Parallell - torsdag 18/6
Pred 1-6
PREDIKAREN[Introduktion: Predikaren tar upp frågan om livets mening. Varför existerar jag? Vad är mitt syfte? Ett nyckelord är hebr. hevel som förekommer 38 gånger i boken. Den bokstavliga betydelsen är andetag, rök eller ånga och beskriver något flyktigt som hastigt avdunstar och försvinner. Ordet används 73 ggr i GT, men över 50% av förekomsterna är här i Predikaren! Det finns även en koppling till Adams och Evas andra son, Abel, vars namn på hebreiska just är Hevel, se 1 Mos 4:2. Hans namn är förknippat med hans död i förtid då han blev mördad av sin bror Kain, se 1 Mos 4:8, 10. Även i denna bok ropar Hevels blod.
Struktur
Förutom inledning och sammanfattning består boken av sju enheter som formar ett kiastiskt mönster:
Introduktion (Pred 1:1)
A Poem – det flyktiga livet (Pred 1:2-11)
B Visdom kan inte förklara livets mening (Pred 1:12-2:26)
C Poem – tiden (Pred 3:1-15)
D Central del – Frukta Gud (Pred 3:16-6:11)
C´ Poem – tiden (Pred 7:15-10:19)
B´ Visdom kan inte förklara livets mening (Pred 7:15-10:19)
A´ Poem – det flyktiga livet (Pred 10:20-12:8)
Sammanfattning (Pred 12:9-14)
Boken består av 2 987 ord och den centrala versen är "Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind", se Pred 6:9. Fram till och med denna vers är det 111 verser och efter den följer också 111 verser. Dessa fem ord i 6:9b utgör det matematiska centrumet och sammanfaller också med avslutningen av det kiastiska centrumet! I denna vers finns också bokens nyckelord hevel som betyder meningslöshet och tomhet. Ordets talvärde är 37 (5+2+30). Även det totala antalet verser (222) är en multipel av 37 (6x37). Sju gånger återfinns också exakt frasen: "Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind" i den första halvan av boken, se Pred 1:14; 2:11, 17, 26; 4:4, 16; 6:9. Att en snarlik fras finns en åttonde gång (i Pred 3:19) visar på att det finns hopp om en ny begynnelse, se Rom 8:19-21.
Genre: Poesi
Skrivet: 930 f.Kr.
Författare: Okänd, kanske Salomo
Ingen författare anges, men beskrivningen passar in på Salomo som var Davids son, se Pred 1:12. Även beskrivningen av rikedom och visdom stämmer bra, se Pred 2:1-11. Samtidigt kan beskrivningar också indikera att boken är skriven om honom, och i så fall är datumet senare. Fynd i Qumran (4Q109) daterat till 175-200 f.Kr. visar att boken fanns med i den hebreiska Bibeln redan 200-400 f.Kr.]
Allt är flyktigt…
1Predikarens (lärarens, samlarens, sökarens – hebr. Qohelets) ord, son till David, kung i Jerusalem.
[Hebr. qohelet beskriver någon som sammankallar en folkskara, talar, lär ut och även söker, samlar och sammanställer. Hebreiska ordet för folksamling är qahal. Den som talar inför den är en qohelet vilket också är det hebreiska namnet på denna bok. Det engelska namnet är Ecclesiastes, från det grekiska ordet för folksamling ekklesia. Ordet qohelet förekommer bara sju gånger i Bibeln och alla är i denna bok, se Pred 1:1, 2, 12; 7:27; 12:8, 9, 10.]
2"Fåfängans fåfängligheter (hebr. hevel havalim)",
säger [klagar] Predikaren (sökaren, läraren, talmannen – hebr. Qohelet),
"fåfängans fåfängligheter
allt är fåfängt." [Rom 8:20]
[Hebreiskans ord för fåfänga (hebr. hevel) förekommer 38 gånger i Predikaren, vilket är mer än i alla andra GT-böcker tillsammans. Ordet betyder andetag, rök eller ånga och beskriver något flyktigt som hastigt avdunstar och försvinner. Upprepningen av ordet förstärker graden av tomhet och meningslöshet. Adams och Evas andra son, Abel, är på hebreiska just Hevel, se 1 Mos 4:1-2. Kanske valet av namn reflekterade missmodet efter första sonen Kain, som inte visade sig vara löftet i 1 Mos 3:15.]
Dikt – det flyktiga livet!
3[Vers 3-11 beskriver livets flyktighet. Genom att beskriva den mänskliga livscykeln, vattnets kretslopp och naturens gång, visar författaren hur lite individen kan påverka. Genom hela boken finns två perspektiv: under solen och under himlarna. I det första perspektivet "under solen" (dvs. rent mänskligt – utan Gud) är livet meningslöst. Men i det högre perspektivet "under himlarna" (när också Gud får finns med i ekvationen) finns det dock en mening, se Pred 3:1!]
Vilken vinst har en man av allt sitt arbete
som han arbetar med under solen?
4En generation går, en annan generation kommer,
och jorden förblir för alltid.
5Solen går upp och solen går ner,
och skyndar sig till den plats där den går upp.
6Vinden går mot söder
och vänder sig om mot norr,
den vänder sig kontinuerligt i sitt lopp
och den kommer tillbaka igen till sin bana.
7Alla floder rinner mot havet,
ändå blir havet inte fullt.
Till de platser där floderna rinner upp,
dit återvänder de igen. [Här beskrivs vattnets kretslopp.]
8Alla ord (saker) tröttar ut,
en man kan inte tala (omfamna) dem [alla],
ögat blir inte mätt (tillfredsställt) på att se,
inte heller örat fullt av att höra.
9Det som har varit är det som ska komma,
och det som har gjorts är det som ska göras (igen),
det finns ingenting nytt under solen.
10Finns det någonting, om vilket man kan säga:
"Se, detta är nytt?"
Det har redan funnits i tidsåldrar före oss [långt före vår tid].
11Det finns inget minne av dem som varit först (levt före oss),
inte heller kommer det att finnas något minne av dem som kommer senare,
bland dem som ska komma efter (leva efter oss).
Människan kan inte förstå livets mening (1:12-2:26)
12[Nu följer ett stycke där Predikaren försöker förstå meningen med livet. Stilen skiftar från poesi till prosa och från tredje person till första person. Sju områden undersöks om de kan ge svaret på livets mening, men alla kommer till samma deprimerande svar. Gåtan om livets mening kvarstår.]
1. Försök att hitta en filosofisk förklaring
Jag, Predikaren (läraren, samlaren, sökaren – hebr. Qohelet), är kung över Israel i Jerusalem. [Benämningen passar in på kung Salomo.] 13Jag har ägnat mitt hjärta åt att leta efter och söka att förstå vad vishet är på alla områden som finns under himlarna. Det är en stor sak som Gud (Elohim) har gett till jordens söner (människosläktet) att förkovra sig i (ägna sig åt). 14Jag har sett allt arbete som görs under solen, och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
15Det som är krokigt kan inte göras rakt[I det första av de sju områdena visar det sig att människan själv inte filosofiskt kan förstå meningen med livet, det är bara ett jagande efter vind, se vers 14.]
och det som man saknar (inte har) kan inte räknas.
2. Sökande i kunskap
16[Predikaren tar nu upp en dialog mellan sig själv och sitt hjärta. I hebreiskan står det ordagrant "jag talar" följt av "jag", vilket ger en betoning och eftertryck.]
Jag, jag talade själv [jag upprepas för att ge betoning] med mitt eget hjärta och sa: "Se, jag har fått stor [moralisk] vishet, mer än det som tidigare funnits före mig i Jerusalem, och mitt hjärta har sett mycket [moralisk] vishet och kunskap (personlig erfarenhet)." 17Jag har ägnat mitt hjärta åt att känna till (få personlig kunskap om) vishet, och att känna till (vara förtrogen med) dårskap och galenskap, jag insåg att det också var ett jagande efter vind.
18För i mycket visdom är mycket förtret (sorg, ilska),[Ordet för "vishet" (hebr. chochma) beskriver en moralisk vishet att kunna avgöra vad som är rätt och fel. Ordet för "kunskap" är dat som beskriver en personlig erfarenhet och vara väl förtrogen med något. Det är en kunskap som utforskar djupet av tingens väsen. Verbet "känna", som används i vers 17, används i Bibeln även för att beskriva det mest intima mänskliga umgänget, se 1 Mos 4:1.
och han som förökar kunskapen (baserad på personlig erfarenhet), förökar sorgerna.
Besvikelse: Även kunskap är ett jagande efter vind, se vers 17.]
3. Nöje – leva för dagen
1Jag, jag själv [jag upprepas för att ge betoning, se Pred 1:16] säger i mitt hjärta: "Kom, jag ska pröva dig med munterhet och glädje i det goda" Och se, även detta är fåfänga (något som försvinner snabbt; tomhet).
2Jag sa om skrattet: "Det är dårskap",[Ordet som här översätts dårskap, delar rot med ordet för lovprisning och halleluja. Det visar oss att skrattet kan vara både det bästa och det sämsta. Eftersom detta är i ett filosofiskt resonemang bör man förmoda att motivet till skratt och munterhet är avgörande för om det ska betraktas som dårskap eller lovprisning.
och om munterheten: "Vad gör den för nytta (vad tjänar det till)?"
Besvikelse: Skratt och glädje ger inte heller svaret på livets mening, när allt är över så har inget åstadkommits.]
4. Alkohol – verklighetsflykt
3Jag sökte i mitt hjärta hur jag skulle kunna skämma bort mitt kött (min kropp) med vin, och mitt hjärta ledsagade sig självt med vishet om hur man håller fast vid dårskap, till dess jag såg vad som är bäst för människosläktets söner, vad de ska göra under himlarna de få dagarna av sina liv.
[Besvikelse: Frågan om livets mening kan inte tryckas ner med alkohol och droger.]
5. Arbete – rikedom
4Jag gjorde mig stora planer, jag byggde hus, jag planterade mig vingårdar, 5jag gjorde mig trädgårdar och parker och jag planterade alla slags fruktträd. 6Jag gjorde mig vattendammar för att bevattna skogen som växte upp med träd. 7Jag skaffade mig tjänare och tjänarinnor och tjänare föddes i mitt hus. Jag hade också en stor boskapshjord och småboskap, förutom allt som jag hade hos mig i Jerusalem. 8Jag samlade också åt mig silver och guld och skatter, sådana som kungar och provinser har som sina egna. Jag hade manliga sångare och kvinnliga sångare och människosönernas behag – kvinnor, väldigt många. 9Jag var stor och förökades mer än alla som varit före mig i Jerusalem, även min visdom förblev befäst.
10Vad än mina ögon önskade (begärde)[Besvikelse: En människas arbete, livsverk och rikedom, ger inte heller varaktig tillfredsställelse med livet. Ordet glädje (hebr. simha, se vers 10) binder samman denna enhet med den tredje, se vers 2.]
så undanhöll jag dem inget.
Jag förnekade inte mitt hjärta någon glädje,
för mitt hjärta fann glädje i mitt arbete och detta var min del (vinning, lön) för allt mitt arbete.
11Sedan vände jag mig om [för att betrakta och kontemplera] allt som mina händer hade gjort
och arbetet som jag ägnat mig åt,
och se, detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind,
och det fanns ingen vinning under solen.
6. Vishet – renlärigt leverne
12Jag, jag vände mig själv [jag upprepas för att ge betoning, se Pred 1:16] till att se på visheten, dårskapen och dumheten – för vad kan människan (hebr. adam) göra, som kommer efter kungen [Qohelet – Predikaren själv], förutom det som redan är gjort?
[Versen är inte helt lätt att översätta. Kungen kan syfta på Predikaren själv, kung Salomo, "visa råd" eller Gud själv. En annan tolkning är att "kungen" är den första människan som var Adam. Syftar det på Predikaren själv blir betydelsen till läsaren, att om han med alla sina resurser och möjligheter som kung inte lyckades hitta livets mening på dessa sju områden, ta honom på hans ord och tro inte att du själv kommer hitta det på något av dessa områden, det har redan prövats!]
13Sedan såg jag själv att visheten skiljer sig från (överglänser) dårskapen
lika mycket som ljuset skiljer sig från (överglänser) mörkret.
14Den vise mannens ögon är i hans huvud,
men [den oresonlige] dåren vandrar i mörkret.
Och jag, jag själv insåg också
att samma händelse drabbar dem alla.
15Då sa jag själv i mitt hjärta:
"Som det händer för dåren
så kommer det också att hända för mig,
varför har jag då mer vishet?"
Och jag, jag själv talade i mitt hjärta:
"Detta är också fåfängt."
16För av den vise mannen likaväl som dåren,[Besvikelse: Att leva vist har visst värde, men kan ändå inte förklara livets mening. Både den vise, på samma sätt som dåren, dör båda och är bortglömda. Ett nyckelord här är vishet (hebr. chochma, se vers 12-13) som också används i sektion 2, se Pred 1:16-18.]
finns inget minne för alltid,
för i kommande dagar (tider)
är allt som varit (ägt rum) för länge sedan, bortglömt.
Och den vise mannen måste dö
precis som dåren.
7. Filantropi – lämna ett arv för nästa generation
17Och jag hatade livet eftersom arbetet som görs under solen är smärtsamt för mig, för detta är fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind. 18Och jag, jag hatar allt mitt arbete som jag själv arbetar med under solen, eftersom jag ser att jag måste lämna det till en människa som ska komma efter mig, 19och vem vet om han är en vis man eller en dåre? Oavsett kommer han att råda över allt arbete som jag har arbetat med och där jag har visat mig vis under solen.
Detta är också fåfängt. 20Därför vänder jag mig helt om för att få mitt hjärta att förtvivla om allt arbete som jag har arbetat med under solen. 21Det finns en människa vars arbete är gjort med vishet och med kunskap och med skicklighet, ändå ska det lämnas som en del (arvedel) till en människa som inte har deltagit i arbetet.
Detta är också fåfängt och en stor ondska.
22Vad har en människa för allt sitt arbete och för sitt hjärtas strävan som han har arbetat med under solen? 23Alla hans dagar är smärta och hans sysselsättning förtret, inte ens på natten får hans hjärta vila.
Detta är också fåfängt.
[Besvikelse: Vem vet vad nästa generation kommer att göra med de resurser som sparats åt dem, de kan t.o.m. använda dem till ondska och dårskap. Salomos son var Rechavam.]
Slutsats
24Det finns inget bättre för en människa än att hon får äta och dricka och att hon kan låta sin själ njuta av sitt arbete. Detta såg jag också, att det är från Guds (Elohims) hand. 25För vem kan (ska) äta och vem kan (ska) njuta, åtskild från honom? 26För till den människa som är god i hans åsyn ger han vishet och kunskap (personlig erfarenhet) och glädje, men till syndaren ger han besväret att samla in och lägga på hög, för att det ska lämnas till den som är god i Guds (Elohims) åsyn.
Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
Poem om tid
1[Vers 1-8 är en stor kiasm. Den inleds i vers 1 där två olika ord för tid används, en bestämd tid och ett intervall av tid. Vers 2-8 består av fjorton par. De tolv första är ordnade i ett fint kiastiskt mönster. Vers 2 börjar med det positiva (födas, plantera). Vers 3-4 vänder på det och börjar med det negativa (döda, bryta ner, gråta, sörja). I mitten speglas kiasmen. Vers 5-6 har den positiva komponenten först. Vers 7 speglar vers 2 och börjar då med den negativa komponenten (riva isär, vara tyst). Vers 8 avslutar med en egen kiasm som ramas in av älska/frid och centralt finns hata och föra krig. Den hör ihop med vers 1, och tillsammans ramar de in hela stycket. Nedan är det positiva ordet fetmarkerat.
Att se kiasmen hjälper även i tolkning. En tid att "kasta bort" (hebr. shalach) stenar i vers 5 måste vara något positivt, och därför är troligaste tolkningen att det har att göra med att utvidga åkermark. Här finns även en kiasm i ordval, vers 6 slutar med samma hebreiska ord för att "kasta bort" och markerar att vers 5-6 hör ihop som en mindre enhet. Dock är betydelsen i vers 6 den negativa – att kasta bort något.]
en bestämd tidpunkt (avtalad, överenskommen tid),
och en lämplig tid (period; säsong)
till allt behagligt (gott; alla glädjefyllda aktiviteter) under himlarna.
2En tid att födas (ge födsel) – och en tid att dö,8en tid att älska
en tid att plantera – och en tid att rycka upp det som planterats,3en tid att döda (slakta) – och en tid att läka,7en tid att slita sönder – och en tid att sy ihop,
en tid att bryta ner – och en tid att bygga upp,
4en tid att gråta – och en tid att skratta,
en tid att sörja – och en tid att dansa,
5en tid att kasta bort (hebr. shalach) stenar [för att bereda åkermark] – och en tid att samla ihop stenar,
en tid att omfamnas (ta i famn, kramas) – och en tid att avstå från omfamning (kramar),
6en tid att söka (leta upp) – och en tid att förlora,
en tid att behålla – och en tid att kasta bort (hebr. shalach),
en tid att vara tyst – och en tid att tala,
och en tid att hata,
en tid för krig,
och en tid för fred.
[Här är enda gången i GT olam står i bestämd form. Detta är den fjärde (och centrala) av sju förekomster i Predikaren. Ordet olam härstammar från alam som betyder dold. En betydelse är något som är dolt och inte kan ses. Ordet har också betydelsen av tidsåldrar som har varit (Pred 1:10) och framtiden och evigheten (Pred 1:4). Senare judisk tolkning översätter ordet med "världen". Människan är skapad i Guds avbild (1 Mos 1:27), och i varje människa finns en nedlagd gudslängtan (Rom 1:19).]
12Jag vet att det inte finns något bättre för dem än att glädja sig och att vara tillfredsställda så länge som de lever. 13Men också det att varje människa ska äta och dricka och finna glädje i sitt arbete, är en gåva från Gud (Elohim).
14Jag vet att vad än Gud (Elohim) gör, varar det för evigt. Ingenting kan läggas därtill, inte heller kan något dras därifrån, för så har Gud (Elohim) gjort (ordnat) det för att man ska vörda (frukta, ha gudsfruktan) inför honom.
[Predikarens dubbla "jag vet" (vers 12 och 14) verkar fungera som en kontrast till "jag har sett" (vers 10, 16, 22). Det han har sett kommer från observation och erfarenhet, medan "vetandet" kommer från intuitiv kunskap.]
15Vad som är har funnits sedan länge
och det som ska komma finns redan,
och Gud (Elohim) söker det som jagas.
16Dessutom såg jag under solen,
på rättens plats – att ondskan var där,
och på rättfärdighetens plats – att ondskan var där.
17Jag, jag [jag upprepas för att ge betoning, se Pred 1:16] sa i mitt hjärta: "Gud (Elohim) ska döma [både]
de rättfärdiga och de onda,
för det finns en tid (period) för varje önskan
och för varje arbete."
18Jag, jag sa i mitt hjärta: "Det är på grund av människans söner som Gud (Elohim) sållar dem, för att de ska se att de i sig själva är som vilddjur." 19För det som drabbar människans söner, drabbar vilddjuren. En sak drabbar dem – som den ene dör så dör den andre, alla har en ande (alternativ översättning: de andas alla). I detta har människan ingen fördel framför vilddjuret, för allt är fåfängt (tomhet; helt meningslöst).
[Hebreiskan har helt andra uttryckssätt än vårt språk. Men det som ligger i denna mening är att allt som andas har en ande och så länge som vi andas lever vi, när vi slutar andas dör vi. I detta avseende finns det ingen skillnad på människor och djur. Annars skiljer Bibeln noga på djur och människor, för det är enbart människan som är skapad till Guds avbild. I detta är människan unik och har inget samröre med djuren.]
20Alla går till en plats, alla är av stoft och alla återvänder till stoft. [Människan formades av stoft, se 1 Mos 2:7; 3:19.] 21Vem vet om människans ande går uppåt eller om vilddjurets ande går nedåt till jorden?
22Och jag har sett att det inte finns något bättre än att människan ska glädja sig i sitt arbete, för det är hennes del, för vem ska låta henne se vad som ska komma efter henne?
Livet är fullt av lidande
1Igen såg jag (jag vände mig och såg på nytt) alla de våldsgärningar som ständigt sker under solen.
Jag ser tårarna hos dem som är förtryckta4Återigen begrundade jag allt arbete och alla som utmärker sig i sitt arbete (är yrkesskickliga), det är en mans tävlan (rivalitet) med sin granne.
och de har ingen tröstare,
och vid sidan av deras förtryckare är kraft (makt),
men de har ingen som tröstar dem,
2varför jag prisar de döda
som redan har dött
mer än de levande
som fortfarande lever.
3Men bättre än de båda
är han som ännu inte har blivit (är ofödd),
som inte har sett ondskans arbete
som görs under solen.
Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
5Dåren knäpper ihop sina händerVärlden är full av olyckliga människor som samlar jordiska skatter
och äter sitt eget kött.
6Bättre en handfull lugn (lite ro, stillhet)
än båda händerna fulla av arbete
och strävande efter vind.
7Igen såg jag (jag vände mig och såg på nytt) något som är fåfängligt under solen:
8Där är en ensam och han har ingen tid,13Bättre ett fattigt och vist (klokt) barn än en dåraktig kung som inte längre vet hur man tar emot tillrättavisning. 14Ut ur fängelset kommer han för att bli kung, likväl föddes han fattig i sitt kungarike. 15Jag betraktade allt levande som vandrar under solen, även det andra barnet [efterträdaren till tronen] som står på hans plats. 16Där var inget slut på allt folk, på alla dem som han ledde, ändå ska inte de som kommer efter glädja sig med honom. Var övertygad – detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst) och ett jagande efter vind.
han har varken son eller bror,
och ändå är det inget slut på hans arbete,
inte heller är hans ögon tillfredsställda av rikedom:
"För vem arbetar jag då och håller min själ borta från det goda (berövar min själ njutning)?"
Detta är också fåfängt,
en sorglig företeelse.
9Bättre två än en,
för de får god lön för sin möda [större vinning/avkastning för sitt arbete/slit].
10För om de faller
kan den ene lyfta upp sin vän,
men ve den som är ensam när han faller
och inte har någon som kan lyfta upp honom.
11Också om två ligger tillsammans, då har de värme,
men hur kan den ensamme hålla sig varm?
12Och om en man övermannar honom som är ensam,
kan två stå emot honom,
och en tretvinnad tråd brister inte så snabbt (lätt).
Sann gudsfruktan
17Vakta din fot när du går till Guds (Elohims) hus och var redo att lyssna. Det är bättre än när dårarna ger ett offer, för de vet (förstår) inte att de gör ont.
1Bli aldrig förhastad med din mun3När du ger ett löfte till Gud (Elohim), dröj inte med att infria det, för han har inget behag i dårar. Infria det du lovar. 4Det är bättre att du inte lovar något, än att du lovar utan att infria det. 5Tillåt inte din mun att föra in ditt kött (din kropp) i skuld, inte heller ska du säga till budbäraren att det var ett misstag. Varför ska Gud (Elohim) bli arg på din röst (det du säger i oförstånd) och fördärva dina händers arbete? 6Genom en myckenhet av drömmar och fåfängligheter kommer också många ord, men vörda (respektera) Gud (Elohim).
och låt inte ditt hjärta ha bråttom med att yttra ett ord inför Gud (Elohim),
för Gud är i himlarna
och du är på jorden.
Låt därför dina ord vara få.
2För en dröm kommer med (i, genom) många våndor
och en dåres röst med (i, genom) många ord.
7Om du ser att den fattige förtrycks och att våldet förvränger rätten och rättfärdigheten i landet, ska du inte förvånas över detta. En auktoritet vakar över en annan auktoritet, och det finns ännu högre auktoriteter än dessa. 8Även om ett lands vinning delas av många, är en kung betjänad av fälten.
9Den som älskar silver (pengar) blir aldrig mätt på (tillfredsställd av) silver,Detta är också fåfängt (tomhet; helt meningslöst).
och den som älskar rikedom (pompa och ståt) får aldrig nog.
10När förmögenheten ökar,
desto fler som tär på den. [Utgifterna ökar för att underhålla gods och ägodelar.]
Så vad vinner ägaren,
förutom att han får se förmögenheten med sina ögon? [Nej, ingenting, han får ingen glädje av den.]
11En arbetares sömn är god,
vare sig han äter lite eller mycket,
men den rikes överflöd
ger honom ingen ro att sova.
Rikedomens flyktighet
12Jag har sett något mycket ont och plågsamt (en sorglig ondska, vidrig sjukdom) under solen:
Rikedom samlad på hög för egen räkning, som blir sin ägares fördärv (olycka, undergång).15Detta är också något mycket ont och plågsamt (en sorglig ondska; en vidrig sjukdom): På samma sätt som han kom ska han lämna. Vad har han för glädje av sin strävan efter vind? 16Alla sina dagar äter han i mörkret och han har många förtret, sjukdomar och vrede.
13När denna rikedom går förlorad
genom en dålig investering (otur, olyckliga omständigheter) och ägaren har en son,
då har han inget i sin hand [för att försörja honom och kan inte heller lämna ett arv].
14Han föddes naken av sin moder,
lika naken måste han gå bort igen.
Inget av allt det som han med möda har samlat på sig,
kan han ta med sig i sin hand.
17[Slutsats – gläd dig över vad Gud har gett dig.]
Skåda det som jag har sett: Det är gott, ja det är välgörande för en man att äta och dricka och njuta av allt sitt arbete, när han strävar under solen alla sina livsdagar som Gud (Elohim) har gett honom, för detta är hans del. 18Också för varje man som Gud (Elohim) har gett rikedom och välstånd, så har han gett honom kraften att njuta därav och ta sin del och glädja sig över sitt arbete, detta är Guds (Elohims) gåva. 19För de är inte många, så låt honom komma ihåg sitt livs dagar, för Gud (Elohim) svarar honom med glädje i hjärtat.
Livet är fyllt av orättvisor
1Det finns en ondska (olycka, orättvisa) som jag har sett (observerat) under solen [Pred 1:3], och den är tung [är vanligt förekommande; vilar tungt] över människan. 2En man som Gud (Elohim) har gett välstånd och respekt så att han inte vill ha något (mer) för sin själ (aptit – hebr. nefesh) av allt han önskar, likväl ger inte Gud (Elohim) honom kraften att äta därav utan en främling äter det. Detta är fåfänga [Pred 1:2] och det är en ond sjukdom.
3Om en man får 100 barn och lever många år, så att dagarna av hans år är många, men hans själ (aptit) inte har nog av det goda, och han dessutom inte har någon grav. Jag säger att en för tidig födsel (ett missfall) är bättre än han (hans öde), 4för det [missfallet] kommer i fåfänga och lämnar i mörker, och dess namn är dolt med mörker, 5dessutom har det inte sett solen och har ingen kunskap om den, det har större tillfredsställelse än den andres – 6även om han lever 1 000 år, två gånger om, glädjer han sig inte åt det goda. Går vi inte alla till en (och samma) plats [graven]?
7Allt människans arbete är för hennes mun
och ändå blir aptiten (själen – hebr. nefesh) aldrig mätt [Ords 16:26].
8Vilken vinning har den vise
framför dåren? [Ingen, båda kommer en dag dö.]
Eller den fattige
som har insikt (intim kunskap) i vandringen inför de levande?
9Bättre är [att vara tillfreds med] vad ögat ser,
än kringflackande önskningar (själens vandringar – hebr. halach nefesh).
Detta är också fåfänglighet (tomhet; helt meningslöst)
och ett jagande efter vind.
[Den andra delen av denna vers är det matematiska centrumet i hela Predikaren. Här sammanfattas hela bokens tema med hebreiska ordet hevel – tomhet och meningslöshet.]
10Vad som än blir till har fått sitt namn för länge sedan,
och det är känt på förhand vad en människa är,
inte heller kan han strida
med honom som är mäktigare än han själv. [Människan kan inte strida med Gud.]
11Det finns många ord
som förmerar fåfängan,
vilket företräde har människan?
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
