Paulus liknar Guds ord vid en atlet som löper sitt lopp och segrar!
1Till sist, kära syskon (bröder och systrar i tron), be (vädja) för (runtomkring – gr. peri) oss att Herrens ord ska [kunna] spridas snabbt (gr. trecho, får fri väg att löpa – sitt lopp) och bli ärat (förhärligat; att det får bli högt aktat – som en segrande vinnande löpare), precis som [också skedde] hos er, 2och att vi får bli räddade (befriade) [att Herren ska komma till vår undsättning och dra oss till sig, se [Matt 6:13]] från människor som är fel ute (gr. atopos – ordagrant: på fel plats; som skadar/är olämpliga)
och sådana som är [medvetet] onda (illvilliga, orosstiftare; moraliskt förfallna; som förorsakar smärta).
Alla har ju inte tron (gr. pistis), 3men trofast [full av tro och övertygelse – gr. pistos] är Herren, som kommer att styrka (grundligt plantera; stötta, stabilisera) [[1 Pet 5:10]] och skydda (vaksamt vakta) er från den onde.
[Det finns paralleller som står ut i vers 2-3. Här ses en tydlig koppling mellan dem som är medvetet "onda" och "den onde". Förklaringen "alla har ju inte tron" beskriver troligen dem som är "fel ute". Ordagrant står det i vers 1 "be syskon, runtomkring oss". Paulus önskar att han och hans medarbetare ska få bli omringade av förböner, så att Guds ord kan få snabb spridning och inte hindras av aktivt onda människor. Han ber också om att de själva och andra får vara på rätt plats mitt i detta skeende.]
4Men i Herren har vi blivit övertygade om att [allt] det vi föreskriver er [överlämnar till er i detta brev], det gör ni redan – och kommer [fortsätta] att göra. 5Må nu Herren leda era hjärtan
in i Guds kärlek [den som är rättfärdig, osjälvisk och utgivande]
och in i den Smordes (Messias, Kristi) uthållighet [den ståndaktighet som han hade när han härdade ut och förblev kvar under sin börda].
[Bildspråket med löpning och steg fortsätter från vers 1 – ordet "leda" används om "väg" ([Luk 1:79]) och "fötter" ([1 Thess 3:11]). Grekiskan har här den ovanligare optativa verbformen i önskan om att Gud ska leda: "Herren styre". En önskan om att kunna förstå Guds kärlek, men också att det skulle resultera i kärlek gentemot andra människor. Sista frasen skulle även kunna tolkas som en önskan om uthållighet i väntan på Jesu återkomst. I denna vers kan man läsa in treenigheten: den helige Ande leder oss in i Faderns kärlek och in i Sonens uthållighet.]
Uppmaningar
6Syskon (bröder och systrar i tron), vi uppmanar er i vår Herre Jesu den Smordes (Kristi) namn att hålla er borta från varje broder som lever odisciplinerat (ett liv i kaos, upproriskt, i otakt) och inte följer den undervisning som de fått av oss.
[Ordet "odisciplinerat" är det grekiska ataktos. Det är en militär term för en soldat som går i otakt, vägrar att lyda order eller intar en roll som han inte har. Ordet användes också i det civila livet för att beskriva ett liv i kaos utan någon ordning.]
Följ vårt exempel
7Ni vet själva hur man bör följa vårt exempel. Vi levde inte odisciplinerat hos er, 8vi åt inte gratis av någons bröd. Nej, vi arbetade med möda och slit natt och dag för att inte ligga någon av er till last. 9Inte så att vi inte hade rätt till lön, men vi ville ge er ett exempel att följa. 10När vi var hos er gav vi er denna föreskrift: den som inte vill arbeta ska inte heller äta.
Tillrättavisa de odisciplinerade
11Men vi hör att vissa bland er lever odisciplinerat. De arbetar inte [själva] utan gör allt möjligt annat (de har åsikter i allting och lägger sig i sådant som inte rör dem).
[I grekiskan används två snarlika ord i sista meningen som ordagrant ger betydelsen att "de inte arbetar", följt av att de "arbetar runt omkring sig". Dessa personer störde ordningen genom att de inte arbetade och gjorde vad de skulle göra, samtidigt som de var engagerade i andra saker som de inte skulle göra. Detta stämmer in på Paulus bön om att människor ska vara på rätt plats, se vers 2.]
12Sådana befaller och uppmuntrar (står vi vid er sida och ber, förmanar) vi i Herren Jesus den Smorde (Kristus) att arbeta i lugn och ro och äta sitt eget bröd.
Församlingens respons
13Och ni, syskon (bröder och systrar i tron), tröttna inte på [bli inte dålig på] att göra det som är gott. 14Om någon [i församlingen] inte rättar sig efter det vi säger i detta brev, ge noga akt på den personen och umgås inte med honom så att han får skämmas. 15Men betrakta honom inte som en fiende, utan vägled honom (förmedla förståelse, varna honom milt) [fortfarande] som en broder.
Sluthälsning
16Må han som är fridens Herre alltid och på alla sätt ge er sin frid. Herren vare med er alla. 17Här skriver jag, Paulus, min hälsning med egen hand. Detta är ett kännetecken i alla mina brev, så skriver jag.
[Det är lämpligt att ett brev som varnar för falska brev, se [2 Thess 2:2, 15], avslutas med en försäkran om brevets äkthet. Paulus använde ofta en sekreterare för att skriva sina brev, men skriver en hälsning med sin egen handstil som avslutning. I antiken var det vanligt att professionella skrivare anlitades, se [Jer 36:4; Rom 16:22; 1 Kor 16:21; Filemon 1:19]. Silas eller Timoteus kan ha haft den rollen för breven till Thessalonike ([2 Thess 2:1]).
Paulus nämner att hans handstil är ett kännetecken i "alla sina brev". Hur många brev hade Paulus skrivit vid den här tiden? Breven till Thessalonike anses vara bland de tidigaste. Troligtvis är det brev som inte finns bevarade. Paulus hade ju varit missionär under många år innan han skickade breven till Thessalonike från Korint, i mitten av sin andra resa ([Apg 18:11]). I senare brev antyds att det finns mer korrespondens än den som finns bevarad, se [1 Kor 5:9-11; 2 Kor 2:3-4; Kol 4:16].]
18Nåd (favör) [kraft] från vår Herre Jesus den Smorde (Messias, Kristus) åt er alla.
[Brevet avslutas med en välsignelse som är identisk med [1 Thess 5:28], förutom tillägget av "alla" här. Liknande avslutningar finns i [1 Kor 16:23; Gal 6:18; Fil 4:23; Kol 4:18]. Variationen visar att det inte bara är en rutinmässig välsignelse, utan väl valda ord med tanke på mottagarnas speciella situation och behov.]