Detta är en tvillingpsalm till Psalm 103. Båda börjar och slutar med samma strof. Om den föregående psalmen prisade Gud för hans nåd, är fokus i denna psalm Guds storhet.
Författare: Okänd
Struktur:
1. Inbjudan att prisa Gud, vers 1a
2. Gud och himlarna, vers 1b-4
3. Gud och vattnen, vers 5-9
4. Guds ordning i skapelsen, vers 10-23
5. Guds mångfald i skapelsen, vers 24-30
6. Herrens ära, vers 31-35b
7. Avslutande inbjudan att prisa Gud, vers 35c-d
1Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve)
min själ (hela min varelse).
Gud och himlarna
Herre, min Gud, du är väldig och stor,
du är klädd i majestät och härlighet.
2Du sveper dig i ljus som en klädnad,
du spänner ut (expanderar) himlarna (universum) som ett tält
[här antyds ett expanderade universum, se även [Ps 18:10]],
3och har lagt (konstruerat, timrat) balkarna till dina övre rum [tronsalar] ovan skyn (vattnen).
Du gör molnen till din vagn,
och drar fram på vindens vingar.
4Du gör vindar till dina sändebud,
eldslågor till dina tjänare.
[Kan även översättas: "Du gör dina änglar till sändebud, dina tjänare till flammande eldslågor."]
Gud och vattnen
5Du grundade jorden på dess fästen,
så att den aldrig kommer att vackla.
6Du täckte den med djupet som en klädnad,
vattnet stod högt över bergen.
7På ditt kommando flydde de,
för din dundrande röst skyndade de bort.
8De gick över bergen,
de gick ner i dalarna, till den plats du hade bestämt för dem.
9Du har satt en gräns som vattnen inte får gå över,
aldrig mer ska de täcka jorden. [[1 Mos 9:11]]
Guds ordning i skapelsen
10Du förvandlar källor till flöden,
och låter dem forsa fram mellan bergen.
11De vattnar (ger vatten att dricka) till alla markens djur,
vildåsnor släcker sin törst.
12Vid dem har himlens fåglar sina bon,
de sjunger från grenarna.
13Du vattnar bergen från dina salar,
jorden mättas av din frukt.
14Du låter gräs växa för boskapen,
och grödor (plantor, spannmål) som människan kan bruka.
Du gör så att marken producerar bröd (mat),
15och vin som gör människan glad,
som får hennes ansikte att skina (stråla) med [glädjens] olja [[Ps 23:5; 45:7]],
och bröd som styrker människans hjärta.
16Herrens (Jahves) träd har sin mättnad (tillfredsställelse, all näring som de behöver med råge),
Libanons cedrar som han har planterat.
17Där bygger fåglarna sina bon,
storken har sitt hem i furorna.
18De höga bergen är [ett hem] för stengetterna [[Job 39:4-7]],
klipporna är en tillflyktsort för klippgrävlingarna [klipphyraxen, se [3 Mos 11:5]].
19Månen visar de bestämda tiderna [[1 Mos 1:14-15]],
solen vet när den ska gå ner.
20Du har gjort mörkret och det är natt,
när alla skogens djur kommer fram.
21De unga lejonen ryter efter byte,
och söker sin mat från Gud (El).
22Solen går upp och de gömmer sig,
de lägger sig i sina lyor.
23Människan kommer ut till sina sysslor
och arbetar till kvällen.
Guds mångfald i skapelsen
24Hur mångfaldiga är inte dina verk, Herre (Jahve),
i vishet har du gjort dem alla,
jorden är full av det du har skapat.
25Där borta är havet, stort och brett (vidsträckt),
däri finns oräkneliga ting som glider omkring,
levande varelser både små och stora.
26Där går skeppen, där är Leviatan
som du har format till att leka där.
[Grundordet för Leviatan betyder att tvinna och vrida sig och det verkar beskriva ett sjöodjur med reptilliknande drag, se [Ps 74:14; Job 40:20].]
27Alla dessa [allt levande som Gud har skapat] ser med förväntan på dig,
att du ger dem mat i rätt tid.
28Du ger dem mat och de tar emot,
du öppnar din hand och de äter sig mätta.
29Du döljer ditt ansikte
och de blir skräckslagna.
När du tar bort deras ande,
dör de och återgår till jorden (stoft).
30När du sänder ut din livgivande ande
då skapas de och du förnyar jordens yta.
Herrens ära
31Låt Herrens (Jahves) ära (majestät, tyngd) bestå för evigt.
låt Herren (Jahve) glädja sig över allt han gjort.
32Han som ser på jorden och den darrar [det blir jordbävningar],
han rör vid bergen och de ryker [det sker vulkanutbrott].
33Jag ska sjunga till Herren (Jahve) så länge jag lever,
jag ska sjunga lovsång till min Gud (Elohim) så länge jag andas.
34Mitt tal (begrundan, fundering, mitt lågmälda grubblande) behagade honom,
jag ska glädja mig i Herren (Jahve).
35Låt syndaren försvinna från jorden
och låt inte de onda finnas mer.
Avslutande lovprisning
Välsigna (prisa; böj dig ner inför) Herren (Jahve),
min själ (hela min varelse).
Prisa Herren (lova Jah – hebr. hallelu jah)!
Gal 5:13-26
Anden – inte köttet!
13För ni är kallade till (ni kallades ju på grund av) frihet, syskon (bröder och systrar i tron), men inte till den frihet som ger köttet något tillfälle [som leder till en startpunkt för den gamla mänskliga naturen], utan tjäna i stället [ständigt] varandra genom [den osjälviskt utgivande] kärleken. 14För hela lagen [allt vad Mose undervisade] har uppfyllts i detta enda ord [kan sammanfattas i budordet]: "Du ska [osjälviskt och utgivande] älska din nästa (din medmänniska) som dig själv." [[3 Mos 19:18]]
15Men om ni [kontinuerligt] biter och sliter i (ordagrant: biter och "äter ner"/förtär) varandra, se [då hela tiden] till att ni inte uppslukas av (förbrukar; gör slut på) varandra.
16Jag säger er: vandra (gr. peripateo) hela tiden [lev ständigt] i Anden, så kommer ni [absolut] inte att ge efter för (så skulle ni aldrig vilja uppfylla) köttets begär (lust, åtrå) [tillfredsställa den fallna människans fokuserade längtan och passionerade lust]. 17För köttet [den fallna mänskliga naturen] har [ständigt] en stark längtan att undertrycka Anden, och Anden [har ständigt en stark längtan] att undertrycka köttet. De står emot varandra [motarbetar varandra och ligger i konstant konflikt] så att ni inte kan göra de saker ni skulle vilja. 18Men om ni leds av Anden, står (är) ni inte under lagen. [[Gal 3:23-25]]
Köttets gärningar
Det är stor skillnad mellan gärningar och frukt. En maskin i en fabrik utför ett arbete och producerar en produkt, men den kan inte göra en frukt. Frukt är inte en "gärning" utan växer och kommer naturligt. I en troende kommer frukt som ett resultat av ett liv i Anden, se vers [Gal 5:25].
19[Paulus utvecklar genom två olika uppräkningar skillnaden mellan kött och Ande. Femton onda gärningar (flera i plural och "annat", se vers 21) står i skarp kontrast till de nio egenskaper som kollektivt utgör Andens frukt i vers 22-23. Sättet på vilket köttets gärningar presenteras – som kan tyckas vara utan någon större struktur – visar också på den oreda som ondskan ställer till med. Andens frukt däremot är fint strukturerad i tre tripletter.]
Nu är köttets gärningar [den mänskliga naturens handlingar] uppenbara (välkända). De är: sexuell omoral (otukt – gr. porneia), [Porneia härstammar från ett grekiskt ord för att sälja, som i sin tur kommer från ett verb som betyder "att trafikera" och som inbegrep slavhandel. Pornografi – porneia och grafo (där det senare betyder "något skrivet eller tecknat") är en beskrivning av någon som säljer sin kropp.]
orenhet (smutsighet) [här avses troligen både rituell orenhet som kom av olika tillstånd som gjorde en person oren, men även ens orena "uppblandade" tankar/sinne],
lössläppthet (tygellöshet, sensualitet – gr. aselgeia) [vältrande lyx; ett sexuellt utsvävande liv i orgier; total frånvaro av avhållsamhet – den primära synden i Sodom och Gomorra, se [1 Pet 4:3; 2 Pet 2:6]],
20avgudadyrkan [tillbedjan av en mänskligt framställd bild, avbild, avgud eller idol, dvs. något annat som tar Guds rättmätiga plats],
drogbruk (ockultism, trolldom – gr. pharmakeia), [Det grekiska ordet för drog, medicin eller medicinsk behandling är pharmakon och kommer ursprungligen av att ge dryck med hjälp av trollformler. Ordet för apotekare är pharmakeus. Det beskrev någon som tillredde droger eller gifter och som i förlängningen även kunde kallas trollkarl. Droger användes vid hednatemplen för att försätta sig i trans]
fientligheter [hat, avsky, bitterhet och ovänskap],
gräl (kiv, ordstrider, gnabb)
[som orsakar splittring i sin iver och stridslystenhet],
avund (avundsjuka, svartsjuka, ofördragsamhet; ordagrant: hetta – gr. zelos),
vredesutbrott
[temperamentsfulla, okontrollerade och upprörda känsloyttringar],
intriger (stridigheter, partikäbbel)
[rivalitet och själviska ambitioner för egen vinnings skull],
splittringar (meningsskiljaktigheter, delningar, uppdelningar) [som resulterar i att man lämnar någon man varit lojal mot, att man överger och agerar rebelliskt och uppviglande],
falska läror (villoläror, partier – gr. haireseis)
[elittänkande sekter som föredrar slutenhet i grupp],
21känslor av missunnsamhet [starka känslor av avund – eller svartsjuka, en illvilja som leder till en önskan att ta ifrån någon annan det den har],
fyllerier (berusningsmedel – gr. methai)
[alkohol eller drogkonsumtion],
supkalas (gr. – komoi) [vilt firande som bara gick ut på att i onyktert tillstånd få sina begär tillfredsställda, se [1 Pet 4:3]]
och [allt] annat sådant (liknande saker)
som jag [redan nu] i förväg säger er [varnar er angående] – precis som jag [också] sa förut: de som verkligen gör [sig skyldiga till] sådana saker [rutinmässigt ger sig hän åt köttets gärningar – sexuell omoral, avgudadyrkan, hat, omåttlighet osv., se vers 19-21] ska inte ärva Guds rike (kungarike). [[Apg 10:42]]
Andens frukt
Andens frukt omnämns i singular på samma sätt som en vindruvsklase är en frukt med många druvor.
22Men Andens frukt [resultatet av Andens verk] är: kärlek [som är utgivande, osjälvisk och rättfärdig],
glädje [gr. chara – här finns roten char från det grekiska ordet för nåd (charis) med – dvs. en glädje "som lutar sig mot" nåden, se [1 Pet 4:13]],
frid (ro, stillhet, vila, harmoni, helhet, endräkt) [[Joh 14:27]],
tålamod (tålighet, långmodighet, fördragsamhet, överseende, skonsamhet),
vänlighet (godhet, välvilja) [som på ett milt sätt bistår verkliga behov],
godhet (dygd, välgörenhet) [inneboende godhet och karaktärsfasthet som verkar i generositet gentemot andra],
trofasthet (tro, tillit, förtröstan, övertygelse),
23mildhet (saktmod) [balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet],
självbehärskning (avhållsamhet, återhållsamhet, måttlighet, nykterhet) [förmågan att behärska sina känslor och impulser].
[Det grekiska ordet för frukt (karpos) står i singular. Den helige Ande producerar bara en sorts frukt och den presenteras här med nio komponenter där kärleken står främst. De tre första bor i den troendes hjärta, de följande tre har mer att göra med förhållandet till andra människor och de tre sista är generella inre kvaliteter för att möjliggöra ett liv i helgelse. Precis som vid uppräkningen av köttets gärningar finns inte heller här konjunktionen "och" mellan punkterna. Detta skrivsätt (som kallas asyndeton) betonar därför slutsatsen:]
Mot [allting] sådant [alla dessa egenskaper och kvaliteter i Andens frukt] finns ingen lag (är inte lagen).
[Däremot är Moseböckernas undervisning emot varje köttslig gärning. Den som bryter mot ett enda bud är skyldig i allt, se [Jak 2:10].]
24Och de som tillhör den Smorde (Messias, Kristus) Jesus har korsfäst (korsfäste) sitt kött [sin fallna mänskliga natur] med dess lidelser (impulser) och begär (lustar, åtrå). [[Rom 6:6; Gal 2:20; 6:14]] 25Om vi lever [Guds rika liv] genom Anden, ska (skulle, borde) vi också marschera (följa; vandra i linje) [vara synkroniserade] med Anden.
[Här används ett annat ord för att vandra än i vers 16. Grekiskans stoicheo härstammar från ordet för "rad" och är en militär term för att marschera i takt på raka led. Varje steg är aldrig kortare, aldrig längre, utan alltid exakt anpassat till personen framför. På samma sätt ska den troende följa den helige Ande i jämn takt. Ordet beskriver ett lärjungaskap och ett liv som rättar sig efter Jesus, under Andens ledning.]
26Låt oss
inte söka tom ära (förgänglig härlighet; vara egenkära/fåfänga)
och utmana (provocera; kalla fram sig själv - gr. prokaleo - och tävla mot) varandra,
vara avundsjuka på (missunnsamma mot) varandra.
[Som en motpol till att leva och vandra i Anden refererar Paulus till stridigheterna som han nämner om i vers 15, och i nästa stycke ger instruktioner för, se [Gal 6:1-10]. Eftersom Galaterbrevet skickades som ett rundbrev till flera församlingar inom samma område, gäller uppmaningen även rivalitet mellan olika församlingar som är förödande för Jesu kropp.]