Hem

Bibeln på ett år

Gårdagens text

Halvbibel - fredag 23/7

Ps 119 49-64, Rom 8:9-25


Ps 119 49-64

ז – Zajin

Piktogrammet för Zajin är ett svärd, den latinska bokstaven Z härstammar från denna symbol.

49[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – Zajin. Talvärdet är 7. Tecknet avbildar ett svärd och symboliserar rörelse och iver. Guds ord är levande och verksamt och skarpare än något tveeggat svärd, se Heb 4:12. Hebr. zakar, "komma ihåg" inleder tre verser, se vers 49, 52, 55. Även Torah förekommer tre gånger, se vers 51, 53, 55. Detta är det enda ord för Guds vägledning som återkommer tre gånger i en sektion i Psalm 119 och visar på en fulländning. Ordet "Detta", hebr. zok, i vers 50 och 56 är de enda två förekomsterna i hela denna långa psalm, och kan syfta tillbaka på vad som sagts, eller framåt, vilket är troligast här.
    Som den sjunde bokstaven finns en koppling till hur Gud vilade på sjunde dagen. De sju första verserna formar en kiasm där just "kom ihåg" är ett nyckelord. (Med tanker på andra strukturer kring sju, se t.ex. vers 165, är det inte oväntat att finna denna typ av form även här.) Mitt i livets strid – omringad av stolta och onda människor, bokstavligt och strukturellt båda sidor om psalmistens uttalande centralt i kiasmen, se vers 51 och 53 – kan vi komma ihåg Guds ord och få bli tröstade, se vers 52. Orden "pilgrims boning" i vers 54 anknyter också till en viloplats.]


Kom ihåg ditt Ord (hebr. Dabar) till din tjänare,
    eftersom du har gett mig hopp.
50Detta är min tröst (förändring från sorg till tröst) i min bedrövelse:
    att ditt löftesord (imrah) har återupplivat mig (bevarat; gett mig nytt liv).
51De stolta [högmodiga människor som föraktar Gud] hånar mig mycket,
    men jag viker inte av från din undervisning (Torah).
52Jag kommer ihåg dina påbud (hebr. mishpat)
    från forna dagar, Herre (Jahve), och jag blir tröstad (går från sorg till hopp).
    [Guds ord är från forna dagar, står fast, och går att lita på.]
53Brinnande harm (en rättfärdig vrede) griper tag om mig,
    eftersom de onda överger din undervisning (Torah).
54Sånger (lovprisning) – har dina förordningar (hebr. chuqim) blivit för mig –
    i min pilgrimsfärds boning (det hus där jag vilat på min vandring) [Heb 11:13].
    [Sånger, hebr. zemirot, kan också betyda beskydd – lovsången är en starkhet, se Ps 118:14.]
55Jag kommer ihåg ditt namn Herre (Jahve) under natten,
    och håller fast vid (beskyddar, vakar över) din undervisning (Torah).
[Namn är mer än bara några bokstäver. Till skillnad från en titel så beskriver namnet hela personen, allt vad den är. Psalmisten Natten kan bokstavligt syfta tider av oro med sömnlösa nätter då tankarna snurrar. Natt kan också bildligt syfta på mörka perioder i livet. Det finns många olika ord för svårigheter, både bildliga konkreta ord. Ett annat ord är trångmål, som ordagrant är en "trång passage", se Ps 118:5. Det är en sak att vet omfattningen av ett problemet och kämpa sig igenom en trång passage, men i natten är det svårt att ens veta riktningen, okända faror kan lura och vägen framåt är inte tydlig. Mitt i detta mörka kaos håller psalmisten fast vid Torah. Ordet Torah kommer från verbet jarah som har betydelsen att kasta (som en pil) eller att skjuta iväg något. Torah visar på en riktning och ger vägledning. Guds ord är också en lykta, se Ps 119:105.]
56Detta har jag (kan tillgodoräkna mig):
    att jag har hållit (ordagrant: låtit växa som en grönt skott, dvs. bevarat) dina påbud (hebr. piqudim).

ח – Chet

Pikotgramet för Chet är ett staket, den latinska bokstaven H kommer från denna symbol (vriden 90°).

57[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – Chet. Talvärdet är 8. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek.]

Herren (Jahve) är min del (arvedel, lott),
    jag har sagt att jag ska hålla (vaka över, bevaka, bevara) dina Ord (hebr. Dabar).
58Jag bönfaller inför ditt ansikte med hela mitt hjärta,
    ge mig nåd (oförtjänt kärlek) i enlighet med ditt löftesord (imrah).
59Jag har tänkt på (planerat, "vävt") mina vägar (mina vägval)
    och styrt mina fötter enligt dina vittnesbörd (edah).
60Jag har skyndat mig
    och dröjde inte att hålla (följa) dina budord (hebr. mitzvot).

61De ondas snaror (band) har omsnärjt mig
    men jag har inte glömt bort din undervisning (Torah).
62Mitt i natten ska jag stå upp
    och tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) dig för dina rättfärdiga påbud (hebr. mishpat).
63Mina vänner (de jag väljer att umgås med, mina kamrater) är de som fruktar (vördar) dig,
    och de som håller dina påbud (hebr. piqudim).
64Jorden, o Herre (Jahve), är full av din nåd (omsorgsfulla kärlek),
    lär (undervisa) mig dina förordningar (hebr. chuqim).

[Herrens namn, Jahve, nämns bara i första och sista versen, se vers 57 och 64. Även kombinationen av hur Herren ger chelek (arvedel) och chesed (nåd) hjälper till att rama in detta stycke. På ett fint sätt förstärker dessa nyckelord, som båda börjar på bokstaven Chet, hur Herren ger ett utstakat område och omsluter och skyddar med sin nåd!]

Rom 8:9-25


     9Ni däremot lever inte i köttet utan i Anden, eftersom Guds Ande bor i er. Den som inte har den Smordes (Kristi) Ande tillhör inte honom. 10Om den Smorde (Messias, Kristus) bor i er är visserligen kroppen död på grund av synden, men Anden är (har och ger) liv på grund av rättfärdigheten. 11Och om Anden från honom som uppväckte Jesus från de döda bor i er, då ska han som uppväckte den Smorde (Messias, Kristus) från de döda också göra era dödliga kroppar levande genom sin Ande som bor i er.

12Vi har alltså skyldigheter, syskon (bröder och systrar i tron), men inte mot vår köttsliga natur så att vi ska leva efter köttet. 13Om ni lever efter köttet kommer ni att dö. Men om ni genom Anden dödar kroppens gärningar kommer ni att leva.

Barnaskapets ande

14För alla som leds (drivs) av Guds Ande är Guds söner (barn). 15För ni tog inte emot slaveriets ande för att falla tillbaka in i fruktan (vilket återigen leder till rädsla) utan ni tog emot barnaskapets Ande [som ger söners rätt], i vilken vi [ständigt] ropar [högt; vädjande efter hjälp]: "Abba (pappa)! Fader!"

[Den som tagit emot Jesus har blivit adopterad in i Guds familj, vilket innebär full rätt och fri tillgång till allt som föräldern äger. "Abba" betyder pappa på arameiska – det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är pappa och mamma, "abba" och "imma". Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.]

16Anden själv vittnar med (tillsammans med) vår ande att vi är Guds barn, 17och om vi är [hans] barn, så är vi också [hans] arvingar, nämligen Guds arvingar och [därmed] medarvingar till den Smorde (Messias, Kristus), förutsatt att vi lider [tillsammans] med honom, så att vi också får bli förhärligade tillsammans [med honom].

18För jag har kommit fram till [efter att noga ha beräknat alla för- och nackdelar], att den nuvarande tidens lidanden betyder (väger) inte någonting i jämförelse med (är inte ens värdiga att jämföras med) den härlighet (ära, glans) som kommer att uppenbaras för (i) oss [och bli vår]. 19För med ivrig längtan [utsträckt förväntan – som när man sträcker på huvudet för att få se det man kan ana] väntar skapelsen [oförtrutet och välkomnande] på Guds söners (barns) uppenbarelse. [De troende är redan nu Guds barn, men den härlighet som finns i detta barnaskap har ännu inte avslöjats. Det kommer först att ske då Jesus kommer tillbaka, se 1 Joh 3:2.]
     20Skapelsen (naturen) blev ju lagd under förgängelsen [utsattes för ett tillstånd av tomhet – utan mål och mening], inte frivilligt utan genom honom som lade den därunder [Gud tillät det ske] i hopp [i förväntan och tillförsikt] om 21att även skapelsen ska befrias från förfallets (fördärvets, förgängelsens) slaveri och nå fram till Guds barns härliga frihet (den frihet som tillhör Guds barns härlighet). 22Vi vet (har förstått) att hela skapelsen [fortfarande] – fram till nu – suckar (jämrar sig) och lider tillsammans i smärta (i födslovåndor). 23Och inte bara den, utan också vi själva som har Andens förstlingsfrukt [som har fått Guds Ande som en första gåva, se 2 Kor 1:22; Ef 1:14], också vi suckar inom oss medan vi väntar [oförtrutet och välkomnande][vår] adoption (barnaskapet) – vår kropps förlossning (återlösning, befrielse). 24För i hoppet [med den förväntansfulla förvissningen om att kroppen ska befrias] blev vi frälsta (räddade, befriade, helade, upprättade). Men ett hopp som man ser [uppfyllt] är inget hopp, för hur kan någon hoppas på något han redan ser? 25Men om vi hoppas (har en förväntan) på det vi inte ser, så väntar vi [oförtrutet och välkomnande] i uthållighet (ståndaktighet) [även om vi prövas].
Gårdagens text

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)