Halvbibel - onsdag 3/3
2 Mos 12
Påskhögtiden instiftas1Herren (Jahve) hade talat till Mose och Aron i Egyptens land: 2"Denna månad [aviv/nisan – på våren] ska vara den viktigaste månaden, den ska bli den första av årets månader.
[Israeliternas nya år ska börja med att komma ihåg uttåget från Egypten. Den första månaden är på hebreiska aviv och betyder ´månaden då axen mognar´, det babyloniska namnet är nisan och den judiska månaden motsvarar ungefär mars/april. De tolv månaderna är: Nisan (aviv), ijar (ziv), sivan, tamuz, av, elul, tishri, cheshvan, kislev, tevet, shvat, adar. Vart annat eller tredje år läggs en 13:e månad till för att kompensera för de drygt 10 dagar som annars saknas i solåret. Denna extra månad kallas den andra adar (adar bet). För att särskilja den ´vanliga´ månaden adar kallas den för den första adar (adar alef). Högtiden purim, som alltid infaller i adar, firas i den andra adar då det är skottår, men många firar även ´lilla purim´ (hebr. purim qatan) redan under den första adar.
Det judiska nyåret, då man växlar år, infaller sedan andra templets förstörelse (70 e.Kr.) dock på hösten i den 7:e månaden tishri på den första dagen som är rosh hashana (som är det namn som jom teroah, shofarhögtiden, kallas sedan 1600-talet).]
Än i dag offras det årliga samariska påskalammet på berget Gerizim, en tradition som pågått i över 2 000 år.
©Emanuel Gillberg
[Mellan de två kvällarna är ett hebreiskt uttryck för tiden från det att solen börjar gå ner fram till solnedgången. I Israel är det någon gång mellan klockan tre och sex på eftermiddagen. På Jesu tid hade man börjat tolka det som mellan tolv och sex, antagligen pga. logistiska problem med att alla skulle slakta i templet och köa i stället för att alla slaktade hemma.
Detta är en förebild på Jesus som red in i Jerusalem fyra dagar innan gripandet och korsfästelsen. På samma sätt som lammet här ska leva med och synas av den familj som sedan ska slakta och äta det, måste Jesus bli synad av prästerna i Jerusalem innan han kunde gå till korset. Även dörrposterna och tvärslån är en bild på korset där Jesus gav sitt blod (vers 7). Jesus var ett heloffer (vers 9). Jesu kropp togs ner från korset innan kvällen (vers 19).]
7De ska ta från blodet och stryka det på de båda dörrposterna och på tvärslån över dörren i alla de husen där man ska äta det. 8De ska äta köttet samma natt, de ska äta det stekt över eld med bröd bakat utan jäst [som är en bild på att det inte har någon ondska i sig] och med bittra örter [för att påminna om slaveriet och lidandet i Egypten]. 9Ät inte köttet rått eller kokat i vatten, utan stekt över eld med huvudet, benen och innanmäte. 10Ni får inte lämna kvar något till nästa morgon, det som blir kvar måste ni bränna upp i eld.
11Så här ska ni äta det: Var klädda som inför en resa [ordagrant: ´var omgjordade kring länderna´, dvs. bind upp rocken för att vara redo att ge sig av], ha sandalerna på era fötter och staven i er hand. Ni ska äta det med hast. Detta är Herrens påsk (hebr. pesach).
[Ordet påsk är en försvenskning av det hebreiska ordet pesach, som i sin tur går tillbaka till hebreiska verbet pasach som betyder gå förbi. I vers 13 förklaras hur Herrens straff går förbi och Israels folk skonas från döden. På engelska heter högtiden passover. Detta är första gången ordet pesach förekommer. Totalt används det 49 (7 x 7) ggr, varav 22 är i Moseböckerna. Den bestämda formen ha-pesach (se vers 21) har talvärdet 153, jfr med Joh 21:11.]
12För samma natt ska jag passera igenom Egyptens land och attackera allt förstfött i Egypten, både människor och djur. Jag ska döma alla Egyptens gudar – Jag Är Herren (Jahve). 13Blodet som ni strukit på era hus ska vara ett tecken [för mig] på var ni är. När jag ser blodet ska jag passera förbi er (hebr. pasa), och denna plåga ska inte komma över er och förgöra er när jag attackerar Egyptens land.
[På samma sätt ser Gud på oss idag när vi har accepterat Jesu försoning i våra liv. Då slipper vi straffet för våra synder eftersom Jesus tagit det i vårt ställe.]
14Denna dag ska bli en dag som ni ska komma ihåg. Ni ska fira den som en Herrens högtid genom alla släktled, gör det till en sed (vana, tradition) för evigt. 15Under sju dagar ska ni äta osyrat bröd (bröd bakat utan jäst – hebr. matsa). [Osyrat bröd är en bild på syndfrihet.] På den första dagen måste ni ta bort all jäst (surdeg – hebr. chamets) från era hus. Den som äter bröd bakat med jäst mellan den första och sjunde dagen [under högtiden] ska bli utestängd (avskuren) från Israel. 16På den första dagen av högtiden och även på den sjunde, samla alla till en helig sammankomst. Inget arbete ska göras på dessa två dagar, förutom att förbereda det som var och en behöver för att äta.
17Ni ska fira det osyrade brödets högtid, därför att det var just den dagen som jag förde era härar ut ur Egypten. Det ska vara en evig stadga för er att fira denna dag från släkte till släkte. 18Från kvällen den 14:e dagen i första månaden ända till kvällen den 21:a dagen i månaden ska ni äta osyrat bröd. 19Ingen jäst (surdeg) får finnas i era hus under dessa sju dagar [av högtid]. Den som äter något som har jäst i sig ska bli utestängd (avskuren) från Israel. Det spelar ingen roll om han är en främling eller född i landet [principen gäller alla]. 20Var ni än bor [eller samlas], se till att inte äta bröd med jäst [under den veckan]."
21Sedan kallade Mose till sig alla de äldste och sa till dem: "Gå och tag ett småboskap (får, lamm) för varje familj, och slakta påskalammet (hebr. pesach). 22Tag en handfull isopstjälkar. [Isop har en styv och förgrenad stjälk och blir upp till 0,5 meter lång.] Doppa dem i skålen med blodet [som ni tömt från lammet] och stryk det ovanför dörren och ner på de båda dörrposterna. Ingen av er får sedan gå ut förrän nästa morgon.
23Herren (Jahve) ska gå fram [genom landet under natten] för att slå Egypten. Men när han ser blodet ovanför dörren och på de båda dörrposterna, ska han passera förbi dörren och inte tillåta fördärvaren [dödsängeln] att komma in i era hus och slå er. 24Ni och era barn ska hålla denna händelse som en stadga för evigt. 25Även efter det att ni kommit in i det land som Herren har talat om [lovat Israel], ska ni hålla (bevara) denna högtid (ceremoni, gudstjänst). 26När era barn frågar er: 'Varför firar vi den här högtiden?' [Ordagrant: ´Vad betyder den här ceremonin för er?´] 27Då ska ni svara: 'Det är påskalammet åt Herren, därför att han gick förbi Israels barns hus i Egypten när han slog egyptierna, men skonade våra hus.' " Då böjde folket sig ner och tillbad.
28Sedan gick israeliterna och gjorde allt det som Herren hade befallt Mose och Aron. 29Så hände det vid midnatt att Herren (Jahve) slog allt förstfött i Egyptens land från faraos förstfödde som sitter på hans tron till den förstfödde bland fångarna i fängelsehålan, tillsammans med allt förstfött bland boskapen. 30Då reste sig farao upp i natten, han och hans tjänare och alla egyptier och där var ett högt klagorop i Egypten, eftersom där inte fanns ett enda hus där ingen hade dött.
UTTÅGET FRÅN EGYPTEN (12:31-15:21)
31[När det gäller dateringen av uttåget finns det två teorier: den sena (1200-talet f.Kr.) och den tidiga (1400-talet f.Kr.), se 1 Kung 6:1 för mer info. Det enorma vulkanutbrottet på den grekiska ön Santorini (dåtida Thera) skulle kunna ge förklaringar på många av plågorna. Utbrottet orsakade jordbävningar, tsunamier och många kubikkilometer aska och pimpsten skakade några av Medelhavets tidiga civilisationer i grunden. Det skulle kunna förklara hur vattnet drog sig tillbaka och en enorm tsunami. Det skulle kunna synas en "eldstod" på natten osv. Utbrottet som är det värsta någonsin har daterats till 1450 f.Kr. baserat på fynd från intilliggande civilisationer. Dateringar baserade på radiometriska mätningar placerar utbrottet tidigare 1628-1600 f.Kr.]
Han [farao] kallade på Mose och Aron mitt i natten och sa: "Stå upp, gå ut från mitt folk, både ni och Israels söner (alla israeliter) och gå och betjäna (håll gudstjänst för) Herren (Jahve) som ni har talat. 32Ta era fårflockar och boskapshjordar, som ni har talat och försvinn! Men välsigna även mig."
33Nu uppmanade egyptierna folket ivrigt och enträget och skickade ut dem ur landet med hast, så fort de kunde, för de tänkte att annars dör vi allihop.
34Folket tog sin deg innan den hade hunnit jäsa och band upp sina baktråg i kläderna på sina axlar. 35På det viset gjorde Israels söner (folk) i enlighet med Mose ord. De bad egyptierna om föremål av silver och guld och kläder. 36Herren (Jahve) gav folket favör i egyptiernas ögon så att de lät dem få allt de bad om. Så blev egyptierna plundrade.
37Sedan vandrade Israels barn (söner) från Ramses [Tanis eller Zoan] till Sukkot [troligtvis Tell el Maskhuta, åt sydöst från Ramses], omkring 600 000 starka män [över 20 år] till fots, därtill barnen (familjerna). [I 4 Mos 1 vid räkningen efter uttåget är de 625 550 män över 20 år.] 38Också en blandad skara (icke-judar) drog upp med dem tillsammans med fårflockar, boskapshjordar och mycket nötkreatur. 39De hade bakat osyrat (ojäst) bröd av degen som de tog med sig från Egypten. Den var ojäst eftersom de inte hann låta den jäsa när de blev utslängda från Egypten. Inte heller hade de hunnit proviantera (inför uttåget).
40Tiden som Israels söner (folk) hade vistats i Egypten var 430 år. 41Och det hände sig att i slutet av de 430 åren, just på den dagen, att alla Herrens (Jahves) stora skaror (arméer – hebr. tsevaot) [ordnade efter sina stammar] drog ut från Egyptens land. 42Det var en vaknatt för Herren (Jahve) för att föra dem ut ur Egyptens land. Denna samma natt är en vaknatt för Herren (Jahve), för alla Israels barn (söner) genom generationerna.
43Och Herren (Jahve) sa till Mose och Aron: Detta är förordningen om påsken. [Syftar både på högtiden och själva måltiden, påskalammet.] Ingen främling får äta den, 44men alla mäns tjänare som är köpta för pengar, när ni har omskurit dem ska de äta av det. 45En besökare och en inhyrd tjänare ska inte äta av det.
46I ett och samma hus ska det ätas, ni ska inte bära ut något av köttet ut ur huset, inte heller får något ben krossas.
[Denna passage är en tydlig skuggbild av Jesus som vår påsk, vårt påskalamm, bara den som är omskuren enligt förbundets regler får äta, på samma sätt som bara den som är frälst, och därmed har sitt hjärta omskuret i det Nya förbundet kan ta del av Jesus. Redan här förutsägs det också att inget av hans ben ska krossas och det skedde inte heller, se Joh 19:33; Ps 22:18.]
47Hela Israels församling måste hålla detta. 48Men om någon utomstående som bor bland er vill hålla påsken för Herren (Jahve) måste alla män bli omskurna. Sedan kan de komma nära och hålla den. Han ska då räknas som en infödd i landet. Men ingen oomskuren ska äta av det. 49Samma undervisning (hebr. Torah) gäller för den infödde som för främlingen som bor bland er.
50Och alla Israels barn (söner) gjorde så. De gjorde precis som Herren (Jahve) hade befallt Mose och Aron. 51Det var på exakt den dagen som Herren förde Israels barn (söner) ut ur Egyptens land som en härskara (armé – hebr. tsevaot). [ 2 Mos 12:17]
Mark 11:1-26
JESU SISTA VECKA (kap 11-16)Sista veckan av Jesu liv upptar en tredjedel av Markusevangeliet. Tre högtider firas i den judiska vårmånaden nisan. Den första är Pesach som inleds eftermiddagen den 14:e nisan. Judiska dagar börjar på kvällen, så några timmar senare är det nästa dag, den 15:e nisan och den första dagen i det osyrade brödets högtid. Två eller tre dagar senare firas förstlingsfruktens högtid, bikkurim. År 30 e.Kr. infaller bikkurim söndagen den 17:e nisan vilket är den tredje dagen i det osyrade brödets högtid. En sammanställning utifrån evangeliernas tidsangivelser och hur högtidsdagarna infaller år 30 e.Kr. skulle kunna vara:
8:e nisan Jesus kommer till Betania sex dagar före högtiden, se Joh 12:1
9:e nisan Veckosabbat
10:e nisan Intåget i Jerusalem, se Mark 11:1-11
11:e nisan Nästa dag – fikonträdet förbannas, templet rensas, se Mark 11:12-19
12:e nisan
Morgon – fikonträdet har torkat, se Mark 11:20-25
Förmiddag – undervisning i templet, se Mark 11:27-12:44
Eftermiddag – profetiska ord på Olivberget, se Mark 13
Två dagar kvar till högtiden – planer på att döda Jesus, se Mark 14:1-2
13:e nisan
Kväll eller förmiddag – Jesus smörjs i Betania, se Mark 14:3-11
Eftermiddag – förberedelse för sista måltiden, se Mark 14:12-16
14:e nisan
Kväll – sista måltiden, Jesu gripande i Getsemane, se Mark 14:17-52
Natt – inför Stora rådet, se Mark 14:53-72
Gryning – inför Pilatus, se Mark 15:1-24
Tredje timmen – korsfästelsen, se Mark 15:25-32
Nionde timmen – Jesu död, se Mark 15:33-34
Pesach – ett lamm offras i templet, se 3 Mos 23:5; 2 Mos 12:1-29; 1 Kor 5:7
15:e nisan 1:a dagen i osyrade brödets högtid, höghelig sabbat, se 1 Mos 23:6-8
16:e nisan 2:a dagen i osyrade brödets högtid, veckosabbat
17:e nisan 3:e dagen i osyrade brödets högtid, förstlingsfruktens högtid bikkurim
Gryning – graven är tom, se Mark 16:1-8; 3 Mos 23:9-14; 1 Kor 15:20
Det finns olika syn på om sista måltiden är en traditionell påskmåltid den 15:e nisan, se Mark 14:12; Luk 22:7, eller intas kvällen innan påsken den 14:e nisan, se Joh 13:1; Matt 26:17. Rubrikerna i Markus och Lukas följer dagarna 10-17:e nisan.
Den 10:e nisan (lördag kväll – söndag eftermiddag)
Jesus rider in i Jerusalem på en åsna
Beduin med en åsna i Jerusalem.
4De gick i väg och hittade ett åsneföl bundet vid porten, ute vid gathörnet, och de löste det. 5Några av dem som stod i närheten frågade: "Vad gör ni, varför löser ni åsnefölet?" 6De [två lärjungarna] svarade som Jesus hade instruerat dem, och man lät dem gå. 7De förde åsnefölet till Jesus och lade sina yttermantlar på det, och han satte sig på det.
[På Bibelns tid i Mellanöstern symboliserade hästen krig och åsnan fred. Intåget i Jerusalem blir en markering från Jesus att han är en kung, men inte en politisk eller krigisk kung som många hade tänkt sig. Matteus, som skriver för judiska läsare och ofta kopplar händelserna till profetiska förutsägelser, har även med en referens till Sakarja i sin redogörelse av intåget. "Se, din Konung kommer till dig på ett ödmjukt sätt, ridande på en åsna, på ett föl, ett lastdjurs föl", se Sak 9:9; Matt 21:4.]
Från Olivberget red Jesus ner mot Kidrondalen och in i templet.
[Evangelierna använder lite olika ord för kvistar och tillsammans ger dessa ögonvittnesskildringar en bild av vad som hände. I Matt 21:8 står det "kvistar", antagligen från olivträd, och i Joh 12:13 "palmkvistar".]
9De som gick före [i följet tillsammans med dem som mötte honom från Jerusalem, se Joh 12:18] och de som följde honom [från Betfage och Betania] ropade [citerade från Ps 118:25-26]:
"Hosianna (Herre rädda oss)!11Jesus gick in i Jerusalem, in på tempelområdet, och studerade i detalj allt som försiggick där. [Han såg hur man köpte och sålde, använde tempelområdet som en genväg mellan staden och Olivberget, se Mark 11:15-16. Dock väntar han till nästa dag innan han gör något åt saken.] Det var redan sent [och stadsportarna skulle snart stängas] så han gick [tillbaka] ut till Betania tillsammans med de tolv. [Marta, Maria och Lasarus bodde i Betania. Jesus övernattade ofta hos dem när han besökte Jerusalem.]
Välsignad (prisad) är han som kommer i Herrens namn!
10Välsignat är vår fader Davids rike som kommer nu!
Hosianna i höjden!"
Den 11:e nisan (söndag kväll – måndag eftermiddag)
Ett fikonträd utan frukt
Fikonträd.
[Fikonträdet är skapat att bära frukt innan det producerar löv. Detta fikonträd hade brutit mot hans befallning och hycklade, det utgav sig för att ha något som det inte hade. Fikonträdet är ofta en symbol på nationen Israel. Både denna händelse och nästa då templet renas är två starkt symboliska handlingar.]
Jesus rensar templet
Templet i Jerusalem bestod av flera olika avdelningar. En skiljemur separerade den inre delen som bara fick beträdas av judar. Den första delen i tempelbyggnaden kallades "kvinnornas förgård" där både judiska kvinnor och män kunde offra i offerkistorna, se Mark 12:42. Innanför den, via Nikanorporten, låg männens förgård och de inre delarna av templet där endast prästerna fick tillträde.
[Besökare som kom till templet kunde växla till sig den lokala valutan för att betala tempelskatten och köpa offerdjur i butiker utanför själva tempelplatsen, se 5 Mos 14:26. När affärsverksamheten med växelkontor och djur flyttade in i templet störde det rabbinernas undervisning, se Luk 2:46. Eftersom icke-judar inte fick gå innanför skiljemuren, var de hänvisade att be i den yttre förgården, och försäljningen störde deras böner, se Jes 56:7.]
16Han tillät inte heller att man bar varor (hushållsvaror) över tempelplatsen. [Många tog genvägen över tempelområdet mellan Jerusalem och Olivberget.] 17Han undervisade dem och sa:
"Står det inte skrivet [Jes 56:7]:18Översteprästerna och de skriftlärda hörde detta, och de började planera (leta efter ett tillfälle) att röja honom ur vägen. De var rädda för honom, eftersom hela folkskaran häpnade (överväldigades) över hans undervisning. 19När det blev kväll gick han [Jesus och lärjungarna] ut ur staden [till Betania].'Mitt hus ska kallas ett bönens hus för alla folk (nationer).'Men ni har gjort det till ett 'gömställe för rånare' [Jer 7:11]."
[Bara Markus har med den sista delen "för alla folk" i citatet från Jesaja, se Matt 21:13; Luk 19:46. Rensningen av templet visar både symboliskt och praktiskt hur Jesus öppnar upp en plats för alla folk att tillbe Gud. Ordvalet "rånare" i stället för "tjuvar" visar att templet hade blivit tillhåll för organiserad brottslighet som helt öppet rånade, till skillnad från en tjuv som stjäl obemärkt.]
Den 12:e nisan (måndag kväll – tisdag eftermiddag)
Fikonträdet får illustrera andliga sanningar
Kidrondalen en tidig vårdag. Mitt på den östra muren kring tempelplatsen syns den igenmurade gyllene porten.
[Trädet hade dött direkt när Jesus talade till det i vers 14, men det tog viss tid för "bönesvaret" att bli helt manifesterat.]
22Jesus svarade dem:
"Tro på Gud (håll fast vid Guds trofasthet)![Ordagrant: "ha tro/trofasthet på/från Gud". Grekiskan är tvetydig, ordet Gud är i genitiv, vilket gör att frasen också kan översättas: "Ha Guds tro/trofasthet!"]23Jag säger sanningen till er, om någon (vem som helst) kommenderar (säger med auktoritet till) detta berg [och Jesus tar Olivberget som de står vid som ett exempel]: 'Upp med dig och kasta dig i havet!' och inte tvivlar i sitt hjärta, utan tror att det han säger ska hända, då ska det ske (göras för) honom.
24[Jesus undervisar nu utifrån det som nyss skett med fikonträdet och betonar vikten av att helhjärtat agera i förtröstan på Gud, se vers 20-23.]
Därför [på grund av just detta att det man uttalar i tro sker] säger jag er: Allt vad ni ber om och frågar efter [oavsett hur stort eller hur mycket – bara det är efter Guds vilja, se 1 Joh 5:14-15], tro att ni [faktiskt] har fått [aktivt tog emot] det, så ska det vara ert (kommer det att vara så för er). [Matt 8:13; 19:26] 25När ni står och ber [den vanliga positionen för en jude att be], [så] förlåt (släpp) [då] om ni har något emot någon, för att också er Fader, som är i himlarna, ska förlåta er [skulle efterskänka skulden för; lösa er från] era överträdelser (felsteg, förbrytelser)."
[Jesus undervisade ofta om bön, se Matt 6:10-15; 18:23-35; Luk 11:1-4; 18:1-14. Guds vilja och förlåtelse är två viktiga förutsättningar för bönesvar.]
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- > ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
