Hem

Bibeln på ett år

Gårdagens text

Halvbibel - lördag 18/9

Ps 102, Gal 3:23-4:31


Ps 102

Psalm 102 – En bön om hjälp
[[Överskriften till psalmen är speciell som inte anger författare. plats eller omständighet, istället beskrivs sinnesstämningen hos någon som är betryckt och ansatt.

Författare: Okänd

Struktur:
1. Introduktion, vers 2-3
2. Klagan, vers 4-12
3. Förtröstan på Gud, vers 13-23
4. Bön, vers 24-25
5. Förnyat hopp, vers 26-29]
]
1En bön av en betryckt (ansatt), när han är överväldigad och utgjuter sin klagan (fundering, i mitt lågmälda grubblande) inför Herren (Jahve).
-


Introduktion
2Herre (Jahve) hör min bön,
    och låt mitt rop komma inför dig.
3Göm inte ditt ansikte för mig
    i mina dagar av ångest,
luta ditt öra till mig,
    den dag då jag ropar (höjer min röst i bön), svara mig med hast (fort).

Klagan
4Mina dagar äts upp som rök,
    och mina ben brinner som en eldstad.
5Mitt hjärta är slaget som gräs
    och vittrar bort,
    eftersom jag glömmer att äta mitt bröd.
    [Förlorad aptit är inte ovanligt hos någon som är drabbad av ångest.]
6På grund av min suckande röst
    åtskiljs mina ben från mitt kött (skelett och muskler faller isär).
7Jag är som en pelikan i öknen,
    jag har blivit som en uggla på en övergiven plats. [Jes 34:10-15; Sef 2:13-15].
8Jag tittar och har blivit
    som en sparv som är ensam på taknocken.
9Mina fiender hånar mig hela dagen,
    de som är arga på mig använder mig som en förbannelse.
10Jag har ätit aska som bröd,
    och blandat min dryck med tårar.
11På grund av din harm och din vrede,
    för du tog upp mig och kastade bort mig,
12är mina dagar som en lång skugga
    och jag vissnar bort som gräs.

Förtröstan
13Men du Herre (Jahve) sitter på tronen för evigt,
    och ditt namn är för alla släktled (generationer, det upphör aldrig).
14Du kommer att uppstå och ha nåd och förbarmande över Sion [tempelberget i Jerusalem],
    för det är tid att visa nåd (oförtjänt kärlek, favör) mot henne,
    för hennes bestämda tid har kommit.
15Dina tjänare har sitt behag i hennes stenar
    och älskar hennes dammkorn.
16Nationerna (länderna, hedningarna) fruktar (vördar) Herrens (Jahves) namn,
    alla jordens kungar din härlighet.
17När Herren (Jahve) har byggt upp Sion [tempelberget i Jerusalem],
    när han har visat sig i sin härlighet,
18när han har sett de utblottades böner,
    och inte föraktat deras böner.
19Detta ska skrivas för kommande generationer,
    och ett folk som ska skapas för att prisa Herren (Ja, kortformen av Guds namn).
20För han har sett ner från sin helgedom i höjden,
    från himlarna har Herren (Jahve) skådat ner på jorden,
21för att höra jämmern från de fångna,
    för att lösa dem som är bestämda till död (bokstavligt; för att öppna för dödens söner),
22för att människor ska berätta om Herrens (Jahves) namn i Sion [tempelberget i Jerusalem],
    och förkunna hans lov i Jerusalem.
23När folken samlas,
    och kungarikena för att tjäna Herren (Jahve).

Bön
24Han försvagar min styrka på vägen,
    han förkortar mina dagar (gör dem färre).
25Jag säger: Min Gud (El) ta inte bort mig mitt i mina dagar (mitt i livet),
    du vars år varar genom alla släkten (generationer).

Förnyat hopp
26En gång lade du jordens grund,
    och himlarna är skapade av dina händer.
27De ska förgås,
    men du står kvar.
De slits ut som ett plagg,
    som kläder ska du ta av dem och byta ut (förändra) dem.
28Du är densamme (du förändras inte),
    dina år har inget slut.
29Dina tjänares barn ska bo här,
    och deras barn ska leva i trygghet inför dig (i din närhet).

Gal 3:23-4:31


     23Men innan tron kom [Jesu död och uppståndelse], var vi under uppsikt (bevakade) av lagen, fängslade i väntan på den tro som en gång skulle uppenbaras. 24Så har lagen blivit vår [judarnas] skolmästare (uppfostrare, en sträng förmyndare) som skulle föra oss fram till den Smorde (Messias, Kristus), så att vi kan bli rättfärdiga genom tro. 25Men nu när tron har kommit står vi inte längre under en skolmästare.

[Ordet skolmästare, gr paidagogos, användes i grekiskan för en slav med gott anseende som fick uppdraget att övervaka familjens barn fram tills de blev vuxna. Han följde dem till skolan, skyddade dem från faror och frestelser, såg till att de kom dit de skulle och inte gjorde några hyss. Lagen liknas vid en sådan skolmästare som i detalj styr vad barnen får och inte får göra tills de växt upp. Lagen leder den troende fram till evangeliet – det glada budskapet om frälsningen i Jesus som dött och uppstått för alla som brutit lagen.]

Ni har del av arvet
26I den Smorde (Messias, Kristus) Jesus (förenade med honom) är ni alla Guds söner genom tron. 27Alla ni som blivit döpta in i den Smorde (till Kristus) har iklätt er den Smorde (Kristus). 28[I Guds familj råder inte längre åtskillnad mellan nationalitet, samhällsklass och kön.]
Det är inte:
    jude eller grek (hedning),
    slav eller fri,
    man och kvinna,
för ni är alla ett i den Smorde (Messias, Kristus) Jesus.

[I Talmud, den judiska skrift som innehåller tillägg och tolkningar till lagen, finns böner för den judiska synagogans liturgi. I morgonbönen tackar mannen Gud för att han inte är skapad till en hedning, en slav eller en kvinna. Som rättrogen jude hade Paulus säkerligen bett denna bön varje morgon under många år och det gör dessa ord ännu starkare – alla är vi ett i Jesus!
    Ordet "och" finns bara mellan den sista gruppen. Det kan anspela på 1 Mos 1:27 där det står att Gud skapade dem till "man och kvinna", och att båda könen finns med i de två första grupperingarna.]
29Om ni tillhör den Smorde (Messias, Kristus) [är i honom som är Abrahams arvinge], är ni också Abrahams barn (avkomma, säd) och arvingar enligt löftet. 1Vad jag menar är att så länge arvingen är ett barn (omoget barn, 5-9 år gammal), är det ingen skillnad mellan honom och en slav, även om han är herre över allt. 2Han står under en förmyndare (som överser barnen) och en förvaltare (som överser hushållet) fram till den dag hans Far har bestämt. 3På samma sätt är det med oss [alla, judar, kristna eller hedningar], när vi var omogna barn var vi slavar under den grundläggande läran i ett strukturerat system av regler och lagar (världen – gr. kosmos). [De judiska reglerna och ritualerna eller hedniska religioner.] 4Men när tiden var fullbordad sände Gud sin son, född av en kvinna, och född in under lagen, 5för att friköpa de som står under lagen, för att vi ska kunna välja att bli söner [bli adopterade och få söners rätt]. 6Eftersom ni nu är [Guds] söner sände Gud sin Sons Ande in i våra hjärtan, som ropar: Abba (pappa)! Fader! [Abba betyder pappa på arameiska som var det språk Jesus och hans lärjungar talade till vardags. De första ord ett litet barn lär sig säga är pappa och mamma, abba och imma. Uttrycket "Abba Fader" visar att vi får vara Guds barn och ha en nära familjerelation till vår himmelske Fader.] 7Därför är du inte längre en slav utan en son, och om du är en son, då är du också en arvinge genom Gud. [Rom 8:15]

Gå inte tillbaka under lagen
8Tidigare, när ni inte kände (såg med era hjärtans ögon, hade en klar förståelse av) Gud, var ni [hedningar] slavar under gudar [avgudar av trä och sten] som i verkligheten inte finns (i sin natur inte är gudar). 9Men nu, när ni har lärt känna (fått en personlig erfarenhet av) Gud, eller snarare, Gud har lärt känna (fått en personlig relation med) er, hur kan ni då vända tillbaka till dessa svaga och tomma krafter (element, primitiva religioner, vidskepelse)? Vill ni bli slavar under dem igen? 10Ni iakttar noga [särskilda] dagar och månader, och tider (tidsperioder) och år! 11Ni skrämmer mig (jag är orolig för er), jag är rädd att allt mitt hårda arbete hos er är helt bortkastat.

Paulus personliga vädjan
12Syskon (bröder och systrar i tron), jag ber er: bli som jag [fri från slaveriet av de judiska ceremoniella lagarna], för jag har blivit som ni är [en hedning]! Ni har inte sårat mig. 13Ni vet att det var på grund av kroppslig svaghet som jag [var kvar och] predikade evangeliet för er den första gången, 14och även om mitt fysiska tillstånd måste ha frestat er [att inte respektera och lyssna på mig], så föraktade ni mig inte eller förkastade (stötte bort) mig, i stället tog ni emot mig som en Guds ängel (budbärare), som om jag var den Smorde (Messias, Kristus) Jesus själv! 15Vad har hänt med er glädje (saligprisning) [i det jag undervisade er om]? Jag kan vittna om hur ni då skulle ha rivit ut era ögon och gett dem till mig om det var möjligt. 16Har jag nu blivit er ovän (fiende) eftersom jag ständigt (gång på gång) säger er sanningen?
     17Dessa [de falska lärarna som undervisar om regler och lagar] brinner av iver för er, men deras motiv är fel. Vad de vill är att isolera er [från oss], så att ni ivrigt följer dem. 18Det är gott (bra) att ha någon som brinner av iver för er [Galater], i det som är gott (rätt), [det gäller] alltid, och inte bara när jag är med er. [Paulus har inget emot att andra leder dem, bara de gör det av rätt motiv.] 19Mina kära barn [älskade unga familjemedlemmar i tron], som jag på nytt känner födslovånda över, tills den Smorde (Messias, Kristus) tagit form i er (ni blivit lika Jesus). 20Jag önskar jag var hos er (ansikte mot ansikte) och kunde förändra mitt röstläge, för jag vet inte vad jag ska göra med er.

Två förbund
21Säg mig, ni som vill stå under lagen, lyssnar (förstår) ni på vad lagen säger? 22Det står ju att Abraham hade två söner, en med slavkvinnan [Hagar] och en med den fria kvinnan [Sara, sin hustru]. 23Slavkvinnans son var född på naturligt sätt (efter köttet), däremot var den fria kvinnans son född genom löftet.
     24Nu, låt oss ta en bild (analogi) från detta. Ett förbund (testamente) har sitt ursprung från berget Sinai [där lagen gavs] och föder sina barn in i slaveri, detta är Hagar. 25Ordet Hagar representerar berget Sinai i Arabien, det är också en bild av det nuvarande Jerusalem, för hon tjänar som en slav tillsammans med sina barn. [Jerusalem var ockuperat och förslavat dels under Romarriket, dels under ett religiöst slaveri som huvudstad för judendomen med alla dess lagar och förordningar.] 26Men det högre (övre) Jerusalem [Jesu rike] är fritt, och hon är vår moder. 27För det står ju skrivet [Jes 54:1]:
Gläd dig, du ofruktsamma kvinna som inte fött några barn,
brist ut och jubla högt, du som inte har födslovåndor,
för den ensamma kvinnan har många fler barn än den med en man.
28Syskon (bröder och systrar i tron), vi är nu barn [inte naturliga barn som Ismael, utan] som Isak, barn från ett löfte. 29Men på samma sätt som det var då, att barnet som fötts på naturligt sätt [efter köttet av slavkvinnan] förföljde (trakasserade) den som var född genom Anden, så är det också nu. 30Men vad säger Skriften? Kasta ut slavkvinnan och hennes son, för slavkvinnans son ska inte dela arvet med den fria kvinnans son. [1 Mos 21:10]
     31Alltså, mina syskon (bröder och systrar i tron), vi [som är födda på nytt] är inte barn till slavkvinnan, utan till den fria kvinnan.
Gårdagens text

Planer

Stäng  


Halvbibel - Andra delen (första delen 2019)