Denna psalm som ofta kallas "en aftonbön", se vers 9, tros ha samma historiska bakgrund som föregående psalm – nämligen Absaloms uppror mot David. Vi ser psalmistens fokus på Gud, oavsett livets stormar. Gud överger aldrig den som förtröstar på honom. Detta är första psalmen där ett instrument nämns i titeln.
Författare: David
Citeras: Vers 5 citeras av Paulus i [Ef 4:26]
Struktur: Psalmen har ett kiastiskt mönster som ramas in av direkta tilltal till Gud, se vers 2 och 8-9:
A Inledande bön, vers 2
B Klagan över vad människor har sagt, vers 3
C Undervisande ord till människorna, vers 4-6
B´ Klagan över vad människor säger, vers 7
A´ Avslutande förtröstan, vers 8-9
1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se [Upp 22:16] och inledningen till Psaltaren.]
Till stränginstrument. En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David. 2Svara mig när jag ropar [höjer min röst i bön],
min rättfärdighets Gud (Elohim)!
När jag var trängd (i trångmål/svårigheter)
gav du mig utrymme (lättnad; utvidgade du mitt område; befriade du mig).
Ge mig nåd (oförtjänt kärlek; favör) [böj dig ner till mig]
och hör min bön.
3Ni människor (människors söner) [som reser er upp mot mig – lyssna]:
Hur länge ska ni svärta ner min ära (härlighet; mitt rykte)?
Hur länge ska ni älska tomhet [falska ogrundade rykten] och söka falskhet (osanning, lögn, en illusion)?
[Det ovanliga hebreiska uttrycket bnei ish, ordagrant "människors söner", används här. Skrevs psalmen i samband med [Ps 3] kan uppmaningen vara riktade till Joav och Avishai som gått över till Avshaloms sida. Det finns flera exempel på Joavs förräderi, se [2 Sam 3:27; 20:8-10].]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
4Det ska ni veta (glöm inte bort) att Herren (Jahveh) har avskilt (satt undan – hebr. pala) den fromme (trogne, den som följer honom) åt sig [han har gjort skillnad på den gudfruktige och gett honom ett särskilt kännetecken],
Herren (Jahveh) hör när jag ropar [höjer min röst i bön] till honom.
5Frukta (skaka; var arg) men synda inte.
Tänk efter i era hjärtan när ni ligger ned [på kvällen] och var stilla [rena era hjärtan i Guds nåd].
[En uppmaning till Davids motståndare att inte brusa upp i känslomässig hetta och göra förhastade beslut, utan i stillhet begrunda situationen. Orden riktas både till dem som redan övergett David, men också till dem som fanns med honom och kanske övervägde att förråda honom. Här finns ett vist råd – som gäller varje troende och även David – att i slutet på varje dag rannsaka sitt hjärta inför Guds nåd och barmhärtighet. Paulus citerar denna vers i [Ef 4:26-27].]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
6Bär fram rättfärdiga offer [[5 Mos 33:19; Ps 51:19]],
och förtrösta (lita) på Herren (Jahveh).
7Många säger:
"Vem kan visa oss det goda?" [Även bland dem som följde David kunde missmod och rådlöshet tränga sig på. I förra psalmen fanns ett liknande uttryck där många ifrågasatte Davids gudsrelation, se [Ps 3:3]. I denna dunkla och svåra prövning söker David ljus, råd och hjälp från Herren (Jahveh).]
Upplyft ditt ansiktes ljus [låt ditt ansikte lysa] över oss [med välvilja, nåd och frid], Herre (Jahveh). [David utgår från den aronitiska välsignelsen i sin bön, se [4 Mos 6:25-26].]
8Du ger mig glädje i hjärtat,
mer än när andra får säd och vin i mängd [vid skördetiden].
9I frid (hebr. shalom) vill jag lägga mig ner
och [i frid vill jag] sova [[Ps 3:6]],
för du, Herre (Jahveh) – bara du (du ensam), låter mig bo i trygghet [du är min säkra tillflykt].
[Ordagrant: "I frid både/samtidigt lägger jag mig ner och jag sover". Formuleringen kan också tolkas som att när David lägger sig så somnar han på en gång, utan oroliga tankar. Den sista frasen är ordagrant: "för du Jahveh till/i avskildhet till/i säkerhet låter mig bo". Avskildhet/isolering (hebr. badad) används ofta även som ett adjektiv eller adverb (ensam, själv, separat, bara) och kan här antingen syfta på att det bara är Herren som kan göra detta, eller att David kommer få vara i trygghet och avskildhet. Sett ur ett bredare perspektiv, så är det något gott att även folket får vara avskilda i trygghet och vistas under Guds välsignelse. David avslutar som han börjar med att rikta sig direkt till Herren, se vers 2. Gud har svarat på hans bön.]
Ords 18:16-18
16Gåvor öppnar vägen
och leder en människa inför inflytelserika (stora) män.
17Den som först lägger fram sin sak verkar ha rätt,
tills hans motpart frågar ut honom.
18Lottkastning sätter stopp för tvister (ordstrider, tävlan),
och skiljer mellan oeniga, mäktiga (inflytelserika) män.
Apg 24:1-27
Anklagelsen mot Paulus
1Fem dagar senare kom översteprästen Ananias ner tillsammans med några äldste och en advokat som hette Tertullus. [Han var kunnig i det romerska rättsväsendet och hade anlitats av Stora rådet för att föra deras talan.] De framförde sina anklagelser mot Paulus inför ståthållaren [Felix]. 2När Paulus hade kallats in började Tertullus sina anklagelser mot Paulus. Han sa: 3"Högt ärade Felix! Tack vare dig och ditt ledarskap har vi fått uppleva en långvarig fred. Dina politiska reformer har gjort så att detta folk som jag representerar, överallt och på alla sätt fått det mycket bättre. Detta erkänner vi med stor tacksamhet.
[Talet följer den dåtida vanliga retoriska modellen. Det inleds med smickrande ord, greppet kallas captatio benevolentiae på latin. På båda punkterna tänjde han på sanningen; det hade aldrig varit så oroligt som under Felix styre och han hade inte gjort livet bättre för judarna. Felix var ståthållare i Judeen 52-60 e.Kr.]
4För att inte besvära dig alltför länge, ber jag att du i din godhet lyssnar till vad vi i korthet har att säga.
5Vi har nämligen funnit att den här mannen är en riktig plåga (pestböld, smitthärd). - Han sprider oro (skapar upplopp) bland judar över hela världen.
- Han är en ledare för nasaréernas sekt.
- 6Han har till och med försökt vanhelga templet.
Därför grep vi honom.
[Tertullus tar upp tre punkter där de två första, att uppvigla och att vara ledare för en icke-godkänd sekt, var straffbara åtalspunkter enligt romersk lag.]
7[De tidigaste manuskripten har inte med slutet på vers 6, vers 7 och inledningen på vers 8: "... och ville döma honom efter vår lag. 7 Men befälhavaren Lysias kom med stor makt och tog honom ur våra händer 8 och befallde hans anklagare att bege sig till dig."] 8När du förhör honom kan du själv få klarhet i allt det vi anklagar honom för."
9Judarna instämde och påstod att det var på det sättet.
Paulus försvarstal
10Ståthållaren [sa ingenting själv, utan] gav nu tecken åt Paulus att tala, och han svarade: "Eftersom jag vet att du i många år har varit domare för detta folk, försvarar jag min sak med tillförsikt.
[På samma sätt som Tertullus öppnar Paulus sitt tal med en captatio benevolentiae, dock är den mer sanningsenlig utan överdrifter.]
11[Försvar till punkt 1 – upprorsmakare:]
Du kan själv få bekräftat att det inte är mer än tolv dagar sedan jag kom upp till Jerusalem för att tillbe. 12Varken i templet eller i synagogorna eller ute i staden har de sett mig diskutera med någon eller sprida oro bland folket, 13och de kan inte heller bevisa inför dig vad de nu anklagar mig för.
[Tolv dagar är för kort tid för att arrangera ett uppror. Hans skäl till att besöka Jerusalem var att tillbe, inte att skapa oroligheter.]
14[Försvar till punkt 2 – ledare för en sekt:]
Men detta bekänner jag för dig: att jag enligt Vägen, som de kallar en sekt, tjänar mina fäders Gud på så sätt att jag tror på allt som står skrivet i lagen och hos profeterna. 15Jag har samma hopp till Gud som de, att både rättfärdiga och orättfärdiga ska uppstå en gång. [[Dan 12:2; Joh 5:28-29; Upp 20:12-15]] 16Därför strävar också jag själv efter att alltid ha ett gott samvete inför Gud och människor.
[Paulus förnekar inte att han är en ledare, men betonar att han tjänar judarnas Gud.]
17[Försvar till punkt 3 – vanhelga templet:]
Efter flera år kom jag tillbaka för att överlämna gåvor åt mitt folk [de insamlade medlen, se [Rom 15:25-27]] och frambära offer [på fyra mäns vägnar, se [Apg 21:23-26]]. 18Då fann de mig i templet när jag hade renat mig, och där var ingen folkmassa och inget tumult. 19Men där fanns några judar från Asien, och egentligen borde de stå här inför dig och anklaga mig, om de hade något att anföra emot mig.
20Annars får dessa män själva tala om vilket brott de fann mig skyldig till när jag stod inför Stora rådet, 21om det inte var denna enda sak som jag ropade när jag stod bland dem: Det är för de dödas uppståndelse som jag i dag står här anklagad inför er."
22Felix, som mycket väl kände till Vägen, sköt nu upp rättegången och sa: "När befälhavaren Lysias kommer hit ner ska jag avgöra målet."
[Felix var i ett politiskt dilemma. Han visste tillräckligt mycket om den kristna tron för att veta att Paulus var oskyldig. Samtidigt ville han hålla sig väl med judarna, så han sköt upp rättegången för att vinna tid. Vi vet inte om befälhavaren Claudius Lysias någonsin kallades till några fortsatta förhör.]
23Han befallde officeren att hålla Paulus i förvar men samtidigt ge honom viss lättnad och inte hindra någon av hans vänner från att hjälpa (betjäna, assistera) honom. [Några av dessa måste ha varit Lukas, Aristarchus och Trofimus som reste med honom. I Caesarea Maritima (vid havet) bodde också evangelisten Filippus och officeren (centurionen) Cornelius.]

Herodes familjeträd med flera komplexa relationer. Drusilla (längst ner till höger) var den yngsta dottern till Herodes Agrippa I.
24Några dagar senare [efter rättegången] kom Felix tillsammans med sin hustru Drusilla, som var judinna. Han lät hämta Paulus och hörde honom tala om tron på den Smorde (Messias, Kristus) Jesus. 25Men när Paulus talade om rättfärdighet och självbehärskning och den kommande domen, blev Felix förskräckt och sa: "Gå din väg för den här gången. När jag får tid ska jag kalla på dig." 26Samtidigt hoppades han att Paulus skulle erbjuda honom pengar. Därför lät han ofta hämta honom och samtalade med honom.
[Drusilla var den yngsta dottern till Herodes Agrippa I, se [Apg 12:1-2]. Hon var född 38 e.Kr. Hennes far dog när hon var sex år. Som fjortonåring gifte hennes bror Agrippa II bort henne till Azizus som var kung över Emesa, en liten stat i Syrien vid nuvarande staden Homs. Felix blev betagen av hennes skönhet och fick henne att lämna Azizus. Drusilla var sexton år när hon gifte sig med Felix som lämnar sin första fru för henne. Drusilla är i tjugoårsåldern, och Felix omkring femtio, när Paulus samtalar med dem om den kristna tron. Hon dör 79 e.Kr. vid vulkanutbrottet i Pompeji i Italien.
Paulus hade haft med sig en större summa pengar till församlingen, och Felix trodde kanske att Paulus skulle kunna frestas att använda en del av dem för att muta sig fri, se [Apg 24:17]. Detta är sista gången Felix omnämns; vi vet inte om han "fick tid" att samtala och ta beslut som rör livets stora frågor någon gång senare i sitt liv.]
Två år senare efterträds Felix av Festus
27När två år hade gått, efterträddes Felix av Porcius Festus. Eftersom Felix ville hålla sig väl med judarna, lät han Paulus bli kvar i fängelset.
[Judarna hatade Felix; de skrev ett brev till Rom där de beskrev hans brutalitet mot dem. Klagomålen gjorde att Kejsar Nero avsatte Felix och utsåg Festus till ståthållare över Judeen hösten 60 e.Kr. Han hade posten i två år.]