Jag bönfaller dig, Herre (Jahve), himmelens Gud (Elohim), du stora och fruktansvärda (den som är värd att vörda), Gud (El), som håller förbund och nåd (kärleksfull omsorg) med dem som älskar dig och håller sig till dina budord (följer principerna i Torah, undervisningen – de fem Moseböckerna). ⁶Låt dina öron vara uppmärksamma och dina ögon öppna, så att du kan lyssna till bönen från din tjänare, som jag ber inför dig denna dag, både dag och natt på uppdrag av dina tjänare, Israels barn. Jag bekänner Israels barns synder, som vi har begått (syndat) mot dig. Jag och min faders hus har syndat. ⁷Vi har uppfört oss mycket bedrägligt mot dig [Gud] och har inte hållit dina befallningar (de tydliga budorden – hebr. mitzvot) och förordningar (hebr. chuqim), och inte följt dina påbud (bindande juridiska beslut – hebr. mishpatim), som du befallt (hebr. tsavah) Mose, din tjänare. ⁸Jag ber dig, kom ihåg orden som du befallde Mose, din tjänare, när du sa:

Om ni är förrädiska och otrogna
    ska jag förskingra er bland folken.
⁹Men om ni vänder om till mig och håller mina stadgar och gör dem (lever ut dem i era liv),
    då ska jag, även om ni är utspridda till himmelens yttersta gräns,
    samla ihop er därifrån och föra er tillbaka till den plats som jag har utvalt till boplats för mitt namn.
[5 Mos 4:25-31; 30:1-10]

[Nehemja går in i förbön på liknande sätt som Daniel gjort knappt 100 år tidigare, se Dan 9. Båda inleder sin bön med att bekänna synd, inte bara för sig själva utan för hela folket, se Dan 9:4-7.]

¹⁰De är dina tjänare och ditt folk som du har återlöst med din stora kraft och med din starka hand. ¹¹Jag besvär dig Herre (Adonaj), låt ditt öra vara uppmärksamt på din tjänares bön och på dina tjänares böner som har sin glädje i att vörda och se upp till ditt namn. Ge din tjänare framgång idag och bevilja honom oändlig nåd (barmhärtighet) inför denna man.

[Ordet för nåd (hebr. rachamim) förekommer bara i plural och används om Guds oändliga nåd, se Ps 25:6. I ordet finns även betydelsen barmhärtighet, medlidande och förbarmande. Ordet rachamim delar även rot med ordet för livmoder rechem. Det ger nåden i detta uttryck ytterligare en dimension av att vara värnande och beskyddande på samma sätt som livmodern är det lilla, hjälplösa och värnlösa barnets beskydd.]

¹Och det hände i månaden nisan [den första månaden, motsvarar mars/april i vår kalender] i kung Artachshastas (Artaxerxes I) 20:e regeringsår [445 f.Kr.], när vinet stod framför honom och jag tog upp vinet och gav det till kungen. Jag hade inte tidigare visat mig bedrövad i hans närvaro. [Det har nu gått fyra månader sedan Nehemja fått rapporten om nöden i Jerusalem, se Neh 1:1.]
     ²Kungen frågade mig: "Varför är ditt ansikte så bedrövat när du inte är sjuk? Detta måste bero på en hjärtesorg." Då blev jag mycket förskrämd ³men jag svarade kungen: "Min konung må leva för evigt. Varför skulle inte mitt ansikte vara bedrövat när staden där mina förfäder är begravda ligger i ruiner och dess portar är fördärvade av eld?"
     ⁴Kungen frågade mig: "Vilken är din begäran?"
    Då bad jag till himmelens Gud (Elohim), ⁵och jag svarade kungen: "Om det synes gott för kungen och om din tjänare har funnit favör inför dig, sänd mig till staden i Juda där mina förfäder är begravda så att jag kan återuppbygga den."

⁶[Detta är den centrala versen i vers 1-10:]
Sedan frågade kungen mig, med drottningen [Damaspia] sittande vid sin sida, "Hur lång tid tar din resa och när kommer du tillbaka?" Eftersom det behagade kungen att sända mig angav jag en tid för honom.

[Texten ger inte Nehemjas svar på hur länge det skulle ta. I Neh 5:14 berättas hur Nehemja blir ståthållare över Jerusalem i 12 års tid. Helt klart var tiden kortare än det och troligtvis rör det sig om knappt ett år. Se även Neh 13:6.]

⁷Jag sa till kungen: "Om det behagar kungen, låt honom ge mig ett brev till ämbetsmännen på andra sidan Eufrat som gör det möjligt för mig att passera genom deras område till dess att jag ankommer Juda, ⁸liksom ett brev till Asaf, kungens skogsskötare, så att han ger mig virke till att göra balkar till portarna på befästningen intill templet, till stadens murar och till bostaden som jag ska bo i." Kungen beviljade min begäran eftersom Guds (Elohims) goda hand var över honom.

⁹Sedan gick jag till ämbetsmännen på andra sidan floden (Eufrat) och gav dem kungens brev. Kungen hade även skickat med mig kaptener från armén och ryttare från kavalleriet. ¹⁰När ämbetsmännen Sanvallat, choroniten [antingen från Beit-Choron 3 mil norr om Jerusalem, guvernör i Samarien], och Tovija (Tobia), ammoniten [troligtvis guvernör i Ammon, se Esra 2:60], hörde detta, blev de mycket arga över att en människa kom och sökte Israels barns välfärd.

Nehemja reser sig upp – går till Jerusalem

Jerusalems norra mur, akvarell av 1800-talskonstnären Carl Haag.

¹¹Så jag kom till Jerusalem. När jag varit där tre dagar ¹²gick jag och några män upp mitt i natten. Jag hade inte berättat för någon vad Gud lagt på mitt hjärta att göra för Jerusalem. Jag tog inte med mig något annat djur än det jag själv red på. ¹³Mitt i natten red jag ut genom Dalporten [Jaffaporten] i riktning mot Drakkällan och Dyngporten och inspekterade Jerusalems murar. De var raserade och portarna hade bränts ner. ¹⁴Jag fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men mitt riddjur kunde inte ta sig fram där. ¹⁵Under natten fortsatte jag upp längs dalen och inspekterade muren, tills jag än en gång kom genom Dalporten och var tillbaka igen. [Nehemja hade ridit ett varv runt Jerusalem.] ¹⁶Styresmännen visste inte var jag hade varit och vad jag hade gjort, för jag hade ännu inte berättat för judarna, varken prästerna, de förnäma männen, styresmännen eller övriga som skulle arbeta [arbetarna som skulle bygga på muren].

Nehemja ger sin egen rapport
¹⁷Men nu sa jag till dem: "Ni ser vilken svår situation vi är i, hur Jerusalem ligger i ruiner och dess portar är nedbrända. Kom! Låt oss bygga upp Jerusalems mur igen och göra slut på vår vanära!" ¹⁸Sedan berättade jag hur min Gud hade hållit sin skyddande hand över mig och vad kungen hade lovat mig.
    Då sa de: "Stå upp, låt oss börja bygga!" De gjorde sig redo (fick nytt mod) för detta goda verk.
     ¹⁹Men när choroniten Sanvallat, ammoniten Tovija (Tobia), ämbetsmännen, och araben Geshem hörde detta gapskrattade de och föraktade oss och sa: "Vad håller ni på med? Tänker ni göra uppror mot kungen?"
     ²⁰Jag svarade dem genom att säga: "Himlarnas Gud ska låta det gå väl för oss (han hjälper oss att lyckas). Vi, hans tjänare, står upp och börjar återuppbyggnaden. Ni har ingen laglig rätt eller historisk anknytning till Jerusalem."

Muren byggs trots motstånd

Arbetet med murarna påbörjas
¹[I detta kapitel beskrivs 4 torn och 11 portar. Av dessa portar reparerades 6 st, se vers 1, 2, 6, 13-15. Nehemjas redogörelse startar vid Fårporten i den nordöstra delen av muren, och fortsätter motsols västerut. Fårporten är den port som ligger nära Betesdadammen, se Joh 5:2. Frasen "bredvid dem" (hebr. v´al jado), ordagrant "vid deras hand" används 16 ggr i detta kapitel och visar på den gemensamma ansträngningen i återuppbyggandet.]

Arbetarna vid norra muren

Då steg Eliashiv, översteprästen, och hans bröder prästerna upp och byggde Fårporten. De helgade den och satte in dess dörrar. Vidare [byggde de muren] till "De hundras torn" (hebr. migdal ha-meah) och helgade den till Chananels torn ("Guds-favör-torn" – hebr. migdal chananel). [Neh 12:39; Jer 31:38; Sak 14:10] ²Bredvid dem byggde Jerikos män och bredvid dem byggde Zackor, Imris son.

³Hasenas söner byggde Fiskporten [i norr där fisk från bl.a. Tyros importerades, se 2 Krön 33:14; Neh 12:39; Sef 1:10]. De satte in dess bjälkar, dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. ⁴Bredvid dem reparerade Meremot, son till Uria, son till Hakots, och bredvid dem reparerade Meshullam, son till Berecha, son till Meshezavel, och bredvid dem reparerade Zadok, son till Baana. ⁵Och bredvid dem reparerade tekoiterna, men deras förnäma män satte inte sin axel till sina herrars arbete (de ville inte nedlåta sig till fysiskt grovarbete).

Arbetarna vid västra muren
⁶Och den Gamla porten [i närheten av moderna Damaskusporten] reparerades av Jojada, son till Paseach, och Meshullam, son till Besodja. De satte in dess bjälkar, dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. ⁷Och bredvid dem reparerade Melatia, giboniten, och Jadon, meroniten, män från Givon och Mitspah som lydde under ämbetsmännen på andra sidan floden (Eufrat). ⁸Och bredvid dem reparerade Ussiel, son till Charhaja, [han tillhörde] guldsmederna (förädlarna) [som arbetade med metaller – de arbetade tillsammans med muren vid sitt kvarter]. Och bredvid dem reparerade Chananja, en av parfymtillverkarna [som gjorde kryddor, parfym och oljor], och de restaurerade Jerusalem ända till den breda muren. ⁹Och bredvid dem reparerade Refaja, son till Hur, fursten över halva Jerusalems område. [Jerusalem var indelat i två områden, vart och ett styrt av en ledare (Refaja och Shallom), se vers 12.] ¹⁰Och bredvid dem reparerade Jedaja, son till Charumaf, mitt emot sitt eget hus. Och bredvid dem reparerade Chattus, son till Chashavneia. ¹¹Malkijah, son till Charim, och Chashov, son till Pachat-Moab, reparerade en annan del (av muren) och Ugnstornet. [Troligtvis låg dessa torn i närheten av distriktet och gatorna med bagarnas hus, se Jer 37:21.] ¹²Och bredvid dem reparerade Shallom, son till Hallochesh, fursten över halva Jerusalems område, han och hans döttrar. [Även kvinnor som vanligtvis inte deltog i byggnadsarbete var här med och bidrog till murens återuppbyggande.]

Arbetarna vid södra muren
¹³Chanons och Zanoachs invånare reparerade Dalporten [i sydväst]. De byggde den och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. De reparerade också 1 000 alnar [450 meter] av muren upp till Dyngporten [i södra delen av Davids stad]. [Den moderna Dyngporten ligger nära sydvästra hörnet av tempelberget och är från Ottomanska riket på 1500-talet e.Kr.] ¹⁴Malkijah, son till Rechav, fursten över Beit-Karems område, reparerade Dyngporten och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar.

Arbetarna vid sydöstra muren
¹⁵Shallon, son till Kolchoze, furste över Mitspahs område, reparerade Källporten. Han byggde den, täckte den och satte in dess dörrar, dess dörrfoder och dess bommar. Han reparerade också muren till Shelachdammen (Siloamdammen) och kungens trädgård, så långt som trapporna går ner från Davids stad. [Hebr. shalach betyder utsänd.] ¹⁶Efter (intill) honom reparerade Nehemja, son till Azbok, furste över Beit-Tsurs halva område, så långt som till Davids grav och krigarnas hus. [2 Sam 23:8]

¹⁷Efter (intill) honom gjorde leviterna reparationer – [under ledning av] Rechum, son till Bani. Och bredvid dem reparerade Chashavja, fursten över halva Keilas område, sin del av muren [den murdel som skyddar Keila]. [Keila ligger mellan Zanoach (vers 13) och Beit-Tsur (vers 16) 3 mil sydväst om Jerusalem.] ¹⁸Efter (intill) honom gjordes reparationer av deras bröder – [under ledning av] Bavvai, son till Chenadad, fursten över halva Keilas område. ¹⁹Och bredvid dem reparerade Ezer, son till Jeshua, furste över Mitspah, en annan del mittemot uppgången till vapenförrådet vid pelarhörnet. ²⁰Efter honom reparerade Baruch, son till Zakkaj, ivrigt en annan del från pelarhörnet till dörren på översteprästen Eljashivs hus. ²¹Efter honom reparerade Meremot, son till Uria, son till Hakots, en annan del av muren från dörren på översteprästen Eljashivs hus ända till slutet på Eljashivs hus.

²²Efter honom reparerade prästerna, männen från slätten [hebr. hak-kikkar – kan syfta på områden kring Jeriko i Jordandalen (se vers 2) eller närheten av Jerusalem, se Neh 12:28]. ²³Efter dem reparerade Benjamin och Chashov mittemot sina hus. Efter dem reparerade Asarja (hebr. Azarjah), son till Maaseja, vid sitt eget hus. [Dessa personer nämns ingen annanstans, de reparerade muren bara nära sina egna hus.] ²⁴Efter honom reparerade Binnoj, son till Chenadad, en annan del från Asarjas hus upp till den inre vinkeln (murvinkeln, förstärkningen) och hörnet. ²⁵Palal, son till Uzai, gjorde reparationer mitt emot vinkeln (murvinkeln, förstärkningen) och tornet som kommer ut från det övre palatset [i Davids stad, strax söder om tempelberget, se också Jes 32:14] vid vaktgården. Efter (intill) honom gjorde Pedaja, son till Parosh, reparationer. ²⁶Nu bodde tempeltjänarna [hebr. netinim; betyder "givna åt" eller "avskilda för", de hade fått uppdraget att hjälpa leviterna med enklare uppgifter som att hämta vatten och hugga ved, se Jos 9:26-27], i Ofel och de reparerade området mitt emot Vattenporten [nära Gichonkällan] mot öster, och det utskjutande tornet ("tornet som sticker ut" – hebr. migdal ha-jatsa). ²⁷Efter honom [Palal, se vers 25] reparerade Tekoiterna en annan del, mittemot det stora utskjutande tornet, och vidare till Ofels mur.

Arbetarna vid nordöstra muren
²⁸Ovanför Hästporten reparerade prästerna, var och en mittemot sitt eget hus. ²⁹Efter dem reparerade Tsadoq, son till Immer, mitt emot sitt eget hus. Och efter honom reparerade Shemaja, son till Shechanja, östra portens väktare. ³⁰Efter honom reparerade Chananja, son till Shelemja, och Chanun, den sjätte sonen till Tsalaf, ett annat avsnitt. Efter honom reparerade Meshullam, son till Berechja, mitt emot sin kammare. ³¹Efter honom reparerade Malkija, en av guldsmederna, upp till tempeltjänarnas hus och köpmännen mittemot Mönstringsporten (hebr. Shaar ha-mifqad) ända till rummen ovanför hörnet. [Lite är känt om denna port, kan vara en port in till tempelområdet.] ³²Mellan rummen ovanför hörnet och Fårporten arbetade guldsmederna och köpmännen.

Verbalt motstånd
¹Men det hände när Sanvallat hörde att vi byggde muren att han blev arg och tog mycket illa vid sig och han hånade judarna. ²Han talade inför sina bröder och Samariens armé och sa: "Vad gör dessa klena judar? Ska de restaurera efter behag? Ska de offra? Ska de avsluta allt på en dag? Kan de återuppväcka stenarna från spillrorna som är brända?"
     ³Nu var ammoniten Tovija (Tobia) med honom och han sa: "Det som de bygger ska en räv bryta ner, om den hoppar på deras stenmur."

⁴Hör (lyssna), vår Gud (Elohim), för vi är föraktade, vänd deras förebråelser över deras egna huvuden, och utlämna dem till fördärv i ett land av fångenskap. ⁵Överskyl inte deras överträdelser och låt inte deras synd raderas ut inför dig, för de har utmanat dig (Gud) inför byggnadsmännen.

[Lägg märke till att denna bön handlar om Guds ära och heder, inte att de själva är drabbade av föraktet.]

⁶Vi byggde (vidare på) muren och hela muren fogades samman till sin halva höjd, för folket hade satt sitt sinne till arbetet. [De var överlåtna till arbetet.]

Konspiration för att döda arbetarna
⁷Men det hände sig att när Sanvallat och Tovija och araberna och ammoniterna och ashdoditerna hörde att reparationen av Jerusalems murar gick framåt och att skadorna började täppas till, då blev de mycket arga. ⁸De konspirerade, alla tillsammans, och kom och stred mot Jerusalem för att skapa förvirring därinne (i staden). ⁹Men vi bad våra böner till vår Gud (Elohim) och satte ut vakter mot dem både dag och natt.
     ¹⁰Och Jehoda sa: "Styrkan hos arbetarna sviktar, det är så mycket skräp (stenskärvor att få bort) att vi inte klarar att renovera muren."
     ¹¹Våra motståndare sa: "De ska ingenting veta och ingenting se, förrän vi står mitt ibland dem och dräper dem så att arbetet upphör."
     ¹²Men det skedde att judarna som bodde nära dem kom och berättade för oss tio gånger (vid tio tillfällen): "Från alla platser där ni bor måste ni stå upp."
     ¹³Då stationerade jag folk på de lägsta platserna innanför muren, på de öppna (synliga) platserna. Jag placerade folket familjevis med sina svärd, spjut och pilbågar. ¹⁴När jag sett över situationen, reste jag mig och sa till de förnäma männen, ledarna och resten av folket: "Var inte rädda för dem. Kom ihåg vår stora och respektingivande Herre (Adonaj) och strid för era bröders skull, för era söner, era döttrar, era hustrur och era hem."
     ¹⁵När nu våra fiender hörde att deras planer hade blivit kända för oss och att Gud (Elohim) hade omintetgjort deras rådslag, återvände vi till muren var och en till sitt arbete.
     ¹⁶Från den tiden blev det så att hälften av mina tjänare deltog i arbetet och hälften av dem höll i spjut, sköldar, pilbågar och bröstsköldar (harnesk), och ledarna stod bakom hela Juda hus. ¹⁷De som byggde på muren och de som bar bördor (förflyttade byggmaterial) höll en hand på arbetet och med en hand höll de sina vapen. ¹⁸Byggarbetarna hade likaså var och en sitt svärd i bältet (hängande vid sidan) medan de byggde. Den som blåste i shofaren (vädurshornet) [den som var ansvarig för att blåsa larmsignalen] var vid min sida.
     ¹⁹Jag sa till de förnäma männen, ledarna och resten av folket: "Arbetet är stort och omfattande och vi är utspridda (åtskilda) på muren, den ene långt från den andre. ²⁰På vilken plats ni än är när ni hör ljudet från shofaren [larmsignalen], så kom närmare (ta er tillflykt till) oss. Vår Gud (Elohim) ska strida för oss."
     ²¹Vi ägnade oss åt arbetet och hälften av dem höll i spjuten, från det att gryningen visade sig till dess att stjärnorna kom fram (på kvällen). [Man arbetade dygnets alla ljusa timmar från den första gryningen till dess skymningen var över.] ²²Vid den tiden sa jag också till folket: "Låt varje person med sin tjänare övernatta inne i Jerusalem så att de kan vara vår vakt på natten och utföra arbete på dagen." ²³Varken jag eller mina bröder, inte mina tjänare eller de väktare som följde mig, ingen av oss tog av sig sina kläder, alla som gick till vattnet [hämtade dricksvatten i Gichonkällan som var Jerusalems dricksvattentäkt] hade sina vapen med sig.

Nehemja hjälper de fattiga
¹[Kapitel 5 är det centrala kapitlet i Neh 3:1-7:3]

Sedan uppstod ett stort rop (en klagan, upprörd protest, "ett muller") bland folket och deras hustrur mot deras bröder judarna. [Ordet för rop är samma som används om israeliternas klagan under egyptiernas slavok, se 2 Mos 3:7.] ²Några sa: "Vi, våra söner och våra döttrar, är många, låt oss gå för att hämta säd åt dem så att vi får äta och leva."
     ³Andra sa: "Vi har belånat våra fält och våra vingårdar och våra hus, låt oss få säd eftersom det råder brist."
     ⁴Ytterligare andra sa: "Vi har lånat pengar till kungens skatt på våra fält och våra vingårdar. ⁵Nu är våra kroppar (bokstavligt kött) som våra bröders kroppar, våra barn som deras barn, och vi för våra söner och våra döttrar i bojor till att bli tjänare, och några av våra döttrar är redan förda i bojor och det står inte i vår makt (hebr. el) att hjälpa dem, för andra människor har våra fält och våra vingårdar."
     ⁶Jag blev mycket arg när jag hörde deras rop och dessa ord.
     ⁷Sedan rådgjorde jag med mig själv (funderade noga och övervägde olika alternativ) och utmanade furstarna och ledarna och sa till dem: "Ocker! Ni lånar upp mot pant, var och en av sin bror." Jag höll en stor församling emot dem. ⁸Jag sa till dem: "Vi har efter vår förmåga befriat våra bröder, judarna, som har sålt sig till hednafolken, ska ni då ändå sälja era bröder? Och ska de sälja sig till oss?" Då teg de och fann inte ord [kunde inte svara].
     ⁹Jag sa vidare: "Det som ni har gjort är inte gott. Borde ni inte vandra i gudsfruktan, med tanke på förebråelserna från våra hedniska fiender? ¹⁰Jämväl har jag, mina bröder och mina tjänare lånat dem pengar och säd. Jag vädjar till er, låt oss sluta med detta utkrävande. ¹¹Jag vädjar, ber er, återlämna till dem redan idag deras fält, deras vingårdar, deras olivlundar och deras hus, likaså de 100 silverstyckena, och säden, vinet och oljan som ni har tagit av dem."
     ¹²Sedan svarade de: "Vi ska återlämna det till dem och ska inte begära något av dem, så ska vi göra, så som du har sagt."
    Då kallade jag på prästerna och tog en ed av dem att de skulle göra i enlighet med detta löfte. ¹³Jag skakade min mantel och sa: "Så ska Gud skaka bort varje man från hans hus och från hans arbete som inte fullföljer sitt löfte, på detta sätt ska han skakas bort." Och hela församlingen sa: "Amen" och prisade Herren (Jahve). Och folket gjorde i enlighet med detta löfte.

¹⁴Dessutom, från den tid då jag utsågs till ståthållare över Juda land, från det tjugonde året [445 f.Kr.] till det trettioandra året [433 f.Kr.] av kung Artachshastas (Artaxerxes I) regering, vilket är 12 år, har jag och mina bröder inte ätit av ståthållarnas bröd (mat).

[Dessa 12 år handlar om ett uppdrag som ståthållare som Nehemja får av kungen. Det är inte den tid som han är i Jerusalem, utifrån dialogen med kung Artachshastas antyds att det är en kortare period på kring ett år, se Neh 2:1, 6.]

¹⁵Men de tidigare ståthållarna som var före mig lade bördor på folket. De tog bröd (mat) och vin av dem motsvarande mer än 40 shekel av silver [0,4 kg]. Också deras tjänare uppträdde som herrar över folket. Men så gjorde inte jag eftersom jag fruktar (vördar) Gud (Elohim). [Ords 1:7] ¹⁶Jag satte dessutom min hand till arbetet på muren, inte heller köpte vi mark och alla mina tjänare samlades runt arbetet (var nära arbetet, fokuserade, ägnade sig åt det).

¹⁷Därtill var det 150 av judarna och ledarna förutom de som kom till oss från andra länder som satt vid mitt bord (åt, fick sin mat på min bekostnad). ¹⁸Det som tillagades varje dag var en oxe och sex utvalda lamm, även fåglar tillagades åt mig. [Det dagliga behovet var inte obetydlig, men kan knappast jämföras med de 30 oxar och 100 får som dagligen behövdes på Salomos tid, se 1 Kung 4:22-23.] Var tionde dag serverades även alla sorters vin. För allt detta begärde jag inte något av ståthållarnas bröd (mat) eftersom arbetet var tungt för folket.

¹⁹Kom ihåg, tillräkna mig detta till godo, min Gud (Elohim), allt som jag gjort för detta folk.

[Detta är den första av de böner där han ber Gud att komma ihåg, se Neh 6:14; 13:14, 22, 29, 31.]

Tillbaka upp

---