Halvbibel - lördag 25/9
Ps 109
Psalm 109 – Var inte tystPsalmisten vädjar till Guds rättvisa.
Författare: David
Struktur:
1. Klagan över fiender, vers 1-5
2. Vädjan att Gud ska agera, vers 6-19
3. Personlig klagan och vädjan, vers 20-29
4. Förtröstan och lovprisning, vers 30-31
En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.
var inte tyst (döv).
2De onda och bedrägliga har öppnat sin mun mot mig.
De har talat till mig med en lögnaktig tunga.
3De omringade mig med ord av hat
och stred med mig utan orsak.
4Som tack för min kärlek är de mina fiender,
men jag är ständigt bedjande (ordagrant: "jag är bön").
5De har gett mig ont för gott,
och hatar mig för min kärlek.
6Må du sätta en ond man över honom
och låt en åklagare stå vid hans högra hand.
7När han döms, låt honom gå i fördömelse
och låt hans böner vändas till synd.
8Låt hans dagar bli få,
låt någon annan ta hans plats.
9Låt hans barn bli faderlösa,
och hans hustru bli änka.
10Låt hans barn bli lösdrivare och tigga
och låt dem söka (fråga efter) sitt bröd på öde platser.
11Låt fordringsägarna ta allt som han haft
och låt främlingar fördärva hans arbete.
12Låt det inte visas någon nåd (omsorgsfull kärlek) mot honom,
låt inte heller någon visa nåd (oförtjänt kärlek) mot hans faderlösa barn.
13Låt hans eftermäle bli avhugget (inte finnas),
låt deras namn bli bortglömt i kommande generationer.
14Låt hans fäders missgärningar bli ihågkommen inför Herren (Jahve)
och låt inte hans mors synder glömmas bort,
15låt dem vara inför Herren (Jahve) hela tiden (kontinuerligt)
så att han kan utplåna (ordagrant: hugga av) deras minne från jorden.
16Eftersom han inte kom ihåg att visa nåd (omsorgsfull kärlek)
utan förföljde de betryckta (ansatta) och fattiga [helt beroende av dig Gud]
och dem med brustna hjärtan, var han redo att dräpa.
17Ja, han älskade förbannelse [att förbanna och kalla ner Guds straff på andra]
och den kom till honom.
Han hade inte sin glädje (lust) i välsignelse
och den var långt från honom.
18Han klädde sig själv i förbannelse som i en mantel,
och det trängde in i hans inre som vatten
och som olja till hans ben.
19Låt det bli för honom som manteln han tar på sig
och som gördeln som han omger sig med hela tiden.
20Detta ska mina motståndare få erfara från Herren (Jahve),
dem som talar ont mot min själ.
21Men du, Herre (Jahve), Herre (Adonaj), handla med mig för ditt namns skull,
eftersom din nåd (omsorgsfulla kärlek) är god, rädda (lyft upp) mig du,
22för jag är betryckt (ansatt) och fattig [helt beroende av dig, Gud]
och mitt hjärta är sårat i mig.
23Jag är borta som en skugga när den förlängs,
jag har skakats av som gräshopporna.
24Mina knän vacklar på grund av fasta,
och mitt kött är magert och har inget fett.
25Jag har blivit ett hån för dem,
när de ser mig skakar de på sina huvuden.
26Hjälp mig, Herre (Jahve), min Gud (Elohim),
fräls mig (rädda mig) i enlighet med din nåd (omsorgsfulla kärlek),
27för att de ska veta att detta är din hand,
att du, Herre (Jahve), har gjort det.
28Låt dem förbanna (ta lätt på, lättviktigt, en mild förbannelse) men välsigna du,
när de reser sig ska de bli satta i skam, men din tjänare ska glädja sig.
29Mina motståndare ska bli klädda i förvirring
och ska ta på sig sin egen skam som en ämbetsdräkt.
30Jag ska storligen tacka [med öppna händer – prisa, hylla och erkänna] Herren (Jahve) med min mun,
jag ska prisa honom bland skarorna,
31för han står vid den behövandes högra hand (sida)
för att frälsa (rädda) honom från den som dömer hans själ.
Ef 4:1-16
DEN TROENDES GÄRNINGAR I JESUS (kap 4-6)[Efesierbrevets tre första kapitel beskriver den troendes position i Jesus. Nu följer tre kapitel med de praktiska tillämpningarna. Ett återkommande ord är "vandra". Det beskriver hur en kristen handlar och lever ut sitt kristna liv i vardagen.]
Andens enhet
1Därför [tack vare den position vi har fått i Jesus, se kapitel 1-3] uppmanar (ber, förmanar) jag er – jag som är en fånge i Herren – att vandra (leva ett liv) värdigt den kallelse ni fått:
2med all ödmjukhet4Det finns en kropp [församlingen] och en Ande, precis som ni också [en gång] i er kallelse blev kallade in i ett hopp, 5en Herre, en tro, ett dop, 6en Gud och allas Fader, som är över alla och genom alla och är i alla [som regerar över, verkar genom och lever i alla hans barn].
och mildhet (saktmod) [balanserad och kontrollerad styrka som är fri från hämndlystnad och bitterhet],
med tålamod,
så att ni [uthålligt och överseende] har fördrag med varandra i [utgivande och osjälvisk] kärlek,
3redo (ivriga, beredda) att bevara (vaka över) Andens enhet
genom (i) fridens band.
[Grekiska sundesmos beskriver något som drar samman och förenar; ett ligament, ledband eller en länk, se Kol 3:14.]
Funktionerna i församlingen
7Åt var och en av oss var nåd given, i proportion med den Smordes (Kristi) gåva. 8Därför står det:
När han steg upp i höjden,9Frasen: "han steg upp", vad menas med den? Innebär det inte att han först steg ner [från himlen] till den lägre delen, nämligen jorden?
ledde han ett paradtåg av fångar
[djävulen och demoner som blivit besegrade genom hans död på korset]
och han gav gåvor till människorna. [Ps 68:19]
[Judiska rabbiner tolkade Ps 68 utifrån hur Mose steg upp på berget Sinai, men Paulus visar hur psalmen talar om Jesu liv, död och uppståndelse, se Apg 1:9-11. Om Jesus steg upp, måste han ju också ha stigit ner. Den lägre delen av jorden kan antingen syfta på jorden, eller på dödsriket under jorden, se 1 Pet 3:18-20; Ps 63:10.]
10Den som steg ner är också den som steg upp högt över alla himlarna [tre finns nämnda i Bibeln] för att [hans närvaro ska] uppfylla allt [hela universum]. 11Han gav gåvor [Jesus själv utvalde och gav människor som gåvor till församlingen]:
Några till att bli apostlar (budbärare),12Hans intention var att utrusta (iordningställa, fullända) de heliga (ett avskilt folk), för att de ska kunna göra tjänst och bygga upp den Smordes (Kristi) kropp (församlingen), 13tills vi alla kommer fram till trons enighet och kunskapen (fullständig och korrekt) om Guds Son, till ett sådant mått av fullvuxen mognad att vi blir helt uppfyllda av den Smorde (Messias, Kristus).
och några till profeter (förkunnare) [som talar inspirerade gudagivna ord om framtiden, samtiden eller det förflutna],
och några till evangelister (förkunnare av evangeliet),
och några till pastorer (herdar) [över hans hjord]
och lärare (instruktörer) [som förklarar, lär ut logiskt och strukturerat].
[Församlingen liknas vid en kropp där Jesus är huvudet, se Ef 4:15. Det går att se hur dessa fem gåvor har sin motsvarighet i handens fem fingrar, se 1 Kor 12:15, 21:Både Paulus och Petrus talar om andliga gåvor av olika slag, se Rom 12:6-8; 1 Kor 12:8-11; 12:28-31; 1 Pet 4:10-11.]
- Aposteln – tummen som är den kortaste, men mest rörliga, och som når alla andra fingrar för att hjälpa till på det område som behövs.
- Profeten – pekfingret som pekar ut riktningen.
- Evangelisten – långfingret som når längst ut.
- Pastorn – ringfingret som lovat trohet till församlingen och som skyddar den som en herde.
- Läraren – lillfingret som ger balans åt hela handen.
14Så skulle vi inte längre vara småbarn (spädbarn) [omogna troende] som [liksom vågor] kastas hit och dit och förs (forslas) runt av varje vindkast i läran, genom listiga människors bedrägliga spel (tärningsspel, fingerfärdighet; falska spel – gr. kubeia), de som har en [förinställd, beräknande och organiserad] metod (gr. methodeia) som syftar till [att sprida] villfarelse. 15Utan när vi talar [och praktiserar] sanning i kärlek [den kärlek som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande], så borde vi [förstärkas och mogna och] i allt (i alla saker/ting) växa upp [ända fram] till honom som är huvudet, den Smorde (Messias, Kristus), 16han från vilken hela kroppen fogas samman och hålls ihop (hålls samman) i kärlek, genom det stöd varje led ger, efter varje enskild dels uppmätta kraft (gr. energeia), som gör så att kroppen växer till och bygger upp sig själv i kärlek.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- > ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
