Jobs avslutande tal 1[Jobs inledande ord i kapitel 27 bryter den normala cykeln med anförande och respons som funnits i de 8 tidigare dialogerna. Baserad på tidigare mönster (Elifaz, Bildad och Tsofar), skulle det varit dags för den tredje talaren, Tsofar, här. Han verkar vara tyst, och istället fortsätter nu Job sitt anförande. Det ovanligare hebreiska ordet mashal som beskriver ordspråk och talesätt används här.]
Då tog Job upp sitt talesätt (började han tala i bilder och ordspråk, ofta med många bottnar; ibland även profetiskt – hebr. mashal) och sa:
2Så sant Gud (El) lever, han som undanhållit mig min rätt, den Allsmäktige (Shaddaj) som har förbittrat min själ 3– för så länge jag har min livsande i mig [1 Mos 2:7] och Guds (Elohas) Ande (hebr. roach) i min näsa – 4aldrig att mina läppar skulle tala orätt eller min tunga tala svek. 5Låt det vara fjärran från mig att jag skulle ge er rätt! Till min död vidhåller jag min oskuld. 6Jag håller fast vid min rättfärdighet och släpper den inte, mitt hjärta förebrår (ger mig skulden) mig inte för någon av mina dagar. 7Låt min fiende stå som den skyldige, min motståndare som orättfärdig.
8För var är den gudlöses (hycklarens) hopp när han skärs bort (hebr. batsa), när Gud (Eloha) rycker bort hans liv (själ – hebr. nefesh)? 9Kommer Gud (El) att höra hans rop när nöden drabbar honom? 10Kan han glädja sig över den Allsmäktige (Shaddaj)? Kan han ständigt åkalla Gud (Eloha)? [De retoriska frågorna i vers 8-10 förväntas ett negativs svar.]
11Jag vill lära er om Guds (Els) hand, den Allsmäktiges (Shaddajs) tankar vill jag inte dölja. 12Se, ni har ju själva alla sett det, varför kommer ni då med detta – tomhet prat? [Versen avslutas med substantivet och verbet för tomhet (hebr. hevelhavel) och beskriver "tomt prat".] 13Detta är den onda människans lott hos Gud (El), det arv som den hänsynslöse (våldsverkaren) får av den Allsmäktige (Shaddaj). 14Om hans barn blir många – [så är det] för svärdet, hans avkomlingar får inte mätta sig med bröd. [Alla tre Jobs kompanjoner kopplade barnens öde med Jobs synd, se Job 5:4; 8:4; 18:19.] 15De som överlever honom läggs i graven genom död [dödlig sjukdom] och deras änkor gråter inte över dem. [De som överlevde krig och svält (vers 14) dog av pest, se Job 18:13; Jer 15:2; Upp 6:8.]
16Om han samlar silver som stoft och lägger kläder på hög (hebr. kon) som lera. [Sak 9:3] 17Fastställd (bestämd – hebr. kon) och rättfärdig blir han påklädd och silver oskyldigt delas upp.
[Vers 16-17 formar en kiasm där flera ord upprepas. De ogudaktiga kan samla pengar och kläder (som var dåtidens investeringar), men de kommer komma till de rättfärdiga i sinom tid.]
18Han bygger sitt hus som en mal, likt ett solskydd (temporärt skydd – hebr. sukkah) som väktaren gör åt sig. [Jes 1:8; 4:6; Jona 4:5] 19Rik går han till sängs – och samlar inte [mer], när han öppnar sina ögon är allt borta. [Även om verbet samla (hebr. asaf) behöver något mer ord, så är budskapet helt klart: rikedom kan försvinna över natten!]
20Som vatten [vågornas kraft eller störtfloden] griper fasorna honom, natten rycker (stjäl) bort honom som stormen. 21Östanvinden lyfter honom och han är borta, den sveper i väg honom från hans plats. 22Den vräker sig mot honom utan förskoning, han försöker fly för dess kraft. 23Den klappar (hebr. safaq) sina händer mot honom och visslar (hebr. sharaq) åt honom från hans plats.
Profetians gåva är viktigare än tungotalet 1[Paulus återkommer nu till undervisningen om de andliga gåvorna som påbörjades i kapitel 12.]
Sträva (ordagrant "spring efter", följ) efter kärleken, men var också ivriga att få de andliga gåvorna, framför allt profetians gåva.
2Den som talar tungomål [ett bönespråk som inte förstås om det inte finns någon som kan uttyda] talar inte till människor utan till Gud, eftersom ingen förstår honom. Han talar [gudomliga] mysterier (hemligheter) i sin ande.
3Men den som profeterar [talar inspirerat av Gud, med eller utan referens till framtida händelser] talar till människor och ger uppbyggelse, uppmuntran och tröst.
men den som profeterar (talar inspirerat av Gud) bygger upp församlingen.
5Jag vill gärna att ni alla talar tungomål, men ännu hellre att ni profeterar. Den som profeterar [talar inspirerat av Gud genom att predika och undervisa] är större (mer betydelsefull) än den som talar tungomål, om han inte uttyder sitt tal, så att församlingen blir uppbyggd.
Gåvorna är till för att bygga upp församlingen 6Syskon (bröder och systrar i tron), tänk er att jag kommer till er och talar [obegripliga] tungomål, vad hjälper det er (vad blir det för nytta och vinst) om jag inte ger er någon: uppenbarelse eller kunskap eller profetia eller undervisning (doktrin)?
[Denna lista hör ihop parvis. Uppenbarelse hör ihop med profetia och kunskap med undervisning. Uppenbarelse kommer genom profeten och kunskap genom läraren. Vers tre fokuserar på "uppbyggelse, uppmuntran och tröst" medan här i vers sex kommer nästa steg, "uppenbarelse och kunskap", som leder till en djupare tro.]
7[Nu följer fyra liknelser: flöjt, harpa, trumpet och okända språk. Korint var en internationell stad med många nationaliteter och språk. En kristen som talar i tungor jämförs med en främling som talar ett okänt språk. Paulus poäng är att okända språk inte enar utan splittrar.]
Om livlösa instrument, som till exempel flöjt eller harpa, inte ger klara (distinkta) toner ifrån sig, hur ska man då kunna förstå vad som spelas?
8Om en militärtrumpet [med olika signaler för anfall eller reträtt] skulle ge en otydlig signal, vem gör sig då redo till strid?
9Så är det också med er. Om ni inte talar begripliga ord med era tungor, hur ska man då kunna förstå vad ni säger? Då talar ni ut i tomma luften.
10Hur många språk det än finns i världen, så är inget utan mening. 11Men om jag inte vet vad ljuden betyder blir jag en främling för den som talar, och den som talar blir en främling för mig.
12Så är det också med er, eftersom ni är ivriga att få Andens gåvor, sök då sådana som bygger upp församlingen så att ni har dem i överflöd.
Tungomålstal – det måste vara begripligt för utomstående 13Därför ska den som talar tungomål be om att kunna uttyda det. 14För om jag ber med tungomål så ber min ande, men mitt förstånd bär ingen frukt.
15Vad innebär då detta? Jag vill be i anden, men jag vill också be med förståndet. Jag vill lovsjunga i anden, men jag vill också lovsjunga med förståndet.
[Efter en introduktion kommer en kiasm där vers 16-17 hör ihop med 24-25. Temat är att det som sägs i en gudstjänst måste vara begripligt.]
16Om du tackar Gud i anden, hur ska då den oinvigde kunna säga sitt "Amen" (det är sant) till din tacksägelse, när han inte förstår vad du säger? 17Du gör rätt i att tacka Gud, men den andre blir inte uppbyggd [om de inte förstår vad du säger].
[Amen är ett hebreiskt ord som betyder "fast", "trovärdig", "sann". Det bekräftar vad som nyss har sagts. Församlingen var engagerad och svarade instämmande efter en bön eller lovprisning. Detta bruk var vanligt både i synagogan och i den tidiga kristna församlingen.]