Denna tacksägelsepsalm är den första av totalt fjorton psalmer med direkt koppling till händelser i Davids liv. De övriga psalmerna är Ps 7; 18; 30; 34; 51; 52; 54; 56; 57; 59; 60; 63; 142. Detta är den första psalmen uttrycket selah används. Betydelsen är inte känd, men utifrån hur ordet används verkar det vara någon form av musikalisk markering. En vanlig förklaring är att det är en paus för att ge tid att reflektera över texten som just sjungits, kanske ett instrumentalt mellanspel.

Bakgrund: David blir mot slutet av sin regeringstid tvungen att fly från Jerusalem då hans egen son Avshalom gör uppror mot honom, se vers 1. David var herdepojken som i unga år smordes för sitt kommande uppdrag (1 Sam 16:11-13). Han var 30 år när han blev kung och regerade i 40 år (2 Sam 5:4-5). David blev drygt 70 år och var sjuk och sängliggande den sista tiden, se 1 Kung 1:1; 1:15; 2:1. När denna psalm komponeras är David troligtvis i 60-årsåldern och på flykt.

Författare: David

Struktur: Psalmen består av fyra stycken på vardera två verser. En tematisk kiasm formas som ramas in av klagan, vers 2-3 och bön i vers 8-9. Centralt finns förtröstan på Gud. Psalmen växlar också mellan jag och du:

A Klagan – många "reser sig" mot mig, vers 2-3
 B Förtröstan – Du, vers 4-5
 B´ Förtröstan – Jag, vers 6-7
A´ Bön – Herre "res dig", vers 8-9

En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David, när han flydde från sin son Avshalom (Absalom). [Den historiska bakgrunden beskrivs i 2 Sam 15:1-17:29.]

²Herre (Jahveh), hur många är inte mina fiender!
    Många reser sig upp mot mig.
³Många säger om mig (mitt liv, min själ):
    "Det finns ingen hjälp (frälsning, befrielse – hebr. jeshua) för honom hos Gud (Elohim)."

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

[Tre gånger används ordet "många" i psalmens inledning, vilket förstärker hur hårt ansatt David är. Det hebreiska ordet nefesh, här översatt "mig", beskriver helheten i en levande varelse, men med betoning på det inre livet och människans själ. När Gud skapade Adam blåste han liv i hans kropp och han blev en levande varelse, en levande själ, se 1 Mos 2:7. Det sista påståendet: att det inte finns någon hjälp hos Gud, är ett personligt angrepp mot Davids gudsrelation.]

⁴Men du, Herre (Jahveh), är en sköld (ett skydd) runt omkring mig;
    du är min ära, du lyfter mitt huvud.
⁵Jag, jag höjer min röst (ropar i bön) till Herren (Jahveh),
    och han svarar mig från sitt heliga berg [Sion, templet, se Ps 2:6; 48:1-2].

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

⁶Jag lade mig och somnade;
    jag vaknade, för Herren (Jahveh) stödjer (upprätthåller, styrker, skyddar) mig.
⁷Jag är inte rädd även om stora skaror (tiotusentals)
    omringar mig från alla håll.
    [Avshalom hade 12 000 män, se 2 Sam 17:1. David hade 600 trogna med sig, se 2 Sam 15:18.]

⁸Stå upp, Herre (Jahveh)!
    Fräls (rädda, befria) mig, min Gud (Elohim)!
För du har slagit alla mina fiender på käkbenet (käften),
    de gudlösas (ogudaktigas, ondas) tänder har du krossat.

[Det råa poetiska språket liknar Davids fiender vid vilda odjur vars styrka sitter i deras kraftiga käkar och skräckinjagande tänder.]

⁹Hos Herren (Jahveh) finns (är) frälsningen (ordagrant: "till Herren frälsningen") [räddningen tillhör honom, bara hos Herren finns hjälp och befrielse]!
    Över ditt folk är (finns, kommer) din välsignelse.

[Det inledande ropet i vers 8 "Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud!" får här sitt svar. Det hebreiska ordet för frälsning (som används sextio gånger i Psaltaren) är jeshua, det hebreiska namnet på Jesus. Psaltarpsalmerna pekar på var vår frälsning finns.]

Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]

Tillbaka upp

---

4