Hem

Bibeln på ett år

Gårdagens text

Halvbibel - onsdag 15/9

Ps 99, Gal 2:1-16


Ps 99

Psalm 99 – Herren regerar!
[[Den sista av kröningspsalmerna, psalm 47, 93, 96-99. De första och sista orden i denna psalm formar psalmens tema: Herren regerar och Gud är helig.

Författare: Okänd, den grekiska översättningen Septuaginta lägger till "en psalm av David".

Struktur:
1. Herren regerar, vers 1-3
2. Herren dömer världen, vers 4-5
3. Gud svarar på bön, vers 6-9]
]


Herren regerar
1Herren (Jahve) regerar (är kung)!
    Låt folken bäva (darra, skaka)!
Han tronar på keruberna [nådastolen ovanpå arken, se 2 Mos 25:17-20]!
    Låt jorden skälva (jordbävning)!
2Herren (Jahve) är stor i Sion [tempelberget i Jerusalem]
    och han är högt upphöjd över alla folk.
3Låt dem tacka (med öppna händer – prisa, hylla och erkänna) ditt namn
    som stort och vördnadsbjudande.

[Refräng:] Han är helig.

Herren dömer världen
4Kungens makt (styrka) älskar rätten.
    Du har etablerat likvärdighet,
du har verkställt rätt och rättfärdighet i Jakob.
    [Denna vers har likheter med talesättet att "om man är stark, måste man vara snäll"]
5Upphöj Herren vår Gud (Jahve Elohim)
    och böj dig själv inför hans fotpall.

[Refräng:] Han är helig.

Gud svarar på bön
6Mose och Aron var bland hans präster,
    och Samuel bland dem som ropar (höjer sina röst i bön) till hans namn.
De ropade (höjde sina röster i bön) till Herren (Jahve)
    och han svarade dem.
    [2 Mos 32:11-13, 30-32; 4 Mos 12:13; 14:13-19; 1 Sam 7:5, 8-9; 12:16-18; Jer 15:1]
7Han talade till dem i molnstoden. [2 Mos 13:21]
    De höll hans vittnesbörd (stadgar) och de förordningar (oföränderliga lagar) han gav dem.
8O, Herre vår Gud (Jahve Elohim), du svarade dem
    och du var en förlåtande Gud mot dem,
    trots att du hämnades deras felsteg (misstag).

9[Refräng:]
Upphöj Herren vår Gud (Jahve Elohim),
    och tillbe på hans heliga berg,
för Herren vår Gud (Jahve Elohim) är helig.

[Han är helig upprepas som en refräng i vers 3 och 5 och här upprepas det igen med Guds fulla namn som ett crescendo på refrängen.]

Gal 2:1-16

Andra besöket i Jerusalem
1[Paulus fortsätter sin berättelse som han började i Gal 1:11. Ibland har händelserna här i Gal 2:1-10 förknippats med Apostlamötet i Apg 15, men Apostlamötet skedde vid det tredje av de fem besöken i Jerusalemsom omnämns i Apostlagärningarna. Troligare är att detta är det andra besöket för överlämnandet av insamlade medel under den rådande hungersnöden i området, se Apg 11:27-30. Om mötet som beskrivs i Apg 15 redan inträffat skulle Paulus ha refererat till beslutet och brevet som skrevs då, vilket han inte gör här i Galaterbrevet.
    Paulus fem besök i Jerusalem som nämns i Apostlagärningarna:
  1. Kort besök efter omvändelsen i Damaskus, se Apg 9:26-30. Motsvarar Gal 1:18-20.
  2. Resa från Antiokia med finansiellt stöd, se Apg 11:27-30.
  3. Apostlamötet i Jerusalem, se Apg 15:1-30.
  4. Besök i slutet på den andra missionsresan, se Apg 18:22.
  5. Det sista besöket som resulterar i Paulus fängslande i Caesarea, se Apg 21:15-23:35.
De fjorton år som nämns i vers 1 kan syfta på det tidigare besöket i Jerusalem, tre år efter hans omvändelse. Dock används det grekiska ordet dia här, inte meta som i Gal 1:18, vilket gör att de fjorton åren också kan räknas från hans omvändelse, inte efter de tre åren.]


Sedan, efter [ett intervall på – gr. dia] fjorton år gick jag åter upp till Jerusalem tillsammans med Barnabas och tog även med mig Titus. 2Jag gick på grund av (i lydnad till) en uppenbarelse. Jag lade fram det evangelium som jag predikar bland hedningarna. Dock presenterade jag det först i ett enskilt möte med de av högt anseende (de inflytelserika personerna), detta för att jag inte skulle springa eller ha sprungit i onödan [mitt arbete inte skulle vara fruktlöst]. 3Men [allt gick bra] inte ens Titus, som följde med mig som ju var grek, behövde omskära sig [som några hade trott].
     4Denna fråga [om huruvida alla ska omskära sig] uppstod på grund av några falska bröder som i hemlighet hade smugit sig in [i församlingen] för att spionera på den frihet vi har i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus, för att åter föra oss in i slaveriet [under lagen]. 5Men vi böjde oss inte för dem, inte för ett ögonblick. Detta för att evangeliets sanning skulle bevaras för er [i sanning].
     6Vidare, [inga nya krav gavs från] de som har anseende [de ledare som har inflytande i Jerusalem], om de har anseende eller inte spelar ingen roll för mig, Gud har inte anseende till personen (har inga favoriter som han särbehandlar, Gud är inte imponerad av mänskliga positioner). Dessa ledare lade inte till något till mitt budskap. 7Tvärtom, de såg (fick en klar förståelse av) att jag blivit betrodd med evangeliet (det glada budskapet) till de oomskurna [hedningarna, icke-judarna], på samma sätt som Petrus blivit betrodd åt de omskurna [judarna]. 8För den som verkade genom (motiverade, gav sin kraft till) Petrus och hans tjänst som apostel för de omskurna, verkade också (motiverade, arbetade) genom mig för de oomskurna.
     9När Jakob, Kefas (Petrus) och Johannes som var kända som (hade ryktet om sig att vara) pelare [i Jerusalems församling] kände (förstod, hade en personlig erfarenhet av) Guds nåd som jag fått ta emot, räckte de mig och Barnabas handen för samarbete. Vi kom överens om att vi [jag och Barnabas] skulle gå till hedningarna och de till de omskurna (judarna). 10Deras enda önskan var att vi skulle komma ihåg de fattiga, just det som jag själv verkligen ihärdigt (uthålligt) arbetat för.

[Detta andra besök i Jerusalem verkar vara samma besök som nämns i Apg 11:30; 12:25, där Barnabas och Saulus överlämnar de finansiella gåvorna till församlingen i Jerusalem.]

Paulus tillrättavisar Petrus
11[Som sista argument för sitt apostlaskap tar Paulus upp ett tillfälle då han tillrättavisade Petrus, som också kallas Kefas. Om Paulus inte var en apostel skulle han inte kunnat göra detta.]

När Kefas (Petrus) kom till Antiokia, protesterade jag öppet mot honom, för han var uppenbarligen fel ute (hade dömt sig själv). 12Innan vissa personer från Jakob var där hade han för vana att äta med hedningarna. Men när männen [från Jerusalem] kom, drog han sig gradvis undan [från hedningarna], eftersom han fruktade dem som var för omskärelse [den grupp judar som lärde att en hedning var tvungen att omskära sig innan han blev en kristen]. 13De andra troende judarna anslöt sig till honom och förställde sig (spelade med i detta falska spel). Det resulterade också i att Barnabas drogs med i deras hyckleri. 14Men när jag såg (förstod, fick klart för mig) att de inte vandrade rakt fram i enlighet med evangeliets sanning (inte agerade i linje med evangeliet), sade jag till Kefas i allas närvaro:
"Om du som är född jude, lever som en hedning och inte som en jude, varför tvingar du hedningarna att leva som judarna [genom att återinföra judaismens ritualer]?

15Vi [både du och jag Petrus] är judar av naturen (vi är födda judar) och inte hedniska syndare. 16Ändå vet vi att en människa inte blir rättfärdig [skuldfri, har det rätt ställt med Gud] genom att i egen kraft följa lagens bud, utan bara på grund av tron på den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (hans trofasthet). Vi själva har satt vår tro till Jesus den Smorde, för att vi ska bli rättfärdiga genom den Smordes (Kristi) trofasthet och inte för att vi i egen kraft följer lagen. För på grund av laggärningar (religiösa ritualer, eget arbete) kan ingen människa bli rättfärdig (inget kött bli utan skuld och få frid med Gud).
Gårdagens text

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)