ANDRA SAMLINGEN: 375 av Salomos ordspråk (10:1-22:16) 1Salomos ordspråk. [Det numeriska värdet av de hebreiska bokstäverna i ordet Salomo är totalt 375 – det exakta antalet verser i Ords 10:1-22:16.]
En vis son (barn) är en glädje för sin far, men en självsäker dåre till son (barn) är en sorg (bedrövelse, smärta, tyngd) för sin mor.
Om arbetsmoral 2Välstånd (skatter, rikedom) som införskaffats på ett orättfärdigt sätt ger ingen behållning (nytta, gagn), men rättfärdighet (i både andliga och moraliska frågor) räddar från undergång (död). 3Herren (Jahve) tillåter inte den rättfärdige att hungra, men han tar undan (driver bort) aptiten hos syndaren (den skyldige, kriminelle). 4Den som arbetar med lata händer blir fattig, men de flitigas (arbetsammas) händer producerar välgång (rikedom). 5Den som samlar in [skörden] under sommaren är en vis son, men den som sover under skördetiden är en skam [för sin far och för sig själv].
Rättfärdighetens överlägsenhet 6Välsignelser (gåvor och goda ord från både människor och Gud) kommer över den rättfärdiges huvud, men orden från en syndare gömmer (är en täckmantel för) våld (ondska). 7Den rättfärdiges minne välsignas (lovordas), medan syndarens namn (rykte) förmultnar bort. 8Den som har ett vist hjärta tar emot (följer, accepterar) buden, men en pladdrande dåre faller framstupa (går under). 9Den som är rättfärdig vandrar säkert (tryggt), men den som viker av från [den rätta] vägen (medvetet går omvägar, förvränger sanningen, handlar omoraliskt och ohederligt) kommer att bli avslöjad. 10Den som blinkar med ögonen [har för vana att i hemlighet planera ondska] skapar sorg (smärta, sår), och den som talar dårskap (utan förstånd) kommer att falla. 11Den rättfärdiges mun (ord) är en källa till liv, men en syndares tal är en täckmantel för ondska (våld).
Kärlek i stället för hat 12Hat väcker (driver, eggar, rör upp) strider (tvister, ordstrider, tävlan, gräl), men kärlek täcker (skyler, gömmer)[genom förlåtelse och överseende] alla synder. 13På läpparna (talet) hos den som har gott omdöme hittar man [Guds] kunskap (insikt, förståelse, medömkan), men tillrättavisning och spö [straff] väntar den som saknar kunskap (insikt, förståelse, medömkan). 14De visa bevarar (samlar, gömmer, bygger upp ett förråd av) kunskap [i sitt hjärta och sinne för framtiden], men dårens mun (tal) är nära (överhängande risk för) olycka (förstörelse, att något raseras).
[De visa bevarar sin vishet och säger väl valda ord vid rätt tillfälle. En dåre däremot kastar ur sig sin dårskap vilket gör att han själv och de runt honom ständigt är nära katastrofala konsekvenser.] 15Den rike mannens förmögenhet (rikedom, överflöd) är som en befäst stad [hans säkerhet och trygghet], men de fattiga faller (raseras) på grund av sin brist [på materiella tillgångar]. 16Den rättfärdiges inkomst leder till liv, men syndarens (den skyldiges, kriminelles) vinst leder bara till mer synd. 17Den som tar emot tillrättavisning befinner sig på livets stig (välkända, upptrampade gångväg), men den som nonchalerar tillrättavisning går vilse. 18Den som gömmer hat inom sig sprider lögner, den som sprider förtal är en dåre.
Tungan och gudsfruktans välsignelser 19[Sista delen, vers 19-32, är symmetriskt strukturerad i en poetisk form som kallas kiasm. Detta innebär att temat i första stycket hör ihop med temat i den sista, temat i andra stycket med näst sista stycket osv. Texten är inskjuten för att åskådliggöra det mönstret nedan.] br>
Tungan Där det talas många ord [i upprört tillstånd], där saknas inte synd, men den som håller tillbaka (lägger band på, tyglar) sina läppar är vis. 20Den rättfärdiges tunga är som utvalt silver, men en ond (ogudaktig) människas förstånd (inre människa, hjärta, tankar) är utan värde. 21Läpparna från en rättfärdig vallar (vägleder, lotsar) många [till goda betesmarker och rent vatten], men dårarna dör i brist på förstånd (vishet, medömkan).
Gudsfruktans välsignelser 22Herrens (Jahves) välsignelse gör en människa rik, och det utan sorg (smärta, hårt arbete, lidande). 23En [oresonlig] dåre ser det som en sport att tänka ut (planera, uppfinna) ondska, men den förståndige finner nöje i [gläder sig i stället åt och uppskattar] vishet. 24Den ogudaktige drabbas av det han fruktar. [Konsekvenserna av hans handlande kommer till sist ifatt honom.] Däremot blir de rättfärdigas önskan uppfylld (de får vad de längtar efter). 25När stormvinden passerar så sveps de ogudaktiga bort, men de rättfärdiga har en grund som består i evighet.
Lathet 26Som vinäger för tänderna och rök för ögonen, så är en lat person för en arbetsgivare som har sänt ut honom.
Gudsfruktans välsignelser 27Att frukta (respektera, vörda) Herren (Jahve) förlänger livet (ger fler dagar), men de ogudaktigas år (livslängd) förkortas. 28Den rättfärdiges hopp [om en evighet med Gud och om Guds rättvisa dom] ger glädje, däremot uppfylls inte de ogudaktigas förväntan. 29Herrens (Jahves) vägar är ett värn (en tillflykt, skydd, försvar, en säker fästning) för de ärliga (de som har integritet), men är undergång (olycka, skräck) för syndarna (för dem som har som livsstil att planera och utföra ondska). 30Den rättfärdige ska aldrig vackla [när världen skakar av oro], men de ogudaktiga ska inte bo kvar i landet.
Tungan 31Den rättfärdiges mun [som är i harmoni med Guds ord] bär vishet som frukt, men en tunga med förvridet tal huggs ner [som ett fruktlöst, dött, ruttet träd]. 32Den rättfärdiges läppar vet [och säger därför] vad som är behagligt (vackert), men de orättfärdigas mun känner bara till [och talar därför bara] det som är förvridet (omoraliskt).
En ledare måste vara trofast 1Låt människor se på oss [jag Paulus, Apollos och andra ledare, se 1 Kor 3:5, 22; 4:6] tjänare till den Smorde (Messias, Kristus), som förvaltare av Guds mysterier (bärare av hans dolda planer och syften). 2Det som krävs av en förvaltare här [på detta område] är att han är pålitlig (den egenskap man letar efter hos dem som ska ha auktoritet och ansvar är trohet). [Korintierna verkade bara värdesätta vältalighet och mänsklig filosofisk kunskap.]
3[En tjänare och förvaltare, i detta fall en Guds tjänare, kommer ständigt att bedömas och kritiseras. Paulus pekar nu på hur kritik kan komma från tre håll. Andra människor, sig själv och Gud.]
För mig [personligen] spelar det ingen roll om ni eller en mänsklig domstol ställer mig inför rätta [på denna punkt hur jag har förvaltat det uppdrag jag fått av Gud]. Jag [sätter mig inte på Guds plats och] dömer inte ens mig själv. 4Jag har inget dåligt samvete, men det betyder inte att jag är frikänd. Den som dömer (undersöker) mig är Herren. 5Döm därför inte i förtid (hastigt), innan Herren kommer [tillbaka], för då ska han föra fram i ljuset det som nu är i mörker och uppenbara hjärtans motiv; sedan får var och en sin ära (sitt beröm) från Gud.
[Det Paulus varnar för är att förhastat döma människor, vilket lätt leder till hämndaktioner. Det är bara Gud som känner hjärtan och kan ge en fullständigt rättvis dom, se Rom 14:10. Däremot, som vi ser redan i nästa kapitel, måste vi bedöma vad som är gott och ont, se 1 Kor 5:11-13; Matt 7:1-5. Paulus uppmanar att vi ska bedöma och rannsaka oss själva, se 1 Kor 11:28, 31. Se även Matt 18:15-17.]
6Nu syskon (bröder och systrar i tron), har jag tagit mig och Apollos som exempel för er skull [men principen gäller alla lärare], för att ni ska lära er vad uttrycket "inte utöver det som är skrivet" betyder. Detta för att ni inte ska skryta över någon på annans bekostnad.
[Paulus och Apollos har nämnts två gånger tidigare, se 1 Kor 1:12; 3:5. Uttalandet här, att Paulus har tagit dessa namn som exempel, gäller helt säkert 3:5, men troligen även också 1:12. Paulus och Apollos verkade inte ha haft några inbördes konflikter, se 1 Kor 3:4-6.]
7Vem ger dig en särställning (vad gör dig så speciell)? [Vem är du att välja olika ledare och grupperingar, se 1 Kor 1:12.] Vad har du som du inte har fått? Och om du har fått det, varför skryter du då som om du inte hade fått det?
8[Hela argumentet i vers 8-13 är uppbyggt på kontraster. Korintierna verkade ha en överbetoning på framtiden där den kommande tiden redan var här – en s.k. överrealiserad eskatologi. De kan också ha tagit till sig en samtida stoisk livsfilosofi där en vis människa skulle vara befriad från vardagens bekymmer. Resonemanget med "kungar" är intressant och verkar ha funnits inom dessa kretsar. Några år senare skriver Epiktetos (50-135 e.Kr.): "När någon ser på mig, vem känner då inte att hon ser sin kung eller mästare?"]
Ni är redan mätta, ni är redan rika, ni har blivit kungar och det utan oss. Jag skulle önska att ni verkligen hade blivit kungar, så att vi kunde regera tillsammans med er! 9Det verkar som om Gud har ställt oss apostlar sist, som dödsdömda. Vi har blivit ett skådespel för världen, för både änglar och människor. 10Vi är dårar för den Smorde (Messias, Kristus), ni är kloka i den Smorde. Vi är svaga, ni är starka. Ni är aktade, vi är föraktade.
11Ännu i denna stund är vi hungriga och törstiga, vi är nakna, misshandlade och hemlösa. 12Vi sliter och arbetar med våra händer. [Paulus arbetade för sitt eget uppehälle för att inte vara en börda för församlingen, se 1 Thess 2:9.]
När vi blir hånade välsignar vi, när vi blir förföljda härdar vi ut, 13när folk talar illa om oss talar vi väl om dem.
Vi har blivit som världens skräp, som mänsklighetens avskrap (avskum), och så är det än i dag.
En faders förmaning 14Jag skriver inte det här för att få er att skämmas, utan för att vägleda (förmana, milt varna) er som mina älskade barn. 15För även om ni skulle ha en myriad [det högsta talvärdet i grekiskan som är 10 000, men används också bildligt talat för att beskriva en oräknelig mängd] uppfostrare i den Smorde (Messias, Kristus), så har ni ändå inte många fäder. Det var jag som i den Smorde Jesus födde er till liv genom evangeliet. 16Därför ber (uppmuntrar, uppmanar) jag er: ha mig som förebild (bli "imitatörer" av mig – gr. mimetes).
MÄN OCH KVINNOR – I FAMILJERELATIONER (4:17-7:40)
Grov sexuell synd mitt i församlingen (4:17-5:6)
Introduktion 17[Följande vers kan syfta tillbaka på splittringarna i församlingen, eller framåt på den öppna sexuella synd som Paulus snart tar itu med i kapitel 5. Eftersom ordet "därför" används i vers 16 och syftar tillbaka, är det troligt att detta "därför" syftar framåt. Besöket Paulus talar om återkommer även i 1 Kor 5:3. Det stämmer även överens med den kiastiska strukturen.]
Just därför (av den här anledningen) har jag sänt er Timoteus, mitt älskade och trofasta barn i Herren. Han ska påminna er om mina vägar i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, det jag lär ut i alla församlingar överallt.
[Paulus träffade Timoteus under sin första missionsresa. På den andra resan följde Timoteus med som medhjälpare, se Apg 16:1. Han var känd i församlingen i Korint, se Apg 18:5.]
Problemet 18Några har blivit självsäkra, för de tror att jag inte ska komma till er. 19Men jag kommer snart till er, om Herren vill, och då får jag veta hur det är, inte med orden utan med kraften hos dem som är uppblåsta. 20För Guds rike består inte i ord utan i kraft.
21Vad vill ni? Ska jag komma till er med riset, eller med kärlek [som är osjälvisk och utgivande] och en mild (känslomässigt välbalanserad) ande?