Parallell - onsdag 8/4
1 Sam 4-8
Profetian över Elis söner Chofni och Pinchas slår in1[Vid den här tiden var varken Egypten eller Assyrien någon världsmakt. Israel stred med sina grannfolk, filistéerna i väst och Moab och Ammon i öst. Filistéerna, som var ett sjöfolk, hade importerat kunskap i att smida järn och var militärt överlägsna i detta område. Det och den ökande immigrationen från väst gjorde att de tog över mer. De var organiserade i fem städer vid Medelhavskusten. Följande stycke beskriver hur Elis familj förgörs, orden som Herren talat med Samuel går i uppfyllelse, se 1 Sam 3:11-14, 19. Som tidigare i historien har olydnad konsekvenser, se 3 Mos 26:17; 5 Mos 28:25. Vid detta tillfälle använder Gud ett hedniskt folk, filistéerna, se 2 Sam 24:1, 13, och på detta sätt visar Gud sin allmakt över allt folk, även de som är utanför förbundet.]
Och Samuels ord kom till hela Israel. Nu drog Israel ut mot Filistéen för att kriga, och slog läger bredvid Even-Ezer [betyder "hjälpens sten", kanske Izbet Sartah] och filistéerna slog läger i Afek [i Elah-dalen]. 2Och filistéerna ställde upp sig mot Israel och när striden pågick slog de Israel framför filistéerna, och de slog av deras armé på fältet omkring 4 000 män. 3Och när folket kom till lägret sa Israels äldste: "Varför har Herren (Jahve) slagit oss idag framför filistéerna? Låt oss hämta Herrens (Jahves) förbundsark från Shilo till oss, så att han kan vara ibland oss och rädda (frälsa) oss ur fiendens hand."
4Så folket sände [män med bud] till Shilo och de hämtade Härskarornas Herres (Jahve Sebaots) som sitter på keruberna, förbundsark därifrån. Och Elis två söner – Chofni och Pinchas – följde med Guds (Elohims) förbundsark. [1 Sam 2:33-34]
5Och när Herrens (Jahves) förbundsark kom in i lägret, ropade hela Israel med en stark röst, så att marken skakade (vibrerade av ljudet). 6Och när filistéerna hörde ljudet av ropet sa de: "Vad betyder ljudet av detta stora rop i hebréernas läger?"
När de fick reda på att Herrens (Jahves) ark hade kommit in i lägret, 7då blev filistéerna rädda och sa: "Gud (Elohim) har kommit in i lägret!" och de sa: "Ve oss! Något sådant fanns inte igår och inte dagen innan. 8Ve oss! Vem ska befria oss ur dessa mäktiga gudars hand? Detta är de gudar som slog egyptierna med alla slags plågor och i öknen.
[I denna vers talar filistéerna utifrån sin egen polyteistiska uppfattning om många gudar och förstår inte att Israel bara har en Gud.]
9Var starka och samla ihop er själva som män, ni filistéer, så att ni inte blir slavar till hebréerna som de har varit åt er. Samla ihop er själva som män och kriga!"
10Och filistéerna stred och Israel blev slaget och de flydde varje man till sitt tält. Och där var ett stort slag (en stor slakt), för 30 000 från Israels fotfolk föll. 11Och Guds (Elohims) ark blev tagen, och Elis två söner Chofni och Pinchas blev slagna.
Elis död
12Och en man från Benjamin sprang (flydde) från armén och kom till Shilo samma dag med sina kläder sönderrivna och jord på sitt huvud. [Uttryck för sorg.] 13Och när han kom satt Eli på sin stol vid vägkanten och spanade [vaktade nervöst], för hans hjärta var oroligt för Herrens (Jahves) förbundsark. Och när mannen kom in i staden och berättade nyheten, brast hela staden ut i klagorop.
14Och när Eli hörde ljudet av ropen sa han: "Vad betyder ljudet från detta tumult?"
Och mannen skyndade sig och kom till Eli och berättade. 15Nu var Eli 98 år gammal och hans ögon var svaga så att han inte kunde se. 16Och mannen sa till Eli: "Jag är han som har kommit från armén, och jag flydde idag från armén." Och han sa: "Hur har det gått min son?" 17Och han som hade med sig budskap svarade och sa: "Israel har flytt för filistéerna och det har också varit en stor slakt bland folket, och de slog även dina två söner. Chofni och Pinchas är döda och Guds (Elohims) ark är tagen." 18Och det hände när han nämnde om Guds (Elohims) ark, att han föll baklänges från sin stol vid sidan av porten och hans nacke bröts och han dog, eftersom han var en gammal man och tung. Och han hade dömt Israel i 40 år. 19Och hans svärdotter, Pinchas hustru, var gravid och nära att föda. När hon hörde budskapet att Guds (Elohims) ark var tagen och att hennes svärfar och hennes make vara döda, böjde hon sig ner och födde, för hennes smärtor kom plötsligt över henne. 20Och när hon höll på att dö talade kvinnorna som var hos henne: "Frukta inte, för du har fött en son." Men hon svarade inte och tog det inte till sitt hjärta. 21Och hon kallade barnet Ichavod [betyder: "ingen ära", "var är ära" eller "Ve – äran"] och sa: "Härligheten [Guds närvaro] har lämnat Israel", eftersom Guds (Elohims) ark blivit tagen [bortförd] och på grund av hennes svärfar och hennes make. [Ps 78:64] 22Och hon sa: "Härligheten har lämnat Israel, för Guds (Elohims) ark är tagen."
Arkens väg tillbaka
Arken i Ashdod, Gat och Ekron
1[Enligt Talmud (en sammanfattning och utläggning av Gamla testamentet) var arken 369 år i Shilo innan den togs ut i striden, se 1 Sam 4:3-5.]
Nu när filistéerna hade tagit Guds (Elohims) ark, förde de den från Even-Ezer [i Elah-dalen, se 1 Sam 4:1] till [sin stad] Ashdod [vid Medelhavet]. 2Och filistéerna tog Guds (Elohims) ark och förde in den i Dagons hus och ställde den bredvid Dagon.
[Hebr. dagon betyder "en fisk". Detta var en filisteisk avgud som ansågs vara Baals fader. De filisteiska templen från denna tid som har hittats av arkeologer hade en helig plats längst fram där avguden stod rest på en plattform. Se även Dom 16:23 där Simson river ner Dagon-templet i grannstaden Gaza. Ett Dagon-tempel fanns även i Beit-Shean där Sauls huvud hängs upp av filistéerna, se 1 Krön 10:10.]
3Och när Ashdods invånare steg upp tidigt nästa morgon, se, då hade Dagon fallit på sitt ansikte på marken framför Herrens (Jahves) ark. Och de tog Dagon och satte honom på sin plats igen. 4Och när de steg upp tidigt nästa morgon, se, då hade Dagon fallit på sitt ansikte på marken framför Herrens (Jahves) ark (igen), och Dagons huvud och båda hans handflator låg avhuggna på tröskeln, bara Dagons kropp var kvar av honom. 5Därför trampar ingen som går in i Dagons hus, varken prästen eller någon annan, på tröskeln till denna dag.
6Men Herrens (Jahves) hand var tung över dem i Ashdod och han fördärvade dem och slog dem med hemorrojder (bölder, tumörer), Ashdod och dess omnejd. 7Och när Ashdods män såg att det var så, sa de: "Israels Guds (Elohims) ark ska inte vistas hos oss, för hans hand är tung över oss och över vår gud Dagon." 8De sände därför och samlade ihop alla filistéernas ledare till sig och sa: "Vad ska vi göra med Israels Guds (Elohims) ark?"
De svarade: "Låt Israels Guds (Elohims) ark bäras till Gat." Och de bar Israels Guds (Elohims) ark dit.
9Och det skedde att när de hade burit den dit, var Herrens (Jahves) hand mot staden med stora nederlag, och han slog stadens män både små och stora, och hemorrojder (tumörer) visade sig på dem. 10Så de skickade Guds (Elohims) ark till Ekron. Och det skedde när Guds (Elohims) ark kom till Ekron att invånarna ropade och sa: "De har fört Israels Guds (Elohims) ark till oss för att slakta oss och vårt folk." 11De sände därför efter och samlade ihop filistéernas ledare och de sa: "Sänd bort Israels Guds (Elohims) ark och låt den gå tillbaka till sin plats, så att den inte slaktar oss och vårt folk," för en dödlig pest rådde över hela staden, Guds (Elohims) hand var mycket tung där. 12Och männen som inte dog slogs med hemorrojder (tumörer), och stadens rop steg upp till himlarna.
Arken återvänder till Israel
1När Herrens (Jahves) ark hade varit i filistéernas land i 7 månader, 2så kallade filistéerna på prästerna och siarna och sa: "Vad ska vi göra med Herrens (Jahves) ark? Tala om för oss hur vi ska skicka tillbaka den till sin plats."
3Och de svarade: "Om ni sänder bort Israels Guds (Elohims) ark, sänd den inte tom utan sänd honom på något sätt ett skuldoffer, sedan ska ni bli botade, och det ska bli känt för er varför hans hand inte har tagits bort från er."
4Då sa de: "Vilket ska skuldoffret vara som vi ska ge honom?"
De svarade: "5 gyllene hemorrojder (tumörer) och 5 gyllene möss, efter antalet av filistéernas ledare [Ashdod, Gaza, Ashkelon, Gat och Ekron, se 1 Sam 6:17], för en plåga var över er alla och över era ledare. 5Därför ska ni göra avbilder av era hemorrojder och avbilder av era möss som har plågat landet, och ni ska ge ära till Israels Gud (Elohim). Till äventyrs ska han då lätta sin hand från er och från era tillhörigheter och från ert land. 6Varför har ni förhärdat era hjärtan som egyptierna och farao förhärdade sina hjärtan? När han var vred bland dem, lät de inte folket gå, men de gick?
7Ta nu och gör i ordning en ny vagn och två diande kor som inte har haft något ok och bind korna vid vagnen och för hem deras kalvar från dem. [Om en ko och kalv blivit separerade råmar de för att försöka hitta varandra, om korna inte följer sin instinkt och istället levererar arken till Israel blir Guds inblandning bekräftad.] 8Och ta Herrens (Jahves) ark och ställ den på vagnen och lägg föremålen av guld, som ni ger honom som ett skuldoffer, i en låda bredvid och sänd iväg den så att den kan gå. 9Och se, om den går upp längs vägen mot sin egen gräns till Beit-Shemesh, då är det han som har gjort denna stora ondska, men om inte, då ska vi veta att det inte var hans hand som slog oss, det var ett sammanträffande som drabbade oss."
10Och männen gjorde så och tog två kor som diade och band dem till vagnen och stängde in deras kalvar hemma. 11Och de ställde Herrens (Jahves) ark på vagnen och lådan med möss av guld och avbilderna av deras bölder. 12Och korna gick raka vägen längs vägen till Beit-Shemesh, de gick längs huvudvägen, och råmade när de gick, och vände inte till sidan åt höger eller åt vänster, och filistéernas ledare följde efter dem till gränsen mot Beit-Shemesh.
13Och invånarna i Beit-Shemesh höll på att skörda sitt vete i dalen, och de lyfte upp sina ögon och såg arken och var glada att se den. 14Och vagnen kom till betshemiten Josuas fält och stod där, där fanns en stor sten, och de högg upp vagnens trä och offrade korna som ett brännoffer till Herren (Jahve). 15Och leviterna tog ner Herrens (Jahves) ark och lådan som var med den, där guldsakerna låg och ställde dem på den stora stenen. Och Beit-Shemeshs män offrade brännoffer och offrade offer till Herren (Jahve) samma dag. 16Och när de 5 filisteiska ledarna såg det återvände de till Ekron samma dag.
17Och dessa är de gyllene bölderna som filistéerna gav som ett skuldoffer till Herren (Jahve):
För Ashdod 1,
för Gaza 1,
för Ashkelon 1,
för Gat 1,
för Ekron 1,
18och de gyllene mössen efter antalet av filistéernas städer tillhörde de 5 ledarna, både de befästa städerna och landsbyarna, ända till Avel vid den stora stenen, där de satte ner Herrens (Jahves) ark. Denna sten finns kvar på betshemiten Josuas fält till denna dag.
19Och han slog en del av männen i Beit-Shemesh, eftersom de tittat i Herrens (Jahves) ark,
och han slog en del av folket
70 män,
50 000 män,
och folket sörjde eftersom Herren (Jahve) hade slagit folket i ett stort slag (en stor slakt).
[Enligt 4 Mos 4:5-6 fick inga andra än de levitiska prästerna se även arkens exteriör, än mindre dess innehåll. Denna vers har vållat svårigheter för översättare. I normala fall brukar nummer skrivas med de största sifforna först, följt av de lägre. Det normala skulle ha varit att skriva 50 000 och 70 vilket gett siffran 50 070. Hebreiskan här har inte med ordet "och" och upprepar ordet "män", först 70 män och sedan 50 000 män. Beit-Shemesh är också en liten stad på högst tusen invånare, vilket gjort att man ifrågasatt det höga antalet. Den judiske historikern Josefus nämner bara att det var 70 män i Beit-Shemesh (Judiska fornminnen, bok 6, 1:4) och några medeltida manuskript har valt att lösa problemet genom att helt enkelt ta bort siffran 50 000. Förståelsen och svaret finns dock i sammanhanget och strukturen i texten. Tidigare i 1 Sam 4:10 nämns samma avslutande fras "ett stort slag (en stor slakt)" då 30 000 män dött, vilket talar för att det är det stora antalet på drygt 50 000 här också. Bara 70 män är inget stort slag. När arken var i Ashdod drabbas både staden och omkringliggande område (1 Sam 5:6). Hebreiska meningsuppbyggnaden här i vers 19 har en fin parallellism med "männen i Beit-Shemesh" och 70 män och "del av folket" och 50 000 män i hela Israel. Även i ett större perspektiv i hela Samuelsböckerna (som är en bok i hebreiska Bibeln) bekräftas detta då denna händelse med 70 i Beit-Shemesh (+ 50 000 omkring) hör ihop med 2 Sam 24:15 då 70 000 dör av pest.]
20Och männen i Beit-Shemesh sa: "Vem kan stå inför Herrens (Jahves) ansikte, denna heliga Gud (Elohim)? Och hur ska den gå upp från oss?"
Kirjat-Jearim ligger 13 km väster om Jerusalem. Utgrävningar 2017 bekräftar att det var en stor stad vid den här tiden.
1Och Kirjat-Jearims män kom och hämtade upp Herrens (Jahves) ark och förde in den i Avinadavs hus på kullen (hebr. givah), och helgade hans son Elazar till att vakta (skydda, bevara) Herrens (Jahves) ark.
Samuel som domare
2Och det hände från den dagen att arken bodde i Kirjat-Jearim under en lång tid, det var 20 år, och hela Israels hus längtade efter Herren (Jahve). 3Och Samuel talade till hela Israels hus och sa: "Om ni återvänder till Herren (Jahve) med hela ert hjärta och tar bort de främmande gudarna och aserorna [pålar för avgudadyrkan] från ibland er, och vänder era hjärtan till Herren (Jahve) och tjänar enbart honom, då ska han befria er ur filistéernas hand." 4Då tog Israels söner bort baalerna och aserorna [pålarna för avgudadyrkan] och tjänade enbart Herren (Jahve).
5Och Samuel sa: "Samla hela Israel till Mitspah [drygt 1 mil norr om Jerusalem] och jag ska be för er till Herren (Jahve)."
[Flera städer delar detta namn som betyder "vakttorn" och används för olika platser som fungerade som militärposter. Denna mitspah har identifierats med Tell en-Nasbeh som var 8 hektar stad som bevakade huvudvägen från norr till söder mellan judeiska bergen och Efraims bergstrakt.]
6Och de samlades tillsammans i Mitspah och drog upp vatten och hällde ut det inför Herrens (Jahves) ansikte och fastade den dagen och sa där: "Vi har syndat mot Herren (Jahve)." Och Samuel dömde Israels söner i Mitspah.
7Och när filistéerna hörde att Israels söner hade samlats i Mitspah drog filistéernas ledare upp mot Israel. Och när Israels söner hörde det var de rädda för filistéerna. 8Och Israels söner sa till Samuel: "Sluta inte att ropa till Herren vår Gud (Jahve Elohim) för oss, så att han räddar oss ur filistéernas hand." 9Och Samuel tog ett dilamm och offrade det som ett helt brännoffer till Herren (Jahve). Och Samuel ropade till Herren (Jahve) för Israel, och Herren (Jahve) svarade honom.
10Medan Samuel offrade brännoffret kom filistéerna nära för att strida mot Israel, men Herren (Jahve) dundrade med ett stort dån över filistéerna den dagen och förvirrade dem (förorsakade panik) den dagen och de slogs ner inför Israel. 11Och Israels män gick ut från Mitspah och jagade filistéerna och slog dem tills de kom till Beit-Kar.
12Sedan tog Samuel en sten och satte den mellan Mitspah och Shen och gav den namnet Even-Ezer [Hjälpens sten] och sa: "Hitintills har Herren (Jahve) hjälpt oss." [Hebr. even betyder sten och ezer hjälp.] 13Så blev filistéerna underkuvade och de kom inte mer innanför Israels gräns, och Herrens (Jahves) hand var emot filistéerna alla Samuels dagar. 14Och de städer som filistéerna hade tagit från Israel återbördades till Israel, från Ekron till Gat, och dess gräns [ca 1 mil i nord-sydlig riktning från Ekron ner till Gat] tog Israel tillbaka från filistéernas hand. Och det var fred mellan Israel och amoréerna.
15Och Samuel dömde Israel alla dagar under sitt liv (så länge han levde). 16Och han gick år från år runt till Betel och Gilgal [strax öster om Jeriko] och Mitspah och han dömde Israel på alla dessa platser. 17Och han återvände till Rama för där hade han sitt hus, och där dömde han Israel. Och där byggde han ett altare till Herren (Jahve).
Sauls styre och felsteg (kap 8-15)
Israel efterfrågar en kung
1Och det skedde när Samuel var gammal att han gjorde sina söner till domare över Israel. 2Namnet på hans förstfödda var Joel, och namnet på hans andra Avija, de var domare i Beer-Sheva. 3Men hans söner vandrade inte på hans vägar, utan vände sig till vinning och tog mutor och förvrängde rätten.
4Då samlade alla Israels äldste ihop sig och kom till Samuel i Rama. 5Och de sa till honom: "Se, du är gammal och dina söner vandrar inte på dina vägar, ge oss nu en kung som dömer oss som de andra folken."
6Men det misshagade Samuel när de sa: "Ge oss en kung som dömer oss." Och Samuel bad till Herren (Jahve). 7Och Herren (Jahve) sa till Samuel: "Lyssna till folkets röst i allt de säger dig, för de har inte förkastat dig utan de har förkastat mig, så att jag inte får vara kung över dem. 8I enlighet med allt som de har gjort sedan den dagen då jag förde dem upp, ut ur Egypten, till denna dag har de förkastat mig och tjänat andra gudar, så gör de också mot dig. 9Lyssna nu därför till deras röst, men du ska allvarligt varna dem (noggrant låta dem veta), och ska berätta för dem påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen som ska regera över dem."
10Och Samuel talade alla Herrens (Jahves) ord till folket som bad honom om en kung. 11Och han sa: "Detta ska vara påbuden (de bindande juridiska besluten) om kungen som ska regera över er, han ska ta era söner och utse dem åt sig till hans vagnar och till att vara hans ryttare, och de ska springa framför hans vagnar. 12Och han ska utse dem till härförare för 1 000 och till härförare för 50. Och till att plöja hans mark och skörda hans skörd, och till att tillverka vapen för krig och vapen till hans vagnar. 13Och han ska ta era döttrar till att bli parfymerare och till att bli kokerskor och bli bagare. 14Och han ska ta era fält och era vingårdar och era olivlundar, det bästa av dem och ge till sina tjänare. 15Och han ska ta tiondet av er säd och av ert vin och ge till sina härförare och till sina tjänare. 16Och han ska ta era tjänare och era tjänarinnor och era bästa unga män och era åsnor och sätta dem i arbete. 17Han ska ta tiondet av er flock och ni ska vara hans tjänare. 18Och ni ska ropa den dagen på grund av den kung som ni har valt åt er och Herren (Jahve) ska inte svara er den dagen."
19Men folket vägrade att lyssna till Samuels röst och de sa: "Nej, men låt oss få en kung över oss, 20så att vi liknar de andra folken och att vår kung dömer oss och drar ut framför oss och utkämpar våra strider."
21Och Samuel hörde folkets alla ord och han talade dem i Herrens (Jahves) öra. 22Och Herren (Jahve) sa till Samuel: "Lyssna till deras röst och ge dem en kung." Och Samuel sa till Israels män: "Gå, var och en till sin stad."
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- > ❻ Parallell
