Från början var första och andra Kungaboken en bok. Den delades upp i antiken, troligtvis eftersom dess längd kräver två rullar. Andra Kungaboken tar vid strax efter Nordrikets 7:e kung, Ahabs död (853 f.Kr.). Hans son, Achazijaho, regerar nu över det norra kungariket Israel. Andra Kungaboken fortsätter kontrasten mellan de israelitiska kungarnas avfall och Elias iver för Herren som började i 1 Kung 17.

Skrivet: ca 561-539 f.Kr.

Författare: enligt judisk tradition Jeremia eller hans sekreterare Baruk (Jer 36:4).

På Mesha-stelen, även kallad den moabitiska stenen, beskriver moabiterna sitt uppror mot Israel. Beskrivningen är i full harmoni med Bibelns version.

¹[Första och andra Kungaboken var från början en bok. Här fortsätter stycket som började i föregående fyra verser, se 1 Kung 22:51-54. Moab, öster om Döda havet, hade tidigare styrt över Israel (Dom 3:12-14), men hade besegrats av David (2 Sam 8:2). Nu drygt hundra år senare tar moabiterna tillfället i akt och gör uppror när Ahab just har dött. På Meshastelen (kallas även "moabitstenen"; hittades i Dibon i Jordanien 1868) som dateras till 840 f.Kr. finns Moabs kung Meshas beskrivning av detta krig, se även 2 Kung 3:4-5. Sydrikets 6:e kung, Achazja, möter nu motgångar både politiskt och personligen: Moab gör revolt och han skadar sig i en olycka. Achazja var kung i Israel en kort period 853-852 f.Kr.]

Och Moab [öster om Döda havet] gjorde uppror mot Israel efter Ahabs (hebr. Achav) död. ²Och Achazja föll ner genom gallret i sitt övre rum som han hade i Samarien (hebr. Shomron) [Nordrikets huvudstad, nuvarande Sebastia] och blev sjuk.

[Utgrävningar i staden Samarien har visat att kungliga palatset hade två våningar. Det var vanligt med en öppen gård i mitten. Gallret kan antingen vara ett räcke eller ett trägaller som täckte en innergård.]

Så han [Achazja] sände budbärare och sa till dem: "Gå och fråga Baal-Zevov (Baal-Sebub), Ekrons gud, om jag ska tillfriskna från denna sjukdom."

[Baal-Zevov (Baal-Sebub) betyder: "Flugornas Herre". Ekron var den nordligaste av de fem större filisteiska städerna som gränsade mot Israel, se Jos 13:3. Från Samarien ner till Ekron var det ca 7 mil.]



Elia möter budbärarna
³Men en Herrens (Jahves) ängel talade till tishbiten Elia: "Stå upp och gå och möt Samariens kungs budbärare och tala till dem: "Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du går och frågar Ekrons gud Baal-Zevov? ⁴Vet nu att så säger Herren (Jahve): Du ska inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö." Och Elia gick därifrån.
     ⁵Och budbärarna återvände till honom och han sa till dem: "Varför har ni kommit tillbaka?"
     ⁶Och de sa till honom:"Det kom en man och mötte oss och sa till oss: Gå, återvänd till kungen som sände er och tala till honom: Så säger Herren (Jahve): Är det för att det inte finns en Gud (Elohim) i Israel som du går och frågar Ekrons gud Baal-Zevov? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö."
     ⁷Och han talade till dem: "Vad för slags man var det som kom och mötte er och talade dessa ord till er?"
     ⁸Så de svarade honom: "Det var en hårig man med en lädergördel runt sina höfter." Och han sa: "Det är tishbiten Elia."

Första truppen med 50 soldater
⁹Då sände kungen [Achazja] en hövitsman över 50 med hans 50 [soldater]. Och han gick upp till honom, och se, han satt på toppen av kullen. Och han talade till honom: "Gudsman, kungen har talat: Kom ner."
     ¹⁰Men Elia svarade och talade till hövitsmannen över de 50: "Om jag är en gudsman, låt eld komma ner från himlarna och förtära dig och dina 50." Och det kom ner eld från himlarna och förtärde honom och hans 50. [Det är denna berättelse som ligger till grund för brödraparet Jakob och Johannes förslag att sända eld mot en by i Samarien som inte hade välkomnat Jesus, se Luk 9:54.]

Andra truppen med 50 soldater
¹¹Och igen sände han [Achazja] till honom en annan hövitsman över 50. Och han svarade och talade till honom: "Gudsman, så har kungen sagt: Kom ner med hast."
     ¹²Men Elia svarade och talade till dem: "Om jag är en gudsman, låt eld komma ner från himlarna och förtära dig och dina 50." Och Guds (Elohims) eld kom ner från himlarna och förtärde honom och hans 50.

Tredje truppen med 50 soldater
¹³Och igen sände han [Achazja] till honom en tredje hövitsman över 50 och hans 50. Och den tredje hövitsmannen över 50 kom och föll ner (kröp ihop) på sina knän framför Elia och visade nåd till honom och talade till honom: "Gudsman, jag ber dig, låt mitt liv (min själ) och dessa dina 50 tjänares liv (själar), vara värdefulla (något dyrbart) i dina ögon.
     ¹⁴Se, eld har kommit ner från himlarna och förtärt två tidigare hövitsmän över 50 och deras 50, men låt nu mitt liv vara dyrbart i dina ögon."

[I berättelsen om Elias fördömande av kung Achazijaho används upprepning som ett litterärt grepp. Spänningen ökar varje gång Achazijaho skickar en militär enhet till Elia, tills mönstret med förstörelse genom eld slutligen upphör.]

Elia till kungen Achazja
¹⁵Och Herrens (Jahves) ängel talade till Elia: "Gå ner med honom, var inte rädd för honom." Och han steg upp och gick ner med honom till kungen [i Nordriket].
     ¹⁶Och han talade till honom [Achazja]: "Så säger Herren (Jahve): Eftersom du har sänt budbärare för att fråga Baal-Zevov, guden i Ekron, är det för att det inte finns någon Gud (Elohim) i Israel? Därför ska du inte komma ner från din bädd som du har stigit upp i, utan du ska med säkerhet dö." ¹⁷Så dog han i enlighet med Herrens (Jahves) ord som Elia hade talat. Och Jehoram började regera i hans ställe, i Jehorams, Jehoshafats sons, andra år, eftersom han inte hade någon son. ¹⁸Resten av Achazejahos förehavanden som han gjorde, är de inte skrivna i Israels kungars krönika?

Elisha och hans gärningar
¹[Centralt i Konungaboken (när man ser båda som en enhet) så finns 14 berättelser från Elishas profettjänst uppdelade i två sektioner med sju i varje. Jämfört med Elia så är dessa mindre grandiosa och mer vardagliga. De flesta berättelserna handlar inte om kungar utan berör fattiga och hjälplösa. Elisha fick bokstavligt en dubbel välsignelse (vers 9), jämfört med de sju mirakler som beskrivs i 1 Kung 17; 18; 19; 21; 22 och 2 Kung 1.]

Första gruppen mirakler

Makt över döden – Elias himmelsfärd

Och det skedde när Herren (Jahve) skulle dra upp Elia med en virvelvind (stormvind – hebr. searah) till himlarna, att Elia vandrade med Elisha från Gilgal. ²Och Elia sa till Elisha: "Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig ända till Betel."
    Men Elisha sa: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de ner till Betel.
     ³Och profetsönerna som var i Betel kom fram till Elisha och sa till honom: "Vet du att Herren (Jahve) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från hans position som en lärare och mästare] idag?"
    Han svarade: "Ja, jag vet det, var tysta (gör inget, håll er lugna)."
     ⁴Och Elia sa till honom: "Elisha, stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig till Jeriko."
    Men han svarade: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de [tillsammans] ner till Jeriko.
     ⁵Och profetsönerna som var i Jeriko kom fram till Elisha och sa till honom: "Vet du att Herren (Jahve) ska ta bort din herre från över ditt huvud [från rollen som mästare och lärare] idag?"
    Han svarade: "Ja, jag vet det, var tysta (gör inget, håll er lugna)."
     ⁶Och Elia sa till honom: "Stanna här, jag ber dig, för Herren (Jahve) har sänt mig ända till Jordan."
    Men han sa: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag ska inte lämna dig." Så vandrade de två vidare.

⁷Och 50 män av profetsönerna gick och stod mitt emot dem på avstånd, och de två stod vid Jordan. [Dessa bevittnade det som skedde, se även vers 13-15.] ⁸Och Elia tog sin mantel och vek ihop den och slog på vattnet, och det delade sig åt det ena hållet och åt det andra hållet, så att de två kunde gå över på torr mark.
     ⁹Och det skedde när de hade gått över att Elia sa till Elisha: "Be om vad jag ska göra för dig innan jag tas ifrån dig."
    Då svarade Elisha: "Jag ber dig, låt en dubbel del av din ande vara över mig." [I 5 Mos 21:17 har den förstfödde rätt till dubbel arvslott. Betydelsen är att han blir Elias efterträdare. Samtidigt finns även en bokstavlig uppfyllelse. Elia uppväcker en person (1 Kung 17:22-23) medan Elisha uppväcker två (2 Kung 4:35; 13:21), även om det sista undret sker efter hans död!]
     ¹⁰Och han sa: "Du har bett om en svår sak, likväl, om du ser mig när jag tas ifrån dig, ska det ske med dig, men om inte, ska det inte ske."
     ¹¹Medan de vandrade vidare och samtalade, syntes plötsligt en vagn i eld, dragen med hästar av eld som for fram mellan de två [och åtskilde dem], och Elia drogs upp (steg upp) i en virvelvind (hebr. searah) till himlarna.

[Många konstnärer har framställt denna scen som att Elia åker upp i eldsvagnen. Vad texten säger är att eldsvagnen drar fram mellan de två profeterna och delar på dem. Sedan antyder texten att Elia medvetet går in i virvelvinden eller tornadon därför att han vet att Gud vill ta honom till himlarna med den. Detta ord för stormvind (hebr. searah) används ofta när Gud manifesterar sin kraft, se Job 38:1; 40:6; Jer 23:19; 29:6; Sak 9:14. Se även 2 Mos 19:9; Jes 66:15; Apg 2.]

¹²Under tiden Elisha såg detta ropade han: "Min fader, min fader! Du som är Israels vagnar och ryttare!" [Syftar antagligen på Elia, vars profetiska tjänst var som en armé som skyddade Israel.] Sedan kunde han inte längre se honom. Han tog tag i sina kläder och rev dem i två stycken.

Elisha och profetsönerna
¹³[Elisha rör sig tillbaka samma väg som han kommit med Elia. I vers 2-8 gick de från Betel, till Jeriko och sist Jordan. Nu rör Elisha sig tillbaka ensam från Jordan till Jeriko mot Betel vers 13-23.]

Han tog upp Elias mantel, som hade fallit av honom, och gick tillbaka till Jordanflodens strand. ¹⁴Han tog manteln som hade fallit av Elia, och slog på vattnet med den och sa: "Var är Herren (Jahve), Elias Gud?" När han slog på vattnet, delade det sig och Elisha gick över.
     ¹⁵Och när profetsönerna som var i Jeriko såg honom på avstånd sa de: "Elias ande vilar över Elisha." Och de kom och mötte honom och bugade sig ner till marken för honom. ¹⁶Och de sa till honom: "Se, vi ber dig, det finns med dina tjänare 50 män, styrkans söner, låt dem gå, vi ber dig, och söka din herre, om till äventyrs Herrens (Jahves) Ande har tagit upp honom och kastat honom på ett berg eller i någon dal."
Då svarade han: "Ni ska inte gå iväg."
     ¹⁷Men när de uppmanade honom tills han skämdes, sa han: "Gå". Då sände de 50 män och de sökte tre dagar men de fann honom inte. ¹⁸Och de kom tillbaka till honom medan han dröjde sig kvar i Jeriko och han sa till dem: "Sa jag inte till er: Gå inte?"

Vattnet vid Jeriko blir sött – ingen mer död
¹⁹Och männen i staden sa till Elisha: "Se, vi ber dig, stadens läge är gott som min herre ser, men vattnet är dåligt och marken ger missväxt."
     ²⁰Och han sa: "Ge mig ett nytt krus och lägg salt i det." Och de gav honom det.
     ²¹Och han gick vidare till vattenkällan och kastade saltet i den och sa: "Så säger Herren (Jahve): Jag har botat detta vatten, från och med nu ska det inte vara mer död eller missväxt." [Här upprepar sig samma under som Mose fick göra med en träbit i Mara, där Herren uppenbarade sig som Herren läkaren (hebr. JHVH rafa), se 2 Mos 15:22-27. Båda gångerna botar Herren det sjuka vattnet, men han gör det på olika sätt.] ²²Vattnet var botat från denna dag i enlighet med ordet som Elisha talade.

Mobben i Betel – död
²³Därifrån [Jeriko] begav sig Elisha upp till Betel [strax norr om Jerusalem, en dagsmarsch från Jeriko, och fortsatte att gå tillbaka samma väg som han tidigare kommit med Elia]. På vägen dit upp kom ett gäng unga män [kan röra sig om ett hundratal i åldern 12-30 år] ut ur staden [och mötte honom], och de hånade (kallade honom värdelös). De ropade till honom: "Far upp flintskalle! Far upp flintskalle!"

[Elisha är i 25-årsåldern. Det kan vara så att förolämpningen med flintskalle har att göra med att Elisha avgett ett nasirlöfte och rakat sitt hår, och därför är flintskallig. I så fall var hånet direkt riktat mot Herren som han representerade. Uttrycket "far upp" syftar på att han ska försvinna på samma sätt som hans föregångare Elia "for upp" till himlen. Det är ett dödshot. När norra riket blev självständigt 930 f.Kr. insatte kung Jarovam avgudadyrkan i två städer, Dan i norr och Betel i söder, se 1 Kung 12:25-33. När denna händelse inträffar är det åttonde kungen efter honom och dessa två städer har utvecklats till stora centrum för alla möjliga avgudar. De unga männen kan mycket väl ha varit baalsprofeter.]

²⁴Elisha vände sig om, såg på dem och förbannade dem i Herrens (Jahves) namn. Då kom två björnhonor ut ur skogen och 42 av ungdomarna revs.

[Texten säger inte om de bara skadades eller revs ihjäl, i Hos 13:8 används dock samma ord (hebr. baqa) för att riva upp och döda. Med tanke på att ett specifikt antal nämns, är det mest troligt att dessa 42 unga män från mobben blev allvarligt skadade eller dödade.]

²⁵Därifrån gick Elisha till berget Karmel [nära dagens Haifa, vid Medelhavskusten], och därifrån vände han tillbaka till Samarien.

Vatten – under Moabs förtryck
¹Och Jehoram, Ahabs (hebr. Achav) son, började regera i Israel i Samarien i Juda kung Jehoshafats 18:e [regerings] år, och regerade 12 år. [Jehoram är Nordrikets 9:e kung.] ²Och han [Jehoram, även kallad Joram] gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon, men inte som hans far och som hans mor [Ahab och Isebel, se 2 Kung 8:28], för han tog bort baalsstoderna som hans far hade gjort. ³Likväl klängde han sig fast vid Jarovams, Navats sons, synder, varmed han fick Israel att synda (missa målet – hebr. chata), han lämnade dem inte. [Jevoram I var Nordrikets förste kung, se 1 Kung 12.]
     ⁴Och Mesha, Moabs kung, var en fårägare, och han gav till Israels kung ullen från 100 000 lamm och från 100 000 baggar. ⁵Men det hände när Ahab var död att Moabs kung gjorde uppror mot Israels kung. ⁶Och kung Jehoram gick ut från Samarien vid den tiden och mönstrade hela Israel. ⁷Sedan gick han och sände bud till Jehoshafat, Juda kung, och sa: "Moabs kung har gjort uppror mot mig, vill du gå med mig i strid mot Moab?"
    Han svarade: "Jag vill gå, jag är som du är och mitt folk som ditt folk, mina hästar som dina hästar."
     ⁸Och han sa: "Vilken väg ska vi gå upp?" Och han svarade: "Vägen genom Edoms öken." ⁹Så drog de ut – Israels kung [Jehoram] och Juda kung [Jehoshafat] och Edoms kung [en vasallkung utsedd av Jehoram, se 1 Kung 22:47] – och de gjorde en kringgående rörelse som tog sju dagar, till sist fanns inget vatten till armén och inte för djuren som följde dem. [De hade hoppats på att hitta vatten i Wadi el Ahsy vid gränsen till Moab.]
     ¹⁰Då sa Israels kung: "Ack (åh nej), det är Herren (Jahve) har samlat dessa tre kungar för att ge dem i Moabs hand."
     ¹¹Men Jehoshafat sa: "Finns ingen Herrens (Jahves) profet här så att vi kan fråga Herren (Jahve) genom honom?"
    Och en av Israels kungs tjänare svarade och sa: "Elisha, Shafats son, är här som hällde vatten över Elias händer."
     ¹²Och Jehoshafat sa: "Herrens (Jahves) ord är med honom." Och Israels kung och Jehoshafat och Edoms kung gick ner till honom.
     ¹³Och Elisha sa till Israels kung. "Vad har jag att göra med dig? Gå till din fars profeter och till din mors profeter." Och Israels kung sa till honom: "Nej, för Herren (Jahve) har kallat dessa tre kungar tillsammans för att ge dem i Moabs hand."
     ¹⁴Och Elisha sa: "Härskarornas Herre (Jahve Sebaot) lever, inför vars ansikte jag står, vore det inte för respekt av Juda kungs Jehoshafats närvaro, skulle jag inte titta åt dig och inte se dig. ¹⁵Men ge mig en musiker." Och det skedde när musikern spelade att Herrens (Jahves) hand kom över honom. ¹⁶Och han sa: "Så säger Herren (Jahve): Gör denna dal full av diken. ¹⁷För så säger Herren (Jahve): Ni ska inte se vind och ni ska inte se regn, men dalen ska bli fylld med vatten och ni ska dricka, både ni och er boskap och era djur. ¹⁸Och detta är en lätt sak i Herrens (Jahves) ögon och han ska ge Moab i er hand. ¹⁹Och ni ska slå alla befästa städer och alla utvalda städer och ska fälla alla goda träd och ska skotta igen alla vattenkällor och fördärva varje gott stycke av land (odlingsbar mark) med stenar."
     ²⁰Och det skedde på morgonen, vid den tiden då man förrättar offret, att se, det kom vatten [strömmande] längs Edoms väg och landet blev fullt av vatten.
     ²¹Och alla Moabs kungar hörde att kungarna var på väg upp för att strida mot dem och samlade ihop sig, alla som kunde bära en rustning (var tillräckligt gamla) och uppåt och de stod på gränsen. ²²Och de steg upp tidigt på morgonen och solen sken på vattnet och moabiterna såg vattnet en bit bort och det var rött som blod, ²³och de sa: "Detta är blod, kungarna har säkert stridit mot varandra och de har slagit var och en sin man, därför Moab: Till bytet!"
     ²⁴Och när de kom till Israels läger steg israelerna upp och slog moabiterna så att de flydde för dem. Och de slog landet Moab mäktigt (kraftfullt, ordentligt, rejält). ²⁵Och de slog ner städerna, och på varje gott stycke av land [odlingsbar mark] kastade varje man sin sten och fyllde det [fältet], och de stängde igen (täckte, gömde) alla vattenkällor och fällde alla goda träd till dess bara Qir-Cheres [kan syfta på Kir-Moab, en större stad i södra Moab] var kvar med sin stenmur och slungkastarna omringade den och bröt ner den.
     ²⁶Och när Moabs kung såg att striden var för stark för honom, tog han med sig 700 män som drog svärd för att bryta in till Edoms kung, men de kunde inte. ²⁷Sedan tog han sin äldste son, som skulle regera i hans ställe och offrade honom som ett brännoffer på muren. Och det kom en stor vrede över Israel och de lämnade honom och återvände till sitt eget land.

Elisha och profetsönerna
¹Och en kvinna som var hustru till en av profetsönerna ropade till Elisha och sa: "Din tjänare, min make, är död och du vet att din tjänare vördade Herren (Jahve). Och fordringsägaren har kommit för att ta mina två barn som slavar åt sig."
     ²Och Elisha sa till henne: "Vad ska jag göra för dig? Berätta, vad har du i ditt hus?" Och hon sa "Din tjänarinna har ingenting i huset förutom ett krus med olja."
     ³Och han sa: "Gå och låna åt dig kärl runtomkring från alla dina grannar, tomma kärl, låna inte för få. ⁴Och du ska gå in och stänga dörren om dig och om dina söner och häll upp i alla dessa kärl och ställ åt sidan det som är fullt."
     ⁵Och hon gick ifrån honom och stängde dörren om sig och om sina söner, de förde fram kärl till henne och hon hällde upp. ⁶Och det skedde när alla kärl var fulla att hon sa till sin son: "Ge mig ett kärl till." Och han sa till henne: "Det finns inte fler kärl." Och oljan stannade.
     ⁷Sedan kom hon och berättade för gudsmannen och han sa: "Gå och sälj oljan och betala skulden och lev du och dina söner av det som är kvar."

Makt över döden
⁸Och det hände en dag att Elisha passerade Shonem [en stad i östra Jezereldalen] där en mäktig (inflytelserik, rik; "stor" – hebr. gadol) kvinna bodde. Hon övertalade (nödgade) honom att äta bröd [stanna på en måltid]. Och det blev så att så ofta som han kom förbi kom han in dit och åt bröd. ⁹Och hon sa till sin man: "Se, jag ber dig, jag vet att detta är en helig gudsman som kommer förbi regelbundet. ¹⁰Låt oss göra, jag ber dig, en liten kammare på taket och låt oss ställa en säng åt honom där och ett bord och en stol och en ljusstake. Och det ska vara så när han har vägarna förbi oss att han ska komma hit."
     ¹¹Och det hände en dag att han kom dit och gick upp i den övre kammaren och låg där. ¹²Och han sa till Gechazi, sin yngling (hebr. naar): "Kalla på denna shunnamitiska." Och när han kallade på henne stod hon framför honom. [Gechazi var en hjälpreda, liknande som Abraham hade flera unga män som hjälpte honom, se 1 Mos 22:3.] ¹³Och han sa till honom: "Säg nu till henne: Se, du har varit tjänstvillig mot oss med alla dessa omsorger, vad ska vi göra för dig? Vill du att vi för din talan inför kungen eller inför arméns härhövitsman?"
    Och hon svarade: "Jag bor bland mitt eget folk."
     ¹⁴Och han sa: "Vad ska vi då göra för henne?" Och Gechazi svarade: "Hon har ingen son och hennes man är gammal."
     ¹⁵Och han sa: "Kalla på henne." Och när han kallade på henne stod hon i dörren. ¹⁶Och han sa: "Vid denna tid när tiden har kommit runt, ska du ha en son." Och hon sa: "Nej, min herre, du gudsman, ljug inte för din tjänarinna."
     ¹⁷Men kvinnan blev gravid och födde en son vid den tiden då året kommit runt, som Elisha hade talat till henne.
     ¹⁸Och när barnet hade vuxit upp hände det en dag att han gick ut till sin far bland skördemännen. ¹⁹Och han sa till sin far: "Mitt huvud, mitt huvud!"
    Och han sa till sin tjänare: "Bär honom till hans mor." ²⁰Och när han tog honom och förde honom till hans mor, satt han i hennes knä till middagstiden och sedan dog han. ²¹Och hon gick upp och lade honom på gudsmannens säng och stängde dörren om honom och gick ut.
     ²²Och hon kallade på sin man och sa: "Sänd mig, jag ber dig, en från ynglingarna och en av åsnorna, så att jag kan springa till gudsmannen och komma tillbaka."
     ²³Och han sa: "Varför vill du gå till honom idag?" Det är varken nymåne eller sabbat."
    Och hon sa: "Shalom!" [En önskan om att allt ska bli bra.]
     ²⁴Och hon sadlade en åsna och sa till sin tjänare: "Driv på och gå framåt, låt inte ritten tappa fart, om jag inte ber dig [sakta ner]." ²⁵Så hon gick och kom till gudsmannen på berget Karmel. [Där konfrontationen med Baalsprofeterna hade skett, se 1 Kung 18.] När gudsmannen fick syn på henne på avstånd sa han till sin yngling (hebr. naar) Gechazi: "Se, där borta är shunnamitiskan. ²⁶Spring nu, jag ber dig, och möt henne och fråga henne: 'Är allt väl (shalom) med dig? Är allt väl (shalom) med din man? Är allt väl (shalom) med barnet?' "
    Hon svarade: "Frid (Shalom)."
     ²⁷Men när hon kom till gudsmannen på (vid) berget, tog hon ett fast tag i hans fötter. Då gick Gechazi fram för att mota bort henne, men gudsmannen sa: "Låt henne vara för hennes själ är bitter i henne och Herren (Jahve) har gömt det för mig och har inte berättat för mig."
     ²⁸Och hon sa: "Har jag önskat en son av min herre? Sa jag inte: Bedra mig inte?"
     ²⁹Och han sa till Gechazi: "Bind upp dina kläder (ordagrant länder/höfter) och ta min stav i din hand och gå i väg, om du möter någon man på vägen hälsa honom inte, och om någon hälsar på dig så svara honom inte, och lägg min stav på ynglingens ansikte." [Uppmaningen att inte hälsa kan bero på att det var en ganska lång och tidsödande procedur som förväntades när man skulle hälsa på någon. Vid den här tiden kunde man inte bara säga hej som vi gör och gå vidare. Ärendet är brådskande och därför ska Gechazi inte sinka sig med detta.]
     ³⁰Och ynglingens mor sa: "Herren (Jahve) lever och din själ lever, jag lämnar dig inte." Och han steg upp och följde med henne.
     ³¹Och Gechazi fortsatte före dem och lade staven på ansiktet på ynglingen, men ingen röst och inget hördes. Därför återvände han till att möta dem och han berättade för honom och sa: "Ynglingen vaknar inte."
     ³²Och när Elisha kom in i huset se, då var ynglingen död och låg på hans bädd. ³³Och han gick in och stängde dörren över de två och bad till Herren (Jahve). ³⁴Och han steg upp och låg ovanpå barnet och lade sin mun över hans mun och sina ögon över hans ögon och sina händer över hans händer och han sträckte sig över honom och värmen kom in i barnets kött (kropp). ³⁵Och han återvände och gick in i huset fram och tillbaka och gick upp och sträckte sig själv över honom och ynglingen nös sju gånger och ynglingen öppnade sina ögon.
     ³⁶Och han kallade på Gechazi och sa: "Kalla på denna shunnamitiska." Och han kallade på henne. Och när hon kom in till honom sa han: "Ta upp din son." ³⁷Och hon gick in och föll ner vid hans fötter och böjde sig ner till marken och hon tog upp sin son och gick ut.

Andra gruppen mirakler


Giftig mat blir ätbar
³⁸Och Elisha kom till Gilgal, och där var hungersnöd i landet och profeternas söner satt framför honom och han sa till sin tjänare: "Sätt på en stor gryta och koka soppa till profeternas söner."
     ³⁹Och en gick ut på fältet för att samla örter och fann ett vildvin och samlade famnen full av de vilda kalebasserna och kom och skar ner dem i soppan, för han visste inte [vad det var]. ⁴⁰Och de hällde upp till männen till att äta. Och det skedde när de åt av soppan att de ropade och sa: "Gudsman, döden är i grytan!" [Den är förgiftad] Och de kunde inte äta av den.
     ⁴¹Och han sa: "Ta hit mjöl." Och han kastade det i grytan och sa: "Dela ut till folket så att de kan äta." Och det fanns inget ont i grytan.

Mat till hundra människor på ett mirakulöst sätt
⁴²En man från Baal Shalisha kom till gudsmannen med tjugo kornbröd, bakade på det första av den nya skörden, och med färska ax av sin gröda.

[Staden Baal Shalisha hette från början Shalisha, se 1 Sam 9:4, men under Isebels inflytande hade den fått tillägget Baal. Från denna hedniska plats kommer nu en gudfruktig man med sitt tionde. Ordet Baal i sig betyder herre och Shalisha betyder ordagrant tre, men syftar också på mångfald och tillväxt. Ordet kan översättas "Herren som förökar".]

Han [profeten Elisha] sa: "Ge det åt folket så de kan äta." ⁴³Men hans tjänare [Gechazi] sa: "Ska jag sätta fram detta åt hundra män?"
    Elisha sa: "Sätt fram det för folket, för Herren (Jahve) säger: De ska äta och få mat över." ⁴⁴Då satte han fram det, och de åt och fick över, som Herren (Jahve) hade sagt. [Matt 14:13-21; Mark 6:30-44; 8:1-9; Luk 9:12-17; Joh 6:1-15]

Tillbaka upp

---