Illustration med bildtexten Mandragora med grekiska bokstäver från Dioskorides verk "Om medicinska växter" skrivet 50-70 e.Kr.
14Och Ruben [Jakobs förstfödde (med Leah), som nu var i 4-5 års åldern] gick ut till veteskörden på dagarna och hittade alrunor (mandragora; "kärleksäpplen" – hebr. dodaj) på fältet och tog hem det till sin mor Leah. Då sa Rakel till Leah: "Ge mig, jag ber dig, från din sons alrunor."
[Alla 11 söner (och dottern Dina) som räknas upp i [1 Mos 29:32-30:34] föds inom en sjuårsperiod (av fyra olika mödrar). Sedan Leah fött Ruben har hon tre barn till i rask följd. Sedan sker ett uppehåll då denna händelse inträffar, Ruben måste då vara 4-5 år, men inte äldre eftersom hon sedan får ytterligare tre barn i rask följd.
Alruna (Mandragora officinarum) är en art i familjen potatisväxter. Örten har grova rötter som ofta kan få former som påminner om nakna människokroppar. De användes ibland som husgudar (hebr. terafim). Från roten växer långa mörkgröna blad som bildar som en rosett. Den bildar blekt purpurblå blommor som under våren blir till små gul/röda frukter. Frukten har beskrivits som ett gult fågelägg i ett genomskinligt bo. Vid den här tiden på våren, då veteskörden bärgas, är frukten mogen och den doftar också, se [Höga V 7:13]. Frukten kan skalas och ätas. Mest troligt är att den unge Ruben bara plockar frukten och tar med sig den hem. Det finns antika berättelser hur hundar och åsnor användes för att dra upp de djupa rötterna, så med tanke på hans ålder, är det inte troligt att han gräver upp roten. Dess frukter ansågs verka som ett afrodisiakum med en stärkande effekt på könsdriften. Araberna kallade frukten "djävulens äpplen" och i den grekiska världen fick den smeknamnet "kärleksäpple". Kopplingen till kärlek finns även i det hebreiska namnet dodaj (som också delar rot med namnet David), som är snarlikt ordet för kärlek (hebr. dod) och "min älskade" i Höga Visan, se [Höga V 2:2]. Den grekiska naturforskaren Dioskorides (40-90 e.Kr.) skriver hur mandragoraroten kunde kokas i vin och ges som smärtlindrande medel. Det verkade även mot sömnlöshet och användes inför operativa ingrepp. Mandragora växer än idag på fälten i Israel.]
Alrunans frukter liknar både i storlek och form små gula körsbärstomater.
15Och hon [Leah] sa till henne [Rakel]: "Är det en liten sak (är det inte tillräckligt illa) att du har tagit min man från mig? Ska du nu också ta min sons alrunor ('kärleksäpplen')?"
Så Rakel sa: "Låt gå (ordagrant: därför), han kan ligga med dig i natt för [i utbyte mot] din sons alrunor."
16När Jakob kom från fältet på kvällen gick Leah ut och mötte honom och sa: "Du måste komma in till mig, för jag har verkligen köpt dig med min sons alrunor." [Leah väntade inte hemma utan går ut och möter Jakob.] Och han låg hos henne den natten.
[Här används inte känna (hebr. jada, se [1 Mos 4:1]) som är det ord som brukar användas om äktenskapligt samliv, utan "ligga" som oftare har med utomäktenskaplig sex att göra, se [1 Mos 39:12]. De fyra första sönerna som Leah föder står det bara att hon föder ([1 Mos 29:32, 33, 34, 35]), men de två sista föder hon "till Jakob" (vers 17 och 19), precis som Bilhah (vers 5 och 7) och Zilpa (vers 10 och 12). Även Josef och Benjamin har annorlunda formulering och saknar frasen "till Jakob", se vers 23 och [1 Mos 35:18].]
9. Jisashchar (Leahs femte son)
17Och Gud (Elohim) lyssnade till Leah och hon blev gravid och födde en femte son till Jakob. 18Och Leah sa: "Gud (Elohim) har gett mig min lön (hebr. shachar) eftersom jag gav min tjänstekvinna till min man. Och hon gav (kallade) honom namnet Jisashchar." [Jisashachar betyder det finns lön, kompensation eller belöning.]
10. Zevolun (Leahs sjätte son)
19Och Leah blev gravid igen och födde en sjätte son till Jakob. 20Och Leah sa: "Gud (Elohim) har skänkt (hebr. zavad) mig en god hemgift (hebr. zeved), nu ska min man umgås (hebr. zaval) med mig, eftersom jag har fött honom sex söner." Och hon gav (kallade) honom namnet Zevolun. [Zevolun betyder upphöjd, men även boplats, habitat.]
Dina (Leahs dotter)
21Därefter födde hon [Leah] en dotter. Och hon gav (kallade) henne namnet Dina. [Dina betyder rätt eller domare, den feminina formen av Dan.]
11. Josef (Rakels förstfödda)
22Gud (Elohim) kom ihåg Rakel och Gud (Elohim) lyssnade till henne och öppnade hennes livmoder. 23Hon blev gravid och födde en son och sa: "Gud (Elohim) har tagit bort min förebråelse (vanära, skam)." 24Och hon gav (kallade) honom namnet Josef och sa: "Herren (Jahve) har förökat (hebr. josef) till mig ännu en son." [Josef betyder Herren förökar.]
[Rakel får ännu ett barn, men hon dör i barnsäng när hon får honom, se [1 Mos 35:18]. Han får namnet Benjamin och blir den tolfte av Jakobs söner.]
Jakobs ohederliga planer
25Och det skedde när Rakel hade fött Josef att Jakob sa till Laban: "Sänd iväg mig så att jag kan gå till min plats och till mitt land. 26Ge mig mina fruar och mina barn för vilka jag har tjänat dig och låt mig gå, för du känner mycket väl till hur jag har tjänat dig."
27Och Laban sa till honom: "Om, jag ber dig, jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, jag har observerat tecknen, och Herren (Jahve) har välsignat mig för din skull." 28Och han sa (vidare): "Utse åt mig din lön och jag ska ge dig den."
29Och han sa till honom: "Du vet (har god kännedom om, är väl förtrogen med) hur jag har tjänat dig och hur din boskap har haft det med mig.
30Innan jag kom hade du lite och den har förökat sig och blivit talrik, och Herren (Jahve) har välsignat dig oavsett vart du har vänt dig. Och nu ska jag förse även mitt eget hus (hushåll)."
31Och han sa: "Vad ska jag ge dig?"
Och Jakob sa: "Du ska inte ge mig vad som helst, om du vill göra detta för mig, ska jag igen valla [vara en herde för] din flock och vakta den. 32Jag ska idag gå igenom dina hjordar och ta bort därifrån varje spräckligt och fläckigt, och alla mörka bland fåren, och de fläckiga och spräckliga från getterna, och de ska vara min lön. 33Så ska min rättfärdighet vittna mot mig idag och framåt, när du kommer för att se över min lön som är inför dig. Alla som inte är fläckiga och spräckliga bland getterna och mörka bland fåren, om de blir funna hos mig ska de räknas som stulna."
34Och Laban sa: "Se till dig ska det vara enligt dina ord." 35Och den dagen tog han bort alla getter av hankön som var strimmiga och fläckiga och alla getter av honkön som var spräckliga och fläckiga, alla som hade något vitt (i pälsen), och alla de mörka bland fåren, och gav dem i sina söners hand. 36Och han lät det vara tre dagresor mellan sig själv och Jakob. Och Jakob vallade [tog hand om och skötte] resten av Labans flockar.
37Och Jakob tog sig käppar av färska popplar och av mandelträd och av platanträd, och skalade vita ränder i dem så att det vita blev synligt på käpparna. 38Och han placerade käpparna som han hade skalat mittemot flockarna i rännorna, i vattentrågen dit flocken kom för att dricka, och de blev dräktiga när de kom för att dricka. 39Och flockarna blev dräktiga i käpparnas åsyn och flockarna födde strimmiga, spräckliga och fläckiga. 40Och Jakob skiljde lammen av hankön, och vände flockens ansikten mot det strimmiga och alla mörka i Labans flock, och han placerade sina egna flockar åt sidan och placerade dem inte i Labans flock. 41Och det skedde när de starka i flocken skulle para sig att Jakob lade käpparna framför deras ögon i flockens vattentråg, så att de blev dräktiga bland käpparna, 42men när flocken var svag lade han inte dit dem. På det sättet blev de svaga Labans och de starka Jakobs. 43Och mannen förökades (bröt fram) väldigt mycket [Jakobs välstånd ökade] och hade stora flockar och tjänarinnor och tjänare och kameler och åsnor.
Matt 20:1-28
De första och sista vingårdsarbetarnas lön
1[Jesus berättar en liknelse för att illustrera påståendet i [Matt 19:30]: "De första ska bli de sista, och de sista ska bli de första." Gud liknas vid en vingårdsägare som hyr in säsongsarbetare för att bärga in druvskörden.]
"Det himmelriket (himlarnas kungarike) kan liknas vid en landägare (storbonde, familjefar), som tidigt på morgonen [i gryningen vid sextiden] gick ut för att leja arbetare till sin vingård. 2Han kom överens med dem om en dagslön på en denar [den vanliga dagslönen för en arbetare] och skickade sedan in dem till sin vingård.
3Runt tredje timmen (klockan nio på morgonen) [judisk tid räknas från soluppgången klockan sex på morgonen] gick han ut igen och fick se andra män sysslolösa på torget (marknadsplatsen – gr. agora). 4Han sa till dem: 'Gå in i min vingård ni också, och ni ska få rimlig betalning.' Så de gick dit. 5Runt sjätte timmen (mitt på dagen) och nionde timmen (tretiden på eftermiddagen) gick han ut igen.
6Även vid elfte timmen [klockan fem på eftermiddagen, en timma innan solen gick ned och arbetsdagen var slut] gick han ut igen. När han såg några andra stå där sa han till dem: 'Varför står ni här hela dagen sysslolösa (utan arbete)?' 7De svarade honom: 'Därför att ingen har anställt oss.' Han sa till dem: 'Gå in till vingården ni också.'
8När det blivit kväll [klockan sex, se vers 12] sa vingårdens ägare till förmannen: 'Kalla på arbetarna och betala ut deras lön. Börja med de som kom sist och sluta med de första.' 9De som hade blivit anställda vid elfte timmen (klockan fem) kom och fick en denar var [en dagslön].
10När sedan de första kom antog de att de skulle få mer, men var och en av dem fick också en denar. 11När de fick det, muttrade de (viskade irriterat i låg ton) åt markägaren, 12och sa: 'De där som kom sist har bara arbetat en timme, ändå jämställer du dem med oss som har burit tunga bördor hela dagen och slitit i solens hetta.'
13Då svarade han en av dem och sa [personligen till honom]: 'Min kamrat, jag behandlar dig inte illa (sårar dig inte). Kom vi inte överens om en denar per dag? 14Ta det som tillhör dig och gå. Det är min vilja (önskan) att ge den siste lika mycket som dig. 15Har jag inte rätt att göra vad jag vill med det som är mitt? Eller är ditt öga förmörkat av ondska [är ditt hjärta fyllt med ondska och avundsjuka] för att jag är god (generös)?'
[Jesus använder inte det vanliga ordet för vän och ömsesidig vänskap, gr. philos, utan hetairos som kan översättas med kamrat eller kompanjon. Ordet användes inom judendomen för någon som var kvalificerad att vara en religiös lärare, men ännu inte var officiellt ordinerad. Att Jesus använder detta ord här kan visa på en utsträckt hand, Jesus vill vara vän, men vänskapen behöver bekräftas. De två andra gångerna ordet används i Nya testamentet är [Matt 22:12] och [Matt 26:50]. Vid båda dessa tillfällen visar det sig att den andra parten har onda intentioner.]
16Så ska de som [nu] är de sista [då] bli de första, och de som [nu] är de första ska [då] bli de sista." [En del manuskript har även: Många är kallade (inbjudna), men få är utvalda. Frasen återfinns i [Matt 22:14].]
Jesus berättar för tredje gången att han ska dö
17[Jesus och lärjungarna befinner sig i Jordandalen, i närheten av Jeriko, se vers 29. Jesus förutsäger nu på nytt sin död och uppståndelse. Han började tala mer öppet om detta, se [Matt 16:21; 17:22]. Tematiskt hör detta ihop med hur "de sista ska bli de första, och de första ska bli de sista". Jesus, den förstfödde över skapelsen, se [Kol 1:15], skulle bli behandlad som den lägsta av alla förbrytare och korsfästas, men sedan uppstå och bli över alla andra namn, se [Fil 2:5-11].]
När Jesus var på väg upp till Jerusalem, tog han de tolv lärjungarna avsides (för att tala enskilt med dem). Där längs med vägen [medan de vandrade framåt] sa han till dem: 18"Se, vi går nu upp till Jerusalem. Människosonen ska utlämnas åt översteprästerna och de skriftlärda, och de ska döma honom till döden. 19De ska utlämna honom åt hedningarna för att han ska hånas och pryglas hårt och bli korsfäst, men på den tredje dagen ska han uppstå."
Jakob och Johannes söker positioner
20Då kom Sebedeus söners mor [Salome, se [Matt 27:56; Mark 15:40]] fram till Jesus tillsammans med sina söner [Jakob och Johannes, två av Jesu tolv lärjungar, se [Mark 10:35]]. Hon föll på knä och ville be honom om något.
21Han frågade henne: "Vad vill du?"
Hon sa: "Lova mig att mina båda söner får sitta bredvid dig i ditt rike, den ene till höger och den andre till vänster." [De två förnämsta platserna i Guds rike.]
22Jesus svarade [och riktade sig nu främst till Jakob och Johannes]: "Ni vet inte vad ni ber om. Kan ni dricka den bägare som jag ska dricka?"
De svarade: "Ja, det kan vi."
23Då sa han: "Ni ska dricka min bägare, men platserna till höger och till vänster om mig är inte min sak att ge bort. De ska ges åt dem som min Far har förberett dem till."
[Det är uppenbart att Jakob och Johannes inte förstått vad de frågat efter. Bara Jesus kan bära världens synd. Att "dricka bägaren" är en bild på att gå igenom lidande, se [Ps 75:9; Jes 51:17]. Jesus förutsäger dock att de kommer att lida för sin tro senare. Jakob halshöggs, se [Apg 12:2]; och Johannes deporterades till ön Patmos, se [Upp 1:9]. En liknande diskussion om vem som är störst sker även sista kvällen tillsammans med Jesus före hans korsfästelse, se [Luk 22:24-27].]
24När de tio [andra lärjungarna] hörde detta blev de förargade på de båda bröderna (de kände en djup smärta och ilska därför att något orätt hade skett). [Deras missnöje bottnade i avundsjuka och samma begär att vara främst, så Jesus tar tillfället i akt och undervisar dem alla om sant tjänande.] 25Jesus kallade till sig dem [allihop] och sa: "Ni vet att härskarna över hednafolken är herrar (utövar ett förtryckande herravälde), och de högt uppsatta (mäktiga) använder sin makt för att förtrycka dem (de styr som tyranner över folken). 26Så ska det inte vara hos er, utan den som vill vara stor bland er ska vara er [de andras] tjänare (gr. diakonos), 27och den som vill vara främst bland er ska vara er [de andras] slav (gr. doulos), 28just [precis på samma sätt] som Människosonen inte kom för att bli betjänad (gr. diakoneo), utan för att tjäna och ge sitt liv till lösen för många." [[Jes 53:10-12; Joh 11:49-50]]