Strofen "Välsigna Herren, min själ!" – som tillhör en av de mest kända i hela Psaltaren – inleder och avslutar Psalm 103. Även Psalm 104 inleds och avslutas på samma sätt (Ps 104:1, 35), vilket kopplar ihop de två psalmerna. Psalm 103 är en maning till lovprisning som rör sig utifrån psalmistens perspektiv, vidare till hela Guds folk (vers 6-18) för att till sist riktas till hela skapelsen (vers 19-22).

Författare: David

Struktur:
1. Inbjudan att prisa Gud, vers 1-2
2. Personlig erfarenhet av Guds nåd, vers 3-8
3. Gemensam erfarenhet av Guds nåd, vers 9-16
4. Guds nåd mot mänskligheten, vers 17-19
5. Avslutande inbjudan att prisa Gud, vers 20-22

Av (för) David.

Välsigna Herren
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
    min själ (mitt innersta; hela min varelse – hebr. nefesh)
    och allt som är inom mig ... Hans heliga namn ...

[Meningen är ofullständig, den saknar ett verb. Det kan vara ett sätt att förstärka ordet "välsigna", och i så fall blir det en uppmaning att "Välsigna hans heliga namn", men det kan också vara så att David blir så överväldigad av Guds helighet och allt Gud har gjort att han tvingas stanna upp, för att sedan börja om meningen i nästa vers.]

²Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
    min själ (hela min varelse),
    och glöm inte alla hans välgärningar (ingripanden, förmåner) [allt det goda han gör].

[Det hebreiska ordet för själ (nefesh) innefattar kropp, hjärta, sinne och styrka. David uppmanar hela sin varelse att böja sig inför Gud och påminna sig om Guds omsorg och trofasthet.]

Personlig erfarenhet av Guds nåd
³Han är den som förlåter dig [min själ] alla dina synder,
    som helar alla dina sjukdomar (brister),
⁴som återlöser (köper tillbaka) [och på så vis räddar] ditt liv från graven (döden, dödsriket) [från ett liv i meningslöshet],
    som kröner (hedrar) dig [min själ] med nåd (omsorgsfull kärlek) och barmhärtighet (medkännande nåd),
⁵som mättar (fyller) ditt liv (din utsmyckning) med allt gott [sätter guldkant på tillvaron],
    som förnyar (återskapar) din ungdom [så att du blir ung på nytt] som örnen.

[Den inledande frasen är ordagrant "som mättar/tillfredsställer gott/vacker din utsmyckning". Substantivet adi har oftast betydelsen smycke, ornament eller juvel (även en hästs betsel, vilket dock inte är betydelsen här, se Ps 32:9). En del tolkar det som en omskrivning för "längtan" och att Gud uppfyller önskningar. Andra ser parallellismen med ordet ungdom och att smyckningen syftar på kroppen som får vara vid god hälsa även under ålderdomen. Ordet för att mätta (hebr. sava) delar rot med talet sju (som står för fullkomlighet). Det används parallellt med ordet för att förnya (hebr. chadesh), som delar rot med ordet för månad och nymåne (hebr. chodesh). Här används alltså både vecka och månad i en medveten konstruktion som visar hur Gud regelbundet varje vecka mättar alla behov och även ger det där lilla extra som blir en guldkant på tillvaron. Varje månad sker också en förnyelse! Örnen lever länge och symboliserar styrka och frihet. Uttrycket "som örnen" kan också syfta på den process då örnen ruggar sin fjäderdräkt – nya fjädrar växer ut och den blir ung på nytt.]

⁶Herren (Jahve) gör det som är rätt,
    han ger rättvisa åt alla som är förtryckta.
⁷Han visade sina vägar för Mose [2 Mos 34:5-7],
    sina gärningar för Israels folk.
    [Vägar visar på förtrolighet och en nära relation.]
⁸Herren (Jahve) är barmhärtig (ger oändlig nåd; är förlåtande, känner medlidande) och nådefull,
    sen till vrede och stor i (överflödande rik på) nåd (kärlek, omsorg) [han är trofast och trogen sina löften].
    [Denna vers innehåller tre olika ord som alla betyder nåd, med lite skilda aspekter.]

Gemensam erfarenhet av Guds nåd
⁹Han går inte ständigt till rätta,
    och behåller inte sin vrede för evigt.
    [Ps 86:15; 145:8-9; 2 Mos 34:6-7; Neh 9:17, 31; Joel 2:13; Jona 4:2]
¹⁰Han behandlar oss inte efter våra synder (felsteg),
    och ger inte igen för den skuld vi förtjänar [verkställer inte domen mot oss].
¹¹För lika höga som himlarna är över jorden,
    lika väldig (stark, mäktig) är hans nåd (omsorgsfulla kärlek) mot dem
    som fruktar (vördar) [tillber] honom. [Ords 1:7]

¹²Lika långt som öster är från väster [en oändligt lång och omätbar sträcka],
    lika långt förvisar han (har han flyttat) våra upproriska överträdelser från oss.
¹³Som en far förbarmar sig över (visar kärleksfull ömhet mot) barnen,
    så förbarmar sig Herren (Jahve) över dem som [i vördnadsfull tillbedjan] fruktar honom.

¹⁴För han vet hur vi är skapade (hur vi är),
    han kommer ihåg (tänker på) att vi är stoft (lera).
    [1 Mos 2:7; 3:19; Job 4:19; 10:9; 34:15; Pred 3:20; 12:7]
¹⁵Människans dagar är som gräset [Ps 90:5-6; Jes 51:12],
    som en blomma på fältet blomstrar hon.
¹⁶Vinden drar förbi över den och den är borta,
    dess plats är inte längre känd.

Guds nåd mot hela mänskligheten
¹⁷Men Herrens (Jahves) nåd (omsorgsfulla kärlek) varar från evighet till evighet
    över dem som fruktar (vördar) honom,
    och hans rättfärdighet till sönernas söner (från generation till generation).
¹⁸För sådana som håller hans förbund och till dem som kommer ihåg hans föreskrifter (påbud, uppdrag – hebr. piqudim)
    och gör efter dem [lever sina liv som Gud vill].
¹⁹Herren (Jahve) har rest sin tron i himlarna [Matt 6:9],
    och hans kungarike råder över allt. [Ps 93:1; 96:10; 99:1]

Välsigna Herren
²⁰Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
    ni hans budbärare [profeter som talar inspirerat av Gud, kan även syfta på änglar],
    ni starka krigare som utför hans uppdrag och lyder hans befallningar.
²¹Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
    alla hans härar (alla änglar),
    alla hans tjänare som utför hans vilja (villkorade nåd – hebr. ratson).
²²Välsigna (prisa; böj er ner inför) Herren (Jahve),
    alla hans verk,
    överallt (på alla områden) i hans välde.

Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve)
    min själ (hela min varelse).

Tillbaka upp

---

Gal 5:1-12

PRAKTISKA KONSEKVENSER (5:1-6:10)

Hur lever man det kristna livet i nåd?
¹Till [den] friheten befriade (frigjorde) den Smorde (Messias, Kristus) oss. Stå därför [fortsatt] fasta och låt inte ett nytt slavok läggas på er (låt er inte snärjas under ett slavok igen).

[Omskärelsen av judiska pojkar är ett tecken på Guds eviga förbund med Abraham, se 1 Mos 17:10-12. Redan på Mose tid gjorde Gud klart att det inte räckte med det fysiska tecknet – hjärtat behövde också omskäras, se 5 Mos 10:16; 30:6; Jer 4:4.]

²Se (lyssna noga nu), jag Paulus säger er, om ni låter er omskäras så blir den Smorde (Messias, Kristus) till ingen nytta för er. ³Jag försäkrar er igen att den som låter sig omskäras är skyldig att fullgöra hela lagen. ⁴Ni som försöker bli förklarade rättfärdiga genom lagen har blivit separerade från den Smorde (Messias, Kristus). [Han kan inte verka i er.] Ni har förlorat (fallit ur) nåden. ⁵För genom [den helige] Anden, genom tro (förtröstan), väntar vi (hoppas vi ivrigt) på rättfärdigheten som är vårt hopp. ⁶För [om vi är] i den Smorde (Messias, Kristus) betyder omskuren eller oomskuren ingenting. Det enda som spelar någon roll är om vi har en tro som ständigt visar sig (gång på gång kommer till uttryck) genom osjälviskt utgivande kärlek.

⁷Ni löpte loppet väl, vem har hindrat er (gjort att ni ändrat riktning) från att följa sanningen? ⁸Denna övertalning (som förleder er) är inte från honom som har kallat er [till friheten i Jesus]. ⁹Det räcker med lite jäst [ett litet fel, några få falska lärare] för att hela degen ska jäsa (syras) [hela tron ska förvrängas, eller hela församlingen bli missledd]. ¹⁰Jag har förtroende för er i Herren att ni tänker på annat sätt. Men den som ständigt förvirrar er (stör er frid, rör upp era känslor), vem det nu än är, så ska han få bära sin dom.
     ¹¹Syskon (bröder och systrar i tron), om jag fortfarande predikade omskärelse [som några anklagar mig för], varför förföljs jag fortfarande? I så fall skulle korsets stötesten vara borta. ¹²Jag önskar att de som sprider oro bland er (skapar förvirring, försöker driva bort er från tron) [gick hela vägen och] kastrerade sig.

Tillbaka upp