Hem

Bibeln på ett år

Gårdagens text

Halvbibel - onsdag 21/7

Ps 119 17-32, Rom 7:1-13


Ps 119 17-32

ג – Gimel

Bokstaven Gimel avbildar en kamels fot. Den utvecklades till den latinska bokstaven G (som är spegelvänd på grund av skillnaden i läsriktning).

17[Den tredje hebreiska bokstaven är: ג – Gimel. Talvärdet är 3. Tecknet avbildar en kamel. Ofta symboliserar den uthållighet; en kamel går genom öknen i hetta och kyla, oavsett omständigheter håller den huvudet högt och går framåt. Hittills har psalmen haft en positiv ton att psalmisten ska följa Guds ord. I den här tredje sektionen öppnas upp för en viss sårbarhet – psalmisten ser sig själv som en förbipasserande resenär här i jordelivet. Bönen är att få vara uthållig som kamelen och leva efter Guds bud oavsett omständigheter.]

Handla generöst med din tjänare
    så att jag får leva och jag ska lyda ditt Ord (Dabar).

[Det första verbet gamal är ett rikt ord som används för att skörda, avvänja ett barn, kompensera och ge lön. Det kopplas ihop med verben "leva" och "lyda". Orden avtäck och ta bort, i vers 22, har samma rot. även upprepningen av mitzvot i vers 19 och 21 ramar in och förstärker vers 20 som en central vers.]

18Avtäck (öppna) mina ögon,
    så jag kan se det underbara (undren, allt fantastiskt) [ordet är i plural] i din undervisning (Torah). [Apg 9:18]
19En resenär (främling) på jorden [det är inte mitt hemland] är jag –
    göm inte dina budord (mitzvot) från mig.
20Krossad (förtärd, på väg att gå sönder) är min själ (hela min person),
    i min ständiga längtan efter dina påbud (Mishpatim).
21Du har bestraffat de stolta som är förbannade,
    då de gjort fel mot dina budord (mitzvot).
22Ta bort (rulla undan) från mig hån och förakt,
    för jag har hållit dina vittnesbörd (edah).
23Även då furstar sitter och talar emot mig,
    har din tjänare begrundat (tänkt på, reflekterat över) dina förordningar (chuqim).
24Ja (även, också), dina vittnesbörd (edah) är min njutning,
    de är mina rådgivare.

ד – Dalet

Piktogrammet för bokstaven Dalet ser ut som en stängd tältdörr.

25[Den fjärde hebreiska bokstaven är: ד – Dalet. Talvärdet är 4. Tecknet avbildar en dörr. Bokstaven representerar att kunna fatta beslut och välja rätt väg. Fem av verserna börjar med ordet väg (hebr. derech) som ofta används bildligt för vägval.
    I föregående stycke var första gången ordet själ – hebr. nefesh, användes i Psalm 119. Nu återkommer ordet här i vers 25 och 28. I vers 20 uttryckte psalmisten att själen var krossad, sönderslagen och hade fallit på marken. Det första ordet här i vers 25 är hebr. dabaq, som betyder fastlimmad. Stoften och mullen är ofta förknippad med död (kroppen begravs i jord och förmultnar, se Ps 22:16; 30:10; 104:29). Psalmisten uttrycker hur han är så gott som död, hans själ är krossad och ligger på marken, i sig själv kan han inte resa sig – hans enda hopp är att Herren ska lyfta honom. Vers 25-28 formar en kiasm som ramas in av hebr. nefesh och dabar.]


Min själ hålls fast i (är limmad mot, hebr. dabaq) stoftet [denna världen, det mänskliga – är så gott som död],
    skynda till mig i enlighet med ditt Ord (Dabar).
26Jag berättar om mina vägar och du svarar mig –
    lär (undervisa) mig dina förordningar (chuqim).
27Låt mig förstå vägen för dina påbud (piqudim),
    så att jag kan begrunda (tänka på, reflektera över) dina fantastiska gärningar.
28Min själ (hela min person) smälter bort (droppar) [jag gråter] under tyngden av sorg,
    upprätthåll mig i enlighet med ditt Ord (Dabar).

29Ta bort från mig falskhetens väg,
    och ge mig i nåd (oförtjänt kärlek) din undervisning (Torah).
30Jag har valt sanningens väg,
    dina domar (mishpat) har jag för ögonen.

[Falskhet (hebr. sheker) och sanning (hebr. emet) är varandras motsatser, även rent bokstavligt vacklar lögnen medan sanningen står fast, se Ps 12.]

31Jag håller fast (följer, "är som limmad", hebr. dabaq) vid dina stadgar (edot).
    Herre, låt mig inte komma på skam!
32Jag springer [inte bara går, utan springer med entusiasm] på dina budords (mitzvots) väg,
    för du har vidgat mitt hjärta
    (gett mig insikt genom att ge mig en längtan och glädje för ditt ord).

Rom 7:1-13

Ett exempel från äktenskapet
1Vet ni inte, syskon (bröder och systrar i tron) – jag talar till sådana som känner lagen – att lagen råder (har auktoritet) över människan så länge hon lever?

2En gift kvinna är genom lagen bunden vid sin man så länge han lever. Men om mannen dör, är hon fri från den lag som band henne vid mannen. 3Om hon ger sig åt en annan man medan hennes man lever, kallas hon äktenskapsbryterska [se Luk 16:18]. Men om mannen dör är hon fri från lagen, och då är hon ingen äktenskapsbryterska om hon ger sig åt en annan man.

4[Låt oss tillämpa samma princip på den troende och förhållandet till lagen.] Så har också ni, mina syskon (bröder och systrar i tron), genom den Smordes (Kristi) kropp dött bort (brutalt blivit avrättade) från lagen så att ni tillhör en annan, honom som har uppstått från de döda, för att vi ska bära frukt åt Gud. 5Så länge vi levde i köttet (var under dess styre och helt ett med det) var de syndiga begären som väcktes genom lagen verksamma i våra kroppar så att vi bar frukt åt döden. 6Men nu är vi fria från lagen, eftersom vi har dött bort från det som ständigt höll oss bundna. Nu står vi i Andens nya tjänst [vi tjänar Gud på ett helt nytt sätt, fyllda av den helige Ande på insidan] och inte i bokstavens gamla (uttjänta) tjänst [genom att legalistiskt följa bokstaven, se 2 Kor 3:6].

Kampen mot synden
7Vad ska vi då säga? Att lagen är synd?

Absolut inte!

Det var dock först genom lagen som jag lärde känna synden. Jag hade [till exempel] inte vetat vad begäret var om inte lagen hade sagt:
Du ska inte ha begär. [2 Mos 20:17; 5 Mos 5:21]

[Det sista av de tio buden, eller orden som det ordagrant står i 2 Mos 20. Förbuden mot själva handlingen att begå äktenskapsbrott och stjäla har redan nämnts i vers 14 och 15. Detta sista bud i vers 17 fokuserar på själva begäret att vilja ta det som tillhör någon annan.]
8Men synden grep tillfället och väckte genom budordet alla slags begär i mig. Utan lag är synden död. 9En gång levde jag utan lag, men när budordet kom fick synden liv 10och jag dog. [Kan syfta på tiden som barn fram tills man blir vuxen och blir ansvarig för sina egna moraliska handlingar. Inom judendomen sker det för pojkar vid 13 års ålder, då man firar Bar mitzvah, hebreiska för "budets son". Flickor firar Bart mitzvah, hebreiska för "budets dotter", vid 12 års ålder eftersom flickor i allmänhet mognar tidigare än pojkar.] Det visade sig att budordet som skulle föra till liv ledde till död. 11Synden grep tillfället och bedrog mig genom budordet och dödade mig genom det. 12Alltså är lagen helig och budordet heligt, rätt och gott.

13Har då det som är gott blivit min död?

Absolut inte!

Det var synden [som dödade mig, inte lagen]. Detta för att synden skulle avslöjas som synd. [Dess sanna karaktär blir uppenbar.] Den orsakade min död genom det som är gott, vilket visar och avslöjar syndens ofattbara (extrema) syndighet.
Gårdagens text

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)