Parallell - söndag 17/8
Jer 38-40
Jeremia kastas i en cistern för att dö1Och Shefatja, Matans son, och Gedaljaho, Pashchors son, och Jochal, Shelemjahos son, och Pashchor, Malkijahs son, hörde orden som Jeremia talade till hela folket och han sa: 2"Så säger Herren (Jahveh): Den som är kvar i denna stad ska dö för svärdet, genom hungersnöd och av pesten, men den som går ut till kaldéerna ska leva, och hans liv ska bli som ett byte för honom och han ska leva. 3Så säger Herren (Jahveh): Denna stad ska med säkerhet bli given i händerna på Babels kungs armé, och han ska ta den."
4Och furstarna sa till kungen: "Låt denne man, vi ber dig, bli dödad, så mycket som han försvagar händerna på stridsmännen som är kvar i denna stad och folkets händer, när han talar sådana ord till dem, för denne man söker inte folkets bästa utan skadar dem."
5Och Sidkia (hebr. Tsidqijaho), kungen, sa: "Se, han är i er hand, för kungen är inte den som kan göra något mot er."
6Och de tog Jeremia och kastade honom i kungens son Malkijahos [här används en längre form av namnet Malikijah, se vers 1] vattencistern som fanns på vaktgården, och de firade ner honom med ett rep. Men i vattencisternen fanns inget vatten utan gyttja, och Jeremia sjönk i gyttjan.
7Eved-Melech, en kushit [från Nubien, nuvarande Sudan och delar av Etiopien], var en av hovmännen som befann sig i kungapalatset och fick höra att de [andra hovmännen] hade kastat Jeremia i [den tomma men gyttjiga] vattencisternen. Samtidigt satt kungen [Sidkia] i Benjaminporten [som fungerade som Jerusalems domstol], 8så Eved-Melech lämnade kungapalatset för att gå och tala med kungen och sa: 9"Min herre och konung. [Vet du vad några av hovmännen har gjort?] Dessa män har gjort något ont mot profeten Jeremia. De har kastat honom i vattencisternen och lämnat honom att dö där av hunger nu när det inte längre finns något bröd i staden [på grund av babyloniernas belägring av Jerusalem]."
10Kungen gav då kushiten Eved-Melech denna befallning: "Ta med dig 30 män härifrån och dra upp profeten Jeremia ur brunnen innan han dör."
11Så Eved-Melech tog med sig männen, men gick först in i kungens hus till ett rum [förråd] under skattkammaren. Där tog han några trasor och gamla utslitna kläder och firade ner dem till Jeremia i brunnen med rep. 12Kushiten Eved-Melech ropade till Jeremia: "Lägg trasorna och kläderna i armhålorna [som vaddering och skydd] under repen!"
Jeremia gjorde som han blivit tillsagd, 13och de drog upp honom med repen ur brunnen. Men Jeremia var tvungen att stanna på vaktgården [som fånge].
Samtal med den trolöse Sidkia
14Sedan sände Sidkia (hebr. Tsidqijaho), kungen, [bud] efter profeten Jeremia och hämtade honom till sig i den tredje ingången som var i Herrens (Jahvehs) hus och kungen sa till honom: "Jag ska fråga dig en sak, göm ingenting för mig."
15Och Jeremia sa till Sidkia: "Om jag berättar det för dig, ska du då inte med säkerhet döda mig? Och om jag ger dig råd lyssnar du inte till mig."
16Och Sidkia, kungen, gav sin ed i hemlighet till Jeremia och sa: "Herren (Jahveh) lever, som har gjort till oss dessa själar (låtit oss leva). Jag ska inte döda dig och jag ska inte ge dig i dessa mäns hand som står efter ditt liv."
17Och Jeremia sa till Sidkia: "Så säger Herren (Jahveh), Härskarornas Gud (Elohim Sebaot), Israels Gud (Elohim): Om du går ut till Babels kungs furstar, då ska du (din själ) leva och denna stad [Jerusalem] ska inte brännas i eld, och du ska leva, du och ditt hus. 18Men om du inte går ut till Babels kungs furstar, då ska denna stad bli given i kaldéernas hand och de ska bränna den i eld och du ska inte kunna fly från deras hand."
19Och Sidkia, kungen, sa till Jeremia: "Jag är rädd för judarna som har avfallit till kaldéerna, ifall de ger mig i deras hand och de hånar mig."
20Och Jeremia sa: "De ska inte ge dig. Lyssna, jag ber dig, till Herrens (Jahvehs) röst i det som jag talar till dig, så ska det bli väl med dig och din själ ska leva. 21Men om du vägrar att gå ut, detta är Herrens (Jahvehs) ord som han har visat mig: 22Se, alla kvinnor som har lämnat Juda kungs hus ska bli bortförda till Babels kungs furstar och dessa kvinnor ska säga:
Dina [så kallade] nära vänner (ordagrant: ´dina bräckliga fridsmänniskor´ eller ´bräckliga människor av din shalom´) [Jer 20:10] har förlett dig23Och de ska föra ut alla dina fruar och dina barn till kaldéerna, och du ska inte kunna fly ur deras hand utan bli tagen av Babels kungs hand och du ska förorsaka att denna stad blir bränd i eld."
och övervunnit dig.
Dina fötter har sjunkit ner i gyttjan
och de har vänt tillbaka [dina vänner har övergett dig].
24Då sa Sidkia (hebr. Tsidqijaho) till Jeremia: "Låt ingen man få veta dessa ord och du ska inte dö." 25Men om furstarna hör att jag har talat med dig och de kommer till dig och säger till dig: "Berätta för oss vad du har talat till kungen och vad kungen talat till dig, dölj det inte för oss, och vi ska inte döda dig", 26då ska du säga till dem: "Jag lade fram min bön inför kungen att han inte skulle låta mig återvända till Jehonatans hus för att dö där."
27Och alla furstarna kom till Jeremia och frågade honom, och han berättade för dem efter alla dessa ord som kungen befallt honom. Och de slutade tala med honom, för ärendet avhördes inte.
28Och Jeremia bodde på vaktgården till den dag Jerusalem blev intaget. Och det skedde när Jerusalem blev intaget.
Jerusalems fall
1I Sidkias (hebr. Tsidqijaho), Juda kungs 9:e år, i den 10:e månaden [tevet – dec/jan] kom Nebukadnessar, Babels kung, och hela hans armé mot Jerusalem och belägrade det. 2I Sidkias (hebr. Tsidqijahos) 11:e år i den fjärde månaden på den 9:e dagen i månaden gjordes en genombrytning i staden 3så att alla Babels kungs furstar kom in och satt i den mellersta porten, Nergal-Sharetser, Samgar-Nevo, Sarsechim, Rav-Saris, Nergal-Sharetser Ravmag med alla Babels kungs övriga furstar. 4När Sidkia, Juda kung, och alla hans stridsmän såg dem försökte de fly. Så de gick ut genom staden på natten, de tog vägen genom kungens trädgård, genom porten mellan de två murarna, och han [Sidkia] gick ut Aravavägen [västerut mot Jordandalen].
5Men kaldéernas armé jagade efter dem och tog Sidkia på Jerikos slätt [i Jordandalen, han tänkte fly till Moab eller Ammon och söka asyl], och när de hade tagit honom förde de honom till Nebukadnessar, Babels kung, till Rivla i Chamats land [centrala Syrien] och han [Nebukadnessar] talade domar över honom. 6Och Babels kung slog Sidkias söner i Rivla, inför hans ögon. Också alla de förnäma (ledare) i Juda slog Babels kung. 7Och han stack ut Sidkias ögon och band honom i fjättrar och bar honom till Babel.
8Och kaldéerna brände kungens hus och folkets hus i eld och bröt ner Jerusalems murar. 9Och Nevozaradan, ledaren för vakten bar bort de fångna till Babel, kvarlevan av folket som var kvar i staden, även desertörerna som hade gått över till honom, med resten av folket som var kvar. 10Men Nevozaradan, ledaren för vakten, lämnade de klena av folket som inte hade något i Juda land och gav dem vingårdar och fält den dagen.
11Och Nebukadnessar, Babels kung, gav befallning om Jeremia till Nevozaradan, ledaren för vakten, och sa: 12"Ta honom och se efter honom väl (ordagrant: placera ditt öga på honom) och skada honom inte, utan gör mot honom som han talar till dig." 13Då sände Nevozaradan, ledaren för vakten, och Nevoshazban överbefälhavaren (hebr. rav-saris), och Nergal-Sharetser Ravmag och alla Babels kungs kaptener [bud], 14de sände [bud] och tog ut Jeremia från vaktgården och överlät honom till Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, som skulle föra hem honom så att han bodde bland folket.
Jeremias samtal med den vänlige Eved-Melech
15Och Herrens (Jahvehs) ord kom till Jeremia medan han var instängd i vaktgården, han sa: 16Gå och tala till Eved-Melech (betyder kungens tjänare), kushiten och säg: "Så säger Härskarornas Herre (Jahveh Sebaot), Israels Gud (Elohim): Se, jag ska föra mina ord över denna stad för ont och inte för gott, och de ska bli fullbordade inför dig den dagen. 17Men jag ska befria dig den dagen, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh), och du ska inte ges i händerna på de män som du är rädd för. 18Jag ska verkligen befria dig och du ska inte falla för svärdet utan vinner ditt liv som ett byte, eftersom du har litat på mig, förkunnar (säger, proklamerar) Herren (Jahveh)."
Jeremia blir fri
1Ordet som kom till Jeremia efter att Nevozaradan, ledaren för vakten, hade låtit honom gå från Rama, när han hade tagit honom bunden i kedjor bland alla Jerusalems och Juda fångar som bars bort i fångenskap till Babel. 2Och ledaren för vakten tog Jeremia och sa till honom: "Herren din Gud (Jahveh Elohim) talade denna ondska över denna plats 3och Herren (Jahveh) har fört fram det och gjort som han talade eftersom ni har syndat mot Herren (Jahveh) och inte har lyssnat på hans röst, därför kommer dessa ting över er. 4Och nu, se, jag löser dig idag från kedjorna som är på dina händer. Om det är gott i dina ögon att komma med mig till Babel, kom, jag ska se med välvilja på dig, men om det är ont i dina ögon att följa med mig till Babel, låt bli. Se hela landet är framför dig, dit det är gott och rätt i dina ögon att gå, gå dit." 5Men han ville inte vända tillbaka. "Gå då tillbaka till Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, som kungen i Babel har gjort till guvernör över städerna i Juda och bo med honom bland folket, eller gå varthelst det är rätt i dina ögon att gå."
Och ledaren för vakten gav honom ett underhåll och en gåva och lät honom gå. 6Och Jeremia gick till Gedaljaho, Achiqams son, till Mitspah och bodde med honom bland folket som var kvar i landet.
Gedaljaho dödas
7Och när alla kaptener över trupperna som var på fälten, de och deras män, hörde att kungen i Babel hade gjort Gedaljaho, Achiqams son, till guvernör i landet, och hade anförtrott honom män och kvinnor och barn och de klenaste i landet av dem som inte förts bort i fångenskap till Babel, 8då kom de till Gedaljaho i Mitspah, Ismael (hebr. Jishmael), Netanjahos son, och Jochanan och Jonatan, Qareachs söner, och Seraja, Tanchumets son och netofatiten Ofajs söner, och Jezanjaho, Maachatis son, de och deras män. 9Och Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, gav sin ed till dem och till deras män och sa: "Var inte rädda för att tjäna kaldéerna. Bo i landet och tjäna Babels kung och det ska gå väl för er. 10Och jag, se, jag ska bo i Mitspah och stå inför kaldéerna som kommer till oss, men ni, samla er vin och sommarens skörd och olja och lägg det i era kärl och bo i städerna som ni har tagit."
11Och även alla judar som var i Moab och bland Ammons söner och i Edom och som var i alla länder, hörde att Babels kung hade lämnat en kvarleva i Juda och satt Gedaljaho, Achiqams son, Shafans son, över dem. 12Då återvände alla judar från de platser dit de blivit bortdrivna och kom till Juda land och till Gedaljaho, till Mitspah och samlade druvor och sommarskörd i stor myckenhet.
13Och Jochanan, Qareas son, och alla kaptener över trupperna som var på fältet kom till Gedaljaho, till Mitspah, 14och sa till honom: "Vet du att Baalis, Ammons söners kung, har sänt Ismael, Netanjahos son, att ta ditt liv?" Men Gedaljaho, Achiqams son, trodde dem inte.
15Och Jochanan, Qareas son, talade till Gedaljaho i Mitspah i hemlighet och sa: "Låt mig gå, jag ber dig, och jag ska slå Ismael, Netanjahos son, och ingen man ska veta något. Varför skulle han ta ditt liv så att alla judar som har samlats hos dig skulle bli förskingrade och kvarlevan i Juda gå under?"
16Men Gedaljaho, Achiqams son, sa till Jochanan, Qareas son: "Du ska inte göra denna sak, för du talar lögn om Ismael."
Ps 74
Psalm 74 – Vad står fast?Psalmen beskriver hur templet i Jerusalem har attackerats och förstörts, se vers 3-7. Hela psalmen uttrycker en frustration över hur Gud upplevs vara långt borta. Samtidigt klargör psalmisten en tro på Guds ingripande från vers 10 och framåt, där en blandning av vetskapen om Guds förmåga, och en undran varför Gud inte agerar, genomsyrar texten. Psalmen slutar som den börjar. Gud verkar långt borta. Psalmen är en lektion i att ibland dröjer bönesvaret. Det finns dock hopp – Gud har verkat tidigare, se vers 12-17, och han kommer att gripa in.
Bakgrund: Psalmen beskriver en attack mot Jerusalem och templet. Historiskt passar händelserna in på det som skedde kring första templets förstörelse 586 f.Kr., men även Egyptens kung Shishaks attack och plundring av templet omkring 930 f.Kr., se 2 Krön 12:4, 9.
Författare: Asaf
Struktur:
1. Varför, vers 1-11
2. Gud har verkat tidigare, vers 12-17
3. Försvara dig Herre, vers 18-23
[Asaf var en av lovsångsledarna i templet på Davids tid, se 1 Krön 16:5. Hans namn betyder "en som samlar". Han anges som författare till tolv psalmer, se Ps 50 och Ps 73-83.]
Varför?
Varför, Gud (Elohim), har du övergett oss (tycks det som) för alltid?
[Ordet i hebreiskan är uttryck mer för en känsla än ett faktum av väldigt lång, oändlig tid]
Varför är din rykande vrede vänd mot din fårhjord (flock av småboskap) på bete?
[Första sektionen inleds och avslutas med frågan "varför", se vers 11.]
2Kom ihåg din församling som du friköpt (hebr. kana) i forna tider,
stammarna som du återlöst som ett arv,
Sions berg [tempelberget i Jerusalem] där du bodde.
3Lyft upp dina steg (gå) till dessa eviga ruiner.
En fiende har gjort allt detta onda mot helgedomen.
4[Vers 4-9 beskriver hur templet i Jerusalem förstörs:]
Dina motståndare har vrålat inuti din mötesplats.
Där har de satt upp sina egna tecken (fälttecken, flaggor) som tecken.
[Guds mötesplats är arken i det allra heligaste längst in i tabernaklet, dit fick ingen gå in utom översteprästen en gång om året. Mötesplatsen kan även syfta på rökelsealtaret precis utanför förhänget till det allra heligaste som stod längst in i det heliga där prästerna tjänstgjorde dagligen. Oavsett exakt var så är betydelsen att de har vanhelgat templet. Ordet för tecken syftar troligtvis på militära fältflaggor, se 4 Mos 2:12. Samma ord används i vers 9 i samband med profeter. Guds närvaro uppenbarades genom profeterna, se Jes 38:7-8; 20:3.]
5Det verkade som om yxor höjts
bland tätt stående träd (tät träddunge).
[Templets förstörelse liknas vid hur skogshuggare fäller träd.]
6De slår ner alla snidade verk där
med yxa och hammare.
[Vandaliserar och förstör alla ornament i templet.]
7De har satt ditt tempel i brand och bränt ner det till grunden.
De har vanhelgat boplatsen för ditt namn.
8De säger i sina hjärtan: Låt oss fullständigt fördärva.
De har satt eld på alla Guds (Els) mötesplatser i landet.
9Vi kan inte se våra tecken [samma ord som i vers 4].
Ingen profet finns mer
och ingen ibland oss som vet för hur länge.
[Versen kan antyda viss ironi. Före och direkt efter år 586 f.Kr. när templet förstördes av Babylonierna profeterade Jeremia om att fångenskapen skulle vara i 70 år, se Jer 25:11.]
10Hur länge, Gud (Elohim), ska dina motståndare få häda?
Ska dina fiender få smäda ditt namn för evigt?
11Varför drar du undan (tillbaka) din hand, ja, din högra hand (makt)?
Dra fram den ur manteln [den ficka i famnen där manteln är dubbelvikt] – fullända (stoppa, förgör) [fienderna]!
[Herrens högra hand är en symbol på Guds egen omnipotenta, allsmäktiga styrka. Här önskar psalmisten att Gud öppet ska visa sin styrka.]
Gud har verkat tidigare
12Men Gud (Elohim), min kung sedan urminnes tid,
som arbetar [kontinuerligt] med frälsning på jorden (i hela världen).
13Du delade havet [Röda havet] med din styrka.
Du krossade sjömonstrens (hebr. tannin) [drakarnas] huvuden på (mot, i) vattnet. [Ordet används om stora havsdjur, se 1 Mos 1:21. Här syftar det på farao och Egyptens ledare.]
14Du krossade Leviatans [sjöodjurets, se Job 41:1] huvuden
och gav honom till mat åt öknens inbyggare.
15Du öppnade källor och bäckar.
Du torkade ut ständigt rinnande floder.
16Dagen är din, natten är också din.
Du har skapat ljusbärare [ljus; stjärnor, månen, se 1 Mos 1:14] och solen.
17Du har utstakat alla jordens gränser.
Du har skapat sommar och vinter.
Försvara dig, Herre
18Kom ihåg detta, hur fienden har hånat Herren (Jahveh)
och hur dåraktiga människor har smädat ditt namn.
19Låt inte din turturduvas liv (själ) bli given till vilddjuren.
Glöm inte bort dina plågades liv för alltid (som det känns). [Samma ord som i vers 1.]
20Betrakta (respektera, akta) förbundet;
eftersom de mörka platserna i landet är fulla av ondskans inbyggare.
21Låt inte de förtryckta falla tillbaka i skam (förvirring).
Låt den fattige och förtryckte prisa ditt namn.
22Res dig upp, Gud (Elohim)! Plädera för din egen skull (försvara din egen sak).
Kom ihåg hur dårarna smädar dig hela dagen lång.
23Glöm inte bort rösten (ljudet, larmet) från dina fiender,
deras uppror (kaoset bland dem som reste sig upp emot dig) som fortsätter att stiga (öka utan avbrott).