"Det rapporteras bland länderna, och Geshem säger det, att du och judarna tänker göra uppror. Därför bygger du muren, och du ska bli deras kung, enligt dessa ord. ⁷Du har också utsett profeter till att utlysa detta i Jerusalem, och de ska säga: 'Det finns en kung i Juda.' Nu ska det [dessa rykten] rapporteras till kungen [i Babylon] enligt dessas ord. Kom nu därför och låt oss rådslå tillsammans."

Då skickade jag till honom och svarade: "Ingenting av det du påstår existerar, utan du hittar på detta i ditt eget hjärta."
     ⁹De ville göra oss rädda genom att säga: "Deras hand ska bli svag så att arbetet inte blir gjort." Men nu, styrk du [Gud] mina händer.

Verbalt motstånd
¹⁰Sedan gick jag till [den lejda falska profeten] Shemajas hus, son till Delaja, son till Mehetavel [kanske var hans farmor], där han höll sig inne (igenstängd).

[Shemaja nämns inte någon annanstans, men hans genealogi visar på att han troligtvis var en betydelsefull person i samhället. Han var lejd av Tovija och Sanvallat att profetera mot Nehemja, se vers 12. Namnet Shemaja betyder "Hörd av Jahve". Hans fars namn Delaja betyder: "Jahve har dragit/lyft". Mehetavel betyder: "favör/glädje från El" och kan vara hans farmor/mormor. Namnet återfinns bara på två andra ställen i Bibeln, och då refererar det till edomitiska kungen Hadads hustru Mehetavel, se 1 Mos 36:39; 1 Krön 1:50. Sista ordet i meningen är hebr. atsar som betyder "igenstängd" eller utan styrka och tillbakahållen. Anledningen till att Shemaja håller sig hemma ges inte.]

Han [Shemaja] sa: "Låt oss mötas i Guds (Elohims) hus, i templet och låt oss stänga dörrarna till templet för de kommer att komma hit för att döda dig (bokstavligt: slå med dödlig kraft). Ja, på natten ska de komma och döda dig."
     ¹¹Jag svarade: "Ska en man som jag [i min position] fly? Hur skulle en sådan som jag kunna gå in i templet och leva? [Som en fristad, 2 Mos 21:13-14; 1 Kung 1:50-53; 2:28-34; 2 Krön 26:16-20; 27:2.] Jag går inte in dit." [Om någon som inte är präst går in i själva templet dör han eftersom enbart präster som renat sig hade tillåtelse att gå in.] ¹²Jag förstod (urskiljde) [med andebedömningens gåva] att Gud (Elohim) inte hade sänt honom, eftersom han uttalade denna profetia mot mig, emedan Tovija och Sanvallat hade hyrt in honom. ¹³Av denna anledning var han inhyrd, att jag skulle bli skrämd att göra så [som de ville] och synda, och de skulle få en orsak att ge mig ett dåligt namn (rykte), för att misskreditera och håna mig.
     ¹⁴[Jag bad:] Kom ihåg, min Gud (Elohim), Tovija och Sanvallat efter deras gärningar och även profetissan Noadjah och de övriga profeterna som har försatt mig i fara.

[Noadja är en av de fyra kvinnliga profetissor som nämns i Bibeln, De övriga är Miriam, Deborah och Huldah, se 2 Mos 15:20; Dom 4:4; 2 Kung 22:14; jämför Jes 8:3; Hes 13:17-23. I Esra 8:33 nämns en levit och "son" som hette Noadja. Namnet betyder "möte med Jahve" och verkar fungera både som mans- och kvinnonamn. Denna bön visar att händelsen med Shemaja bara var ett av flera försök att misskreditera Nehemja som en ledare, men han var trofast i sin tjänst trots detta motstånd.]

Muren blir klar (6:15-7:3)
¹⁵Muren blev färdig på den 25:e dagen i månaden elul [på hösten – aug/sept], på [bara] 52 dagar [blev muren färdig]! ¹⁶Och det hände när alla våra fiender hörde om det, att alla folken runt omkring oss fruktade, och de förminskades i sina egna ögon, för de förstod att detta verk gjordes av vår Gud (Elohim).
     ¹⁷Dessutom skickade furstarna i Juda många brev till Tovija, och Tovijas brev kom till dem. ¹⁸För det fanns många i Juda som edsvurit sig till honom, eftersom han var svärson till Shechanja, Arachs son, och hans son Jehochanan hade tagit dottern till Meshullam, Berechjas son, till hustru. ¹⁹De talade också med mig om hans goda gärningar, och rapporterade mina ord till honom. Så Tovija skickade brev för att sätta mig i fara.

Tillbaka upp

---

Rom 1:1-17

ROMARBREVET
[Introduktion: Brevet behandlar på ett systematiskt sätt de grundläggande sanningarna i tron. I Rom 10:9 beskrivs hur man blir frälst genom hjärtats tro och munnens bekännelse. Apostlagärningarna avslutas med att Paulus anländer till Rom, och det är då naturligt att det följs av det brev han skrev till församlingen några år tidigare då han var i Korint. Många har berörts av detta brev. Augustinus, en av kyrkofäderna, kom till tro år 380 när han läste Rom 13:13-14. På 1500-talet blev det tydligt för Martin Luther att det är tron som frälser, se Rom 3:28. Drygt tvåhundra år senare fick John Wesley frälsningsvisshet när man läste ur förordet ur Luthers kommentar på Romarbrevet i en kyrka i London. Brevet är strukturerat i ett antal frågor, några formulerade – andra tänkta, som Paulus besvarar.

Skrivet: Omkring år 56 e.Kr.

Till: Rom, se Rom 1:7.

Från: Korint. I brevet finns en referens till Korints östra hamnstad Kenkrea, se Rom 16:1. Gaius, som nämns i Rom 16:23, var en av de kristna ledarna i Korint, se 1 Kor 1:14.

Författare: Paulus, se Rom 1:1. Nedtecknat av Tertius, se Rom 16:22.

Budbärare: Troligtvis Febe, se Rom 16:1-2.]

Inledning (1:1-1:17)

Hälsning

Målning av Thomas Cole från 1800-talet som illustrerar Rom under dess storhetstid under Romarriket.

¹[Från:] Paulus [som betyder "den lille"],
    tjänare (slav, livegen) åt Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
        kallad till apostel (budbärare)
    och avskild för [att predika] Guds evangelium (de goda nyheterna),
     ²som han har utlovat genom sina profeter
    i de heliga Skrifterna.

[Paulus väljer att använda sitt grekiska namn Paulus, som betyder liten, i stället för sitt hebreiska namn Saul. Evangeliet fullbordar Gamla testamentets löften, se 1 Mos 3:15; Ps 45; Jer 31:31-34.]

³Gällande hans Son [det är det evangeliet handlar om] som var född [i mänsklig svaghet]
    av (gr. ek) Davids säd
        till sin (gr. kata) mänskliga natur (kött). ⁴Han har bevisats vara Guds Son i kraft [med gudomlig natur],
        av (gr. en) helighetens Ande
    genom (gr. ek) uppståndelsen från de döda –
Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre.

[Vers 3-4 formar en kiasm med centrum i hur Jesus har bevisats vara Guds Son. Versen ramas in av ett inclusio av hans Son och vår Herre.]

⁵Genom honom har vi fått nåd (favör) [kraft] och vårt apostlaämbete. Anledningen är att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull. [Trons lydnad kan också översättas "tron som leder till lydnad".] ⁶Ni är också bland dem som är kallade att tillhöra Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

⁷Till alla er i Rom
    som är älskade (osjälviskt utgivande) av Gud,
    kallade att vara heliga [önskar jag]:
Nåd (favör) [kraft] och frid
    från Gud vår Far och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).

[Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor, se Tit 2:11. Det är upp till var och en att bekänna sig till honom, se 1 Joh 2:23; Luk 12:9.]

Paulus önskan att besöka Rom

Än i dag kan man besöka Forum Romanum som var ett av stadens torg.

⁸Först och främst tackar jag min Gud genom Jesus den Smorde (Messias, Kristus) för er alla, eftersom man i hela världen ständigt talar om er tro. ⁹Gud, som jag tjänar i min ande när jag förkunnar evangeliet om hans Son, är vittne till hur jag ständigt nämner er, ¹⁰alltid – i mina böner – vädjande om att nu kanske äntligen, genom Guds vilja, få göra en lyckosam (lyckad, framgångsrik) resa till er. ¹¹Jag längtar efter att få träffa er och dela med mig av någon andlig gåva åt er så att ni blir styrkta. ¹²Det innebär att vi tillsammans kan bli uppmuntrade (stärkta) genom varandras tro, både er och min.
     ¹³Syskon (bröder och systrar), jag vill att ni ska veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folk, men hittills har jag varit förhindrad.

[Jesus talar om hur skörd är en bild av människors omvändelse och frälsning, se Joh 4:34-38.]

¹⁴Jag har skyldigheter
    mot både greker och barbarer,
    mot både lärda och olärda.

[Barbarer kallades alla icke-grekiska folk. Ordet har också en nedvärderande underton av att vara ociviliserad och olärd. Paulus använder den vanliga grekiska uppdelningen mellan greker och icke-greker, för att inkludera alla hedningar. Ursprunget för det grekiska ordet barbaros är att stamma och tala obegripliga ljud. För det grekiska örat lät alla främmande språk som obegripligt babbel. Utifrån detta skapades det ljudhärmande, onomatopoetiska, ordet bar-bar som blev barbaros.]

¹⁵Därför är det min önskan att få predika evangeliet också för er i Rom.

Brevets tema – evangeliet!
¹⁶För jag skäms inte för evangeliet (budskapet med de goda nyheterna). Det är [en] Guds kraft (gr. dunamis) till frälsning (räddning, befrielse, helande) för var och en som tror (förtröstar), både för jude (ordagrant: judisk) – [som kommer] först (främst) – och för grek (hedning). [Evangeliet är en befriande kraft som upprättar, helgar, förvandlar och förnyar alla som tror.] ¹⁷För Guds rättfärdighet uppenbaras [blir nämligen synlig] i det [i evangeliet] – från tro till tro – precis som det står skrivet [Hab 2:4]:

"Men den rättfärdige ska (kommer att) leva av tro."

[Gr. pistis betyder tro, trohet, trofasthet, förtröstan, tillit och övertygelse. Tron har sitt ursprung i Guds egen fasta visshet och är en gåva som han fritt delar med sig av (Ef 2:8; 1 Joh 5:4). Uttrycket "från/av tro till tro" kan beskriva tro som växer och uppenbaras alltmer, från det första steget i trosvandringen (när man tar emot Jesus, se Joh 1:12) vidare genom helgelsen (som en Jesu lärjunge måste genomgå, se 1 Thess 4:7; 2 Thess 2:13; 1 Pet 1:15-17) fram till slutmålet (där allt kommer att bli helt uppenbart och synligt vid Herrens ankomst, se Mark 13:26; 2 Thess 1:7-10; 1 Pet 1:13; Upp 1:7). Det beskriver också en tro på Gud som växer och fördjupas. Uttrycket förstärker att det är bara med hjälp av tro, ja, bara utifrån tro, som vi kan ta emot evangeliet och bli rättfärdiga.]

Tillbaka upp