Halvbibel - lördag 29/2
4 Mos 32:19-42,
Mark 10:1-12
4 Mos 32:19-42
19För vi ska inte ärva med dem på den andra sidan Jordan och längre bort, eftersom vårt arv tillfaller oss på denna sida, öster om Jordan."
20Och Mose sa till dem: "Om ni ska göra på detta sätt, om ni rustar er själva och går inför Herrens (Jahves) ansikte till striden,
21och varje rustad man bland er går över Jordan inför Herrens (Jahves) ansikte, till dess han har drivit ut sina fiender framför sig, 22och landet underkuvas inför Herren (Jahve), och ni återvänder efteråt, då ska det vara tydligt inför Herren (Jahve) och inför Israel och detta land ska vara er besittning inför Herrens (Jahves) ansikte.
23Men om ni inte gör så, då har ni syndat inför Herren (Jahve), och ska veta att er synd hittar (kommer ikapp) er. 24Bygg städer för era små och fållor för era får, och gör det som er mun har talat."
25Och Gads söner och Rubens söner talade till Mose och sa: "Dina tjänare ska göra som min herre har befallt. 26Våra små, våra fruar, vår småboskap och all vår boskap ska vara där i Gileads städer, 27men dina tjänare ska gå över, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), för att strida som min herre talat."
28Mose gav tydliga befallningar om dem till prästen Elazar och till Josua, Nuns son, och till huvudena för fädernas hus bland Israels söners stammar. 29Och Mose sa till dem: "Om Gads söner och Rubens söner ska gå över Jordan med er, varje man rustad till strid inför Herren (Jahve), och landet ska underkuvas inför er, så ska ni ge dem Gileads land som besittning, 30men om de inte vill gå över med er rustade till strid, då ska de ha sina besittningar i Kanaans land."
31Och Gads söner och Rubens söner svarade och sa: "Som Herren (Jahve) har talat till sina tjänare så ska vi göra. 32Vi ska gå över rustade till strid inför Herren (Jahve), in i Kanaans land och besittningen av vårt arv ska vara hos oss på denna sida Jordan."
33Och Mose gav till dem, till Gads söner och till Rubens söner och till halva Manasse stam, Josefs son, Sichons kungarike, amoréernas kung, och Ogs kungarike, Bashans kung, landet med dess städer och deras gränser, liksom landets städer runt omkring.
34Och Gads söner byggde Dibon och Atarot och Aroer, 35och Atrot Shofan och Jaazer och Jogbeha, 36och Beit Nimra och Beit Haran, befästa städer, och fållor till sina får. 37Och Rubens söner byggde [på nytt upp städerna] Cheshbon [längs kungsvägen i Moab] och Elale och Qirjatam 38och Nevo och Baal Meon – vilka namn har ändrats – och Sivma, och gav deras namn till städerna som de byggde.
39Och Machirs söner, Manasses son, gick till Gilead och tog det, och fördrev amoréerna som var där. 40Och Mose gav Gilead till Machir, Manasses son, och han bodde där. 41Och Jair, Manasses son, gick och tog dess byar och kallade dem Chavot Jair. 42Och Novach gick och tog Kenat och dess byar och kallade det Novach, efter sitt eget namn.
Mark 10:1-12
Jesus beger sig till Judéen och Pereen
1Sedan begav han sig därifrån [från Kapernaum i Galileen] och gick till Judéens område och landet på andra sidan Jordan. Folk samlades ständigt i skaror omkring honom på nytt, och han undervisade dem som han brukade.
[En liknande öppningsfras används i [Mark 7:24] och beskriver en större resa. Jesus beger sig nu österut om Jordan och antagligen också ner till Pereen, området öster om Jordanfloden och Döda havet.]
Äktenskap och skilsmässa
Fariséerna var ofta kritiskt inställda till Jesus.
2Några fariséer som ville sätta honom på prov (fresta och fälla honom) kom fram till honom och frågade: "Är det tillåtet för en man att skilja sig från sin hustru?" 3Han svarade: "Vad har Mose befallt er?" 4De svarade: "Mose tillät en man att skriva ett skilsmässobrev och skilja sig från henne." [[5 Mos 24:1-4]] 5Men Jesus [började inte argumentera, som deras rabbiner gjorde, om under vilka omständigheter skilsmässa var tillåten, utan] sa till dem: "Därför att era hjärtan är så hårda gav han er den föreskriften.
6I skapelsens början
'skapade Gud dem till man och kvinna.'
[[1 Mos 1:27]]
[Jesus påminner dem om att äktenskapet inrättades långt före Mose lag.]
7'Därför ska en man lämna [sitt känslomässiga och finansiella beroende av] sin far och mor
och hålla sig till (vara förenad med) sin hustru,
8och de två ska vara ett kött.' [[1 Mos 2:24]]
Så är de inte längre två, utan ett kött.
9Vad Gud har fogat samman,
ska människan inte skilja åt."
10När de hade kommit in i huset [där de bodde någonstans i Judéen eller Pereen] frågade lärjungarna honom om detta igen [tog de på nytt upp ämnet].
[Flera gånger tidigare har Jesus gett djupare undervisning för lärjungarna i ett hus. Frasen "i huset" som används här och i 7:17, 9:28, 9:33, blir en symbol för andlig uppenbarelse. Markus och hans läsare/hörare måste otvivelaktigt ha tänkt på sina egna hem där församlingen möttes.]
11Han svarade: "Den som skiljer sig från sin hustru och gifter sig med en annan kvinna, han begår äktenskapsbrott mot henne. 12Om hon skiljer sig från sin man och gifter om sig, begår hon äktenskapsbrott."
[Guds originalplan var att människor inte skulle skiljas, och därför är tanken att inte heller de som blir pånyttfödda – Jesu efterföljare – ska skilja sig. Äktenskapet gäller "tills döden skiljer dem åt", se [Rom 7:1-3; 1 Kor 7:39]. På samma sätt som i Bergspredikan sätter Jesus en högre standard än Mose lag. Det enda skälet till skilsmässa för troende par är otrohet. Paulus tar även upp ett fall då någon blir frälst och den andre vill skilja sig. Då kan man inte hindra det, se [1 Kor 7:15]. Gud hatar skilsmässa, se [Mal 2:16], för han vet personligen vilken djup smärta det medför, se [Jer 3:8]. Det är intressant att i nästa stycke lyfter Jesus fram och välsignar barnen, de som ofta far illa vid en skilsmässa.]