Warning: Undefined array key "HTTP_ACCEPT_LANGUAGE" in /home/praisega/public_bibelnpaettar.se/include/common.php on line 29

Warning: Undefined variable $lang in /home/praisega/public_bibelnpaettar.se/include/common.php on line 38
Bibeln på ett år | ❻ Parallell
Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - söndag 6/9

Hes 35-37

Hes 35-37

Edoms fall och Israels återupplivande
1Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa:

2Människobarn vänd ditt ansikte mot Seirs berg [sydöst om Döda havet – Edom] och profetera mot det 3och säg till det: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se jag är emot dig du Seirs berg och jag ska sträcka ut min hand mot dig och jag ska göra dig till en ödslig ödeplats. 4Jag ska ruinera dina städer och du ska bli öde, och du ska veta (bli intimt förtrogen med) att jag är Herren (Jahve).
     5Eftersom du alltid har hatat och svingat svärdets kraft mot Israels söner i tider av deras olycka, i tider då synden avlutas. [Ob 1:13] 6Så sant jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), jag ska förbereda blod och blod ska jaga dig lika säkert som du har hatat ditt eget blod. Därför ska blod jaga dig. 7Och jag ska ge berget Seir till total ödeläggelse och hugga bort det från honom (den) som går igenom och han (den) som återvänder. 8Och jag ska fylla detta berg med hans slagna, på dina kullar och i dina dalar och i alla dina strömmar ska de falla, de som är slagna med svärdet. 9Jag ska göra dig till en evig ödeplats och dina städer ska inte återvända (inte bli återbyggda, ingen ska komma tillbaka) och ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve).
     10Eftersom du har sagt: "Dessa två folk och dessa två länder ska vara mina och vi ska besätta det" – detta fastän Herren (Jahve) var där. 11Därför, jag lever, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), jag ska handla med dig efter din vrede och efter din missunnsamhet som du har gett uttryck för i ditt hat mot dem. Och jag ska göra mig själv känd bland dem när jag dömer dem. 12Och du ska veta att jag Herren (Jahve) har hört alla dina hädelser som du har talat mot Israels berg och sagt: De är ödelagda, de har getts oss för att slukas. 13Och ni har förhärligat er själva mot mig med er mun och har mångdubblat era ord mot mig. Jag har hört det. 14Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): När hela jorden fröjdas ska jag göra dig öde. 15Som du gladdes över Israels hus arv, eftersom det var öde, så ska jag göra mot dig. Du ska bli ödelagd, Seirs berg och hela Edom och allt som finns i det. Och de ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve).

1Och du människobarn, profetera till Israels berg och säg till dem: Israels berg hör Herrens (Jahves) ord: 2Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom dina fiender har sagt mot dig: Haha! (hebr. heach – ett uttryck för skadeglädje) också de urgamla höga platserna [ockulta offerplatserna för Baal och Ashera] är vår egendom,
3därför ska du profetera och säga: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Därför, ja därför att de har gjort er öde och slukat er på alla sidor så att ni blir en arvedel för kvarlevan av (de övriga) folkslagen, och kommer över pratmakarens läppar (ordagrant: över en läpp, en tunga) som [ont] förtal (elakt skvaller) om folket.
4Därför Israels berg, hör Herrarnas Herres (Adonaj Jahves) ord: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) till
    bergen och till höjderna
    till bäckarna och till dalarna
    och till de ödelagda ruinerna
    och till de övergivna städerna
som har blivit ett byte och åtlöje för länderna som är runtomkring.
[Sex olika ord används för att beskriva hela landet.]
5Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Säkerligen, i min brinnande nitälskan har jag talat mot resten av folken, och [speciellt] mot Edom – hela det! De har med skadeglädje och med djupaste förakt (själens hån) tagit mitt land (hebr. erets) [Israel] i besittning så att betesmarken har plundrats.
6Profetera därför över Israels mark (land, jord – hebr. adama) och säg till bergen och till höjderna, till bäckarna och till dalarna: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Se jag har talat i min nitälskan och i mitt raseri eftersom ni har burit folkslagens skam.
7Därför säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) så: Jag har lyft upp min hand, med säkerhet ska folkslagen runtomkring dig bära sin skam.
8Men ni Israels berg ska skjuta skott och bära frukt till mig, Israels folk, för de är på gång att komma.

9[Vers 9-31 formar en kiasm, med den centrala delen i vers 22.]

För se, jag är för er och jag ska vända er och ni ska bli plöjda och besådda, 10och jag ska föröka människor över er, hela Israels hus, ja hela. Och städerna ska bli bebodda och de förspillda platserna ska bli uppbyggda, 11och jag ska föröka på dig människor och djur och de ska växa till och bli fruktsamma, och jag ska låta dig bli bebodd som i forna tider och ska göra bättre än från början, och du ska veta att jag är Herren (Jahve).

12Jag ska låta människor trampa över er, mitt folk Israel, och de ska besätta er och ni ska bli deras arv och ni ska inte längre sakna (vara utan) barn. 13Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Eftersom man säger till er: Ert land har blivit en människoslukare, och har blivit folkslagens sorg. 14Därför ska ni nu inte längre sluka människor och inte längre vara folkslagens sorg förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve). 15Och man ska inte längre höra folkslagens förakt mot dig, och du ska inte längre bära folkens vanära och ditt folk ska inte längre snava, förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve).

16Herrens (Jahves) ord kom till mig. Han sa: 17Människobarn när Israels hus bodde i sitt land orenade de det med sina vägar och sina handlingar. Deras vägar inför mig var som en kvinnas orenhet under menstruationen. 18Därför hällde jag ut mitt raseri över dem, för blodet som de hade spillt över landet och eftersom de hade orenat det med sina avgudar.

19Och jag förskingrade dem bland folkslagen och de blev utspridda till länderna, för deras vägar och för deras förehavanden dömde jag dem.
20Och när de kom till folkslagen, varthelst de kom, vanhelgade de mitt heliga namn, då människor sa om dem: Detta är Herrens (Jahves) folk och de har lämnat hans land. 21Men jag hade förbarmande över mitt heliga namn som Israels hus hade vanhelgat bland folkslagen dit de kom.

22Säg därför till Israels hus: Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Jag gör inte detta för er skull Israels hus, utan för mitt heliga namn som ni har vanhelgat bland folkslagen dit ni kom.

23Jag ska helga mitt stora namn som har blivit vanhelgat bland folkslagen, som ni har vanhelgat i deras mitt, och folkslagen ska veta att jag är Herren (Jahve) förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve) när jag blir helig i er i deras ögon (framför deras ögon, i deras åsyn).
24[Följande stycke domineras av verbformen veqatal den form som mer än de övriga är ständigt pågående, utan början och utan slut – evighetens verbform. Kärnbibeln översätter med presens, vilket här både inkluderar dåtid och framtid, och visar på ett pågående skeende.]

För jag hämtar (tar) er från hednafolken,
    ja, jag samlar er från alla länder
    och jag för er till ert [eget] land.

25Och jag stänker rent vatten på er så att ni blir rena;
    från alla era orenheter (hebr. tomah) [3 Mos 15:19-24; 4 Mos 19:20]
    och från alla era avgudar
ska jag rena (tvätta, förnya) er.

26Jag ger er ett nytt hjärta (sinne, sinnelag) [en pånyttfödelse]
    och en ny ande [med nya rätta motiv] inom er.
Jag tar (vänder) bort stenhjärtat ur er kropp (ert kött)
    och ger er ett hjärta av kött.

[Det hårda hjärtat – som inte kan ta emot den goda säden – byts ut mot ett nytt hjärta öppet för Guds ord, se Hes 11:19-20; 18; 31; Jer 31:33; Matt 13:5, 15, 20.]

27Jag ska fylla er med min egen Ande,
    och jag ska se till att ni följer mina förordningar (ordagrant "saker inristat")
och håller (vaktar, skyddar, bevarar) mina påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpat)
    och gör (lever efter) dem.

28Då ska ni få bo i det land jag gav till era fäder,
    och ni ska bli mitt folk
    och jag ska vara er Gud.

29Och jag ska frälsa (rädda) er från alla era orenheter (hebr. tomah).

Jag ska ropa på kornet,
    och låta det växa ymnigt,
    och inte låta någon hungersnöd komma över er.
30Och jag ska föröka trädens frukt och föröka fältens gröda så att du inte längre ska drabbas av folkens förebråelser för hungersnöden. 31Sedan ska du komma ihåg dina onda vägar och dina gärningar som inte var goda, och ni ska avsky er själva i era egna ögon för era synder och för era styggelser.

32[Vers 32-38 formar en kiasm där vers 35 är central.]

Inte för er skull gör jag detta förkunnar (säger, proklamerar) Herrarnas Herre (Adonaj Jahve), det ska ni veta (vara intimt förtrogna med). Israels hus ska skämmas och förbryllas över sina vägar (det sätt som ni har agerat på). 33Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Den dagen då jag renar er från alla era synder ska jag låta städerna bli bebodda och de öde platserna ska bli uppbyggda.
34Och landet som var öde ska bli brukat (plöjt) där det var öde för ögonen på alla som passerade.
35Och de ska säga: Detta land som var öde har blivit som Edens trädgård, det fördärvade och öde och städernas ruiner är befästa och bebodda.
36Och länderna som är kvar runt omkring dig ska veta att jag Herren (Jahve) har byggt upp ruinerna och planterat det som var öde. Jag Herren (Jahve) har talat det och jag ska göra det.
37Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve): Jag ska igen bli tillfrågad av Israels hus att göra detta för dem. Jag ska föröka dem med människor som en småboskapshjord. 38Som flocken med offerdjur är Jerusalems skaror på hennes bestämda tid, så ska de ödelagda städerna bli fyllda men skaror av människor och de ska veta att jag är Herren (Jahve).

Dal med döda ben
1Herrens hand (Guds kraft och hans närvaro) kom över mig, och med sin Ande leddes jag bort till en dal, och den var full med gamla ben.

[Inte hela skelett, utan förtorkade mänskliga benrester. Bilden som målas upp är en glömd krigsscen där ett slag har utkämpats. Ingen har begravt kropparna och de har förmultnat och benrester ligger kringspridda.]

2Han förde mig runt bland dem, och de låg i stora mängder överallt i dalen, helt förtorkade.

[Detta är en bild på en andlig torka över ett folk, se vers 11. Benen står för död, och många ben för en omfattande död, och enligt judisk tradition är det något avskyvärt att lämna benen öppna utan att gräva ner dem. En mer hopplös situation än detta går inte att tänka sig.]

3Han sa till mig: "Människobarn, kan dessa ben få liv igen?" Jag svarade: "Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk), du vet."
     4Då sa han till mig: "Profetera över dessa ben och säg till dem: Ni förtorkade ben, hör Herrens ord. 5Detta är vad Herrarnas Herre säger till dessa ben. Se på detta, jag ska göra så att ande (anda) kommer in i dig och du ska leva. 6Jag ska fästa senor vid er, ge er kött och muskler och täcka er med hud. Jag ska ge er ande, och ni ska leva. Och ni ska veta att jag är Herren (Jahve)."
     7Jag profeterade så som jag blivit befalld. Under tiden då jag profeterade hördes ett [dundrande] ljud och ett rassel, och benen kom tillsammans, ben till ben. 8Under tiden jag tittade såg jag hur senor och muskler kom fram, och hud täckte dem ovanifrån, men det var ingen ande i dem.
     9Då sa han till mig: "Profetera [en andra gång] och tala till anden, – ja profetera du människobarn – och säg till anden: Detta säger Herrarnas Herre, kom från de fyra väderstrecken och blås (andas) på dessa döda kroppar så att de får liv."
     10Jag profeterade så som jag blivit befalld. Då kom anden in i dem, och de fick liv och de ställde sig upp på sina fötter, en enormt stor skara. 11Och han sa till mig: Människobarn dessa ben är hela Israels hus. Se de säger: Våra ben är uttorkade och vårt hopp är förlorat, vi är helt avskurna. 12Profetera därför och säg till dem: "Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Jag ska öppna era gravar och hämta upp er ur dem, mitt folk, och föra er hem till Israels land. 13Då ska ni inse att jag är Herren, när jag öppnar era gravar och hämtar upp er ur dem, mitt folk. 14Jag ska låta min Ande (vind) komma in i er så att ni på nytt får liv, och jag ska låta er bo i ert land. Sedan ska ni veta att jag Herren har talat detta, och att jag också gjort detta," förkunnar (säger, proklamerar) Herren.

En framtida nation under en kung
15Herrens ord kom till mig:

16Du människobarn, tag en trästav och skriv på den [på samma sätt som gjorts tidigare, se 4 Mos 17:2]:
"För Juda och alla israeliter som hör till honom." [Södra riket – Juda stam tillsammans med några norra stammar (Benjamin, Levi och delar av Simeon).]
Ta sedan en annan trästav och skriv på den:
"För Josef, Efraim och alla israeliter som hör till honom." [Det norra riket – representeras av Josef eller Efraim (vers 19) tillsammans med Manasse.]
17För dem samman som en trästav, så att de blir förenade till ett i din hand.
     18Och den som säger till dig när ditt folks söner säger: "Ska du inte berätta för oss vad detta betyder?" 19Tala till dem: "Så säger Herrarnas Herre (Adonaj Jahve, den högste allsmäktige Guden, som trots sin storhet ändå är närvarande bland sitt folk): Se, jag ska ta Josefs trästav som är i Efraims hand och alla israeliter som hör till honom och lägga den på Judas trästav, och göra dem till en trästav – de ska bli ett i min hand."
     20Trästavarna som du skriver på ska du hålla i din hand framför dem. 21Tala sedan till dem: Detta är vad Herrarnas Herre säger: Se jag ska föra israeliterna från hednafolken dit de har vandrat bort. Jag ska samla dem från alla håll och föra dem till deras land. 22Jag ska göra dem till ett enda folk i landet, på Israels berg, en kung ska regera över dem alla. De ska aldrig mer vara två folk och aldrig mer vara delade i två riken. 23Och de ska inte mer befläcka sig själva med sina avgudar och deras osmakliga ting och inte med några överträdelser. Och jag ska rädda dem från alla de platser där de vistats och där de har syndat, och jag ska rena dem. Så ska de vara mitt folk och jag ska vara deras Gud (Elohim).
     24Och min tjänare David ska vara kung över dem och de ska alla ha en herde. De ska vandra i mina påbud (bindande juridiska beslut) och hålla (vakta, skydda, bevara) mina förordningar (ordagrant "saker inristat") och göra (leva efter) dem. 25Och de ska bo i landet som jag har gett till min tjänare Jakob, där era fäder bodde, och de ska bo där, de och deras söner och deras söners söner för evigt. Och min tjänare David ska vara deras furste för evigt. 26Och jag ska skära ett fridsförbund med dem, det ska vara ett evigt förbund med dem. Och jag ska rota dem och föröka dem och ska placera min helgedom i deras mitt till evig tid. 27Mitt tabernakel (min boning – hebr. mishkan) ska vara över dem och jag ska vara deras Gud (Elohim) och de ska vara mitt folk. 28Och länderna ska veta att jag är Herren (Jahve) som helgar Israel när min helgedom är i deras mitt till evig tid.






Igår

Planer

Stäng  


Parallell