Men hon kom och tillbad (böjde sig i ödmjukhet och vördnad, föll på knä) och sa: "Herre, hjälp mig!"
Romersk/grekisk bronsstaty från antiken där en flicka håller en hundvalp. Daterad från 100-talet f.Kr. till 100-talet e.Kr. Finns på Metropolitan Museum of Art i New York City.
26Jesus svarade henne: "Det är inte rätt att ta barnens bröd och kasta det åt tamhundarna (de små hundarna)."
27Hon sa: "Ja, Herre, men även tamhundarna äter smulorna som faller ner från deras herrars bord."
28Då svarade Jesus henne: "O kvinna, din tro (uthållighet, tillit) är stor. Låt det du vill ske."
[Kvinnan upprepar sin önskan om hjälp och knäböjer inför Jesus. Det finns två olika ord för hund på grekiska. Här i vers 26-27 används inte det vanliga ordet för en vildhund, gr. kyon, se [Matt 7:6], utan en diminutiv form kynarion, som beskriver en mindre, tam familjehund. Det blir även tydligt i beskrivningen att de finns i hemmet och äter under barnens bord. Det hebreiska ordet för hund är kelev, som ordagrant betyder "som ett hjärta" och trofast. Jesus har jämfört judarna med förlorade får och små barn, se vers 24 och 26. Jesus jämför inte kvinnan med en oren vildhund, vilket annars var ett vanligt skällsord, och skulle vara väldigt nedsättande. Trots detta krävs ändå en stor tro och en ödmjuk inställning från kvinnans sida för att godta att bli liknad vid familjens hund, som har lägre rang än barnen.
Jesu uttalande är crescendot och höjdpunkten i detta stycke. Det förstärks också genom ett kiastiskt mönster kring uttrycken stor/liten tro som har sitt centrum här:
[Matt 14:31] "Vilken liten/kortvarig tro du har" – riktat till lärjungen Petrus.
[Matt 15:28] "O kvinna, din tro är stor" – riktat till en icke-jude och kvinna!
[Matt 16:8] "Vilken liten/kortvarig tro ni har" – riktat till lärjungarna.]
I samma ögonblick blev hennes dotter helad (botad).
Tillbaka till Galileen via Dekapolis
Många helas
Jesus rör sig från kuststäderna i en cirkel och vandrar sedan längs med den östra sidan av Galileiska sjön.
29Jesus lämnade den platsen [Tyros och Sidon, se vers 21, och rörde sig österut via Dekapolis, se [Mark 7:21]]. Han gick längs med [östra sidan av] Galileiska sjön och sedan upp på ett berg [en bergssluttning] där han satte sig. 30Då kom mycket folk till honom, och de hade med sig lama, blinda, krymplingar, stumma och många andra som man lade ner vid hans fötter (i snabb följd) och han botade dem. 31När folket såg de stumma tala, krymplingarna bli friska, de lama gå, och de blinda se, häpnade man och prisade (tackade) Israels Gud. [Att de prisade "Israels Gud" indikerar att Jesus var på östra sidan om Galileiska sjön och folket var icke-judar.]
Mat åt 4 000
32[Detta är det andra brödundret som omnämns i Bibeln; tidigare på våren hade Jesus gjort ett brödunder för 5 000 judar på västra sidan av Galileiska sjön, se [Matt 14:13-21]. Nu är Jesus på den östra sidan av Galileiska sjön efter en tur utanför de judiska områdena med start vid Tyros och Sidon och sedan tillbaka via Dekapolis, se [Mark 7:31]. Många hade kommit ut från städer och byar och följde med Jesus och det är nu redan tredje dagen. Man hade troligtvis med sig lite mat för en dag eller så, men var mer upptagna med att bli botade och höra Jesu undervisning än att tänka på sina vardagliga behov. Det har gått några veckor sedan det förra brödundret som skedde vid påsktiden då gräset var grönt efter regnen, se [Joh 6:10]. Vid den här tiden är det mesta gräset bortbränt och temperaturen en bit över trettio grader på dagen, och Jesus bryr sig om människornas välbefinnande så att de ska orka vandringen hem i värmen.]
Då kallade Jesus till sig sina lärjungar och sa: "Jag känner medlidande över folket, för de har nu redan varit med mig i tre dagar (stannat kvar; de är fortsatt hos mig) och de har inget [kvar] som de kan äta och jag vill inte skicka iväg dem hungriga för de kan bli [alldeles] uttröttade [och kollapsa] på vägen [hem]."
33Lärjungarna sa till honom: "Var kan vi hitta så mycket bröd här i ödemarken att alla dessa människor kan äta sig mätta?"
34Jesus frågade dem: "Hur många bröd har ni?"
De svarade: "Sju, och några små fiskar." 35Då bad han folket slå sig ner på marken. 36Han tog de sju bröden och fiskarna, och tackade Gud. [Jesus bad antagligen den judiska välsignelsen Hamotzi: "Välsignad är du Herre, universums Kung, som frambringar bröd från jorden."] Han bröt bröden och gav bitarna till lärjungarna, och lärjungarna gav dem till folket. 37Alla åt och blev mätta. Sedan samlade man ihop sju stora korgar med de överblivna bitarna. [Här används ett annat ord för korg än i matundret med 5 000 män, se [Matt 14:13-21]. Dessa sju korgar var stora korgar; ordet används t.ex. i [Apg 9:25], och kunde rymma en människa.]
38De som hade ätit var 4 000 män, förutom kvinnor och barn. 39Sedan skickade han i väg folket, gick i båten och for till trakten av Magadan. [På västra sidan av Gennesarets sjö, strax norr om Tiberias.]
[Vad är skillnaderna mellan de två matundren?
Det första undret för 5 000 finns med i alla evangelier, se [Matt 14:13-21; Mark 6:30-44; Luk 9:10-17; Joh 6:5-13]. Det har mer av judisk karaktär. Talet fem står för nåd. Jesus som är livets bröd kommer med nåd, först och främst till det judiska folket, och vill mätta den andliga hungern hos de tolv stammarna i Israel, som representeras av de tolv korgarna som blev över.
Undret för de 4 000 beskrivs här i [Matt 15:32-39] och i [Mark 8:1-9]. Det är riktat till hela jordens folk. Undret sker på icke-judisk mark, och talet fyra som används om de fyra väderstrecken symboliserar hela jorden. Talet sju står för fulländning, och de sju korgarna tillsammans med helandet som föregick matundret visar Guds förmåga att möta alla behov för alla människor.
Av alla Jesu under är det bara två, matundret för 5 000 och uppståndelsen, som återges i alla fyra evangelierna. Viktiga sanningar och händelser betonas ofta genom upprepningar i Bibeln. Johannes är den som tydligast kopplar ihop den andliga dimensionen i matundret, när han bara några verser senare tar med Jesu uttalande: "Jag är livets bröd. Den som kommer till mig skall aldrig hungra, och den som tror på mig skall aldrig någonsin törsta", se [Joh 6:35].]
Mark 7
Guds bud och människors regler
Ceremoniell handtvätt vid Västra muren i Jerusalem.
1Fariséerna och några skriftlärda som hade kommit från Jerusalem samlades kring Jesus. 2De såg att några av hans lärjungar åt bröden [antagligen från det som blivit över i lärjungarnas tolv korgar dagen innan, se [Mark 6:43]] med [rituellt] orena händer, det vill säga utan att tvätta sig.
[Markus är noga med att förklara de judiska sederna med religiösa rituella ceremonier för sina romerska läsare. Nu följer två verser med bakgrunden.] 3Fariséerna och alla andra judar håller fast vid fädernas regler (stadgar, förordningar) och äter aldrig utan att ha tvättat sig om händerna. 4När de kommer från torget (marknadsplatsen) äter de inte utan att ha badat sig rena. Det finns också många andra traditioner [de muntliga rabbinska tolkningarna av Mose undervisning som förmedlats från släkte till släkte] som de håller fast vid, som att skölja bägare, träkannor och kopparskålar.
5Fariséerna och de skriftlärda frågade honom: "Varför lever inte dina lärjungar efter fädernas tradition utan äter brödet med orena händer?" [Kritiken riktades mot lärjungarnas beteende, men gällde Jesus. Vem trodde han sig vara när han struntade i århundraden av judiska traditioner?] 6Han svarade: "Jesaja profeterade rätt om er när han sa [[Jes 29:13]]: Detta folk närmar sig mig med sina läppar (de säger rätt saker),
men deras hjärtan är långt borta från mig.
7Deras tillbedjan är helt meningslös (fåfäng),
för de undervisar mänskliga läror (doktriner).
8Ni har lämnat (avsagt er) Guds bud (instruktioner) men håller ett hårt grepp om mänskliga traditioner."
9Han sa också till dem: "På ett elegant sätt upphäver ni fullkomligt Guds bud så ni kan hålla fast vid era egna stadgar! 10Mose har ju sagt [i ett av de tio budorden, se [2 Mos 20:12; 5 Mos 5:16]]: 'Hedra (värdesätt, respektera) din far och din mor'
och [där överträdelsen av detta bud beskrivs i [2 Mos 21:17]]:
'Den som smädar (förbannar) sin far eller mor ska döden dö.'
11Men ni säger att om en man säger till sin far eller sin mor: 'Det som jag hade kunnat hjälpa dig med, det är i stället korban'.
[På samma sätt som i vers 3-4 förklarar Markus de judiska begreppen för sina läsare.] Korban är [det hebreiska ordet för] en tempelgåva. [Detta var en typ av löftesoffer där givaren förband sig att ge en gåva vid ett senare tillfälle, men förvaltade pengarna fram tills löftet infriades.] 12På det här sättet behöver han inte visa aktning för sin far eller mor. Så sätter ni Guds ord ur kraft på grund av er tradition. [Enligt fariséernas regler friskrevs givaren från ansvaret att försörja sina föräldrar, vilket helt klart bröt mot Mose lag att ära sina föräldrar. Fariséerna var väl medvetna om att dessa system missbrukades, men så länge det genererade inkomst till templet såg de mellan fingrarna.]
13Ni avskaffar auktoriteten i Guds ord genom de traditioner (förordningar) som ni har ärvt och för vidare. Det här är bara ett av många exempel på hur ni ständigt gör så här."
Vad är rent och vad är orent?
14[Folket hade dragit sig tillbaka när fariséerna och de skriftlärda kom, se vers 1. Kanske gjorde man det självmant i respekt och vördnad för sina ledare, eller så trängde sig besökarna från Jerusalem fram och tog över scenen.]
När Jesus hade kallat till sig folket igen sa han till dem: "Lyssna på mig och förstå [vad jag säger]!
15Inget som går in i människan utifrån [mat som ätits utan ceremoniellt rena händer] kan göra henne oren.
Nej, det är bara det som går ut från människan som gör henne oren."
17När han hade lämnat folket och gått in i huset [antagligen Petrus hus i Kapernaum], frågade hans lärjungar honom om liknelsen [det var Petrus som förde fram frågan, se [Matt 15:15]].
18Han svarade: "Är ni också helt utan förstånd (oförmögna att fatta)? Inser ni inte att det som utifrån går in i människan inte kan göra henne oren, 19eftersom det inte går in i hennes hjärta utan ner i magen och ner i latrinen?"
Därmed förklarade han all mat för ren. [Detta är en förklaring och slutsats som Markus lägger till när han skriver evangeliet. Det skulle dröja flera år innan Petrus förstod detta uttalande av Jesus, se [Apg 10:15].]
20Jesus sa: "Det är det som går ut ur människan som gör henne oren. 21För inifrån, från människors hjärtan, utgår: [Jesus hade förklarat den första delen av påståendet i vers 15 – att det inte är mat som kommer in i människan som orenar henne, se vers 18-19. Nu förklarar han vad den andra halvan av påståendet betyder, vad det är som orenar. Det är ondskan som kommer ut ur människans hjärta och sinne som orenar. Det är en lista med tretton punkter. De första sju punkterna är alla i plural, vilket antyder att det är upprepade handlingar. De sista sex är i singular.]
onda tankar,
olovlig sex (otukt) [plural], [Det grekiska ordet porneia används här och grundordet betyder "att sälja sig till slaveri". Vårt ord "pornografi" är ett sammansatt ord av just detta ord porneia och grafo, som betyder "något skrivet eller tecknat", dvs. en beskrivning antingen i text eller grafiskt av någon som säljer sig sexuellt. Ordet porneia översätts ofta med otukt och är ett generellt ord för all sexuell orenhet. När ordet otukt och äktenskapsbrott nämns i samma uppräkning, syftar otukt på en ogift person som har sexuella relationer med andra, medan äktenskapsbrott handlar om en redan gift som är otrogen i sitt äktenskap.]
stöld [plural],
mord [plural],
22äktenskapsbrott [plural] (en gift person som är otrogen i sitt äktenskap),
begär [plural] (girighet efter mer och mer materiell rikedom),
ondska [plural] (alla sorters destruktiv ondska som vill sin egen och andras undergång),
svek (bedrägeri),
lösaktighet (lättsinnighet på alla områden i livet),
avund (ordagrant "ont öga", beskriver någon som i missunnsamhet aktivt söker efter tillfälle att orsaka problem för andra),
hädelse (smädande, hårt föraktfullt tal),
stolthet (högmod mot Gud och andra människor)
och dårskap (oförstånd, dumdristighet).
23All denna ondska kommer inifrån och den gör människan oren."
Jesus till hedniska områden (7:24-8:10)
En kvinna blir befriad
Jesus beger sig västerut till området kring kuststaden Tyros.
24Han begav sig bort därifrån och gick in i Tyros område. Han tog in i ett hus och ville inte att någon skulle få veta det, men det gick inte att hålla det hemligt. 25En kvinna, vars dotter hade en oren ande, fick höra talas om honom och kom och kastade sig ned vid hans fötter. [Att kasta sig ned vid någons fötter visar på både sorg och vördnad. Tidigare hade en synagogföreståndare gjort på samma sätt, se [Mark 5:22].] 26Det var en grekisk kvinna [hedning, icke-jude] av syrisk-fenicisk härkomst [hon var från nuvarande Libanon]. Hon bad (gång på gång) att Jesus skulle driva ut den onde anden ur hennes dotter.
27Han sa: "Låt barnen äta sig mätta först. Det är inte rätt att ta brödet från barnen och kasta det åt de tamhundarna (de små hundarna)."
28"Nej, herre", svarade hon, "men även tamhundarna [de små valparna] under bordet äter de små smulorna som de små barnen lämnar kvar."
29Då sa han till henne: "För de ordens skull säger jag dig: gå hem, demonen har farit ut ur din dotter." 30Hon gick hem och fann flickan liggande på sin säng, fri från demonen.
[Judar använde ofta uttrycket "hundar" för icke-judar. Här används dock inte det vanliga ordet för en vildhund, gr kyon, se [Matt 7:6], utan en diminutiv form kynarion, som beskriver en mindre, tam familjehund. Se [Matt 15:28] för mer info.]
En döv man helas
Jesus rör sig från kustområdet Fenikien till Dekapolis på östra sidan av Galileiska sjön.
31Jesus gick tillbaka från området kring Tyros och Sidon till Galileiska sjön. På vägen passerade han genom området kring Dekapolis [ordagrant "De tio städerna", ett område, öster om Galileiska sjön, som från början bestod av tio städer]. 32De förde en man till honom som var döv och hade talsvårigheter, och bad honom lägga sin hand på honom. 33Då tog Jesus honom avsides bort från folkmassan, och satte sina fingrar i mannens öron, och efter att ha spottat rörde Jesus vid hans tunga. 34Sedan såg han upp mot himlen, andades djupt och sa till honom: "Effata!" – [ett arameiskt ord] som betyder öppna dig (var fri)! 35På en gång öppnades hans öron, och det som band hans tunga löstes och han började tala tydligt (utan att sluddra).
36Jesus förbjöd dem att berätta detta för någon, men ju mer han förbjöd dem, desto ivrigare spred de nyheten. 37Människorna var helt överväldigade (häpna) och sa (gr. lego): "Allt han har gjort är bra (gott, ärofyllt), han får till och med de döva att höra och de stumma att tala (tala med en hörbar röst – gr. laleo)."
[Detta var inte första gången Jesus inte vill att den som blivit helad ska berätta detta, se [Mark 1:34; 1:44; 3:12; 5:43; 7:36; 8:26, 30; 9:9]. Ibland gjorde uppståndelsen kring helanden att Jesus inte längre kunde vara i städerna, se [Mark 1:40-45]. Efter det första matundret ville man med våld göra honom till kung, se [Joh 6:15; Mark 6:30-44]. Det finns också exempel där Jesus uppmanar den helade att berätta. En befriad man uppmanas berätta om sin befrielse i Dekapolisområdet, se [Mark 5:19-20]. Jesus var konsekvent; vid de tillfällen då han visste att ryktesspridningen om undren skulle motverka hans syfte, bad han den helade att inte sprida det vidare. Vid andra tillfällen uppmanade han människor att sprida budskapet om honom.
Jesus visste att hans primära uppdrag här på jorden var korset. Ett fysiskt helande är temporärt. Vad hjälper det en människa att hon vinner hela världen men förlorar sitt liv, se [Mark 8:36]. Samtidigt känner Jesus alltid medlidande med enskilda människor och kan inte annat än gripa in, se [Matt 14:14]. Vi vet att Jesus var ledd av den helige Ande och gjorde gott och befriade alla som var bundna, se [Apg 10:38]. Undren bekräftade vem han var, se [Apg 2:22], och efter att ha helat på en sabbat säger Jesus att han bara gör sin Faders vilja, se [Joh 5:19].]