Föregående psalm avslutas med en uppmaning att vara glad och prisa Gud, och denna psalm tar vid och utvidgar denna uppmaning. Det finns även kopplingar i ordval som binder samman denna psalm med föregående och nästföljande. Ordet välsignad (hebr. ashre) finns centralt i psalmen i vers 12. Ordet återfinns även i [Ps 32:1-2] och [Ps 34:9].
Författare: Troligtvis David. Den grekiska översättningen av den hebreiska texten Septuaginta har tillägget "av David". I en av Dödahavsrullarna finns också titeln "Av David, en sång" med. Även placeringen mellan Psalm 34 och 32, som båda är skrivna av David, kan ge en ledtråd till varför just Psalm 33 saknar titel. Psalmen har en nära koppling till Psalm 32 och det kan ha varit så att man sjöng psalm 33 direkt efter 32 utan något avbrott.
Struktur:
1. Inledande inbjudan att prisa Gud, vers 1-3
2. Skäl att prisa Gud, vers 4-19
3. Avslutande uppmaning, vers 20-22
Inledning – Prisa Gud
1Jubla (höj gälla triumferande jubelrop) i Herren (Jahve), alla ni rättfärdiga;
lovsång är passande (det enda lämpliga) för de uppriktiga (de ärliga) [som vandrar rakt fram på Guds väg].
2Tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänn] Herren (Jahve) med kinnor-harpa (kithara – hebr. kinnor),
prisa (spela till) honom med tiosträngad nevel-lyra (hebr. nevel).
[Kinnor-harpan var ett bärbart instrument ([1 Sam 10:5]). Galileiska sjön heter på hebreiska jam Kinneret (Harpsjön), just för att formen på sjön liknar en harpa. Kinnor-harpan användes för att spela ljusare toner och hade sju eller tio strängar. Nevel-lyran var större och hade (enligt den judiske historikern Josefus) vanligtvis 12 strängar med djupare toner. Här nämns en snarlik version som hade 10 strängar. Det hebreiska ordet nevel betyder skinn och kan antyda att resonanslådan var av läder och liknande en banjo. En annan tolkning är att instrumentets form liknade en skinnsäck, se [Job 38:37]. Se även [Ps 150:3; 2 Sam 6:5].]
3Sjung en ny (fräsch, förnyad) sång till honom,
spela skickligt [knäpp helhjärtat på strängarna] med glädje [skapa musik, spela högt, ropa ut i segerjubel]!
[Uttrycket "en ny sång" behöver inte betyda att sången är nyskriven, det kan också betyda att en gammal sång sjungs med en ny hängivenhet och förståelse av ordens innebörd. Nästa vers börjar med "för" och ger flera anledningar till att prisa Gud. Gud är sanning, han är trofast, visar nåd och han är alltings Skapare! I GT används frasen "en ny sång" sju gånger, se [Ps 33:3; 40:4; 96:1; 98:1; 144:9; 149:1; Jes 42:10], och två gånger i NT, se [Upp 5:9; 14:3].]
Skäl att prisa Gud
4För Herrens (Jahves) ord är rätt (sant, rättfärdigt; leder rakt fram),
och han är trofast (hebr. emonah) i allt han gör (ordagrant: allt hans verk – i stadighet). [Detta är den första av 22 förekomster av hebr. emonah i Psaltaren – totalt används ordet 49 ggr i GT. Guds ord står stadigt och Gud är trofast!]
5Han älskar rättfärdighet och rätt [han finner glädje i att döma rättvist],
jorden är full av Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek – hebr. chesed). [Nåden fyller hela jorden.]
6Genom Herrens (Jahves) ord blev himlarna till,
och genom hans muns ande (utandning, andetag) hela dess här [skapades alla stjärnorna i skyn].
7Han samlar havets vatten som i en hög (på en plats som en vall, damm eller i en vinlägel),
han lägger oceanerna (djupen) i [deras] förvaringsrum. [[1 Mos 1:9]]
8Må hela jorden frukta (vörda) Herren (Jahve),
må alla som bor i världen förundras av (respektera, hedra; bäva för) honom.
9För han talade och det blev till,
han befallde och det stod där.
[I skapelsen talade Gud och det blev till, se [1 Mos 1:3, 6, 9, 11, 14-15, 20, 24, 26]. I föregående vers nämns jorden och världen som står i feminin form. Här används maskulin form för "det" två gånger. Referensen är dock ändå till "allt" skapat som finns i världen. Ljus, mellanrum, vatten osv. som skapas i Första Mosebok har i hebreiskan maskulint genus.]
10Herren (Jahve) upphäver (annullerar) hednafolkens beslut (rådslag; gör hedningarnas planer om intet),
han sätter stopp för (håller tillbaka; hindrar) folkens planer (tankar).
11Herrens (Jahves) beslut (planer, rådslut) står fast för evigt,
hans hjärtas planer (tankar) från släkte till släkte.
12Rikt välsignat (saligt; mycket lyckligt) är det folk (den nation) vars Gud (Elohim) är Herren (Jahve),
det folk som han har utvalt till sin egendom (sin arvedel) [[2 Mos 19:5]].
[Vers 12 är psalmens centrum.]
13Från himlarna blickar Herren (Jahve) ned,
han ser alla människors barn (Adams söner).
14Från sin boning [där han sitter på sin tron] betraktar han
alla som bor på jorden.
15Han som [precis som en krukmakare] formar [vart och ett av] deras hjärtan till en gedigen enhet;
han som förstår (ser, uppfattar) alla deras verk [intellektuellt kan urskilja allt de gör].
[Versen inleds ordagrant: "Han som formar enhetligt/tillsammans deras hjärta". Hjärtat syftar på den mänskliga naturen såsom intellekt, känslor och vilja. I hebreiskan är adverbet jachad placerat efter verbet för att forma, vilket gör att betydelsen inte är att han formar "alla mänskliga hjärtan" utan snarare att "varje individuellt hjärta" är format till en harmonisk enhet. Versens fortsättning har samma tema som [Ps 94:9], nämligen: Den som skapat människans öra och öga, skulle han inte höra och se allt vad människorna gör?]
16Ingen kung räddas av [kan få seger genom] en stor armé,
en hjälte (mäktig krigare) kan inte befrias (rädda sig själv) genom stor styrka.
17En falsk trygghet är stridshästen [den eller någon annan världslig kraft garanterar inte seger],
trots att den har stor [fysisk] styrka kan den inte heller rädda [befria någon].
[Tre gånger används ordet "stor" (hebr. rov) i vers 16-17. Det beskriver ett numerärt stort antal, ofta något mäktigt och imponerande. Stridshästen var den största militära tillgången vid den här tiden. Ordagrant inleder hebreiskan: "en lögn är hästen för seger".]
18Se, Herrens (Jahves) öga är vänt till dem
som fruktar (vördar, respekterar) honom,
till dem som sätter sitt hopp till (förtröstar, väntar på) hans nåd (kärleksfulla omsorg; trofasthet),
19för att rädda (rycka bort) dem från döden,
och hålla dem vid liv (upprätthålla/bevara dem) under [tider av] hungersnöd.
Avslutande uppmaning
20Hela vår varelse (vår själ) väntar på [dröjer sig ivrigt kvar och längtar efter] Herren (Jahve);
han är vår hjälp (hjälpare – hebr. ezer) och vår sköld (beskyddare). [Han kommer till vår undsättning!]
21För i honom gläder sig vårt hjärta,
för vi förtröstar (vi har litat) på hans heliga namn.
22Låt din nåd (omsorgsfulla kärlek), Herre (Jahve), vara [vila] över oss,
på samma sätt som vi [tålmodigt] hoppas (väntar, förtröstar) på dig.
2 Kor 13:1-14
Paulus tredje besök
1[Paulus ger mycket av sin tid och energi till församlingen i Korint. Han grundade församlingen och var med dem i ett och halvt år. Senare gjorde han ett kortare smärtsamt andra besök och nu är han på väg till dem en tredje gång, se även [2 Kor 2:1; 12:14]. Däremellan har korintierna skrivit flera brev som Paulus besvarat. Detta brev är troligen det fjärde brevet som Paulus skriver till dem.]
Det är nu tredje gången jag ska komma till er. Efter två eller tre vittnens ord
ska varje sak avgöras.
[Citat från [5 Mos 19:15]. Samma vers citeras också i [Matt 18:16] och [1 Tim 5:19]. Användningen i dessa ställen, där en privat konflikt har blivit en allmän fråga för hela församlingen, indikerar att Paulus nu offentligt kommer att konfrontera dem som utger sig för att vara apostlar, men inte är det.]
2När jag var hos er den andra gången varnade jag dem som syndade och alla andra, och nu när jag inte är hos er varnar jag er igen: När jag kommer tillbaka ska jag inte skona er.
[Paulus är tydlig med att han inte kommer att tolerera ryktesspridning och splittring i församlingen. Han hade varnat dem flera gånger och är det fortfarande stridigheter och synd kommer han att konfrontera dem som är involverade. De flesta som sår in splittring gör det i det fördolda. Vi vet inte vad som hände när Paulus väl kom till Korint. I [Apg 20:2-3] framkommer att Paulus kom en tredje gång till Grekland, där Korint var huvudstaden, och stannade där i tre månader.]
3Ni vill ju ha (kräver) bevis på att den Smorde (Messias, Kristus) talar genom mig.
Han är inte svag mot er
utan mäktig (visar sin kraft) bland er.
4Han blev korsfäst i svaghet,
men lever genom Guds kraft.
Så är också vi svaga i honom,
men vi ska leva med honom
genom Guds kraft som ni ska få känna.
Pröva er själva
5Utvärdera (granska, rannsaka) er själva för att se om ni lever i tron (är i tro). Ja, pröva (verifiera äktheten hos) er själva. Känner ni inte (utifrån en personlig erfarenhet och relation som hela tiden växer och utvecklas) att Jesus den Smorde (Messias, Kristus) är i er? Gör ni inte det, består ni inte provet. 6Vi hoppas ni ska förstå att vi inte är diskvalificerade [att vi bestått provet att vara ledare över er på rätt sätt].
7Vi ber till Gud att ni inte ska göra fel (agera på ett ondskefullt sätt i någon detalj) [[Rom 12:20-21]], inte för att det ska se ut som om vi klarar provet, utan för att ni ska göra det rätta (det som är ärofyllt), även om det ser ut som om vi inte skulle hålla måttet. 8Vi kan inte göra någonting (agera) mot sanningen, bara för sanningen. [Evangeliet är sanningen. Det går att hindra och hålla ner sanningen med onda gärningar, men i slutändan vinner sanningen, se [Rom 1:18].] 9Vi är glada när vi är svaga, och ni är starka. [Då behöver vi inte vara "starka ledare" som måste tala skarpt och strängt för att bygga upp er.] Just detta ber vi om, att ni blir helt fullkomnade (återupprättade, försonade med varandra, ordagrant en medicinsk term för att stadga ett brutet ben så att det läker ihop). 10Därför skriver jag detta innan jag kommer, för att inte behöva gå hårt fram hos er i kraft av den auktoritet som Herren har gett mig för att bygga upp, inte för att riva ner.
Sluthälsningar
11Till sist, syskon (bröder och systrar i tron):
var glada,
bli upprättade (låt er upprättas, helas, som när ett revat nät lagas),
bli uppmuntrade (förmedla förståelse, undervisa, förmana),
var eniga (ha samma planer, mål) och
lev i fred (harmoni, frid).
Då ska kärlekens och fridens Gud vara med er.
12Hälsa varandra med en helig kyss. [Ett uttryck för kärlek, förlåtelse och enhet, gr. philema. Kindkyssen var och är en vanlig hälsningsform i Medelhavsområdet.]
Alla de heliga [här i Makedonien, troligen Filippi] hälsar till er.
13Vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) nåd,
Guds kärlek
och den helige Andes gemenskap
vare med er alla.
[Den sista hälsningen nämner alla tre personerna i treenigheten utifrån deras roll i förhållande till den troende. Treenigheten innebär att det finns en Gud, och denne Gud existerar i tre "personer" – Fadern, Sonen, Anden. De är åtskilda och samtidigt ett.]