2Lyssna uppmärksamt till mitt prat (hebr. milah) och låt det bli er tröst. 3Acceptera att jag talar och efter att jag talat, fortsätt håna. 4För min del, är min klagan till en människa? Och om så, varför skulle jag inte vara otålig? 5Vänd ansiktet mot mig (se på mig) och bli förskräckt och lägg er hand över er mun, 6när jag kommer ihåg att jag darrar och skräcken griper i mitt kött.
7Varför lever de onda, blir gamla och växer till i styrka? 8Deras säd (deras barn) blir etablerad (finns kvar) inför deras ansikte och deras avkomma inför deras ögon. 9Deras hus är tryggt, utan fruktan och Guds käpp [kortare klubba för att försvara fåren] är inte över dem. [Ps 23:4; Job 9:34] 10Deras oxar paras och misslyckas inte, deras kor kalvar och kastar inte kalven (får inte missfall). 11De sänder ut sina små som en flock och deras barn dansar (hoppar, skuttar, leker). 12De sjunger med tamburin och kinnor-harpa och fröjdas till flöjtens röst (ljud). 13De fullbordar sina goda dagar och plötsligt sjunker de ner i graven (sheol). 14Och de säger till Gud (El): "Lämna oss för vi önskar inte kunskap om dina vägar. 15Vad är den Allsmäktige (Shaddaj) att vi skulle tjäna honom? Och vilken nytta skulle vi ha av att be till honom?" 16Se, det goda är inte i deras hand. De ondas rådslag är långt bort från mig.
17Hur ofta har de ondas lampa släckts, så att deras olycka kommer över dem, så att han ger smärta i sin vrede? 18De är som halmstrån i vinden och som agnar som stormen sveper bort. 19Gud (Eloha) gömmer (skyddar) åt sina söner deras synd. Låt honom bevara den åt sig och bli förtrogen med den. 20Låt hans ögon se hans fördärv och låt honom dricka den Allsmäktiges (Shaddajs) vrede. 21Vilken glädje har han i sitt hus efter sig (då han dör), när han ser sina månader bli färre (livet går mot sitt slut)? 22Ska (kan) någon undervisa kunskap till Gud (El)? Det är han som dömer de upphöjda (kan betyda både att bli upplyft och att i högmod upphöja sig själv).
23Den ene dör i sin kropps fulla styrka (vid god hälsa) och blir helt stilla och tyst. 24Hans ämbar är fullt av mjölk och märgen i hans ben är fuktig. 25En annan dör i själens bitterhet och har aldrig smakat det goda. 26De ligger ner på samma sätt i stoftet och likmaskarna täcker dem. 27Se, jag känner era tankar och råden som ni felaktigt inbillar er mot mig. 28Eftersom ni säger: "Var är furstens hus? Och var är tälten som de onda bor i?" 29Har ni inte frågat dem som går förbi längs vägen, har ni inte synat deras kännetecken? 30Eftersom en ond man är bevarad för ondskans dag och de bärs fram [som en gåva] till vredens dag? 31Vem ska berätta över hans ansikte, hans vägar? Vem ska belöna honom för det han gjort? 32Han bärs bort till gravarna och man vakar vid gravkullen (hebr. gadish). 33Dalarnas jordkokor är söta (tillfredställande) för honom, alla människor dras (lockas) efter honom och till hans ansikte ett oräkneligt antal. 34Hur kan ni då trösta mig fåfängt? Av era svar återstår bara svek.
Tredje omgången
Elifaz tredje tal 1Sedan tog Elifaz – temaniten [Job 2:11], till orda och sa [svarade Job]:
2Kan en stridsman (en man i sina bästa år – full av egen styrka och kraft) vara till nytta (hebr. sachan) för Gud (El), kan ens en vis ("nyttig" – hebr. sachal) man vara till nytta (hebr. sachan) för honom? 3Har den Allsmäktige (Shaddaj) tillfredsställelse (nytta, glädje) av att du är rättfärdig eller har han någon vinning av att du är fullkomlig?
[Gud gläder sig i rättfärdighet (Ps 45:8), men är inte beroende av den för sin glädje. Elifaz vet inte heller om konversationen mellan Gud och Satan i Job 1:7-12; 2:2-6, där Jobs rättfärdighet kommer bevisa hur Satan har fel.]
4Är det för din fruktan [vördnad av Gud och tro på honom, se Job 1:1] som han straffar dig, att han går till doms med dig? 5Är inte din ondska stor och inte din missgärning (synd – hebr. avon) utan slut? 6Eftersom du tagit mutor från din bror utan orsak och tagit kläderna från den nakne. [2 Mos 22:26; 5 Mos 24:6, 17; Hes 18:13] 7Du har inte gett vatten till den törstige att dricka och du har undanhållit bröd från den hungrige. [Job förnekar dessa anklagelser i Job 29:12-16; 31:13, 16-17, 21.] 8Även om du var en mäktig man [ordagrant: "en man med arm", dvs. styrka] med mark, en ärad man [en som man lyfter upp sitt ansikte till], som bor där. [Elifaz anklar Job för att ha tillskansat sig mark och egendom på orättfärdigt sätt, se även Job 20:19.] 9Änkor har du sänt iväg tomhänta och den faderlöses armar är brutna. [2 Mos 22:22; 5 Mos 10:17-18] 10Därför omges du av fällor (snaror – faror), och plötsligt fruktar du skräck, 11eller mörker så du inte kan se, och mäktiga vatten täcker dig.
12Bor inte Gud (Eloha) högt i himlarna? Och se på de högsta (ordagrant: huvudet bland) stjärnorna, hur högt [upp] är inte de? 13Och du säger: "Vad kan Gud (El) veta? Kan han döma genom detta tjocka mörker? 14Molnen bildar en slöja så att han inte ser [oss människor] när han vandrar [fram och tillbaka – ointresserat] på himlavalvet." [På nytt lägger Elifaz ord i Jobs mun att Gud skulle vara begränsad, något som Job aldrig sagt]
15Vill du hålla dig till den gamla vägen (välkända, upptrampade gångvägen)[innan floden, se 1 Mos 6:5], där fördärvets män (hebr. mat) gick, 16de som rycktes bort (hebr. qamat) i förtid (ordagrant: det var inte deras tid) när floden forsade på deras grundval? [Kan också översättas: "när deras grund sveptes bort av floden".] 17De sa till Gud (El): "Lämna oss! Vad kan den Allsmäktige (Shaddaj) göra?" 18Men han, det var ju han [Gud] som fyllde deras hus med välstånd (gott – hebr. tov). De gudlösas rådslag är fjärran ifrån mig.
19De rättfärdiga ser det och gläds, den oskyldige hånar dem: 20"Ja, våra motståndare (hebr. qim) är utrotade, och deras tillgångar har elden slukat."
21Bli bekant med (gör dig nyttig för – hebr. sachan) honom [Gud] och sök frid (hebr. shalam), så ska det goda (välgång – hebr. tovah) komma till dig. 22Ta emot undervisning (hebr. Torah) av hans mun, och bevara hans ord i ditt hjärta. 23Om du omvänder dig till den Allsmäktige (Shaddaj) blir du upprättad, om du avlägsnar orätten från ditt tält, 24då ska du lägga ditt guld i stoftet [inte värdesätta det så högt], och [guldet från] Ofir bland bäckens stenar [jfr 2 Krön 9:27], 25då blir den Allsmäktige (Shaddaj) ditt guld [din verkliga rikedom], han blir ditt ädlaste (höga, upphöjda – mest imponerande) silver. 26Ja, då ska du glädjas i den Allsmäktige (Shaddaj) och lyfta ditt ansikte till Gud (Eloha). 27När du ber till honom ska han höra dig, och du ska få uppfylla dina löften. 28Allt du beslutar ska gå dig väl, och ljus ska skina på dina vandringsvägar (livsval – hebr. derech). 29När de för nedåt ska du säga: "Uppåt!" Då ska han frälsa den som sänker sin blick. 30Han räddar den som inte är [ön – hebr. i] oskyldig, och räddar dig eftersom dina händer är rena.
[Gud förväntas rädda den oskyldige, men här skriver Elifaz tvärtom – att Gud räddar den som inte är oskyldig! Det kan vara ironiskt för att visa hur befängt det är att tro att Gud skulle rädda Job. Det lilla hebreiska ordet i betyder också ö eller kustländer. Hebreiska frasen i naqi kan också översättas "den oskyldiges ö". Betydelsen blir då att Gud räddar inte bara den oskyldige, utan även alla som är på samma ö. Ordet ö i Bibeln syftar ofta på land eller region, dvs. människor som befinner sig på samma plats. Jfr Sodom och Gomorra, se 1 Mos 18:16-33.]
2Även idag är upproriskhet mitt bekymmer, min hand är tung över suckandet (stönandet). 3Om jag bara visste hur jag skulle finna honom, hur jag kunde komma till hans boning! 4Jag skulle lägga fram min sak (rättsfall – hebr. mishpat) inför honom, fylla min mun med argumentation (tillrättavisning; mitt försvar). 5Jag känner orden (pratet – hebr. milah) han skulle svara mig, och förstår vad han skulle säga till mig. 6Skulle han tvista med (motsätta sig – hebr. riv) mig i stor kraft, nej, han behöver bara ta emot [lyssna på] mig. 7En rättfärdig skulle då vara hans motpart, jag skulle för alltid bli frikänd av min domare. [Job talar om sig själv som rättfärdig.]
8Se, går jag framåt (mot öster – hebr. qedem)[möter solens uppgång] är han inte där, går jag tillbaka (västerut – hebr. achor) finner jag honom inte. 9Gör han något till vänster [norrut om man står mot öster] skådar jag honom inte, vänder han sig till höger [åt söder] ser jag honom inte. 10Men han vet min väg (vandringsväg, mina livsval – hebr. derech), när han prövat mig, kommer jag fram som guld.
[Även om Job inte själv kan hitta Gud är han förvissad om att Gud känner honom och kan hitta honom. Gud känner den rättfärdiges väg (Ps 1:6) och den ondes, som han omkullkastar, se Ps 146:9. I tre punkter visas Jobs tro här: Han litade på att Gud kände till hans situation, han litade på att Gud prövade honom och att han skulle komma igenom prövningen som en bättre man.]
11Min fot har hållit fast nära hans steg (vid hans spår), jag har följt hans väg (hebr. derech) utan att vika av. 12Jag har inte övergett hans läppars bud, hans muns ord är mig en större skatt än mitt dagliga bröd.
13Men han är den ende [oföränderlig, fast], vem kan stå honom emot? Vad han (hans själ – hebr. nefesh) vill, det gör han. 14Ja, han fullbordar (ersätter – hebr. shalem) min beskärda del, och som dessa många [planer] med honom. [Versen är svårtydd.] 15Därför bävar jag för hans ansikte, när jag tänker på det blir jag rädd för honom. 16Gud (El) har gjort mitt hjärta försagt (jag tappar modet), den Allsmäktige (Shaddaj) har fått mig att bäva, 17för jag fick inte förgås innan mörkret kom, han dolde inte den svarta natten för mitt ansikte. [Job 22:11]