1Herren (Jahve) talade till Mose: "Gå upp, du och folket som du har fört upp ut ur Egyptens land, till landet som jag lovade (svor, gav min ed) till Abraham, till Isak och till Jakob och sa: 'till din säd ska jag ge det', 2och jag ska sända en ängel (budbärare) framför er och jag ska driva ut kanaanéerna, amoréerna och hettiterna och perisséerna och hivéerna och jevusiterna, 3till ett land som flyter av mjölk och honung, för jag ska inte gå upp mitt ibland er för ni är ett styvnackat folk, så att jag inte förtär dig under vägen." 4Och när folket hörde dessa onda ord, sörjde de och ingen man satte på sig sina smycken. 5Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Säg till Israels söner: 'Ni är ett styvnackat folk. Om jag går upp mitt ibland er för ett ögonblick, kommer jag att förtära er. Ta därför av er era smycken nu, så jag vet vad jag kan göra för er.' " 6Så från berget Horeb (hebr. Chorev)[berget Sinai och vidare på vandringen] tog Israels söner av sig alla sina smycken.
Uppenbarelsetältet 7Och Mose tog tältet och reste det långt utanför lägret, och han kallade det "mötestältet" (hebr. ohel moed). Var och en som ville rådfråga (söka) Herren (Jahve) måste gå ut till mötestältet utanför lägret.
[Här används den hebreiska frasen ohel moed(på svenska "mötestältet"), även kallat "uppenbarelsetältet". Ett annat ord är mishkan(översatt "tabernaklet"), det hade Mose tidigare fått instruktioner om att bygga mitt i lägret (2 Mos 25). Vid detta tillfälle är det ännu inte byggt, se även 2 Mos 27:21; 3 Mos 1:1. Detta mötestält som tillhörde Mose fungerade som en temporär helgedom.]
8Och när Mose gick ut (varje gång han gick) till tältet, reste sig alla upp [i respekt] och betraktade (studerade noggrant) Mose till dess han kommit in i tältet. [Folkets förakt för Mose hade nu försvunnit, se 2 Mos 32:1, och deras respekt för honom hade återvänt.]9Varje gång Mose gick in i tältet, steg molnstoden (pelaren av rök/moln)[2 Mos 13:21-22; 14:19, 24] ned och stod vid ingången (öppningen) och han [Herren] talade med Mose. 10När allt folket såg molnstoden stå vid ingången till templet, då föll allt folket ned och tillbad, var och en vid ingången till sitt tält. 11Herren (Jahve) talade med Mose ansikte mot ansikte, som en människa talar med en vän [4 Mos 12:6-8]. Sedan vände Mose tillbaka till lägret, men hans tjänare (assistent) Josua, Nuns son, en ung man, lämnade inte tältet.
[Mose var nu drygt 80 år, se 2 Mos 7:7. Josua, som är Moses högra hand och efterträdare, är nu troligtvis i 40-årsåldern, se Jos 1:1; 2 Mos 17:9-14; 24:13; 32:17.]
Mose och Guds härlighet 12Och Mose sa till Herren (Jahve): "Se, du har sagt till mig: 'För upp detta folk', och du har inte låtit mig veta vem du vill sända med mig. Och du har sagt: 'Jag känner dig vid namn och även att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon.' 13Därför ber (vädjar) jag till dig: Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, visa mig nu dina vägar så att jag kan känna (vara intimt förtrogen med) dig till slutet (för evigt, hela vägen, fullt ut) och finner nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, och betänk att detta folk (denna nation – hebr. goj) är ditt folk (hebr. am)." 14Och han sa: "Mitt ansikte (min närvaro) ska gå med dig och jag ska ge dig ro (tystnad, vila, betyder även att komma ner)." [Jesus citerar denna vers, se Matt 11:28.] 15Och han sa till honom: "Om ditt ansikte (din närvaro) inte går med oss, så för oss inte upp dit. 16För hur ska det bli känt att jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon, jag och ditt folk? Är det inte genom att du går med oss så att vi är avskilda, jag och ditt folk, från alla andra folk som finns på jordens ansikte (yta)? 17Och Herren (Jahve) sa till Mose: "Jag ska göra dessa ting som du har talat, för du har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i mina ögon, och jag känner dig vid namn. 18Då sa Mose: "Låt mig få se din härlighet (närvaro, mäktiga majestät)." 19Han svarade: "Jag ska låta min godhet (skönhet) passera inför dig och jag ska visa namnet Herren (Jahve) inför dig. Jag ska vara nådig (ge oförtjänt favör) mot den jag vill vara nådig mot och vara barmhärtig (visa moderlig ömhet) mot den jag vill vara barmhärtig mot." 20Han fortsatte: "Men mitt ansikte kan du inte få se, för ingen människa kan se mig och leva." 21Sedan sa Herren: "Här är en plats nära mig, ställ dig där på klippan. 22När min härlighet (mäktiga närvaro) passerar dig, ska jag ställa dig i en klyfta i berget och täcka dig med min hand medan jag passerar. 23Sedan ska jag ta bort min hand, och då ska du få se efterdyningarna av min närvaro [ordagrant "mina ryggar", en metaforisk bild på efterglöden av hans närvaro], men mitt ansikte kan ingen se."
De nya stentavlorna 1Herren (Jahve) sa till Mose: "Hugg ut två stentavlor åt dig, likadana som de första och jag ska skriva på tavlorna de ord som var på de första tavlorna som du krossade. 2Var redo på morgonen och kom upp till berget Sinai på morgonen och ställ dig på platsen högst upp på berget (ordagrant 'över bergets huvud'). 3Och ingen man ska komma upp med dig, låt inte någon man synas på hela berget, låt inte heller några flockar eller hjordar beta på berget." 4Och han högg ut två stentavlor, likadana som de första, och Mose steg upp tidigt på morgonen och gick upp på berget Sinai som Herren (Jahve) hade befallt honom och tog de två stentavlorna i sina händer. 5Och Herren (Jahve) steg ned i ett moln och stod med honom där och ropade ut Herrens (Jahves) namn. 6Herren (Jahve) gick förbi honom och ropade:
"Herren (Jahve), Herren (Jahve) är en barmhärtig och nådig Gud (El), sen till vrede och rik på nåd (omsorgsfull kärlek) och sanning (stabilitet, fasthet, trofasthet), 7som bevarar nåd (omsorgsfull kärlek) mot tusenden [i alla kommande släktled, för evigt], förlåter (lyfter upp) missgärning och överträdelse och synd.
[Ordet nåd (hebr. chesed) beskriver Guds nåd och trofasta kärlek. Ordet förekommer både i vers 6 och 7. Den första förekomsten beskriver Guds nåd och barmhärtighet mot Israel när han förnyar förbundet och ger dem Torah för andra gången. I vers 7 handlar det om nåd för tusenden. Det syftar på framtida släktled och även andra folk än Israel. En parallell finns i Guds löfte till Abraham i 1 Mos 12:3 där Gud lovar sin välsignelse både till honom och kommande släktled. Samma tanke finns i Joh 1:17. Nåd och sanning, hebr. chesed ve emet, hör oskiljaktigt ihop. De presenteras alltid i samma inbördes ordning (1 Mos 24:27; Ps 40:12; Ords 3:3; Ords 16:6; Jes 16:5). Nåd utan sanning blir uddlös, medan sanning utan nåd blir obarmhärtig.]
Samtidigt låter han inte den skyldige bli ostraffad, utan låter straffet för fädernas skuld drabba barn och barnbarn intill tredje och fjärde led."
[Gud straffar inte barn och barnbarn för något som deras fäder gjort, i stället beskriver det Guds rättvisa straff för en viss synd i varje generation. Gud påminner att en generation inte kan komma undan Guds straff, eftersom Gud straffade en tidigare generation. Gud är rättvis och hans natur är både nåd och sanning, se vers 6.]
8Och Mose skyndade sig och böjde sitt huvud mot marken och tillbad. 9Och han sa: "Om jag har funnit nåd (oförtjänt kärlek – hebr. chen) i dina ögon Herre (Adonaj), jag ber dig (vädjar), låt min Herre (Adonaj) gå i vår mitt, för det är ett styvnackat folk, och förlåt våra överträdelser och synder, och ta oss som din arvedel." 10Och han sa: "Se, jag skär ett förbund, inför hela ditt folk ska jag göra under, sådana som inte har blivit gjorda i hela världen, inte i något land. Och alla de folk bland vilka du vistas, ska se Herrens (Jahves) gärningar som jag ska göra med dig, att de är förunderliga (fantastiska, enorma). 11Håll (vakta, skydda, bevara) det som jag befaller dig idag. Se, jag fördriver framför dig amoréerna och kanaanéerna och hettiterna och perisséerna och hivéerna och jevusiterna. 12Vakta (skydda, bevara) dig själv, så att du inte skär förbund med invånarna i landet dit du går, så att de inte blir till en snara i din mitt. 13Utan ni ska bryta ner deras altaren och slå deras obelisker i bitar och ni ska hugga ner deras aseror [pålar för avgudadyrkan] . 14Du ska inte falla ner för någon annan gud (hebr. el), för jag Herren (Jahve), vars namn är Nitälskande (ett starkt känslomässigt uttryck för att vilja ha fullt ägandeskap över något – hebr. qana), är en nitälskande Gud (El), 15för att inte skära (ingå) förbund med landets invånare och de går iväg efter andra gudar och offrar till deras gudar och de kallar på dig och du äter av deras offer, 16och du tar deras döttrar till dina söner och deras döttrar går iväg efter deras gudar och får dina söner att gå iväg efter deras gudar.
17Du ska inte göra dig några gjutna gudar. [En varning mot synden med guldkalven som de nyss begått, se 2 Mos 32:4]
18Du ska hålla (vakta, skydda, bevara) det Osyrade Brödets högtid. Sju dagar ska du äta osyrat bröd som jag befallt dig, på den bestämda tiden i månaden Aviv [Även kallad Nisan. Aviv betyder vår och anger att det är den första vårmånaden.] för i månaden Aviv kom du ut ur Egypten.
19Allt som öppnar moderlivet är mitt, och av all din boskap ska du helga hanarna, det förstfödda av din oxe och får. 20Det förstfödda av en åsna ska du lösa ut med ett lamm, och om du inte vill lösa ut den ska du bryta av dess nacke. Allt förstfött av dina söner ska du lösa ut. Och ingen ska komma tomhänt inför mig.
21Sex dagar ska du arbeta, men på den sjunde ska du vila, både när det är dags att plöja och när det är dags att skörda ska du vila. [Sabbatsbudet gäller alltså även när vårbruket och höstbruket är som intensivast.]
22Och du ska hålla (vakta, skydda, bevara) veckohögtiden (shavuot, pingst)[på våren, se 2 Mos 23:16] – förstlingsfrukten av veteskörden, och [även] insamlingsfesten (lövhyddohögtiden, sukkot)[på hösten, se 2 Mos 23:17] när året vänder (när det blir ett nytt år). [Det judiska nyåret sker på rosh hashana (den första dagen i månaden Tishri), strax före lövhyddohögtiden som startar den 15:e Tishri.]23Tre gånger om året ska alla dina män komma inför (framför ansiktet på) Herren Herren (Adonaj Jahve), Israels Gud (Elohim). 24För jag ska fördriva folkslag framför dig, och utvidga dina gränser, inte heller ska någon man ha åtrå till ditt land när du går upp till Herren (Adonaj) din Gud (Elohim) tre gånger om året.
[Detta är Guds löfte om beskydd att ingen fiende ska anfalla när man firar Herrens högtider!]
25Du ska inte offra blodet av mina offer med syrat bröd. Inte heller ska något av offren som hör till påsken lämnas kvar till morgonen. [Profetiskt om Jesus som togs ner från korset samma dag.]
26Den utvalda förstlingsfrukten från ditt land ska du föra fram till Herren (Adonaj) din Guds (Elohims) hus. Du ska inte koka en killing i dess moders mjölk."
[Frasen upprepas från 2 Mos 23:19 och återkommer i 5 Mos 14:21. Rabbinska tolkningar av detta bud har lett till dagens kosherlagar för mat.]
27Herren sa till Mose: "Skriv ned dessa ord (befallningar), för i enlighet med dem har jag slutit ett förbund med dig och med Israel." 28Mose var kvar hos Herren i fyrtio dagar och fyrtio nätter, utan att äta eller dricka. Han skrev förbundsorden, de tio orden, på stentavlorna.
Mose ansikte strålar 29När Mose kom ner från Sinai berg med vittnesbördets två stentavlor i sin hand, visste han inte om att hans ansikte strålade (att ljus sköt fram som horn), därför att han hade talat med Herren. 30När Aron och alla israeliterna såg strålglansen från Mose ansikte vågade de inte komma emot honom. 31Men Mose ropade till dem, och Aron och alla folkets ledare vände tillbaka till honom, och Mose talade till dem. 32Sedan kom alla israeliterna fram till honom, och han befallde dem allt som Herren (Jahve) hade talat på Sinai berg. 33När Mose hade talat klart med dem hängde han en slöja för ansiktet. 34Men när Mose trädde fram inför Herrens ansikte för att tala med honom, tog han av sig slöjan till dess han gick ut igen. När han kom ut, talade han till israeliterna det som han fått befallning om. 35Israeliterna såg Mose ansikte, hur det strålade, så Mose hängde slöjan över ansiktet igen till dess han gick in för att tala med Herren.
Tabernaklet byggs
Sabbatsregler 1Och Mose samlade hela församlingen av Israels söner och sa till dem: "Detta är orden som Herren (Jahve) har befallt för att ni ska göra dem. 2Sex dagar ska arbete göras men den sjunde dagen ska för er vara en helig dag, en sabbat med fullkomlig vila (hebr. shabbat shabbaton) till Herren (Jahve). Den som gör något arbete (den dagen) ska dödas. 3Ni ska inte tända någon eld i alla era boplatser på sabbatsdagen."
Material 4Och Mose talade till hela församlingen med Israels söner och sa: "Detta är de ord som Herren (Jahve) har befallt och säger: 5Ta ibland er ett offer till Herren (Jahve), alla som har ett villigt hjärta låt honom föra fram det, ett Herrens (Jahves) offer, guld och silver och brons, 6och blått och purpur och scharlakansrött och fint linne och gethår, 7och rödfärgat getskinn, och sälskinn och akaciaträ, 8och olja till lampan och kryddor till smörjelseoljan och till den söta rökelsen, 9och onyxstenar och stenar till infattning, till efoden och till bröstskölden. 10Och låt varje man med ett vist hjärta ibland er komma och göra (tillverka) allt det som Herren (Jahve) har befallt, 11Tabernaklet, dess tält och dess överdrag, dess spännen och dess brädor, dess tvärstänger, dess stolpar och dess socklar, 12arken och stängerna till den, locket (nådastolen, det som täcker arken) och draperiet (förhänget) till avskärmningen, 13bordet och dess stänger och alla dess tillbehör och skådebröden, 14menoran – ljusbäraren [den sjuarmade ljusstaken, se 2 Mos 25:31-40] och dess redskap och dess lampor och olja till ljusbäraren, 15och rökelsealtaret och dess stänger och smörjelseoljan och den söta rökelsen och draperiet (förhänget) till öppningen, till tabernaklets öppning, 16brännofferaltaret med dess galler av brons, dess stänger och alla dess redskap, vattenkaret och dess fundament, 17gårdens våder, dess stolpar och dess socklar och draperiet (förhänget) till gårdens öppning, 18tabernaklets tältpluggar och gårdens tältpluggar och dess linor, 19de broderade kläderna för tjänstgöring på den heliga platsen, de heliga kläderna till prästen Aron och kläderna till hans söner för att göra tjänst i prästämbetet."
[I vers 14 står det ordagrant: ´ljusbäraren menoran´. Detta kan vara ett sätt att betona att det är denna specifika ljushållare som är sjuarmad. Ordet ljushållare (hebr. maor) är en generell term för en ljusbärare som kan vara allt möjligt som bär och sprider ljus, används om t.ex. solen och månen, se 1 Mos 1:14-16.]
20Och hela församlingen, Israels söner, lämnade (ordagrant: "gick bort från framför") Mose. 21Och de kom, alla vars hjärta uppmuntrade honom, och alla vars ande gjort honom villig, och förde fram Herrens (Jahves) offer till arbetet med mötestältet och för all dess tjänstgöring och till de heliga kläderna. 22Och de kom, både män och kvinnor, så många som hade ett villigt hjärta och bar fram näsringar och örhängen och signetringar och gördlar, alla (slags) juveler av guld, och alla män förde fram ett offer av guld till Herren (Jahve). 23Och alla män hos vilka man fann blått och purpur och scharlakansrött och fint linne och gethår och rödfärgat getskinn och sälskinn, förde fram dem. 24Alla som kunde bidra med ett offer av silver eller brons förde fram Herrens (Jahves) offer, och alla män som hade akaciaträ till något av arbetet förde fram det. 25Och alla kvinnor som hade visa hjärtan spann med sina händer och förde fram det som de hade spunnit, blått och purpur, scharlakansrött och fint linne. [Det står inte tyg eller garn i grundtexten men dessa färger syftar på det garn som kan användas till vävning.]26Och alla kvinnor vars hjärta uppmuntrade dem med vishet spann gethår. 27Och ledarna förde fram onyxstenar och stenar till infattning till efoden och till bröstskölden, 28och kryddor och olja till ljusbäraren (ljusstaken) och till smörjelseolja och till den söta rökelsen. 29Israels barn (söner) förde fram ett frivilligt offer till Herren (Jahve), varje man och kvinna vars hjärta hade gjort dem villiga att bidra till allt arbete som Herren (Jahve) befallt skulle göras genom Moses hand.
Betsalel och Oholiav 30Och Mose sa till Israels söner: "Se, Herren (Jahve) har kallat Betsalel, Oris son, Chors son av Juda stam, vid namn, 31och han har fyllt honom med Guds Ande i vishet, i förståelse och i kunskap och i allt slags hantverkskunskap, 32och till att utföra konstfullt arbete, att arbeta i (med) guld och i (med) silver och i (med) brons, 33och att slipa stenar för infattning, och att snida i trä, till att arbeta i alla slags konstfulla tekniker. 34Och han har lagt i hans hjärta att han ska undervisa, både honom och Oholiav, Achisamachs son från Dans stam. 35Dem har han fyllt med hjärtats vishet till att utföra allt slags hantverk, gravyr och flätning och vävning med färger, i blått och i purpur, i scharlakansrött och i fint linne och vävning, till att göra allt slags konstfullt hantverk."