"Hör (lyssna noga på) mina ord.

Om det finns en profet ibland er
    gör jag Herren (Jahve) mig själv känd för honom i en syn,
    jag talar till honom i en dröm.
⁷Så är det inte med min tjänare Mose.
    Han är betrodd i hela mitt hus.
⁸Med honom talar jag mun mot mun,
    öppet och inte i gåtor (fördolt, förtäckta ord)
    och han ser Herrens (Jahves) skepnad.
Varför är ni då inte rädda (fruktar)
    för att tala mot min tjänare, mot Mose?"

Och Herrens (Jahves) vrede upptändes mot dem och han lämnade.
     ¹⁰Och när molnet avlägsnat sig från [sin plats] över tältet, se, då var Mirjam täckt av svampinfektion, som snö. Och Aron såg på Mirjam, och se hon hade en svampinfektion. [3 Mos 13-14] ¹¹Och Aron sa till Mose: "Min herre, lägg inte synd på oss, jag ber dig, för att vi har betett oss dåraktigt och eftersom vi har syndat. ¹²Låt henne inte, jag ber, bli som en död, som den vars kött är halvt förtärt när han kommer ut ur sin mors livmoder."
     ¹³Då ropade Mose till Herren (Jahve) och sa: "Gud (El) jag bönfaller dig, hela (bota) henne nu."
     ¹⁴Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Om hennes far hade spottat henne i ansiktet, skulle hon då inte gömma sig i skam i sju dagar? Låt henne vara isolerad utanför lägret sju dagar, därefter ska hon föras in igen." ¹⁵Och Mirjam var isolerad utanför lägret sju dagar, och folket vandrade inte förrän Mirjam fördes in igen.

Tillbaka upp

---

Matt 25:31-26:13

Den slutgiltiga domen

En fårfålla på utomhusmuseet i Nazareth Village.

³¹[Jesus sitter på Olivberget och fortsätter besvara lärjungarnas frågor om Jesu andra tillkommelse och tidsålderns slut, se Matt 24:3.]

"När Människosonen kommer i sin härlighet (ära, majestät), och alla heliga änglar med honom, då ska han sätta sig på sin härlighets tron. ³²Alla folk ska samlas inför honom och han ska skilja mellan dem, på samma sätt som en herde skiljer fåren (gr. probaton) [neutrum] från ungbockarna (gr. eriphos) [maskulin]. ³³Fåren (gr. probaton) [neutrum] ska han ställa på sin högra sida [den mest ärofyllda platsen, se Matt 22:44; 26:64], och getterna (både getter och bockar– gr. eriphion) [neutrum] på den vänstra.

[Liknelsen är hämtad från vardagen. Herdarna lät ofta får och getter beta tillsammans och på avstånd ser de ganska lika ut. För att skilja dem åt vallades flocken till en grind, där de separerades en och en till höger eller vänster. Se även Hes 34:17-19. I Mellanöstern är får vanligare än getter, anledningen är att får är mer lydiga än getter, som ofta hoppar ur inhägnader osv. Ordet för får (gr. probaton) är i neutrum som inkluderar både tackor och baggar. Samma ord används både i vers 32 och 33. Ordet för get skiljer sig däremot mellan verserna. Anledningen kan vara att urvalskriteriet förstärks av att ordet för unga bockar, som stångar och "bråkar runt", är de som skiljs bort i vers 32. Det är sedan både bockar och getter (som agerat som unga stångande bockar) som ställs på den vänstra sidan.]

³⁴Sedan ska Kungen [Människosonen – Jesus när han ska döma alla människor] säga till dem som står på hans högra sida [fåren, se vers 33]: 'Kom, ni som är välsignade av min Fader, ärv (ta emot som ert eget) det kungarike som är förberett för er sedan världens nedkastande [gr. apo kosmos katabole – dvs. från syndafallet då Guds ordnade världssystem raserades]. ³⁵[Här är anledningen, motiveringen till mitt beslut:]

Jag var hungrig, och ni gav mig att äta.
Jag var törstig och ni gav mig att dricka.
Jag var en främling (okänd, ny i ett sammanhang)
    och ni bjöd in mig (var gästfria mot mig, bjöd in mig att bli en del i ert sociala umgänge).
³⁶jag var naken (iklädd bara underkläder) och ni klädde mig.
Jag var sjuk (svag, sängliggande) och ni besökte (brydde er om, hjälpte) mig.
Jag satt i fängelse, och ni kom och besökte mig.'

³⁷Då ska de rättfärdiga svara honom: 'Herre, när såg vi dig hungrig och gav dig mat, eller törstig och gav dig något att dricka? ³⁸När såg vi dig som en främling och bjöd in dig, eller naken och klädde dig? ³⁹När såg vi dig sjuk eller i fängelse och besökte dig?'
     ⁴⁰När Kungen då svarar ska han säga till dem: 'Jag säger er sanningen: eftersom (i den mån) ni gjorde det för en av dessa mina minsta bröder (syskon), gjorde ni det för mig.'

⁴¹Sedan ska han också säga till dem som står på hans vänstra sida [getterna, se vers 33]: 'Ni som står under en förbannelse, gå bort ifrån mig till den eviga elden som är förberedd åt djävulen och hans änglar. ⁴²[Här är anledningen, motiveringen till mitt beslut:]

Jag var hungrig och ni gav mig inget att äta.
Jag var törstig och ni gav mig inget att dricka.
⁴³Jag var en främling och ni välkomnade mig inte.
Jag var naken och ni klädde mig inte.
Jag var sjuk och i fängelse och ni besökte mig inte.'

⁴⁴Då ska de svara: 'Herre, när såg vi dig hungrig eller törstig, eller som en främling naken eller sjuk eller i fängelse och tog inte hand om dig?'
     ⁴⁵Då ska han svara och säga till dem: 'Jag säger er sanningen: eftersom (i den mån) ni inte gjorde det för någon av dessa minsta, gjorde ni inte det för mig.' ⁴⁶Dessa ska då gå bort till evigt straff, men de som är rättfärdiga till evigt liv (Guds överflödande liv)."

Förberedelser för Jesu död
¹När Jesus hade avslutat sitt tal [svarat på frågorna om sista tiden, se Matt 24:4-25:46] sa han till sina lärjungar [där de satt på Olivberget på tisdagseftermiddagen]: ²"Ni vet att om två dagar är det påsk (pesach), då ska Människosonen utlämnas för att korsfästas."

[Ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach som betyder "gå förbi", se 2 Mos 12:11-13. Påsken firas till minne av uttåget ur Egypten, och hur dödsängeln passerade förbi de hus vars dörrposter strukits med blod från ett lammoffer. Den började efter solnedgången den 14:e dagen i den första månaden Nisan, vilket antagligen är torsdag kväll enligt den då vanligaste judiska kalendern.]

De religiösa ledarna planerar att döda Jesus

Modell över Jerusalem sett från sydväst. Den stora byggnaden till vänster är översteprästen Kaifas hus.

³[Parallellt med Jesu förberedelser för sin död, planerar det religiösa ledarskapet hur de ska döda honom. Matteus ordval "sedan" kan antingen vara kronologiskt eller tematiskt där han redogör för alla de olika förberedelserna som pågår på olika håll.]

Sedan samlades översteprästerna och folkets äldste [som utgjorde Sanhedrin] i den öppna gården [i mitten av huset] hos översteprästen, som hette Kaifas. ⁴De planerade (rådgjorde tillsammans olika alternativ för) hur de skulle kunna gripa Jesus i hemlighet och döda honom. ⁵Men de sa: "Inte under högtiden så att det uppstår oro bland folket."

[Många judar vallfärdade till Jerusalem, åtminstone en gång per år. Under påskhögtiden var staden full av pilgrimer. Många av dem såg Jesus som en profet och ledarskapet ville inte skapa oro, dock ändrade man sig senare, se vers 14-15. Kaifas var överstepräst 18-36 e.Kr. Hans svärfar Hannas som tidigare varit överstepräst från 6-15 e.Kr. fortsatte att vara inofficiell överstepräst bland judarna, se Joh 18:13-24.]

Jesus förbereds inför sin begravning
⁶[Matteus anger inte exakt vilken dag Jesus smörjs. Det kan vara två dagar före påsken, se vers 2, eller före intåget till Jerusalem, se Joh 12:1-8. Det kan vara en frukost, tidig lunch eller kvällsmat, se Matt 22:4; Luk 14:12. Oavsett när så hör händelsen tematiskt hemma här för att beskriva hur Jesus förbereds för korset. Festen är hemma hos en man som hade lidit av spetälska som var en svår hudsjukdom. Det är uppenbart att han inte längre var sjuk för i så fall skulle inte någon jude kunnat vara i samma rum utan att bli ceremoniellt oren. Det är troligt att det var Jesus som helat honom. Simon var ett mycket vanligt namn på Jesu tid och denne Simon omnämns inte någon annanstans i Bibeln. I Betania bodde också syskonen Marta, Maria och Lasarus.]

Sedan var Jesus i Betania, i Simon den spetälskes hus. ⁷Där kom en kvinna [Martas syster Maria, se Joh 12:3] fram till honom med en alabasterflaska med mycket dyrbar nardusbalsam [exklusiv parfym från norra Indien], och hon hällde ut den över hans huvud, där han låg till bords. ⁸När lärjungarna såg detta blev de förargade (kände ilska på grund av att de upplevde att något orätt skedde). De sa [initiativtagaren till klagomålet var Judas, se Joh 12:4-6]: "Vilket slöseri! ⁹Den parfymen hade kunnat säljas för en stor summa [pengar, en årslön för en arbetare, se Joh 12:5], som man kunnat ge åt de fattiga."
     ¹⁰Men Jesus visste [vad lärjungarna hade sagt till varandra och direkt till kvinnan] och sa till dem: "Varför besvärar (trakasserar, skuldbelägger) ni kvinnan? Hon har gjort en god (ärofull, vacker) gärning mot mig. ¹¹De fattiga har ni alltid hos er, men mig har ni inte alltid. ¹²När hon hällde denna balsam över min kropp förberedde hon min begravning. ¹³Jag säger er sanningen (amen), överallt i världen där evangeliet förkunnas ska man också berätta vad hon gjorde och komma ihåg henne."

Tillbaka upp