Warning: Undefined array key "HTTP_ACCEPT_LANGUAGE" in /home/praisega/public_bibelnpaettar.se/include/common.php on line 29

Warning: Undefined variable $lang in /home/praisega/public_bibelnpaettar.se/include/common.php on line 38
Bibeln på ett år | ❹ Halvbibel
Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Halvbibel - söndag 18/7

Neh 12, Rom 4:13-5:5

Neh 12

Präster och leviter


Präster och leviter på Serubbabels tid
1Dessa var de präster och leviter som drog upp med Serubbabel, Shealtiels son, och Jeshua. [Prästerna var:]
Seraja, Jeremia, Esra,
2Amarja, Malluk, Hattush,
3Shekanja, Rehum, Meremot,
4Iddo, Ginnetoj, Abia,
5Mijamin, Maadja, Bilgah,
6Shemaja, Jojarib, Jedaja,
7Sallu, Amok, Chilkijaho (Hilkia) och Jedaja.
Dessa var huvudmän för prästerna och för sina bröder i Jeshuas tid.

8Leviterna var:
Jeshua [nämns även i Esra 2:40], Binnoj, Kadmiel [nämns även i Esra 2:40], Sherebja, Juda och Mattanja, som med sina bröder ledde tacksägelsen (lovsången), 9vidare Bakbukja och Unni, deras bröder, som hade sina platser mitt emot dem under tjänstgöringen.
[I 1 Krön 15:16-24 finns mer detaljer kring hur sången och musiken i templet var organiserad. Det fanns troligtvis lika många kvinnor som män i kören, se Esra 2:65.]

Överstepräster
10[Översteprästen] Jeshua blev far till Jojakim,
    Jojakim blev far till Eljashib,
    Eljashib blev far till Jojada,
     11Jojada blev far till Jonatan
    och Jonatan blev far till Jaddua.



Präster under Jojakims dagar
12I Jojakims tid var huvudmännen för prästernas familjer följande:
för Seraja: Meraja,
för Jeremia: Hananja,
13för Esra: Meshullam,
för Amarja: Johanan,
14för Meliku: Jonatan,
för Shebanja: Josef,
15för Harim: Adna,
för Merajot: Helkaj,
16för Iddo: [profeten] Sakarja [Esra 5:1],
för Ginneton: Meshullam,
17för Abia: Sikri,
för Minjamin och för Moadja: Piltaj,
18för Bilgah: Shammua,
för Shemaja: Jonatan,
19för Jojarib: Mattenaj,
för Jedaja: Ussi,
20för Sallaj: Kallaj,
för Amok: Ever,
21för Chilkijaho (Hilkia): Hashabja,
för Jedaja: Netanel.
22I Eljashibs, Jojadas, Johanans och Jadduas tid blev huvudmännen för leviternas familjer upptecknade, likaså prästerna, under persern Darejaveshs regering. [Detta syftar troligtvis på Darius den Store 522-486 f.Kr. eller Darius II, som regerade 424-404 f.Kr.] 23Huvudmännen för Levi barns familjer är upptecknade i krönikeboken [1 Krön 9] ända till Johanans, Eljashibs sons tid. [Han var överstepräst i Jerusalem och omnämns i ett brev från egyptiska Elefantine daterat till 408 f.Kr., se även Jer 44:1.]
     24Leviternas huvudmän var Hashabja, Sherebja och Jeshua, Kadmiels son, och deras bröder, som stod mitt emot dem för att växelvis lova och tacka, så som gudsmannen David hade befallt. [Denna form där en ledare först sjunger först en fras som sedan församlingen/kören svarar på kallas antifonal, se t.ex. Ps 136. Titeln "gudsmannen" används bara här och i 2 Krön 8:14 om David och då alltid i samband med hur lovsången organiseras.]
     25Mattanja, Bakbukja, Obadja, Meshullam, Talmon och Ackub var dörrvakter och höll vakt över förrådshusen vid portarna. 26Dessa levde i Jojakims, Jeshuas sons, Josadaks sons, tid och i ståthållaren Nehemjas och prästen Esras, den skriftlärdes, tid.

Nehemja samlar folket – muren invigs
27När Jerusalems mur skulle invigas, sökte man upp leviterna överallt där de bodde och förde dem till Jerusalem för att hålla invigningshögtid och glädjehögtid under tacksägelse och sång, med cymbaler, lyror och harpor. 28Då samlades sångarnas söner från trakten omkring Jerusalem och från netofatiternas byar, 29från Beit-Haggilgal och från markerna kring Geva och Asmavet, för sångarna hade byggt sig byar runt omkring Jerusalem. 30Prästerna och leviterna renade sig och renade sedan folket, portarna och muren.
     31Jag lät Juda furstar stiga upp på muren. Därefter ordnade jag två stora lovsångskörer. Den ena gick till höger ovanpå muren fram till Dyngporten. 32Bakom dem följde Hoshaja och ena hälften av Juda furstar, 33samt Asarja, Esra och Meshullam, 34Juda, Benjamin, Shemaja och Jeremia 35och några av prästernas söner med trumpeter, vidare Sakarja, son till Jonatan, son till Shemaja, son till Mattanja, son till Mikaja, son till Sackur, son till Asaf, 36och hans bröder Shemaja, Asarel, Milalaj, Gilalaj, Maaj, Netanel och Juda samt Hanani med gudsmannen Davids musikinstrument. Esra, den skriftlärde, gick framför dem. 37De gick över Källporten och rakt fram uppför trapporna till Davids stad, på trappan i muren ovanför Davids hus, ända fram till Vattenporten mot öster.
     38Efter den andra lovsångskören, som gick åt motsatt håll, följde jag med den andra hälften av folket, ovanpå muren, upp genom Ugnstornet ("tornet med ugnarna" – hebr. migdal ha-tanurim) ända till Breda muren, 39vidare över Efraimsporten, Gamla porten och Fiskporten [i norr där fisk från bl.a. Tyros importerades, se 2 Krön 33:14; Neh 3:3; Sef 1:10] och genom Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel) och "De hundras torn" (Meahtornet – hebr. migdal ha-meat) [Neh 3:1], ända fram till Fårporten; och de stannade vid Fängelseporten.
     40Sedan stannade de båda lovsångskörerna vid Guds hus, och även jag och ena hälften av föreståndarna tillsammans med mig, 41samt prästerna Eljaqim, Maaseja, Minjamin, Mikaja, Eljoenaj, Sakarja och Hananja, med trumpeterna, 42och Maaseja, Shemaja, Eleasar, Ussi, Johanan, Malkijah, Elam och Eser. Sångarna sjöng under Jisrajas ledning. 43På den dagen bar de fram stora offer och gladde sig, för Gud hade gett dem stor glädje. Också kvinnorna och barnen gladde sig, och glädjen från Jerusalem hördes vida omkring.

44Vid samma tid tillsattes män som skulle förestå förrådskamrarna där offergåvor, förstlingsfrukter och tionden lades ner. Från stadens åkrar skulle de samla in det som enligt undervisningen (hebr. Torah) tillföll prästerna och leviterna. Det rådde glädje i Juda över prästerna och leviterna som gjorde tjänst. 45De iakttog vad som var att iaktta vid gudstjänsten och vid reningarna, och även sångarna och dörrvakterna utförde sin tjänst så som David och hans son Salomo hade befallt. 46Redan för länge sedan, på Davids och Asafs tid [som skrivit många av psaltarpsalmerna, se 1 Krön 16:5; 25:2], fanns nämligen ledare för sångarna, och man sjöng lovsånger och tacksägelsesånger till Gud (Elohim). 47Under Serubbabels och Nehemjas tid gav hela Israel till sångarna och dörrvakterna vad dessa för varje dag skulle ha. Man gav till leviterna deras helgade andel, och leviterna gav till Arons söner deras helgade andel.

Rom 4:13-5:5

Rättfärdiggjord genom tro, inte genom lagen
13Det var inte genom lagen som Abraham och hans avkomlingar fick löftet att ärva världen, utan genom den rättfärdighet som kommer av tro. 14Om de som håller sig till lagen blir arvingar, då är tron meningslös och löftet upphävt. 15Lagen framkallar ju vrede. Men där ingen [känd] lag finns, där finns inte heller någon överträdelse. 16Därför heter det "av tro", för att det ska vara av nåd och för att löftet ska stå fast för alla hans avkomlingar, inte bara för dem som hör till lagens folk utan också för dem som har Abrahams tro. Han är allas vår far, 17som det står skrivet: "Jag har gjort dig till far för många folk." [1 Mos 17:5] Inför den Gud som ger liv åt de döda och kallar på det som inte är till som om det var till, trodde Abraham och blev vår far.

Rättfärdiggjord genom tro på Guds löften
18Där inget hopp fanns [där mänskligt sett allt hopp var ute] hoppades och trodde Abraham att han skulle bli "en far för många folk" [1 Mos 17:5], eftersom det var sagt: "Så [enormt talrika] ska dina ättlingar bli" [1 Mos 15:5]. 19Han lät sig inte försvagas i tro när han såg (betraktade) hur hans egen kropp var så gott som död, han var ju omkring hundra år gammal, och att Sarahs moderliv var dött.
     20Ingen otro fick honom att tvivla på Guds löfte (han vacklade inte), i stället blev han styrkt i tro när han prisade (ärade) Gud. [Tron växer genom att se på Gud och prisa honom, medan den försvagas genom att bara betrakta naturliga omständigheter.] 21Han var helt övertygad (fylld av tro) att det Gud hade lovat, det var han också mäktig att göra. 22Därför räknades det honom till rättfärdighet. [1 Mos 15:6] 23Men dessa ord "räknades honom till rättfärdighet" skrevs inte bara för hans skull, 24utan även för vår skull. Rättfärdighet kommer att tillräknas oss som tror på honom som uppväckte vår Herre Jesus från de döda, 25han som utlämnades för våra överträdelsers skull och uppväcktes för vår rättfärdiggörelses skull.

[Genom alla tider, i både Gamla och Nya testamentet, finns det bara ett sätt man kan bli frälst på – omvändelse och tro. Det var så Abraham blev rättfärdig – genom att i tro blicka framåt på Frälsaren – och det är så vi blir frälsta i dag genom att se tillbaka på vad Jesus gjorde på korset.]

Rättfärdighetens lön

Frid och hopp
1När vi nu har förklarats rättfärdiga (blivit rättfärdiggjorda) av tro [fått rätt ställning med Gud utifrån att vi förtröstar på honom], har vi [så är det ett faktum att vi alltid har] frid (fullständig harmoni) med Gud genom vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus). 2Genom honom har vi också i tron fått tillträde (tillgång) till den nåd vi [nu] står (har stått stadigt) i – och vi gläder oss (jublar; är stolta) över Guds härlighets hopp [håller huvudet högt i förväntan på att få uppleva Guds härlighet]. 3Men inte bara det, vi gläder oss (jublar; är stolta; håller huvudet högt) också i motgångarna [i våra lidanden], eftersom vi vet att:
Lidandet (betrycket, pressen, motgången, nöden – gr. thlipsis) [Matt 24:29]
    ger (producerar; verkar fram; arbetar ovanifrån ner – gr. katergazomai) uthållighet (ståndaktighet),
4och uthålligheten
    [en beprövad] karaktär (bevis på äkthet; prov på fasthet),
och [den beprövade] karaktären
    hopp [om Guds härlighet].
5Ett sådant hopp gör oss inte besvikna (skämmer aldrig ut oss), för Guds kärlek [som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande] är (har blivit) utgjuten i våra hjärtan genom den helige Ande som gavs åt oss.





Igår

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)