Halvbibel - lördag 17/8
Ord 19
Ärlighet varar längst1Bättre är vara fattig och ärlig (ha integritet)
än att ljuga (ha ett fördärvat förvridet tal) och vara en [oresonlig] dåre.
2Det är farligt att ha en stark längtan (passion, iver) utan kunskap,
den som rusar i väg gör dåliga val (missar målet, syndar).
3Det är en människas egen dårskap som förstör hennes vägar (får henne på fall),
trots det blir hon ändå frustrerad (arg) på Herren (Jahve) i sitt hjärta.
4Rikedom ger många vänner (bekantskaper),
men den fattige undviks av sin granne.
5Ett falskt vittne blir inte ostraffat,
och den som andas ut lögner kommer inte undan [straff].
6Många frågar efter tjänster från en generös man,
alla är vän med en givmild person.
7En fattig mans släktingar hatar honom,
och hans vänner undviker honom.
Han söker intensivt efter dem med [tomma] löften,
men de är borta.
8Den som skaffar vishet (ordagrant "hjärta", ett gott omdöme, förmåga att känna) älskar sitt eget liv,
den som bevarar urskillningsförmåga (insikt) får framgång (lycka).
9Ett falskt vittne blir inte ostraffat,
den som andas ut lögner kommer att förgås.
10Det passar sig inte för en [ondskefull] dåre att leva i lyx,
än mindre att en tjänare skulle råda över kungar (furstar, ledare).
11En människa med gott omdöme är sen till vrede,
det är hennes ära att ha överseende med en orätt (låta den passera).
12En kungs vrede är [lika skräckinjagande] som ett lejons rytande,
men hans favör (gillande) är [lika livgivande och svalkande] som daggen på gräset.
En förståndig hustru kommer från Herren
13En dåraktig [självgod] son är sin fars undergång,
en stridande hustru är som ett ständigt takdropp.
14Hus och rikedomar kommer som arv från föräldrar,
men en förstående (insiktsfull, varsam, framgångsrik, duktig) hustru kommer från Herren (Jahve).
15Lathet gör att en människa faller i en djup sömn,
den håglöse (som är overksam och inte tar några initiativ) får gå hungrig.
16Den som håller buden [från Gud och människor] får behålla sitt liv,
men den som inte bryr sig om hur han lever kommer att dö i förtid.
17Den som bemöter den nödställde med nåd (favör, oförtjänt kärlek – hebr. chanan) [den som böjer sig ner och hjälper den fattige] lånar åt (flätar/tvinnar sig samman med) Herren (Jahve)
och han lönar honom med trygghet [hebr. shalam – dvs. han får frid i själen och alla sina behov fyllda].
[Verbet låna (hebr. lava) inleder versen och betyder ordagrant "att tvinna ihop/fläta samman". Betoningen här ligger på den som går Herrens ärenden för att hjälpa någon som hamnat i knipa (oftast av ekonomisk art). Hebr. dal (nödställd, hjälplös, svag) betyder bokstavligen minus/subtraktion och beskriver något som gått förlorat. Hebreiskan kan tolkas så att det både är den drabbade och den som lånar till Herren, som fullt ut återgäldas av honom.]
18Fostra din son medan det ännu finns hopp,
låt inte din ovilja (tveksamhet) [att säga ifrån] leda till hans död.
19En man med stor ilska måste bli straffad, om du friar honom [från konsekvenserna av sina vredesutbrott],
måste du rädda honom om och om igen.
20Lyssna på råd och ta emot tillrättavisning (tuktan, fostran),
så att du kan bli vis till sist [ordagrant: vid ditt slut – dvs. framöver när du blir gammal].
21Många planer (ett överflöd av storslagna tankar) har en man i sitt hjärta,
men [bara] Herrens (Jahves) råd (syfte, plan, vilja) består [kommer att fullbordas, nå sitt mål]. [Ps 33:10-11; Ords 16:1-3, 9; Jes 46:10; Jer 10:23]
22Vad som är önskvärt i människan är godhet (nåd, omsorgsfull kärlek, trofasthet – hebr. chesed),
och en fattig man [som är ärlig] är bättre än en [rik] lögnare.
23Att frukta (vörda, respektera, ära) Herren (Jahve) leder till liv,
den som gör det vilar mätt (tillfredsställd, har överflöd) och undgår ondska.
24Den late gömmer (begraver) [stoppar ner och har kvar] sin hand i ett fat,
men förmår inte föra den tillbaka till munnen. [Ords 26:15]
25Bestraffa en dåre, och den oförståndiga (omedvetne, dåraktige, utan hämningar) lär sig att handla vist.
Tillrättavisa en man med förstånd, och hans kunskap (insikt) ökar.
26En son som utövar våld mot sin far och driver bort sin mor,
han ger [föräldrarna] skam och drar vanära (förbannelse) över sig själv.
27Min son (mitt barn, min vän), om du inte lyssnar på tillrättavisning
irrar du (som en berusad) bort från kunskap.
28Ett ogudaktigt vittne hånar rättsväsendet (rättvisa),
och syndarens (den ogudaktige, kriminelles) mun sväljer glupskt ondska.
29Domen väntar (är till för) dem som hånar (föraktar Gud),
och [spö] slag för dårarnas rygg.
1 Kor 11:1-16
1Följ mitt exempelliksom jag följer den Smordes (Kristi) exempel.
MÄN OCH KVINNOR I FÖRSAMLINGEN (11:2-14:40)
Profeter och lämplig klädsel
2[Paulus har nyss i ett par kapitel tagit upp hur mycket en kristen ska anpassa sig i en fallen värld. En av poängerna är att vi ibland måste ge upp vår frihet för att inte få en svagare broder på fall. I följande fyra kapitel handlar det om män och kvinnor i gudstjänsten och den praktiska ordningen.
Det första Paulus tar upp är klädstil, och poängen är att både män och kvinnor ska klä sig på ett sätt som inte är utmanande eller stötande utifrån sin kultur. Klädstilen ska inte ta bort fokus från bönen eller profetian. Det verkar som om en del kvinnor hade tagit sin nyvunna frihet i Jesus för långt och inte följde den gängse normen att täcka sina huvuden. Paulus kunde ha löst problemet genom att helt och hållet förbjuda kvinnor att be och profetera i samlingarna; i stället ger han ett enkelt råd: män ska ha sina huvuden otäckta, medan kvinnor ska ha sina huvuden täckta.
Problemet är att det inte är helt klart vad det innebar att täcka huvudet då, och hur det ska tolkas i dag. Genom tiderna har dessa verser missbrukats. Det hjälper dock förståelsen att se att Paulus troligtvis använder sig av ett kiastiskt mönster, där halva resonemanget finns före centrum och den andra halvan efter. Texten är inskjuten i olika steg för att illustrera detta.]
Jag berömmer er för att ni tänker på mig i allt och håller fast vid de traditioner (lärdomar, förordningar, den undervisning) som jag har fört vidare till er.
3Nu vill jag att ni ska veta:
att varje mans huvud (ursprung) är den Smorde (Messias, Kristus),
att kvinnans huvud (ursprung) är mannen
och att den Smordes (Kristi) huvud (ursprung) är Gud.
4Om en man ber eller profeterar med något på huvudet
vanärar han sitt huvud.
5och om en kvinna ber eller profeterar utan något på huvudet,
så vanärar hon sitt huvud.
Det är samma sak som att ha håret avrakat.16Men om någon har lust att strida [är benägen att vara grälsjuk avseende detta så] har vi ingen sådan sed (sedvänja, vana, praxis; ömsesidigt anpassad tradition – sunetheia), inte heller Guds församlingar.
6För om en kvinna inte har något på huvudet
kan hon lika gärna klippa av sig håret.
Men om det är en skam för en kvinna att klippa eller raka av sig håret,
så bör hon ha något på huvudet.
[Vers 6 hör ihop med vers 13-15.]7 [Paulus går nu till skapelsen, se 1 Mos 1:27. Vers 7-8 hör ihop med vers 12.]13Döm själva: passar det sig att en kvinna ber till Gud utan att ha något på huvudet?
En man bör inte ha något på huvudet,
eftersom han är Guds avbild och ära,
och kvinnan är mannens ära.
8För mannen kommer inte från kvinnan,
utan kvinnan från mannen.9Mannen skapades inte för (på grund av) kvinnan,12För liksom kvinnan har kommit från mannen,
utan kvinnan för (på grund av) mannen.
[Syftar tillbaka på skapelsen där mannen var ensam och behövde en hjälpare, se 1 Mos 2:18. Det hebreiska ordet för hjälpare är ezer. Ordet används ofta för Gud när han räddar Israel (5 Mos 33:7, 26, 29; Ps 20:3; 115:9; Hos 13:9). Det beskriver inte en tjänare utan en kraftfull gestalt som räddar någon i nöd.]10Därför bör kvinnan ha en makt på huvudet11Mer specifikt (det som är viktigt i den här diskussionen är att),
för änglarnas skull.
i Herren är kvinnan inte oberoende av mannen,
inte heller är mannen oberoende av kvinnan.
[Vers 9 och 11 hör ihop. I vers 9 kopplar Paulus tillbaka till skapelsen att kvinnor, som Eva, skapades för att män, som Adam, behövde hjälp. Nu i vers 11 kommer sammanfattningen att i Herren är män och kvinnor beroende av varandra.]
så blir också mannen till för (på grund av) kvinnan.
Och allt kommer från Gud.
14Lär inte själva naturen er
att det är en skam för en man att ha långt hår,
15men en ära för en kvinna, eftersom hon har fått håret som slöja.
[Ordet för sed används förutom här och i 1 Kor 8:7 även om sedvänjan att frige en fånge kring påsk (Joh 18:39). Vilken sedvänja syftar Paulus på? Grekiskan verkar främst syfta på seden att inte strida eller gräla om sådana saker som ansågs vara naturliga och redan var rådande praxis även i andra församlingar. Att Paulus använder ordet för sed (inte lära eller lag) och inte kyrkan (singular) utan kyrkor i plural (1 Kor 7:17; 14:33) pekar på att detta är en fråga som mer rör tradition och kulturell sed, än en lärofråga.]
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- > ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
