1Ve den som ristar in (hebr. chaqaq) orätt (ondska)[det som skadar och bryter ner, tomhet, avgudadyrkan] som förordningar ("inristade bud" – hebr. chuqim), och över skrivarna som sätter synden på pränt, 2för att vända bort de behövande från [den rättvisa] domen och ta bort rätten från de fattiga bland mitt folk [2 Mos 23:6, 11; 5 Mos 15:4-11], för att änkor ska bli tillspillogivna [2 Mos 22:22] och för att de ska kunna göra de faderlösa (föräldralösa) till sitt byte [5 Mos 10:18]. 3Och vad ska ni göra på hemsökelsens dag [Jes 26:14; Job 35:15; Hos 9:7], när ödeläggelsen kommer från fjärran? Till vem ska ni fly för hjälp? Och var ska ni lämna kvar er ära (rikedom)? 4De kan inget göra förutom att huka (böja) sig under de fångna och falla under de döda (slagna).
För allt detta är hans vrede inte bortvänd utan han sträcker fortfarande ut sin hand.
[Detta är femte och sista gången denna refräng återkommer, se Jes 5:25; 9:12, 17, 21.]
5Ve Assyrien [Ashur – Syrien personifierad], min vredes stav, i vars hand min skummande vrede är som en stav. 6Jag sänder honom mot en ogudaktig nation [Juda har vänt sig bort från Gud – är gudlös, se vers 10], och mot folket (som är föremål för) min vrede [bokstavligt min vredes folk] ger jag honom ett uppdrag [Ords 21:1] att tillspilloge och att ta byte och att trampa ner dem som dy (gyttja) på gatan. 7Men detta är inte vad han menar (har för avsikter), inte heller tänker ("väver" – planerar) hans hjärta så, hans mål (hans hjärta står efter) att fördärva och hugga bort nationer, inte några få [utan många]. 8För han [deras kung] säger:
"Är inte alla mina furstar kungar? 9Är inte Kalno [vid Tigrisfloden, se 1 Mos 10:10] som Karkemish [vid Eufrats, tillsammans representerar de norra Syrien]? Är inte Arpad som Chamat [representerar centrala Syrien]? Är inte Samarien som Damaskus [representerar södra Syrien]?
[Dessa tre par av städer/regioner representerar hela Syrien. Den första staden/regionen i varje par är den södra följt av den norra i varje del. Karkemish besegrades senare av den egyptiska kungen Necho, men återtogs av Nebukadnessar, se även Jes 46:2. Chamat intogs av Assyrien 753 f.Kr. Damaskus nämns även i Jes 17:1-3.]
10Som min hand har nått avgudarnas kungadömen, vars inristade bilder övertrumfar dem av Jerusalem och Samarien. 11Skulle jag inte kunna göra – som jag har gjort mot Samarien och hennes avgudar – också mot Jerusalem och hennes avgudar?"
12Därför ska det ske att när Herren (Adonaj) har fullbordat hela sitt verk (arbete) på berget Sion [tempelberget i Jerusalem] och över Jerusalem, ska jag straffa frukten av kungens arroganta hjärta i Assyrien och härligheten av hans högfärdiga utseende. 13För han har sagt:
"Genom min hands styrka har jag gjort det, och med min vishet, för jag har förstånd. Jag har tagit bort folkets gränser och har rövat deras skatter, och har brutit ner invånarna som en mäktig. 14Min hand har hittat folkets rikedomar som ett fågelbo, och som man samlar äggen som är övergivna, har jag samlat hela jorden, och där var ingen som rörde en vinge, eller som öppnade sin mun (näbb) eller kvittrade."
15Ska yxan förhäva sig (skryta) mot honom som svingar med den? Ska sågen förhärliga sig själv över den som sågar med den? Som om en stav skulle förflytta dem som lyfter upp den, eller som om en gren lyfter upp honom som inte är trä. 16Därför ska Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot) sända magerhet bland hans feta, och under hans härlighet ska det tändas en låga som en brinnande eld. 17Och Israels ljus ska vara som en eld och hans Helige som en flamma, och den ska brinna och sluka hans törne och hans tistel på en dag. 18Och härligheten av hans skogar och hans bördiga fält ska han sluka, både själ och kropp, och det ska vara som när en sjukling tynar bort. 19Och kvarlevan av träden i hans skog ska vara få, så att en yngling kan skriva (uppteckna) dem.
20Och det ska ske på den dagen att Israels kvarleva och de som har flytt av Jakobs hus, aldrig mer ska lita på honom som slog dem [stormakten Syrien], utan de ska lita på Herren (Jahve), Israels Helige, i sanning. 21En kvarleva ska återvända, Jakobs kvarleva [Jes 7:3], till Gud den Mäktige (El Gibbor). 22För även om ditt folk Israel, är som havets sand [Jes 48:19; 1 Mos 15:5; 22:17; Hos 1:10], ska bara en kvarleva av dem återvända, en förintelse är bestämd, skyfall (översvämning) med rättfärdighet. 23För en helt fastställd utrotning ska Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot) göra mitt på jorden.
"Mitt folk som bor i Sion [Jerusalem], var inte rädd för Assyrien, även om han slår dig med staven, och lyfter upp sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten. 25För en liten tid och vreden ska vara fullbordad och min vrede ska bli till deras fördärv."
26Och Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) ska uppvigla ett gissel mot honom, som när Midjan slaktades vid Orevs klippa [då Gideons lilla armé besegrade midjaniterna med Herrens hjälp, se Dom 7:25], och som hans stav var över havet, så ska han lyfta upp den på Egyptiskt maner (sätt, vis). [2 Mos 14:15-16] 27Och det ska ske på den dagen att hans börda ska lämna hans skuldror, och hans ok ska lämna hans nacke, och oket ska förstöras på grund av hans fetma. [Israels nya styrka, på grund av Herrens välsignelse eller på grund av en Smord.]
28[Nu räknas 12 städer upp, längs en linje från norr till söder mot Jerusalem. Detta är inte ordningen som Sanherib följde när han kom mot Jerusalem 701 f.Kr.]
Han har kommit över Ajat, han har passerat genom Michmas, han har lagt upp sina redskap (medhavd utrustning). 29De har gått över passet [vid Michmas, se 1 Sam 13:23], de har satt upp sitt bohag i Geva. Rama fruktar (darrar). Giva-Shaol har flytt. [1 Sam 11:4]
[Här används två olika stavningar för samma plats Geva/Giva. Ordet betyder kulle och är Sauls hemort, vilket betonas i benämningen Giva-Shaol. Den vanligaste formen är den feminina Giva, men här används först den maskulina formen Geva.]
30Ropa med en gäll röst, Gallims dotter! Lyssna Lajish, du fattiga Anatot. 31Madmena flyr hit och dit (irrar omkring, är villrådiga), Gevims invånare flyr till skydd. 32Denna dag ska han stanna vid Nov [levitisk stad, troligtvis strax nordost om Jerusalem på berget Scopus, se 1 Sam 21-22], skaka sin hand mot berget Sion (tempelberget), Jerusalems kulle.
33Se, Herren Härskarornas Herre (Adonaj Jahve Sebaot), ska klippa grenarna med terror, och de högresta ska bli nedböjda, och de upphöjda ska bli nedlagda. 34Och han ska hugga ner det kraftigaste i skogen med järn, och Libanon ska falla för en mäktig.
Låt er inte skrämmas 1[När Paulus hade varit hos thessalonikerna hade han undervisat utifrån Gamla testamentet om Herrens dag och den sista tiden, se vers 5. En dag är som tusen år för Herren, se 2 Pet 3:8, så denna dag behöver inte vara en tjugofyratimmarsperiod. Herrens dag beskriver en tid då Gud griper in i historien med både dom och välsignelse på ett mer direkt och dramatiskt sätt. Läran om den yttersta tiden kallas "eskatologi". Ordet kommer från grekiskans eschaton, "det yttersta", och logos, "lära".]
När det gäller vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) ankomst och hur vi ska samlas hos honom [1 Thess 4:16-17] ber vi er, syskon (bröder och systrar i tron), 2att inte plötsligt tappa fattningen (skakas, svaja).
Låt er inte skrämmas (överraskas, oroas) av någon ande [andligt, profetiskt inspirerat uttalande], något ord [rykte, uttalande, tolkning av bibeltext] eller [falskt] brev, som påstås komma från oss och som säger att Herrens dag är här.
[Den hårda förföljelsen av de kristna i detta område, tillsammans med falska profetiska ord, rykten och brev hade gjort att man trodde att Herrens dag redan inträffat. De trodde de levde i vedermödan. Anledningen till att de så snabbt hade blivit vilseledda kan vara att de inte var förankrade i Skriften. I jämförelse hade de troende i Berea, strax söder om Thessalonike, ett ädlare sinnelag eftersom de varje dag forskade i Skrifterna för att verifiera och själva förstå vad Paulus sagt, se Apg 17:11. I Berea, till skillnad från Thessalonike, trodde man inte bara på något påstått ord eller brev om det inte stämde med Bibelns budskap.]
Laglöshetens människa 3[Paulus beskriver nu tre händelser, inte nödvändigtvis i kronologisk ordning, som måste ske innan Herrens dag kommer: ett stort avfall ska komma, se vers 3; laglöshetens människa ska träda fram, se vers 3; det/den som håller laglöshetens människa tillbaka ska tas bort, se vers 6-7.]
Låt ingen bedra er på något sätt. Först [innan Herrens dag] måste
avfallet (upproret – gr. apostasia) komma
och laglöshetens (syndens) människa träda fram, fördärvets son, 4motståndaren som förhäver sig över allt som kallas gud eller heligt så att han sätter sig i Guds tempel (helgedom)[i Jerusalem] och säger sig vara Gud.
5Minns ni inte att jag sa er detta medan jag ännu var hos er?
[Avfallet (gr. apostasia) är den feminina formen av gr. apostasion som är skilsmässobrev, se Matt 5:31. Ordet används bara på ett ställe till i NT. Där syftar det på judarnas avfall från att följa Mose undervisning, se Apg 21:21. Det i kombination med referensen till templet kan göra att avfallet främst syftar på ett avfall från att tillbe den ende sanne Guden, kanske då främst i judiskt perspektiv men också ett kristet. I ordet skilsmässobrev så antyds att det blir ett synligt skifte i en relation, två personer som varit ett går nu skilda vägar. Det har i alla tider funnits avfall från tron, men i vers 3 står ordet i bestämd form, dvs. "avfallet" och verkar därför syfta på en specifik händelse. Laglöshetens man nämns även av Jesus, se Matt 24:15. Det är troligen samma ledare som Daniel omnämner, se Dan 11:21-45. Johannes som skriver sina brev senare, kallar honom Antikrist, se 1 Joh 2:18. Ordet "Antikrist" betyder både "motståndare till Kristus" och "ersättare för Kristus".]
6Ni vet vad det är som nu håller honom [laglöshetens människa, se vers 3] tillbaka så att han kan bli uppenbarad (träda fram) först när hans tid (epok, som börjar och slutar vid en specifik händelse) kommer. 7Laglöshetens mysterium (hemlighet) är ju redan verksam [i världen]. Nu måste bara [det som återstår att ske är] han som håller tillbaka [hindrar laglöshetens utbredande] tas bort (röjas ur vägen).
[Många antikrister har redan uppstått och dessa onda krafter är verksamma, se 1 Joh 2:18. Vad eller vem är den som håller tillbaka laglöshetens hemlighet eller Antikrist själv från att träda fram? I vers 6 används den opersonliga formen "det", medan den maskulina formen "han" används i vers 7. Det finns många förslag:
Något i världen som t.ex. den romerska staten, kejsaren, lag och ordning, osv.
Den helige Ande.
Församlingen, dock anges den alltid i feminin form.
En ängel, i Upp 9:1 nämns hur en ängel har nyckeln till avgrundens brunn.
Paulus anger inte vad det/han är här i sitt brev, men han hade berättat det för thessalonikerna när han undervisade dem på plats, så de kände till det. Även om vi inte exakt vet vad det är, förstår vi att både de gudsfientliga och de gudomliga krafterna är verksamma i världen, och att både den laglöses och Jesu ankomst förbereds.]
8Sedan ska den laglöse [Antikrist] bli uppenbarad (träda fram), han som Herren Jesus ska döda med sin muns ande och förgöra med glansen vid sin ankomst. [Jes 11:4; Upp 19:5]9Den laglöses [Antikrists] ankomst är ett verk av Satan som kommer med stor kraft [Upp 13:2] med tecken (mirakel vars syfte är att bekräfta att den som utför dem är sann) och falska under (som väcker förundran). [Mark 13:22] 10Med ondskans alla konster bedrar han dem som går förlorade, eftersom de inte tog emot kärleken till sanningen [evangeliet] så att de kunde bli frälsta (räddade). 11Därför skickar Gud villfarelsens makt över dem så att de tror på lögnen [att Antikrist är gud]12och blir dömda, alla de som inte har trott på sanningen utan njutit av orättfärdigheten.
Tacksägelse för kallelsen 13[I kontrast till de som inte tror, var thessalonikerna en källa för glädje och tacksamhet. Samma fras som i 2 Thess 1:3 används.]
Men vi måste (är skyldiga att) alltid tacka Gud för er syskon (bröder och systrar i tron), Herrens älskade, eftersom Gud från begynnelsen (som en förstlingsfrukt) har utvalt er till befrielse (räddning, frälsning, en pågående helgelseprocess) genom att ni helgas av Anden och tror på sanningen. 14Till detta har Gud kallat er genom vårt evangelium, för att ni ska vinna vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) härlighet.
Bön att stå fasta 15Stå därför fasta och håll er till den undervisning ni har fått, muntligt eller genom brev. 16Och må vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) själv och Gud vår Far, som har älskat oss och gett oss evig tröst och gott hopp i sin nåd, 17uppmuntra era hjärtan och styrka er till allt gott i gärning och ord.