1I hans dagar kom Nebukadnessar, Babels kung, upp och Jehojaqim blev hans tjänare tre år, sedan vände han och gjorde uppror mot honom. 2Och Herren (Jahve) sände mot honom kaldéernas trupper och araméernas trupper och moabiternas trupper och Ammons söners trupper och sände dem mot Juda för att fördärva enligt Herrens (Jahves) ord som han talat genom sina tjänare profeternas hand. 3Över Herrens (Jahves) mun kommer detta i Juda till att ta bort dem från hans ansikte, för Manasses synder för allt som han gjort, 4och även oskyldigt blod som han spillt, för han har fyllt Jerusalem med oskyldigt blod och Herren (Jahve) kommer inte att andas (samtycka) till att förlåta. 5Vad mer finns om Jehojaqims gärningar, och allt vad han gjorde det är skrivet i Juda kungars krönika. 6Och Jehojaqim sov med sina fäder och Jehojachin, hans son, regerade i hans ställe. 7Och Egyptens kung kom inte längre ut från sitt land, för Babels kung hade tagit från Egyptens bäck till floden Eufrat, allt som tillhörde Egyptens kung.
Sydrikets 17:e kung – Jehojachin 8Jehojachin var 18 år när han började regera och han regerade tre månader i Jerusalem och hans mors [drottningmoders] namn var Nechushta, Elnatans dotter, från Jerusalem.
9Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon efter allt som hans fäder hade gjort. 10Vid den tiden kom Nebukadnessars, Babels kungs, tjänare upp till Jerusalem och staden belägrades. 11Och Nebukadnessar, Babels kung, kom till staden medan hans tjänare belägrade den. 12Och Jehojachin, Juda kung, gick ut till Babels kung, han och hans mor [drottningmodern; dvs. hans gevirah] och hans tjänare och hans furstar och hans ledare, och Babels kung tog honom i hans 8:e regeringsår. 13Och han bar ut alla skatterna från Herrens (Jahves) hus, och skatterna i kungens hus och slog i bitar alla redskap av guld som Salomo, Israels kung, hade tillverkat i Herrens (Jahves) tempel, som Herren (Jahve) hade talat (efter Herrens instruktion). 14Och han bar bort hela Jerusalem och alla furstar och alla mäktiga stridsmän, 10 000 fångar, och alla hantverkare och smeder, ingen blev kvar förutom landets klenaste folk. 15Och han bar bort Jehojachin till Babel, och kungens mor och kungens fruar och hans hövitsmän och huvudmännen i landet bar han till fångenskap från Jerusalem till Babel. 16Och alla stridsmän, 7 000, och hantverkarna och smederna, 1 000, alla av dem starka och lämpliga för strid, dem förde Babels kung i fångenskap till Babel. 17Och Babels kung gjorde Mattanja, hans (Jehojachins) fars bror, till kung i hans ställe och ändrade hans namn till Tsidqijaho. [Jer 21:1]
Sydrikets 18:e och sista kung – Tsidqijaho/Mattanja 18Tsidqijaho var 21 år när han började regera och han regerade elva år i Jerusalem, och hans mors [drottningmoders] namn var Chamotal, Jeremias dotter, från Livna.
[Tsidqijahos bror Jehoachaz (2 Kung 23:31) var den 15:e kungen och regerade bara i 3 månader. Efter några fler regenter kommer nu Tsidqijaho (som tidigare hette Mattanja, se vers 17) till makten i en turbulent tid.]
19Och han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves) ögon efter allt som Jehojaqim hade gjort. 20Över Herrens (Jahves) vrede skedde det i Jerusalem och Juda till dess han kastat ut dem från sitt ansikte. Och Tsidqijaho gjorde uppror mot Babels kung.
Jerusalems fall 1Och det skedde i hans 9:e regeringsår, i den tionde månaden på den 10:e dagen i månaden att Nebukadnessar, Babels kung, kom, han och hela hans armé, mot Jerusalem och slog läger mot henne och de byggde belägringsvallar mot henne runtom. 2Och staden var belägrad till kung Tsidqijahos 11:e år. 3På den 9:e dagen i månaden [18 juli, 586 f.Kr.] var hungersnöden så svår (stark) i staden. Det fanns inget bröd till landets folk. 4Och en genombrytning gjordes i staden och alla stridsmän flydde på natten via portvägen mellan de två murarna, som var vid kungens trädgård. Och kaldéerna var mot staden runtom och kungen gick längs Aravavägen. 5Men kaldéernas armé jagade efter kungen och kom ifatt honom på Jerikos slätt, och hela hans armé var skingrad från honom. 6Och de tog kungen och bar honom till kungen i Babel, till Rivla, och de talade rättvisa med (avkunnade bindande juridiska beslut mot – hebr. mishpat) honom. 7Och de slog Tsidqijahos söner framför hans ögon och petade ut Tsidqijahos ögon och band honom i bojor och bar honom till Babel. 8Och i den 5:e månaden på den 7:e dagen i månaden som var det 19:e året av Nebukadnessar, Babels kung [14:e aug, 586 f.Kr.], kom Nevozaradan, ledaren för vakten, en av Babels kungs tjänare, till Jerusalem. 9Och han brände Herrens (Jahves) hus och kungens hus och alla Jerusalems hus, alla stora hus brände han i eld. 10Och hela kaldéernas armé som var med ledaren för vakten, bröt ner Jerusalems murar runtom. 11Och återstoden av folket som var kvar i staden, dessa som föll bort, tillföll Babels kung, och återstoden av skarorna bar Nevozaradan, ledaren för vakten, bort i fångenskap. 12Men från landets klenaste lämnade ledaren för vakten kvar till att bli vingårdsskötare och grävare (till att göra slavtjänst). 13Och bronspelarna som var i Herrens (Jahves) hus och fundamenten och bronshavet som var i Herrens (Jahves) hus, bröt kaldéerna i bitar och förde dess brons till Babel. 14Och kärlen och skovlarna och vektrimmarna och pannorna och alla redskap av brons som använts till tjänstgöringen tog de bort. 15Och fyrfaten och handfaten som var av guld – guld [upprepningen kan syfta på att det är rent guld], och det som var av silver – silver, tog ledaren för vakten bort. 16De två pelarna, det enda havet och fundamenten som Salomo hade gjort till Herrens (Jahves) hus, kopparen från alla redskap hade ingen (saknade)[uppmätt] vikt. 17Höjden på en pelare var 18 alnar [8 meter] och ett kapitäl av brons var ovanpå den, och höjden på kapitälet var 3 alnar [1,35 meter], med nätverk och granatäpplen över kapitälet runtom, allt av brons. Och på samma sätt var den andra pelaren med nätverk. 18Och ledaren för vakten tog Seraja, överhuvudet för prästerna, och Tsefanjaho, den andra prästen, och de tre dörrvakterna, 19och från staden tog han en ledare som var satt över stridsmännen och fem män av dem som såg kungens ansikte, som de fann i staden, och skrivaren till arméns härhövitsman, som mönstrade landets folk, och 60 män från landets folk som blev funna i staden. 20Och Nevozaradan, ledaren för vakten, tog dem och förde dem till Babels kung, till Rivla. 21Och Babels kung slog dem och dödade dem i Rivla i Chamats land. Och Juda bars bort i fångenskap ut från sitt land. 22Och folket som var kvar i Juda land, som Nebukadnessar, Babels kung, hade lämnat, över dem gjorde han Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, till guvernör. 23Och alla härförare över trupperna, de och deras män, hörde att Babels kung hade gjort Gedaljaho till guvernör, och de kom till Mitspah. Och Ismael (hebr. Jishmael), Netanjas son, och Jochanan, Qareach son, och Seraja, Tanchumets son, netofatiten och Jaazanjaho, maachatitens son, de och deras män. 24Och Gedaljaho gav sin ed till dem och till deras män och sa till dem: "Var inte rädda på grund av att kaldéernas tjänare bor i landet, tjäna Babels kung och det ska gå väl för er." 25Men det hände i den 7:e månaden [tishri, infaller sept/okt] att Ismael, Netanjas son, Elishamas son av kunglig börd, kom och tio män med honom och slog Gedaljaho så att han dog och judarna och kaldéerna som var med honom i Mitspah. 26Och hela folket både små och stora och ledarna för trupperna steg upp och kom till Egypten, för de var rädda för kaldéerna.
Jehojachin släpps fri 27Och det skedde i det 37:e året av Jehojachins, Juda kungs, fångenskap, i den tolfte månaden på den sjunde dagen i månaden att Evil-Merodach, Babels kung, det år han började regera, lyfte upp Jehojachins huvud, Juda kung, ut från fängelset. 28Och han talade vänligt med honom och ställde hans tron över kungarnas troner som var med honom i Babel. 29Och han bytte ut hans fångdräkt och han åt bröd inför honom oavbrutet alla hans livs dagar (så länge han levde). 30Och hans underhåll (apanage) var ett oavbrutet underhåll som gavs honom av kungen, varje dag en bestämd del (ranson), alla hans livs dagar (så länge han levde).
Folket i landet tog Joahas, Josias son, och gjorde honom till kung i Jerusalem efter hans far. 2Han var tjugotre år när han blev kung, och han regerade 3 månader i Jerusalem. 3Kungen av Egypten avsatte honom i Jerusalem och tvingade landet betala en skatt på 100 talenter silver och 1 talent guld. 4Och kungen av Egypten gjorde hans bror Eljaqim till kung över Juda och Jerusalem och ändrade hans namn till Jehojaqim (Jojakim). Men Necho tog med sig hans bror Joahas och förde honom till Egypten.
Sydrikets 18:e regent – Jehojaqim 5[Jehojaqim regerade Juda i 11 år (609-597 f.Kr.).]
Jehojaqim (Jojakim) var 25 år när han blev kung, och han regerade 11 år i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves), sin Guds (Elohims), ögon. 6Och Babels kung Nebukadnessar drog upp mot honom och fängslade honom med kopparbojor och förde bort honom till Babel. 7En del av kärlen i Herrens (Jahves) hus förde Nebukadnessar också till Babel, och han satte in dem i sitt palats i Babel. 8Vad som mer finns att säga om Jehojaqim och om de avskyvärda ting han gjorde och vad som i övrigt blev funnet hos honom, det är skrivet i boken om Israels och Juda kungar. Hans son Jehojachin (Jojakin) blev kung efter honom.
Sydrikets 19:e regent – Jehojachin 9[Jehojachin regerade Juda i 3 månader 598 f.Kr.]
Jehojachin (Jojakin) var 18 år när han blev kung, och han regerade 3 månader och 10 dagar i Jerusalem. Han gjorde det som var ont i Herrens ögon. 10I början av nästa år lät kung Nebukadnessar hämta honom och förde honom till Babel tillsammans med de dyrbara kärlen i Herrens (Jahves) hus. Och han gjorde hans bror Sidkia till kung över Juda och Jerusalem.
Sydrikets 20:e och sista regent – Tsidqijaho/Mattanja 11[Tsidqijaho/Mattanja regerade Juda i 11 år (597-586 f.Kr.).]
Sidkia var 21 år när han blev kung, och han regerade 11 år i Jerusalem. 12Han gjorde det som var ont i Herrens (Jahves), sin Guds (Elohims), ögon. Han ödmjukade sig inte under profeten Jeremia, som talade Herrens ord. 13Och han gjorde uppror mot kung Nebukadnessar, som hade tagit en ed av honom vid Gud. Han var hårdnackad och förhärdade sitt hjärta, så att han inte omvände sig till Herren (Jahve), Israels Gud.
14Också alla de ledande prästerna och folket gick allt längre i sin trolöshet mot Gud. De följde hednafolkens alla avskyvärda seder och orenade Herrens (Jahves) hus som han hade helgat i Jerusalem. 15Herren (Jahve), deras fäders Gud, sände sina budskap till dem gång på gång genom sina sändebud, för han hade medlidande med sitt folk och sin boning. 16Men de gjorde narr av Guds (Elohims) sändebud, de föraktade hans ord och hånade hans profeter tills Herrens (Jahves) vrede över sitt folk växte så att det inte mer fanns någon bot. 17Då sände han emot dem kaldéernas [babyloniernas] kung, som dödade deras unga män med svärd i deras helgedom och inte skonade vare sig unga män eller unga kvinnor, inte heller gamla och gråhårsmän. Allt gavs i hans hand. [Gud gav dem i hans hand.]18Och alla kärl i Guds hus, både stora och små, och skatterna i Herrens (Jahves) hus, liksom de skatter som tillhörde kungen och hans förnämsta män, allt förde han [babyloniernas kung] till Babel. 19De [babylonierna] satte eld på Guds (Elohims) hus och bröt ner Jerusalems mur. Alla stadens palats brände de i eld och de förstörde alla dyrbara föremål. 20Dem som hade undkommit svärdet förde han bort i fångenskap till Babel, och de blev slavar åt honom och hans söner tills perserna kom till makten. 21Herrens (Jahves) ord genom Jeremias mun skulle uppfyllas, nämligen att landet skulle få gottgörelse för sina sabbater – så länge det låg öde hade det sabbat – till dess att 70 år hade gått.
Appendix 22För att Herrens (Jahves) ord genom Jeremia skulle uppfyllas, hände det i den persiske kungen Kyros (Koreshs) 1:a regeringsår [538/539 f.Kr.] att Herren påverkade perserkungen Kyros (Koreshs) sinne så att han över hela sitt rike lät utropa följande som också skriftligt kungjordes: 23"Så säger Kyros (Koresh), kung av Persien: Herren (Jahve), himlens Gud, har gett mig alla riken på jorden, och han har befallt mig att bygga ett hus åt honom i Jerusalem i Juda. Den bland er som tillhör hans folk ska bege sig dit upp, och hans Gud ska vara med honom."