Warning: Undefined array key "HTTP_ACCEPT_LANGUAGE" in /home/praisega/public_bibelnpaettar.se/include/common.php on line 29

Warning: Undefined variable $lang in /home/praisega/public_bibelnpaettar.se/include/common.php on line 38
Bibeln på ett år | ❻ Parallell
Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Parallell - tisdag 9/2

2 Mos 30-32

2 Mos 30-32

Ytterligare instruktioner


Ritning till rökelsealtaret
1Och du ska göra ett altare att bränna rökelse på, av akaciaträ ska du göra det. 2Dess längd ska vara 1 aln och dess bredd ska vara 1 aln [45 x 45 cm], kvadratiskt ska det vara, och 2 alnar [90 cm] ska vara dess höjd, dess horn ska vara i ett stycke med det. 3Och du ska plätera det med rent guld, dess ovansida och dess sidor runtom och dess horn. Och du ska göra en krona av guld runtom. 4Och två guldringar ska du göra till det, under dess krona på dess två ben, på de två sidorna av det ska du göra dem, och de ska vara hållare för stängerna som det ska bäras med. 5Och du ska göra stänger av akaciaträ och plätera dem med guld.

Altarets placering
6Och du ska ställa det framför draperiet (förhänget) som är vid vittnesbördets ark, framför locket som täcker vittnesbördet, där jag ska möta (träffa, umgås med) dig.

Regler för att bränna offren
7Och Aron ska bränna rökelse på det av söta kryddor, varje morgon när han gör i ordning lamporna (trimmar vekarna), ska han bränna den. 8Och när Aron tänt lamporna vid skymningen (ordagrant: ´mellan de två kvällarna´) [2 Mos 12:6] ska han bränna den som en evig rökelse inför Herrens (Jahves) ansikte genom era generationer. 9Ni ska inte offra främmande rökelse på det, inget brännoffer, inget matoffer och ni ska inte hälla ut något drickoffer på det.

Försoning
10Och Aron ska bringa försoning över dess horn en gång om året, med blodet från syndoffret för försoning en gång om året ska han bringa försoning för det genom era generationer. Det är det allra heligaste till Herren (Jahve).

[Detta är en del av arbetet som översteprästen gör på jom kippur – försoningsdagen, se 3 Mos 16.]

Summan för återlösning
11Herren (Jahve) talade till Mose och sa: 12"När du räknar Israels söner efter deras antal, då ska de ge, varje man en lösensumma för sin själ till Herren (Jahve), när du räknar dem, så att ingen plåga kommer bland dem när du räknar dem. 13Detta ska de ge, var och en av dem som går förbi som är räknad, en halv shekel efter helgedomens shekel – shekeln är 20 gera – en halv shekel som ett offer till Herren (Jahve). 14Alla som går förbi bland dem som räknas, från 20 års ålder och uppåt ska ge offret till Herren (Jahve). 15Den rike ska inte ge mer och den fattige ska inte ge mindre än den halva shekeln, när de ger offret till Herren (Jahve), för att bringa försoning för sina själar. 16Och du ska ta försoningspengarna från Israels söner och helga det till arbetet i mötestältet, så att det blir ett minne för Israels söner inför Herrens (Jahves) ansikte, till att bringa försoning för deras själar."

Ritning till vattenkaret
17Herren (Jahve) talade till Mose och sa: 18"Du ska göra ett vattenkar av brons och dess fundament av brons, till att tvätta sig, och du ska ställa det mellan mötestältet och altaret, och du ska hälla vatten i det. 19Och Aron och hans söner ska tvätta sina händer och sina fötter i det, 20när de går in i mötestältet ska de tvätta sig med vatten så att de inte dör, eller när de kommer nära altaret för att tjänstgöra, när de låter ett eldsoffer bli en rök till Herren (Jahve), 21då ska de tvätta sina händer och sina fötter så att de inte dör. Detta ska vara en förordning (ordagrant 'saker inristat') för evigt för dem, för honom och för hans säd genom deras generationer."

Recept till smörjelseoljan
22Herren (Jahve) talade till Mose och sa: 23"Ta dig de finaste (bästa, förnämsta) kryddorna av flytande myrra 500 shekel och av söt kanel hälften så mycket 250, och av söt (aromatisk) vass 250, 24och av kryddkassia 500, efter helgedomens shekel, och av en hin [3,5 liter] olivolja. 25Och du ska göra en helig smörjelseolja av det, en parfym sammansatt med en parfymörs skicklighet, det ska vara en helig smörjelseolja. 26Och med den ska du smörja mötestältet och vittnesbördets ark, 27och bordet och alla dess redskap och menoran och dess redskap och rökelsealtaret, 28och brännofferaltaret med alla dess redskap och vattenkaret och dess fundament. 29Och du ska helga dem så att de blir högheliga, allt som vidrör dem ska bli heligt. 30Och du ska smörja Aron och hans söner och avskilja (helga) dem så att de kan tjänstgöra till mig i prästämbetet. 31Och du ska tala till Israels söner och säga: 'Detta är en helig smörjelseolja till mig genom era generationer. 32Den ska inte hällas på någon människas kropp, inte heller ska någon tillverka något efter dess recept, den är helig och den ska vara (förbli) helig för er. 33Den som tillverkar något likadant eller vemhelst som använder något av den på en främling, han ska bli avhuggen från sitt folk.' "

Recept till rökelsen
34Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Ta dig söta kryddor, självrunnen kåda, sjönagel och galban, söta kryddor med ren rökelseharts, av varje (sort) ska du ta samma vikt.

[Rökelse är en bild på bön (Ps 14:2; Upp 5:8). De olika ingredienserna symboliserar skilda typer av bön. Självrunnen kåda är bilden på när vi ber och bekänner. Den andra ingrediensen, sjönagel, är skal av en mussla från havsdjupen och en bild på bön för våra behov (Ps 130:1-2; 50:15). Den tredje ingrediensen, galban, är en kåda med stark väldoft. Det är en bild på tacksägelse. Slutligen har vi rent rökelseharts som är en bild på tillbedjan. Dessutom ska denna blandning vara kryddad med salt. Det är en bild på renhet och helighet. Salt skyddar mot förruttnelse och i 3 Mos 2:13 säger Gud att saltet är ett förbundssalt. Därför ska det vara med överallt som ett förbundstecken mellan oss och Gud.]

35Och du ska göra rökelse utav det, en parfym med en parfymörs skicklighet, kryddat med salt, rent och heligt. 36Och du ska mala en del av det väldigt fint och placera det framför vittnesbördet i mötestältet, där jag ska umgås med dig, det ska för dig vara högheligt. 37Och rökelsen som du ska göra efter dess recept, ska du inte göra till dig själv, det ska för dig vara helgat till Herren (Jahve). 38Den som tillverkar detta åt sig själv, för att lukta på det, ska huggas av från sitt folk."

Hantverk av Betsalel och Oholiav
1Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

2Se jag har kallat vid namn Betsalel [betyder: "i skuggan av Gud" – dvs. under hans beskydd],
    son till Ori [betyder: "mitt ljus", hans fulla namn var troligen Oriel eller Oriah],
    son till Chor (Hur) [2 Mos 17:10; 24:14], av Juda stam.

3Jag har fyllt honom med Guds Ande, med vishet (förmågan att skilja mellan rätt och fel) och förstånd (förmågan att kunna bygga och konstruera) och kunskap (en personlig erfarenhet av) att kunna utföra uppgiften, och i alla slags hantverk, 4till att tänka ut (planera, skapa, vara kreativ i) konstfulla arbeten och utföra dem i guld, silver och brons, 5slipa stenar för infattning och snida i trä och utföra alla slags arbeten.

[Betsalel är den första personen i Bibeln som blir fylld med Guds Ande. Han är en hantverkare. Här finns en profetia som Jesus uppfyller när man kallar honom "hantverkarens son", se Matt 13:55. Talvärdet av namnet Betsalel är 153, se Joh 21:11. Tabernaklet med alla dess möbler bestod av trä och metall (guld, silver, brons, ädelstenar) och tyg, se 2 Mos 25-30. Hebreiska ordet Nechoshet kan översättas koppar eller någon av dess legeringar som gör materialet hårdare. I GT används ordet för att beskriva brons, som är legering av omkring 90% koppar och 10% tenn.]

6Och jag, se jag har gett honom Oholiav, son till Achisamach av Dans stam. Och i hjärtat på alla som har ett vist hjärta har jag gett visheten, så att de kan göra allt som jag har befallt dig [i kapitel 25-30]:
7mötestältet,
vittnesbördets ark,
nådastolen (locket, bokstavligt "det som täcker") som är ovanpå
och alla tältets möbler.
8Bordet och dess redskap,
den rena menoran med alla dess redskap
och rökelsealtaret,
9och brännofferaltaret med alla dess redskap
och vattenkaret på dess fundament,
10och de broderade kläderna
    och de heliga kläderna till prästen Aron
    och kläderna till hans söner för att tjänstgöra i prästämbetet,
11och smörjelseoljan,
och rökelsen av söta kryddor till det heliga.
I enlighet med allt som jag har befallt dig ska de göra. [Enligt det mönster Herren instruerat Mose, se 2 Mos 25:9, 40; 26:30; 27:8.]

Inget arbete på sabbaten
12Herren (Jahve) talade till Mose och sa:

13Tala till Israels söner och säg: "Var noga med att hålla (vakta, skydda, bevara) mina sabbater, för de är ett tecken mellan mig och era söners söner till generationerna, för att ni ska veta (vara intimt förtrogna med) att jag är Herren (Jahve) som helgar er (gör er avskilda). 14Därför ska ni hålla (vakta, skydda, bevara) sabbaten, för det är heligt för er. Den som vanhelgar den ska dödas, för alla som gör något arbete, den själen (personen) ska huggas av från sitt folk. 15Sex dagar ska arbete göras men på den sjunde dagen är en sabbat med fullkomlig vila (hebr. shabbat shabbaton), helig för Herren (Jahve). Den som gör något arbete på sabbatsdagen ska med säkerhet dödas. 16Därför ska Israels söner hålla (vakta, skydda, bevara) sabbaten och fira sabbaten genom generationerna som ett evigt förbund. 17Den är ett tecken mellan mig och Israels söner för evig tid, för på 6 dagar skapade Herren (Jahve) himlarna och jorden och på den sjunde dagen avstod han från sitt arbete och vilade (bokstavligt sabbat)." [1 Mos 2:1-3]

Avslutning (31:18-34-38)
18Och han gav till Mose, när han hade fullbordat talandet med honom på berget Sinai, vittnesbördets två stentavlor skrivna med Guds (Elohims) finger.

Guldkalven
1Folket märkte att Mose dröjde kvar på berget (de blev otåliga och besvikna och skämdes för honom eftersom han var kvar längre än väntat). De samlade sig omkring (bildade en gruppering mot) Aron och sa till honom: "Gör någonting (sitt inte bara där), gör gudar åt oss som kan gå framför oss! Vi vet inte vart den där Mose har tagit vägen, han som förde oss ut ur Egypten."
     2Så Aron sa till dem: "Ta guldörhängen från öronen på era fruar, söner och era döttrar och kom hit med dem." [Guldet var tänkt att användas till Guds tempel, se 2 Mos 35:20-29. Kanske tänkte Aron vinna lite tid och bevara lugnet hos folket genom att sysselsätta dem fram tills Mose kom tillbaka.] 3Alla gjorde detta, de tog av sig sina guldörhängen som de hade på sig och kom med dem till Aron.
     4Han tog emot guldet av dem. Med hjälp av verktyg formade han avbilden som skulle göras. [Antingen en träram som sedan bekläddes med guld, eller en träform som man sedan göt i.] Han använde det smälta guldet och formade en kalv (en avbild av en ung tjur). Sedan sa de [ledarna från folket som var initiativtagare till att göra egna gudar]: "Detta, Israel, är er gud som har fört er ut från Egypten."

[Guldkalven är en skrämmande symbol. I Egypten tillbad man tjurguden Apis. Även guden Baal, som tillbads i Kanaans land, förkroppsligades och avbildades ofta som en ung oxe. Aron hade varit med och gjort så att folket bröt mot de tre första buden. De tillbad en annan Gud, de hade gjort en avbild och vanärat Herrens namn i avgudadyrkan.]

5Och när Aron såg detta byggde han ett altare framför den och Aron utropade och sa: "Fest till Herren (Jahve) i morgon." 6Och de steg upp tidigt nästa morgon och offrade brännoffer och förde fram shalomoffer och folket satt ner och åt och drack och steg upp och roade sig.
     7Då talade Herren (Jahve) till Mose: "Vandra, gå ner [i 5 Mos 9:12 betonas att det är bråttom], för ditt folk som du förde ut ur Egyptens land har handlat bedrägligt. 8De har hastigt vänt sig bort från vägen som jag befallde dem, de har gjort sig en gjuten kalv och har tillbett den och har offrat till den och sagt: 'Detta är din gud Israel som har fört dig ut ur Egyptens land.' "
     9Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Jag har sett detta folk och se, det är ett styvnackat folk. 10Låt mig nu därför vara ensam så att min vrede kan bli het mot dem och jag kan förtära dem, och jag ska göra dig till ett stort folk (en stor nation)."
     11Men Mose bad (vädjade) till Herren sin Gud (Jahve Elohim) och sa: "Herre (Jahve) varför låter du din vrede bli het mot ditt folk som du har fört ut ur Egyptens land med stor makt och med stark (fast, säker, tapper) hand? 12Varför ska egyptierna få tala och säga 'Till ont förde han dem ut för att slakta dem i bergen och förtära dem från jordens ansikte (yta)?' Vänd om från din brinnande vrede och ångra (sörj-trösta – hebr. nicham) denna ondska mot ditt folk. 13Kom ihåg Abraham, Isak och Israel, dina tjänare, till vilka du lovade (svor, gav din ed) vid dig själv och talade till dem: 'Jag ska föröka din säd (så att den blir) som himlarnas stjärnor och hela detta land som jag har sagt att jag ska ge till din säd och de ska ärva det för evigt.' "
     14Och Herren (Jahve) ändrade sig om (sorg-tröstade – hebr. nicham) ondskan som han hade talat att han skulle göra mot sitt folk.

[Hebr. nicham i vers 12 och 14 översätts ibland till "ångra", men ordet betyder både att känna sorg och att trösta, och också själva "ändringen" i själva skeendet då man går från sorg till att ge tröst. Profeten Nahums namn, som betyder tröst, har samma hebreiska rot (nhm), se även Nah 3:7; Ps 23:4; 71:21. Gud känner sorg över hur snabbt folket föll i synd, men börjar nu processen att trösta och genom att inte förgöra dem.]

15Och Mose vände om och gick ner från berget med vittnesbördets två tavlor i sina händer, tavlorna som var skrivna på båda sidor, på den ena sidan var det skrivet och på den andra sidan var det skrivet. 16Och tavlorna var gjorda av Gud (Elohim) och det skrivna var skrivet av Gud (Elohim), ingraverat på tavlorna.
     17Och när Josua hörde larmet av folk när de ropade, sa han till Mose: "Det är ett ljud av strid i lägret."
     18Och han svarade:
"Det är inte röster av dem som ropar om herravälde (seger),
    och inte heller röster från dem som ropar för att bli övervunna,
    utan ljudet av dem som sjunger är vad jag hör."
19När Mose närmade sig lägret och han såg kalven och dansen, då blev han brinnande vred (hans vrede blev brinnande het). Han kastade tavlorna ur sina händer och bröt dem nedanför berget. 20Och han tog kalven som de hade gjort och brände den med eld och malde den till puder och strödde ut det på vattnet och tvingade Israels söner att dricka av det.
     21Och Mose sa till Aron: "Vad har detta folk gjort mot dig, så att du har fört fram en stor synd över dem?"
     22Och Aron svarade: "Låt inte min herres vrede bli brinnande het, du känner folket (är intimt förtrogen med dem) att de är inställda på (vända till) ondska. 23Så de sa till mig: 'Gör oss en gud som kan gå före oss, för vi vet inte vad det har blivit av den där mannen Mose som förde oss ut ur Egypten.' 24Och jag sa till dem: 'Den som har något guld, låt honom bryta av det, och de gav det till mig och jag kastade det i elden och det kom ut en kalv.' "
     25Och när Mose såg att folket var tygellöst, för Aron hade låtit dem bli tygellösa på grund av deras fienders hån, 26då ställde sig Mose i lägrets port och sa: "Vem är på Herrens (Jahves) sida, låt honom komma till mig." Och alla Levi söner samlade sig till honom.
     27Och han sa till dem: "Så säger Herren (Jahve), Israels Gud (Elohim): 'Må varje man sätta svärdet på sin höft och gå fram och tillbaka från port till port genom lägret och slå varje man sin bror och varje man sin vän och varje man sin granne.' " 28Och Levi söner gjorde efter Moses ord och 3 000 män föll den dagen. 29Och Mose sa: "Helga er själva till Herren (Jahve) idag, för varje man har varit emot sin son och emot sin bror, så att han kan ge en välsignelse över er idag."

30Nästa dag sa Mose till folket: "Ni har begått en allvarlig synd, men jag ska gå till Herren (Jahve) nu – kanske kan jag få försoning för er synd."
     31Så Mose gick tillbaka till Herren (Jahve) och sa: "Detta folk har begått en allvarlig synd, de har gjort sig gudar av guld. 32Om du skulle förlåta deras synd ... men om du inte gör det, utplåna mig från boken du skriver i."

[Första delen av meningen är inte fullständig, den avslutas inte. Det är en "aposiopesis", som förstärker att det blir en känsloladdad tystnad. Det verkar som om Mose börjar fundera på vad människorna skulle kunna ge tillbaka till Gud om han förlåter deras synd? Eftersom det inte finns någonting vi kan göra för att förtjäna förlåtelse så fortsätter i stället Mose med det andra alternativet – utplåna mig från din bok.]

33Herren (Jahve) svarade Mose: "Den som har syndat mot mig ska jag utplåna ur min bok. 34Gå tillbaka nu, led folket till den plats jag har talat med dig om. Min ängel ska gå framför dig. Men den dag kommer då jag ska gå till rätta med dem för deras synd."
     35Herren (Jahve) straffade (skickade en plåga, prövning till) folket, på grund av kalven som de gjort – den som Aron gjorde.

[Ordet straff är samma ord som används om de tio plågorna mot Egypten tidigare. Målet med dessa plågor var omvändelse. Det är oklart om detta straff i denna vers syftar på de tretusen män som valde att inte gå över på Guds sida och fick betala med sina liv, se vers 26-28, eller om det är kommande plågor och prövningar som kommer över israeliterna i deras fortsatta vandring om de vägrar att lyda Gud. I nästa kapitel ställs israeliterna inför ett val att ta av sig alla smycken som ett tydligt tecken på en genuin omvändelse från deras avgudadyrkan.]






Igår

Planer

Stäng  


Parallell