Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Nya Testamentet - torsdag 28/4

Luk 23:44-24:12

Jesus dör
44Det var nu omkring den sjätte timmen (mitt på dagen). Då kom ett mörker över hela landet som varade ända till nionde timmen (klockan tre), 45och solen förmörkades. [Detta profeterades i Amos 8:9.] Förhänget i templet brast (delades) i två delar, uppifrån ända ner.

[Förlåten avskilde den allra heligaste delen av templet, se Heb 9:3. Att det revs itu uppifrån betonar att det var Gud som öppnade vägen för människan att ha gemenskap med honom. Förlåten var vävd i ett stycke och broderad med blå och purpurröda färgtoner, se 2 Mos 26:30-33. Den judiska historieskrivaren Josefus beskriver tyget som magnifikt och hur mönstret och färgerna blev som en bild av universum. De exakta dimensionerna på förlåten är inte kända, men den bör ha haft samma mått som Salomos tempel, vars ytterbredd var 10 meter, se 1 Kung 6:2. Herodes den store ökade höjden, så draperiet kan ha haft en storlek på omkring 9 x 15 meter. Enligt tidig judisk tradition var tjockleken en decimeter. Även om just det måttet troligen är en överdrift, var draperiet enormt och kunde omöjligt rivits isär av mänsklig hand. Att förlåten brast måste ha gjort djupt intryck på prästerna i templet. Det är intressant att i den judiska skriften Talmud nämns flera oförklarliga händelser i templet fyrtio år innan det förstördes 70 e.Kr.]

46Och när Jesus hade ropat med hög röst sa han: "Fader, i dina händer överlämnar (anförtror, lägger) jag min ande." [Här citerar Jesus den inledande strofen i Ps 31:6 ur en förtröstansfull psalm av David.] När han hade sagt detta gav han upp andan (ordagrant: andades han ut) [i en sista kraftfull utandning, se även Matt 27:50; Joh 19:30].

47När officeren (centurionen) [som förde befälet vid Golgata] såg vad som skedde, prisade han Gud och sa: "Denne man var verkligen oskyldig (rättfärdig)!"
     48Folkskaran som hade samlats som åskådare för att se på detta skådespel vände hem igen när det var över och slog sig för bröstet [som är ett tecken på sorg och ånger]. 49Och alla Jesu vänner (de som kände honom personligen), inklusive kvinnorna som hade följt honom från starten i Galileen, stod på avstånd och såg allt detta.

Jesus begravs i Josefs grav
50Nu fanns där en rådsherre [medlem av Stora rådet, Sanhedrin] som hette Josef. Han var en god och rättfärdig man 51som inte samtyckt till vad de beslutat och gjort. Han var från staden Arimatea i Judéen och han väntade på Guds rike. 52Josef gick till Pilatus och frågade om han fick ta hand om Jesu kropp. [Han ville ge honom en värdig begravning.] 53Sedan tog han ner kroppen, svepte den i en linneduk och lade den i en uthuggen klippgrav där ingen ännu hade blivit lagd. 54Det var förberedelsedag, och sabbaten skulle just börja. [Solen var på väg ned, vid den här tiden på året sker det vid 18-tiden. Sabbatshögtiden höll på att inledas.] 55Kvinnorna som hade följt Jesus från Galileen följde tätt efter [Josef från Arimatea och Nikodemus som tog Jesu döda kropp till en klippgrav nära Golgata] och såg graven och hur hans kropp lades i den. 56Sedan vände de hem och tillredde aromatiska (väldoftande) kryddor och balsam.

[De köper även mer kryddor på lördagskvällen efter veckosabbaten, se Mark 16:1. De ville slutföra det Josef och Nikodemus hade påbörjat och ge Jesus en fullständig judisk begravning, se Joh 19:38-42. Kryddorna användes för att dölja lukten från den döda kroppen.]

15 – 16 Nisan (torsdag kväll – lördag eftermiddag)
[Jesus vilar i graven. År 30 e.Kr. är det två sabbater efter varandra. Den första dagen i det osyrade brödets högtid Nisan 15 är en höghelig sabbat. Den följs av veckosabbaten Nisan 16 som varar från fredag kväll till lördag eftermiddag, se Matt 28:1.]

På sabbaten höll de sig i stillhet efter lagens bud.

17 Nisan (lördag kväll – söndag eftermiddag)

Uppståndelsen
1På första dagen i veckan, tidigt vid gryningen [på söndagen vid sextiden] kom de med de aromatiska kryddorna som de hade gjort i ordning. 2När de kom fram var stenen bortrullad från graven, 3och när de gick in kunde de inte se Herren Jesu kropp någonstans.
     4När de förvånade funderade på vad de skulle tro om detta, stod plötsligt två män i ljusa skinande kläder nära dem. 5De blev förskräckta och böjde sina ansikten mot marken.
    Då sa männen till dem: "Varför söker ni den levande bland de döda?

Han är inte här, han är uppstånden! I trädgårdsgraven i Jerusalem finns denna klippgrav daterad från 700-talet f.Kr. Eftersom Jesus lades i en nyligen uthuggen grav, se Matt 27:57-60, så var det inte denna.

6Han är inte här, han är uppstånden [från de döda]! Kommer ni inte ihåg vad han sa medan han fortfarande var i Galileen? Han sa 7att Människosonen måste bli överlämnad till syndfulla människors händer och bli korsfäst, och på den tredje dagen uppstå igen." [Luk 9:22] 8Då kom de ihåg hans ord.
     9När de hade återvänt från graven berättade de allt detta för de elva och de andra [som var samlade, antagligen i det övre rummet där de tidigare firat påsken och nu hade för vana att träffas, se Apg 1:13]. 10Det var Maria från Magdala och Johanna och Maria, Jakobs mor, och de andra kvinnorna som var med dem som talade om det för apostlarna. 11Men dessa ord lät som rena galenskapen (hysteriskt nonsens), och de trodde inte alls på kvinnorna. 12Men Petrus [och Johannes, se Joh 20:3-9] steg upp och sprang till graven. När han lutade sig in (böjde sig ner och tittade in), såg han bara linnebindlarna [men ingen kropp]. Han gick i väg, fylld av förundran över vad som hade hänt.





Igår

Planer

Stäng  


Nya Testamentet med Svenska Kärnbibelns översättning