstgjorde enligt antika källor 1 000 prostituerade. Staden fick till och med ett grekiskt verb uppkallat efter sig, ordet "korintisera" som betydde att praktisera sexuell omoral. Kulten av Dionysus, som romarna kallade Bacchus, var sannolikt mycket stor i Korint och kan förklara en hel del av de problem som fanns i just den här församlingen. Dionysus var en vingud och man drack sig berusad av vin. Det förekom dans, extas, tungotal, profetior, och alla sexuella relationer var tillåtna.

Struktur: Det är troligt att Paulus inte skriver rent sekventiellt; i stället använder han sig av en kiastisk konstruktion. Detta är en vanlig hebreisk skrivform, där ämnet upprepas i omvänd ordning och centralt finns huvudpoängen. Mönstret återfinns i flera nivåer, både i större stycken och även inom dessa. Det är tydligt i undervisningen om andliga gåvor som behandlas i kapitel 12 och 14, och centralt mellan dessa kommer ett kapitel om hur gåvorna ska användas i kärlek. I sådan uppdelning har brevet fem delar som gemensamt ger tre huvudteman:
1. Korset och uppståndelsen, kapitel 1-4 och 15.
2. Män och kvinnor i familjen och gudstjänsten, kapitel 4-7 och 11-14.
3. Hur man lever som kristen i en fallen värld, kapitel 8-11.

Väljer man däremot att se en sekventiell struktur där Paulus svarar på frågor, kan brevet delas upp i tre delar:
1. Svar på Kloes rapport, kapitel 1-4.
2. Svar angående rykten om omoral, kapitel 5-6.
3. Svar på frågor från tidigare brev, kapitel 7-16.

Skrivet: Omkring år 55 e.Kr.

Till: Korint.

Från: Efesos, se 1 Kor 16:8-9.

Författare: Paulus, se 1 Kor 1:1.

Budbärare: Troligen Timoteus. Han skulle snart besöka Korint, se 1 Kor 4:17; 16:10-12.]


INTRODUKTION (1:1-9)

Hälsning

Paulus får höra oroande rapporter från församlingen i Korint, och skriver brev från Efesos där han befinner sig.

1Från Paulus [vars namn betyder "liten"], genom Guds vilja en apostel (sändebud, ambassadör) åt Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
    och brodern Sosthenes.

[Namnet Sosthenes betyder "befriare för sitt folk". Han fanns tillsammans med Paulus i Efesos när brevet skrevs och måste varit känd i församlingen i Korint. Kanske var han Paulus sekreterare som skrev ner det Paulus dikterade, fram till sista hälsningsfrasen som Paulus skrev själv, se 1 Kor 16:21. Han kan vara synagogföreståndaren med samma namn, som misshandlades inför landshövdingen Gallio när Paulus var i Korint första gången, se Apg 18:17.]

2Till Guds församling som samlas i Korint.

[Det enda som separerar kyrkorna i Nya testamentet är geografisk placering. Församlingen på en ort, även om de träffades i olika hem, benämns alltid som en enhet.]

Ni som helgats (renats, blivit avskilda och separerade från ogudaktighet och insatta i helig tjänst) i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (genom att vara förenade med honom). Till er som är kallade att vara heliga [Guds folk]
    tillsammans med alla dem som på varje plats åkallar (ärar) vår Herre Jesu namn, den Smorde (Messias, Kristus) – han som är deras Herre och vår.

[Versen avslutas ordagrant "deras och vår", och kan antingen syfta på plats eller Herre. Oavsett vilket är tanken att korintierna inte är ensamma i tron på Jesus. Genom alla tider har människor försökt lägga beslag på namnet Jesus, se vers 12-13. Redan från början är Paulus tydlig med att Jesus inte är delad.]

3Nåd (gudomlig välsignelse, favör) till er,
    och frid (harmoni, lycka, välgång)
från Gud, vår Fader
    och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

[Den vanliga judiska hälsningen var "frid till er", hebreiska shalom. Grekernas motsvarighet var "var hälsad", grekiska charis. Genom att kombinera dessa båda fraser identifierar sig Paulus både med greker och judar.]

Tacksägelse
4[Paulus börjar med tacksägelse för korintierna. Den första versen och den sista, vers 9, bildar en ram som sammanfattar Paulus hela resonemang – Gud är den som håller samman dåtid, nutid och framtid. Paulus är diplomatisk, han kan inte tacka för deras "tro", se Rom 1:8, eller deras "gemensamma engagemang i evangeliet", se Fil 1:5, eller deras "tro och kärlek", se Kol 1:4, eller deras "tro, kärlek och hopp", se 1 Thess 1:3. I stället tackar han för Guds nåd och oförtjänta favör över dem!]

Jag tackar alltid min Gud för er skull, för Guds nåd (kraft, oförtjänta favör) som ni har fått i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

5I allt är ni rikligt utrustade (fyllda, rika) i honom,
    i allt tal och i all kunskap (insikt),
     6eftersom vittnesbördet om den Smorde (Messias, Kristus) har fått stärka (befästa, styrka) er,
     7så att ni inte saknar (lider nöd när det gäller) någon [andlig] gåva (fri nådegåva).
    [Dessa andliga gåvor beskrivs närmare i kapitel 12 och 14.]

Medan ni väntar på att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) ska uppenbaras [komma tillbaka en andra gång], 8ska han stärka (befästa, styrka) er fram till slutet, så att vi är utan skuld på vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) dag.

9Gud är trofast (pålitlig, trovärdig, sann till sina löften och går att lita på), genom honom var ni kallade till gemenskap med hans Son, Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre.

KORSET OCH DEN KRISTNA ENHETEN (1:10-4:16)

Problem - splittring i församlingen

10Jag uppmanar er syskon (vädjar i kärlek till er mina bröder och systrar) i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn att vara fullständigt eniga i allt ni säger. Låt det inte finnas några splittringar bland er, låt er i stället helas från dessa grupperingar (som när ett revat nät lagas) så att ni åter står enade i samma sinne (tänkesätt) [lära, doktriner] och har samma mål (beslut, är helt överens om den praktiska tillämpningen av tron).

[Fram till och med denna vers har Paulus refererat till "den Smorde" tio gånger, en gång i varje mening! Det blir uppenbart och tydligt att Paulus pekar på att Jesus är det centrala i den kristna enheten. I stället för att använda sin auktoritet som apostel vädjar Paulus i kärlek som en broder till sina syskon i Korint att vara eniga. Ordet för helas är samma ord som används i Matt 4:21 för att laga ett trasigt nät.]

11Jag har hört [tråkiga nyheter] från några av Kloes hushåll (folk) som säger att det är stridigheter (grupperingar, ordstrider) bland er, mina syskon.

[Vi vet inte så mycket om Kloe, men hon måste ha varit en inflytelserik kristen kvinna som Paulus hade förtroende för och känd i församlingen i Korint eftersom hon nämns vid namn. Hon kan ha bott där eller i Efesos där Paulus befinner sig när han skriver detta brev, se 1 Kor 16:8. Några av hennes familj eller anställda, kanske affärsmän, har kommit de 40 milen över Egeiska havet och berättat för Paulus om situationen i församlingen i Korint. Det är inte fel att prata om problem i församlingen när motivet inte är att sprida rykten utan för att lösa problemen. Att Kloe namnges visar på en viktig princip om öppenhet. Om vi inte är villiga att stå för vår åsikt och bli citerade ska vi inte föra vidare uppgifter i en konflikt.]

12Vad jag menar är att ni var och en på sitt håll säger:
"Jag tillhör (följer, håller mig till) Paulus" [som startade församlingen, se Apg 18:1-11], eller
"Jag tillhör Apollos" [en gruppering influerad av grekisk alexandrinsk filosofi, se Apg 18:24], eller
"Jag tillhör Kefas [Petrus judiska namn]" [kanske en judaistisk gruppering, se Gal 2:11-14], eller
"Jag tillhör den Smorde (Messias, Kristus)". [Denna fras antyder att de andra inte tillhörde Jesus och kan ha varit en religiös klick som ansåg sig själva vara "sanna troende", förmer än andra och de enda verkligt troende.]

[Utifrån Paulus kommentar i 1 Kor 4:6 är det möjligt att han inte nämner de verkliga grupperingarna som Kloe berättat om. I stället tar han sig själv Paulus, Apollos och Petrus som exempel. Paulus hade inte hört de olika parternas berättelse och i en redan infekterad situation skulle det lätt bli ännu värre om Paulus tog ställning för en viss sida.]
13Är den Smorde (Messias, Kristus) delad (uppdelad i olika delar)? [Nej!]
Var Paulus korsfäst för er skull? [Nej!]
Blev ni döpta i Paulus namn? [Nej!]

14Jag tackar Gud för att jag inte döpt någon av er, förutom Crispus och Gajus, 15annars skulle någon kunna säga att jag döpte dem i mitt namn. 16Ja, jag döpte också Stefanas och hans hushåll, någon mer kommer jag inte ihåg att jag döpt.

[I kapitel 13 finns den välkända kärlekens lov. Värd minst lika stor uppmärksamhet är följande hyllning till korset. Korsets lov består av tre huvuddelar. Den första och sista delen handlar om hur världens vishet inte kan beskriva korset, se vers 1:17-20 och 1:26-2:2. Den centrala delen beskriver kraften och Guds vishet i korset, se vers 1:21-25. Förkunnelsen om Jesu kors återfinns i början, mitten och slutet, och ramar in och förstärker temat om korset, se vers 1:17, 1:23, 2:2.]

Korsets lov

Världens vishet kan inte beskriva korset

På vägen mellan Jerusalem och Jeriko finns detta kors. Än i dag är korset en Guds kraft till frälsning!

17För den Smorde (Messias, Kristus) har inte sänt mig [som huvudsakliga kallelse] för att döpa,
    utan för att förkunna evangeliet (det glada budskapet). Inte med mänsklig visdom i ord (god retorik, vältalighet), om det vore så skulle den Smordes (Kristi) kors vara utan verkan (utan värde, uttömd på innehåll).

[Även om Paulus primära uppgift och kallelse inte var att döpa så finns dopet med som ett viktigt steg i tron. Hade det inte varit så skulle Paulus inte ens döpt de tre personer han nämner. Troligen överlät han uppgiften att döpa till de lokala församlingarna, på samma sätt som Jesus överlät den uppgiften till sina lärjungar, se Joh 4:2. Dopet är en viktig del i frälsningen, men inte liktydigt med frälsningen, se även Matt 28:19; Apg 2:41; 8:36. Det är sorgligt att det uppstått splittringar på grund av olika dopsyn, när Paulus just tar upp denna fråga här i ett sammanhang som handlar om enhet, och är tydlig med att det är evangeliet som frälser, inte dopet.
    Denna vers fungerar också som en övergång till en sektion som handlar om mänsklig vishet i förhållande till korset. Korintierna, som var greker, älskade mänsklig filosofi och deras filosofer var nationalhjältar. Det fanns förmodligen grupperingar inom församlingen som försökte intellektualisera evangeliet.]
Gårdagens text

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)