Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Nya Testamentet - onsdag 20/4

Luk 20:1-26

12 Nisan (måndag kväll – tisdag eftermiddag)

Jesus undervisar i templet
1En dag när Jesus undervisade folket i templet och förkunnade de glada nyheterna (evangeliet), kom översteprästerna och de skriftlärda fram tillsammans med de äldste 2och frågade honom: "Säg oss, vad har du för fullmakt (auktoritet) att göra detta? Vem är det som gett dig den fullmakten?"

[De syftar antagligen på Jesu agerande dagen innan då han drev ut dem som sålde och köpte, men även tidigare händelser som intåget i templet och barnens lovsång till honom. Svaret är förstås enkelt – han gör sin Faders vilja, men ett sådant svar skulle leda till att han blev anklagad för hädelse. De religiösa ledarnas fråga är ingen oskyldig undran. Den är en fälla som Jesus lätt genomskådar.]

3Jesus svarade dem: "Jag har också en fråga till er. Säg mig: 4Var Johannes dop från himlen eller från människor?"
     5De överlade med varandra (diskuterade mellan sig) och sa: "Om vi svarar: Från himlen, säger han: Varför trodde ni då inte på honom? 6Men om vi svarar: Från människor, så kommer allt folket att stena oss, för alla anser ju att Johannes var en profet." 7Så de svarade att de inte visste varifrån det kom.
     8Då sa Jesus till dem: "Då talar inte heller jag om vad jag har för fullmakt att göra detta."

Liknelsen om vingården
9Sedan började han berätta denna liknelse för folket:
"En man planterade en vingård [som är en bild på Israel, se Jes 5:1-7]. Mannen arrenderade ut den till vinodlare (vingårdsarbetare) och reste till ett annat land under en lång tid. 10När den rätta tiden var inne [för skörd] sände (gr. apostello) han en tjänare [med auktoritet för ett uppdrag] till vinodlarna för att hämta sin del av skörden. [Detta skedde fem år efter att vingården hade planterats, se 3 Mos 19:23-25. Vinodlarna som arrenderade marken förväntades skicka en viss del av skörden till ägaren som hyra.] Men vinodlarna misshandlade (pryglade) honom svårt och skickade i väg honom tomhänt. [Vingården hade antagligen inte gett någon skörd – på samma sätt som Israel var utan frukt.] 11Då skickade (gr. pempo) han en annan tjänare till dem. Även denne slog de och förnedrade och skickade i väg tomhänt. 12Sedan skickade (gr. pempo) han en tredje tjänare. Men även honom slog de blodig och kastade ut.
     13Då sa vingårdens herre: 'Vad ska jag göra? Jo, jag ska skicka min älskade son. Honom ska de väl ha respekt för.' 14Men när vinodlarna fick se honom diskuterade de med varandra (vägde argument för och emot) och sa: 'Här har vi arvtagaren, låt oss döda honom så blir arvet vårt.' 15Så de körde ut honom från vingården och dödade honom."
[Jesus förklarar liknelsen:] "Vad ska nu vingårdens herre göra med dem? 16Han ska komma och avsätta (döma, förgöra) dem och arrendera ut vingården åt andra."
    När de [folket där på tempelområdet som lyssnade på Jesus] hörde detta sa de: "Låt aldrig detta hända!"
     17Men han såg på dem och frågade:
"Vad betyder då det som står skrivet [i Ps 118:22-23]:
'Den sten som byggnadsarbetarna förkastade
    har blivit en hörnsten?'
    [Den första stenen i bygget och som alla andra stenar riktas efter.]
18Den som faller på den stenen blir krossad,
    men den som stenen faller på blir söndersmulad."

[Jesus knyter an till Gamla testamentets bildspråk där Messias liknas vid en sten. Bilden av en stötesten finns i Jes 8:14-15, och stenen som krossar finns i Dan 2:34-35, 44-45.]
19De skriftlärda och översteprästerna hade gärna gripit honom i den stunden (där och då), men de fruktade folket. De förstod att det var dem som han hade talat om i liknelsen.

Fråga 1 (av 3) – Fariséernas fråga om skatt
20De [skriftlärda och översteprästerna, se vers 19] vaktade på Jesus [för att hitta ett tillfälle att snärja honom]. De skickade ut spioner [från två grupperingar, fariséer och herodianer, se Mark 12:13]. De skulle låtsas vara ärliga (rättfärdiga) för att få fast honom för något ord från honom, så att de kunde utlämna honom åt ståthållarens makt och myndighet. [Man vill få honom att säga något mot den romerska staten för att kunna få honom fälld i en civil rättegång. Judarna hade inte rätt att döma någon till döden; det var bara det romerska styret som kunde göra det.]
     21De frågade honom: "Lärare, vi vet att du talar och undervisar rätt och inte tar någons parti utan lär ut sanningen om Guds väg.

En denar med kejsar Tiberius (regerade 14-37 e.Kr.) avbildad.

22Är det tillåtet för oss att betala skatt till Caesar (kejsaren) eller inte?"

[Om Jesus svarade "ja" skulle det reta upp judarna som hatade den romerska ockupationen, medan ett "nej" skulle kunna leda till åtal för uppror mot romerska staten.]

23Men han genomskådade deras list och sa till dem: 24"Låt mig se ett mynt (en denar). Vems bild och överskrift har den?"
    De svarade: "Caesars." [Caesar var både namnet och titeln på den romerska kejsaren.]
     25Då sa han till dem: "Ge då Caesar vad som tillhör Caesar, och Gud vad som tillhör Gud."

[Människan är skapad till Guds avbild, se 1 Mos 1:26-27. På samma sätt som myntet var präglat av kejsaren och tillhörde honom, bär människan Guds bild i sitt innersta och tillhör honom.
    En denar var det vanligaste romerska myntet, värdet motsvarade en dagslön för en arbetare. På ena sidan fanns en bild på den dåvarande kejsaren Tiberius huvud, och längs med kanten en inskrift på latin: Tiberius Caesar Augustus – den gudomlige Augustus son. De romerska mynten ansågs vara en hädelse bland judarna och fick inte användas i templet. Texten och bilden bröt mot både det första och andra budet – att inte ha några andra gudar och att inte göra några ingraverade bilder.]


26De kunde inte fånga honom i något av hans ord inför folket. Helt förundrade (förvånade) över hans svar teg de.





Igår

Planer

Stäng  


Nya Testamentet med Svenska Kärnbibelns översättning