Parallell - tisdag 16/2
3 Mos 11-13
ETT HELIGT FOLK (kap 11-15)Rituell orenhet från djur
1[Följande fem kapitel handlar om rituell renhet. Den består av sju enheter som alla börjar med "Herren talade till Mose" (3 Mos 11:1; 12:1; 13:1; 14:1, 33; 15:1; 16:1) och avslutas med en sammanfattning som börjar med orden "detta är undervisningen vad gäller ..." (3 Mos 11:46-47; 12:7; 13:59; 14:32; 14:54-56; 15:32). Den sjunde och sista sektionen handlar om försoningsdagen, då all rituell orenhet under året blir förlåten.]
Herren (Jahve) talade till Mose och Aron och sa till dem:
Rena och orena landdjur
2Tala till Israels söner och säg: Detta är de djur som ni ska äta av alla de djur som vandrar omkring på jorden. 3Alla som har klövar, som är kluvna helt igenom, och som [också] idisslar (för upp mat – hebr. ma´ale gera), dem ska ni äta.
[Boskapsdjur, får och getter är partåiga hovdjur, vars klövar är delade i två. Detta är djur som idisslar och har ett komplext magsystem med tre eller fyra kammare. I 5 Mos 14:4-6 nämns totalt tio djur, både boskap och vilda, som är rena. Många olika förslag på vad som gör djuren rena/orena har getts. Det finns flera rent praktiska implikationer som att griskött innehåller trikiner, osv. Men kanske den enklaste förklaringen är att "israeliternas matsedel" också ska likna "Guds diet". Om det inte kunde offras till Gud, då var det inte heller lämpligt att äta. Reglerna kring vad som fick ätas gjorde att israeliterna särskilde sig från andra folk. Det var svårt att ha gemenskap om man inte kunde äta tillsammans, se även Mark 7:19; Apg 10:13, 15, 28. Dessa dietbud har likheter med budet Adam och Eva fick att inte äta från ett visst träd, se 1 Mos 3:2.]
4Men dessa ska ni inte äta av dem som idisslar eller av dem som har delade klövar:
kamelen för den idisslar men har inte delade klövar,8Av deras kött ska ni inte äta och deras kadaver ska ni inte vidröra, de är orena för er.
den är oren för er,
5och klippgrävlingen [klippdassen, klipphyraxen – hebr. shafan], för den idisslar men har inte delade klövar,
den är oren för er,
6och harhonan (hebr. arnevet) för den idisslar men har inte delade klövar,
den är oren för er,
7och grisen, den har delade klövar men den drar inte in mat genom halsen (idisslar inte – hebr. gera lo jigar),
den är oren för er.
[Identifieringen av shafan och arnevet som klippgrävling (klipphyrax) och haren är inte helt kartlagd. Hebreiska ordet shafan kommer från ett verb som betyder att täcka och gömma. På beskrivningen är det ett skyggt djur som "gömmer sig" och bor i marken. Den maskulina formen är arnav har att göra med jord, och beskriver ett djur som rör sig på marken. Intressant nog används den feminina formen för honan. En tolkning är att vers 5-6 identifierar en och samma art – hanen och honan.
Ett problem med identifieringen är att varken klipphyraxen eller haren idisslar, enligt Carl von Linnés definition. Dock har haren har två typer av avföring, den första är mjuk, har näring kvar. Den mjuka avföringen äter haren upp och då skapas den andra typen av avföring som är de hårda kulorna som vi ser som harspillning. Klipphyraxens mage är uppdelad i tre avdelningar som processar maten i flera steg. Uttrycket ma´ale gera har använts fem ggr (vers 3, 4, 5, 6) och översätts med "idissla", men här den sjätte gången för grisen (vers 7) används en annan fras (hebr. gera lo jigar) som är mer generell att föra in mat genom halsen. Genom att Bibeln använder båda dessa två termer vidgas Bibelns definition av vad idissla är, vilket kan inkludera klippgrävlingens och harens beteende, även om de i modern klassificering av djur inte räknas som idisslare.]
Rena och orena vattendjur
9Detta ska ni äta av allt som finns i vattnet. Allt som har fenor och fjäll i vattnet, i haven och i floderna, det ska ni äta.
10Och allt som inte har fenor och fjäll i haven och i floderna och allt som rör sig i vattnen, och av alla levande ting som finns i vattnen, de ska vara något avskyvärt (hebr. shiqats) för er. 11De ska vara något avskyvärt för er, ni ska inte äta av dess kött utan ni ska se dess kadaver som något avskyvärt. 12Vad det än må vara som inte har fenor och fjäll i vattnet ska vara något avskyvärt för er.
Rena och orena flygande djur
13[Det finns olika hebreiska ord för fåglar. I 1 Mos 1:20 och här används hebr. of som beskriver något som flyger. (I parallellpassagen i 5 Mos 14:11 används tsipor som är ett ljudhärmande ord för det kvittrande lätet). Inom den moderna biologins systematik av organismer klassificeras fladdermusen (vers 19) inte som en fågel utan som ett däggdjur. Uppräkningen här uppfyller dock de hebreiska ordens betydelser. Bland de rena fåglarna räknas: höns, duva, anka, gås, ripa, vaktel, kalkon, osv.]
Och dessa är de som ni ska betrakta som något avskyvärt bland fåglarna, dem ska ni inte äta, de är något avskyvärt [20 sorters flygande djur som är orena räknas nu upp]:
örnenRena och orena insekter
och lammgamen
och fiskgjusen
14och slagfalken
och gladan (höken)
efter sitt slag (sin art; klassificering – hebr. min),
15alla korpar
efter sitt slag,
16och strutshonan [hebr. bat jaana]
och nattskärran
och måsen
och höken
efter sitt slag,17och minervaugglan [en liten uggla; hebreiska ordet delar rot med kopp/bägare]Härfågeln (Upupa epops) blev i maj 2008 utsedd till Israels nationalfågel. Den har ett distinkt högt läte och när den blir exalterad reser den en fjäderplym på huvudet.
och skarven
och ökenuven
18och ibisen
och pelikanen
och smutsgamen
19och storken
och hägern
efter sitt slag,
och härfågeln (hebr. dochifat)
och fladdermusen.
[Ordet för härfågel delar rot med ord som betyder stöts, slå eller krossa. Det kan syfta på härfågelns läte; ett stötvis upprepat trestavigt "oop-oop-oop". Härfågeln är en relativt liten och iögonfallande vacker fågel som i modern tid har utsetts till Israels nationalfågel! Ordet dochifat betyder än idag härfågel. Det är dock tveksamt om ordets betydelse passar på härfågeln, en relativt liten fågel som knappast förknippas med att stöta eller krossa på något sätt. Kanske det istället är hackspettar som avses? Dessa har ju beteendet att hacka i träd, vilket kan ses som en form av att stöta, slå och krossa. I så fall är den aktuella arten i området balkanspett.]
20Alla bevingade (flygande) småkryp som går med fyra framfötter ska vara något avskyvärt för er. 21Men dessa bevingade (flygande) småkryp som går med fyra framfötter, som har två ben intill sina [fyra] fötter, som hoppar över jorden.
[Hebreiskan är väldigt exakt i sin beskrivning. Prepositionen "fram/på" används för de fyra insekternas fyra "fötter" (hebr. regel) i vers 21 och sedan beskrivs två kraftigare ben (hebr. kera) som den hoppar med. Totalt är det alltså sex fötter och två ben, vilket korrekt beskriver denna grupp av insekters sex gångben.]
22Av dem kan ni äta dessa,
den svärmande gräshoppan23Men alla bevingade (flygande) småkryp som har fyra fötter [fram] ska vara något avskyvärt för er.
efter sitt slag,
den förtärande gräshoppan
efter sitt slag,
och skalbaggen
efter sitt slag,
och gräshoppan
efter sitt slag.
Orenhet från kadaver
24Och för dessa ska ni vara orena, vemhelst som kommer i beröring med deras kadaver ska vara oren till kvällen. 25Och den som bär ett kadaver av dem ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.
26Kadavret av varje djur som har delade klövar men inte idisslar är orena för dig, alla som berör dem ska vara orena. 27Och vadhelst som går på sina tassar bland alla slags fyrbenta djur, dessa är orena för er, vemhelst som kommer i beröring med dess kadaver ska vara oren till kvällen. 28Och han som lyfter (bär bort) ett kadaver av dem ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, de är orena för er.
29Dessa ska också vara orena för er bland de krypande tingen som kryper över jorden:
vesslan och musen och sköldpaddan31Dessa är orena för er bland allt som kryper, vemhelst som rör dem när de är döda ska vara oren till kvällen.
efter sitt slag,
30och snoken och kameleonten och ödlan och snigeln och mullvaden.
32Och vad som helst som råkar ramla på dem när de är döda ska vara orent, om det är ett redskap av trä eller kläder eller skinn eller säcktyg, vilket redskap det må vara som man gör något arbete med, det måste läggas i vatten och ska vara orent till kvällen, så ska det bli rent. 33Och alla lerkärl som de faller ner i, oavsett vad det innehåller, ska vara orent och ni ska krossa det. 34Och allt kött som man kan äta varpå sådant vatten kommer ska vara orent, och all dryck som man kan dricka i varje sådant kärl ska vara oren. 35Och varje ting varpå någon del av deras kadaver faller ska vara orent, oavsett om det är ugnen eller olika sorters krukor så ska de krossas, för de är orena och ska vara orena för dig. 36Men en källa (ett friskt källflöde – hebr. majan) eller brunn (hebr. bor) med samlat (hebr. miqveh) vatten ska vara ren, bara det som kommer i beröring med kadavret ska vara orent.
[För första gången i kapitlet nämns nu något som ska vara rent! Ordet att orena (hebr. tame) har använts 19 ggr hittills i kapitlet, men här kommer det efterlängtade ordet ren (hebr. tahor). Reningen finns i ett flödande "levande" vatten. Det finns alltså hopp om att orenheten ska tvättas bort. Ordet miqveh används för den bassäng som kom att användas för rituella reningsdop. Samma ord miqveh översätts också med hopp, se Esra 10:2. Rotordet är qavah vars betydelse är att vänta och tvinna sig samman. Det finns hopp att orenheten ska bli ren, och profeten Jeremia använder uttrycket Israels hopp (hebr. Jisrael Miqveh) om Messias, se Jer 14:8; 17:13.]
37Och om någon del av kadavret faller på något utsäde som ska sås så ska det vara rent. 38Men om något vatten hälls över säden och någon del av kadavret faller på den då ska den vara oren för dig. [Anledningen kan vara att det blöta spannmålet var förberett för att användas i matlagning och bak, medan det torra inte var det.]
39Och om något djur som man kan äta av dör, ska den som rör dess kadaver vara oren till kvällen. 40Och den som äter av dess kadaver ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen, också den som burit kadavret ska tvätta sina kläder och vara oren till kvällen.
41Och alla krypande ting som kryper över jorden ska vara något avskyvärt, det ska inte ätas. 42Vadhelst som går på buken och vadhelst som går på alla fyra eller vadhelst som har fler ben bland alla krypande ting som kryper över jorden, de ska ni inte äta, för de är något avskyvärt. 43Ni ska inte göra er själva styggelser med något krypande ting som kryper, inte heller ska ni göra er själva orena med dem, så att ni blir orena. 44För jag är Herren er Gud (Jahve Elohim), ni ska därför helga er själva och vara heliga, för jag är helig. Ni ska inte orena er själva på något sätt med något krypande ting som kryper över jorden. 45För jag är Herren (Jahve) som för er ut ur Egyptens land för att vara er Gud (Elohim). Ni ska därför vara heliga, för jag är helig.
Sammanfattning
46Detta är undervisningen om:
djur (boskap, fyrfotadjur) [vers 2-8]
och om flygande djur [vers 13-19]
och om alla levande varelser som rör sig [i stora stim] i vattnen [vers 9-12]
och om alla varelser som kryper på (svärmar över) jorden [insekter, vers 20-23]
47För att göra åtskillnad mellan det orena
och det rena
och mellan djur som kan ätas
och djur som inte kan ätas.
[Primärt har denna distinktion att göra med att särskilja det judiska folket, se Rom 14:3-15; Apg 10:9-29. Jesus förklarar all mat ren, se Mark 7:19.]
Rituell orenhet från barnafödande
1[Efter födseln är kvinnan oren i sju dagar, följt av en reningstid på flera veckor i hemmet. Är det en pojke är det drygt en månad (33 dagar) och en flicka är det den dubbla tiden drygt två månader (66 dagar). Det svenska ordet "oren" har en negativ klang, men ordet används i den judiska traditionen även positivt om Torah-rullen. Händerna på den som rör vid den "orenas". Betydelsen är alltså att den är så helig att den inte får vidröras. För en nybliven moder handlar orenheten och den långa reningstiden om att ge kvinnan tid att återhämta sig. Det är en tid för vila och ro. En av anledningarna till den rituella orenheten vid barnafödande är troligtvis kontakten med blod, se 3 Mos 15:19-24.]
Herren (Jahve) talade till Mose och sa:
2Tala till Israels söner och säg: Om en kvinna har blivit gravid och föder (blivit befruktad och fött) en pojke, då ska hon vara oren i sju dagar enligt dagarna för avskiljning för hennes menstruation ska hon vara oren. 3Och på den åttonde dagen ska han omskäras (ordagrant: ´ska köttet på hans förhud omskäras´) [1 Mos 17:10-14]
433 dagar ska hon sedan fortsätta med sin blodrening.
Hon ska inte vidröra några heliga föremåloch 66 dagar ska hon fortsätta med sin blodrening.
och inte komma till tabernaklet förrän hennes reningsdagar är fullbordade.
5Men om hon föder en flicka ska hon vara oren två veckor som under sin menstruation
Offer
6Och när dagarna för hennes rening är fullbordade, för en son eller för en dotter, ska hon föra fram ett årsgammalt lamm som ett brännoffer [3 Mos 1:1-17] och en ung duva eller turturduva som ett syndoffer [reningsoffer, se 3 Mos 4:3] vid ingången till mötestältet, till prästen 7som ska offra det inför Herrens (Jahves) ansikte och bringa försoning för henne. Och hon ska vara ren från sitt blod.
Sammanfattning
Detta är undervisningen om henne som har fött en pojke eller flicka. 8Om hon inte kan föra fram ett lamm ska hon föra fram två duvor eller två unga turturduvor, den ena som brännoffer, den andra som syndoffer och prästen ska bringa försoning för henne och hon ska vara ren.[Det var detta offer Jesu mor Maria (Mirjam) offrade, se Luk 2:22-24.]
Rituell orenhet från mögelsvamp
1
Följande stycke (kap 13-14) handlar om hudsjukdomar och mögel på textilier eller husväggar. Det hebreiska ordet som används är tsaraat som beskriver olika yttringar av mögelsvamp.
Eftersom den grekiska översättningen Septuaginta använde det grekiska ordet lepra, kom termen att förknippas med det engelska ordet "leprosy" och sjukdomen spetälska (även kallad lepra eller Hansens sjukdom). Det grekiska ordet användes om fiskfjäll och beskriver också hud som flagar. Sjukdomen lepra påverkar förvisso huden, men det hebreiska ordet (och även det grekiska) är en generell term för verkningarna orsakade av mögelsvamp. Drabbas någon av tsaraat på huden (människans utsida) brukar vi kalla det en svampinfektion, däremot om det är kläder/textilier eller hus/husväggar som drabbas används ordet mögel. Kärnbibeln använder båda dessa ord. Följande personer i GT drabbades av denna sjukdom, förutom Mose (2 Mos 4:6) och fyra män (2 Kung 7:3): Mirjam (4 Mos 12:10), Ussia (2 Kung 15:5), Naaman (2 Kung 5:1) och Gechasi (2 Kung 5:27).
I den judiska traditionen är denna åkomma en varning eller ett straff från Gud för den som ägnar sig åt skvaller eller förtal. Att bli isolerad och inte kunna samtala med någon är ett lämpligt straff för den som har en "ond tunga" (hebr. lashon hara) – ett uttryck som också brukar översättas med just skvaller eller förtal, se Ps 34:14. Mirjam drabbades av tsara när hon talade illa om sin bror Mose, se 4 Mos 12:1, 10.
På samma sätt när denna åkomma drabbar ett hus så anses det vara en varning eller ett straff för den som är snål eller ohjälpsam och inte vill dela med sig eller låna ut till sin medmänniska. Här handlar straffet om att man måste ställa ut samtliga ägodelar till allmänt beskådande utanför huset under minst en vecka (3 Mos 14:36). Då är det lätt att se om man har ljugit och sagt att man inte har det som någon annan behöver eller om man säger att man själv är fattig fast man egentligen inte är det.
2När en människa får på huden på sin kropp (sitt kött) något som
reser sig (en svullnad)
eller ett utslag (skabb)
eller en ljus fläck
och det är på hans hud på hans kropp (kött) som en fläck med svampinfektion (mögel – hebr. tsaraat), då ska han föras fram till prästen Aron eller till en av hans söner, prästerna. 3Och prästen ska titta på fläcken på huden på kroppen (köttet), och om håret i fläcken har blivit vitt och om fläcken ser djupare ut än huden på hans kropp är det en fläck med svampinfektion (mögel) och prästen ska se på (undersöka) honom och förklara honom oren.
1 – Ljus fläck på huden
4Om den ljusa fläcken blir vit i huden på hans kropp och inte ser djupare ut än huden och om håret på den inte blir vitt, då ska prästen stänga in (isolera) honom som har fläcken i sju dagar. [Den initiala tiden för karantän var alltid en vecka när orsaken till sjukdomen inte var uppenbar.] 5Och prästen ska se på (undersöka) honom den sjunde dagen, och se, om fläcken är oförändrad när han ser på (undersöker) den och fläcken inte har spridit sig på huden, då ska han stänga in (isolera) honom i ytterligare sju dagar. [Totalt två veckors karantän.] 6Och prästen ska se på (undersöka) honom en andra gång den sjunde dagen, och se, om fläcken har blivit mörk och fläcken inte har spridit sig på huden, ska prästen förklara honom ren, då är det en sårskorpa och han ska tvätta sina kläder och vara ren. 7Men om sårskorpan sprider ut sig i huden efter det att prästen har synat honom för hans rening, då ska han synas av prästen ännu en gång. 8Och om prästen ser att fläcken har spridit sig på huden, då ska prästen förklara honom oren, det är en svampinfektion (mögel).
2 – Upphöjning på huden
9När fläcken med svampinfektion (mögel) finns på en människa, då ska han bli förd till prästen, 10och prästen ska se på (undersöka) honom, och se om upphöjningen är vit i huden och om håret har blivit vitt och det finns friskt kött i upphöjningen, 11då är det en gammal svampinfektion (mögel) på huden på hans kött och prästen ska förklara honom oren, och han ska inte stänga in (isolera) honom för han är oren. 12Och om svampinfektionen (möglet) sprider ut sig på huden och svampinfektionen (möglet) täcker hela hans hud som har fläcken, från hans huvud till hans fötter, oavsett var prästen ser (undersöker), 13då ska prästen överväga och se om svampinfektionen (möglet) täcker hela hans kropp (kött). Han ska förklara honom ren som har plågan, allt har blivit vitt, han är ren. 14Men när det friska köttet visar sig på honom ska han vara oren. 15Och prästen ska se på (undersöka) det friska köttet och förklara honom oren, för det friska köttet är orent, det är svampinfektion (mögel). 16Om det friska köttet vänder igen och ändras till vitt, ska han komma till prästen. 17Och prästen ska se på (undersöka) honom, och se om fläcken har blivit vit, då ska prästen förklara honom ren som har haft fläcken – han är ren.
3 – Böld
18[Job drabbades av bölder, se Job 2:7 och en av de tio plågorna över Egypten var bölder, se 2 Mos 9:9-11.]
Och köttet där det i dess hud fanns en böld, är botat. 19Och om det på platsen för bölden istället finns en vit upphöjning, eller en ljus fläck, vit och något rödaktig, och den visas för prästen, 20och om prästen när han ser (undersöker) den och den ser lägre ut än huden och dess hår har blivit vitt, ska prästen förklara honom oren, det är en fläck med svampinfektion (mögel) som har brutit ut från bölden. 21Men om prästen ser på (undersöker) den och ser att där inte finns några vita hår och om det inte är lägre än huden men är mörkare, då ska prästen stänga in (isolera) honom i sju dagar. 22Och om det sprider ut sig i huden ska prästen förklara honom oren, det är en plåga (sjukdom). 23Men om de ljusa fläckarna stannar på sin plats och inte breder ut sig är det en böld och prästen ska förklara honom ren.
4 – Brännskada på huden
24Om det finns något kött i huden som är brännskadat av eld, och det friska köttet med brännsåret har en vit ljus fläck, rödaktig eller vit, 25då ska prästen se på (undersöka) den och se om håret på den ljusa fläcken har blivit vitt och se (undersöka) om fläcken är lägre än huden. Då är det en svampinfektion (mögel) som har brutit ut i brännsåret, därför ska prästen förklara honom oren. Det är en fläck med svampinfektion (mögel). 26Men om prästen ser på (undersöker) den och ser att där inte finns några vita hår och att det inte är lägre än huden men är mörkare, då ska prästen stänga in (isolera) honom i sju dagar. 27Och prästen ska se på (undersöka) honom den sjunde dagen, och om det har spridit ut sig över huden ska prästen förklara honom oren. Det är en fläck med svampinfektion (mögel). 28Men om den ljusa fläcken stannar på sin plats och inte sprider sig i huden men är lite mörkare, då är det en upphöjd brännskada och prästen ska förklara honom ren, för det är en inflammation i brännskadan.
5 – Hårbortfall på huvud eller skägg
29Om en man eller kvinna har en fläck på huvudet eller i skägget, 30då ska prästen se på (undersöka) fläcken och se om den ser djupare ut än huden och om där finns gult tunt hår, då ska prästen förklara honom oren. Det är torra fjäll och svampinfektion (mögel) på huvudet eller i skägget. 31Och om prästen ser fläcken med fjäll och ser att den inte är djupare än huden och att det inte finns några svarta hår i den, då ska prästen stänga in (isolera) den som har fläcken med fjäll i sju dagar. 32Och på sjunde dagen ska prästen se på (undersöka) fläcken och se om fjällen inte har spridit sig och om det inte finns något gult hår och om fjällen inte ser ut att ligga djupare än huden. 33Han ska bli rakad men fjällen ska han inte raka, och prästen ska stänga in (isolera) honom i ytterligare sju dagar. 34Och på sjunde dagen ska prästen se på (undersöka) fjällen, och se, om fjällen inte har spridit sig i huden och om de inte ser ut att vara djupare än huden, då ska prästen förklara honom ren och han ska tvätta sina kläder och vara ren. 35Men om fjällen sprider ut sig på huden efter tvättningen, 36ska prästen se på (undersöka) honom och se om fjällen har spridit sig på huden, prästen ska inte leta efter gula hår. Han är oren. 37Men om fjällen när han ser dem har stannat och det finns svarta hår som vuxit upp där, då är fjällen botade, han är ren och prästen ska förklara honom ren.
6 – Ljusa fläckar på huden
38Om en man eller kvinna har ljusa fläckar på huden på sin kropp, vita ljusa fläckar, 39då ska prästen se på (undersöka) och se om de ljusa fläckarna på huden på deras kropp är mörkare vita. Då är det en frätande fläck som växer på huden. Han är ren.
7 – Skallighet
40Den man vars hår faller av hans huvud han är skallig men han är ren. 41Och han vars hår faller av från delar av hans huvud mot ansiktet, han är pannskallig, men han är ren. 42Och om det på det skalliga huvudet eller på den skalliga pannan blir ett vitt rödaktigt sår är det en svampinfektion (mögel) som kommit fram på hans skalliga huvud eller hans skalliga panna. 43Då ska prästen se på (undersöka) och se om det upphöjda såret är vitt rödaktigt på hans skalliga huvud eller hans skalliga panna, som en svampinfektion (mögel) visar sig i huden på kroppen, 44han är en man som lider av svampinfektion (mögel). Han är oren. Prästen ska förklara honom totalt oren (orent oren), hans fläck är på hans huvud.
Svampinfektioner – sammanfattning
45[Detta sammanfattande stycke berör de som har blivit diagnostiserade med någon av de ovanstående sju olika fallen.]
Och den som lider av svampinfektionen (möglet), hans kläder ska rivas söner och hans huvud rakas, och han ska täcka över sin överläpp och ropa "Oren, oren". [Hebr. tame tame!] 46Alla dagar som fläcken är på honom ska han vara orenad. Han är oren. Han ska bo ensam (isolerad), utanför lägret ska han ha sin boplats.
Rening från mögel på textilier/kläder
47Kläderna som plågan med möglet (svampinfektionen) är i, oavsett om det är yllekläder eller linnekläder, 48om det är vävt eller stickat, av linne eller av ull, oavsett det är skinn eller någonting tillverkat av skinn, 49och om fläcken är grönaktig eller rödaktig i kläderna eller på skinnet, på det vävda eller på det stickade eller på någonting tillverkat av skinn, är det en fläck med mögel (svampinfektion) och ska visas för prästen. 50Och prästen ska se på (undersöka) fläcken och stänga in (isolera) det som har fläcken i sju dagar. 51Och han ska se på (undersöka) fläcken den sjunde dagen. Om fläcken har spridit sig i kläderna, antingen i det vävda eller i det stickade eller på skinnet eller i någonting som är tillverkat av skinn, då är fläcken ett frätande mögel (svampinfektion). Det är orent. 52Han ska därför bränna den klädnaden, oavsett om det är vävt eller stickat, av ull eller linne eller någonting av skinn där fläcken är ett frätande mögel (svampinfektion). Det ska brännas i eld.
53Men om prästen ser på (undersöker) och ser att fläcken inte har spridit sig i klädnaden, varken i det vävda eller i det stickade eller i någonting av skinn, 54då ska prästen befalla att de tvättar det som fläcken varit på och han ska stänga in (isolera) det i ytterligare sju dagar. [Totalt två veckors karantän.] 55Och prästen ska se på (undersöka) fläcken efter att den är tvättad och se om färgen inte har förändrats och om fläcken inte har spritt ut sig, är den oren. Du ska bränna den i eld. Den fräter inåt antingen den är inuti eller utanpå. 56Men om prästen ser på (undersöker) och ser att fläcken har mörknat efter att den har tvättats, då ska han riva ut den ur plagget eller ur skinnet eller ur väven eller ur det stickade. 57Och om det fortfarande syns i klädnaden eller i det vävda eller i det stickade eller i någonting av skinn, då är det en fläck som sprider sig. Du ska bränna det som har fläcken med eld. 58Och klädnaden, vävd eller stickad eller vad som än är tillverkat av skinn, det som du ska tvätta, om fläcken försvinner från det, då ska det tvättas en andra gång och det ska vara rent.
Sammanfattning
59Detta är undervisningen om fläckar med mögel (svampinfektion) i kläder av ull eller linne, antingen det är vävt eller stickat, och om allting av skinn, för att förklara det rent eller för att förklara det orent.
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
