Psalmen är ett rop på hjälp när fiender sprider falska rykten för att smutskasta och förgöra. Den används ofta som en morgonbön eftersom morgonen nämns i vers 4. Ordet morgon associerar också till domstolsbeslut. I antika Israel avgjordes rättsbeslut i stadens port tidigt på morgonen, se 2 Sam 15:2; Jer 21:12; Ps 101:8; Sef 3:5. Morgonen följer en mörk natt och kan också symbolisera förnyat hopp. Psalmen har också messianska undertoner, Jesus är rotskottet från Davids rot, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16.

Författare: David

Citeras: Vers 10 citeras i Rom 3:13

Struktur: I psalmen finns tre tydliga kiasmer, två i början och en på slutet. Tre rader börjar med "för", det hebreiska ordet ki. Dessa tre "för" föregås av tre böner:

1. Hör min röst, vers 2-4
   ...för du finner inte behag i ondska, vers 5-7

2. Gör din väg för mig rak, vers 8-9
   ...för de ogudaktiga är opålitliga, vers 10

3. Döm de skyldiga och låt dem som älskar dig fröjda sig, vers 11-12
   ...för du välsignar den rättfärdige, se vers 13

Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till nechiloth (den som får ärva; blåsinstrument). En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

[Det hebreiska ordet ha-nechiloth används bara här i hela Bibeln och betydelsen är inte känd. Ordet är i plural och bestämd form. Det kan vara förknippat med ordet för flöjt (hebr. chalil). I så fall syftar det på att psalmen ska framföras med inslag av någon form av blåsinstrument. Det snarlika verbet nachal beskriver hur någon får ett arv. Fadern säger till Sonen i Ps 2:8 att begära hednafolken i arv. Den tolkningen gör den grekiska översättningen Septuaginta och den latinska Vulgata som båda skriver "för henne som ärver". Då åsyftas Jesu brud, församlingen, som genom honom har ett löfte om ett arv – evigt liv, se Ef 5:27; Upp 19:7; 21:9. Den grekiska översättningen Septuaginta översätter "till slutet" istället för "till den strålande ledaren".]

Bön 1 – Hör min röst
²[Både vers 2 och 3 formar varsin kiasm med Gud i centrum. Totalt finns fyra verb i dessa två verser. Strukturellt börjar och slutar vers 2 med substantiv och vers 3 med verb. Kiasmerna förstärker budskapet att mitt i lidandet finns en närvarande Gud. Endast här i vers 2 och i Ps 39:4 används det ovanliga hebreiska ordet hagig för suckan. Det beskriver en ärlig hjärtfylld bön. Ordet har samma rot som hebreiskans hagah som används i Ps 1:2 om att "begrunda" Guds undervisning.]

Mina ord,
    lyssna (vänd ditt öra) till dem,
        Herre (Jahveh),
    förstå (tänk på, urskilj)
min suckan (viskning).

³Ge akt (lyssna uppmärksamt)
    på mitt rop på hjälp,
        min kung och min Gud (Elohim),
    för det är till dig
jag vädjar (faller ner på mina knän, förtröstar på att du för min talan – hebr. palal).

[Psalmens tre första verb står i imperativ där psalmisten önskar att Gud ska lyssna, förstå och ge akt på psalmistens rop på hjälp. Det fjärde verbet vädjar (hebr. palal) bryter mönstret och förstärker förtröstan på att Gud hör bön och kommer gripa in. Ordet är ovanligt och har betydelsen att falla ner, be och att vädja inför en auktoritet att skipa rättvisa, se Ps 106:30; Luk 18:1-5.]

⁴Herre (Jahveh),
    på morgonen hör du min röst,
    på morgonen riktar jag mig till dig (förbereder och framlägger mina planer),
        och väntar (håller utkik, är som en vaktpost som aktivt spejar) [på bönesvaret]!

[Den sista delen av meningen är svår att översätta. Verbet förbereder (hebr. arak) står utan objekt. Ordet används för hur prästerna tände offeraltaret och förberedde offret, se 3 Mos 1:7; 2 Mos 40:23. Det används också om att duka ett bord, se Ps 23:5, eller strukturera och ordna i rader, se Dom 20:20. Betydelsen här är troligtvis att på morgonen då den kommande dagen struktureras med allt som ska göras, ber David om Guds hjälp, men eftersom ordet så ofta används inom tempelgudstjänsten finns även aspekten av att morgonbönen är en gudstjänst och offer som förbereds. I vers 9 beskrivs innehållet i dessa böner.]

⁵För du är inte en Gud (El) som finner behag (har glädje) i ondska (ogudaktighet – hebr. resha),
    ondska (hebr. ra) kan inte bo hos dig [stå under ditt beskydd].
⁶De högmodiga (arroganta, skrytaktiga) kan inte stå (bestå) inför dina ögon [få din välsignelse],
    du hatar alla som gör orätt (praktiserar ondska, skadar och bryter ner).
⁷Du förgör den som talar inbillning (falskhet, osanning),
    Herren (Jahveh) avskyr den blodtörstige och svekfulle (som förför och missleder andra).

Bön 2 – Gör din väg rak för mig
⁸Men vad gäller mig, på grund av din stora (överflödande) nåd (omsorgsfulla och trofasta kärlek)
    får jag komma till (gå in i) ditt hus. [Du välkomnar mig!]
Jag böjer mig ner i fruktan (vördnad, beundran)
    mot ditt heliga tempel.
⁹Herre (Jahveh), led mig i din rättfärdighet (visa mig vad som är rätt),
    för mina fienders skull (de som ligger på lur) [som väntar på ett felsteg].
Gör din väg rak (jämn) för mig (visa tydligt hur du vill att jag ska leva).

¹⁰För det finns ingen pålitlighet (karaktärsfasthet) i deras [lögnarens och den blodtörstiges, se vers 7] mun,
    deras innersta är fördärv [djupaste mörker likt dödsriket],
    deras strupe en öppen grav,
    deras tunga är hal.

[En hal tunga är en omskrivning för lögnaktiga och smickrande ord, se Ps 12:3. Fiendernas innersta liknas också vid dödsriket Sheol. I bildspråk beskrivs vägen dit för den som faller offer för fienden. De kanar längs med en brant backe – tungan. Faller ner i en öppen grav – strupen, och landar slutligen i dödsriket – magen.]

Bön 3 – Skipa rättvisa
¹¹Döm (förklara) dem skyldiga, o Gud (Elohim)!
    Låt deras egna planer fälla dem.
    Kasta ut dem, för deras överträdelser (synder, brott),
        eftersom de har vänt sig (gjort uppror) mot dig.

¹²Men glädja sig må alla de som tar skydd (sätter sitt hopp och förtröstan) till dig;
    låt dem jubla (höja gälla triumferande jubelrop) för evigt!

[Verbet "glädja sig" står först i hebreiskan, och visar på en förvissning om utgången.]

Beskydda (täcka, överskugga, försvara) dem,
    så att de som älskar ditt namn kan fröjda sig!

¹³För du
    välsignar
        den rättfärdige, Herre (Jahveh),
        som med en stor [rektangulär] stridssköld
    med nåd (favör, välbehag, ömhet)
omger (skyddar, omsluter) du honom [på alla sidor].

[Den sista versen består av sju hebreiska ord. På samma sätt som psalmen inleddes med två kiasmer, avslutas den med en kiasm där Herrens personliga namn står centralt.]

Tillbaka upp

---

Ords 18:19

¹⁹En broder som har blivit förolämpad (kränkt, förnärmad, stött) är som en stark (befäst) stad [orubblig och svår att vinna tillbaka],
    och strider (tvister, argument, påståenden) är som en regel (bom, tvärslå) på [porten till] en fästning (borg; ett torn).

Tillbaka upp

---

Apg 25:1-27

Festus besöker Jerusalem
¹När Festus hade anlänt till provinsen [från Rom] reste han efter tre dagar från Caesarea [Maritima, vid havet] upp till Jerusalem.

[Caesarea Maritima var den politiska huvudstaden i den romerska provinsen Syrien, där Judeen ingick. Det var naturligt att Festus ville besöka Jerusalem, som var det religiösa och kulturella centrumet för det folk som han skulle styra över. Så hösten 60 e.Kr., tre dagar efter att han anlänt till Caesarea, beger han sig till Jerusalem.]

²[Det judiska ledarskapet hade inte glömt bort Paulus.] Där [i Jerusalem] framförde översteprästerna och judarnas ledare sina anklagelser mot Paulus. De vände sig till Festus ³och bad att han skulle visa dem godheten att låta Paulus föras till Jerusalem. De planerade nämligen ett bakhåll för att döda honom på vägen.
     ⁴Men Festus svarade att Paulus hölls fången i Caesarea [Maritima] och att han själv snart [om drygt en vecka] skulle resa tillbaka dit. [Festus erbjuder dem att ta upp fallet på nytt i Caesarea.] ⁵Han sa: "De som är ledare bland er kan följa med, och har mannen gjort något orätt kan de lägga fram sina anklagelser mot honom."
     ⁶Festus stannade hos dem i högst åtta eller tio dagar och reste sedan ner till Caesarea. Nästa dag tog han plats på domarsätet och befallde att Paulus skulle föras in.

Paulus förhörs på nytt
⁷När Paulus kom in blev han omringad av judarna som hade rest ner från Jerusalem, och de framförde många svåra (betungande) beskyllningar som de inte kunde bevisa.
     ⁸Paulus försvarade sig och sa: "Varken mot judarnas lag eller mot templet eller mot kejsaren har jag begått något brott."
     ⁹Men Festus, som ville hålla sig väl med judarna, frågade Paulus: "Vill du komma upp till Jerusalem och dömas där [inför det judiska rådet Sanhedrin] i min närvaro i denna sak?"
     ¹⁰Paulus svarade: "Jag står inför kejsarens domstol, och här ska jag dömas. Judarna har jag inte gjort något ont, det vet du mycket väl. ¹¹Om jag är skyldig och har gjort något som förtjänar döden, så är jag beredd att dö. Men om det inte ligger något i deras anklagelser kan ingen utlämna mig åt dem. [Nej, jag vill inte gå till Jerusalem.] Jag vädjar till kejsaren!"
     ¹²Festus överlade med sitt råd och svarade sedan: "Till kejsaren har du vädjat, till kejsaren ska du fara."

Agrippa II kommer till Caesarea

Agrippa II och Berenike var syskon.

¹³Några dagar senare kom kung Agrippa och [hans ett år yngre syster] Berenike till Caesarea [Maritima, vid havet] för att besöka Festus [och välkomna honom som ståthållare].

[Herodes Agrippa II var son till Herodes Agrippa I, se Apg 12:1-2. Agrippa II var den sista av fem Herodes som omnämns i Bibeln. Han var född 27 e.Kr. och regerade över Galileen 53-66 e.Kr. Han kommer nu på besök tillsammans med sin jämnåriga syster Berenike. Båda är i trettioårsåldern. Deras relation var lite av en skandal. Enligt Josefus ryktades det att de levde i ett incestuöst förhållande. De två var även syskon till Drusilla, som var gift med den tidigare ståthållaren Felix, se Apg 24:24. Hon var dock inte kvar i Caesarea vid deras besök, eftersom hon följt med Felix tillbaka till Italien när han blev avsatt.]

¹⁴Agrippa och Berenike stannade där i flera dagar, och Festus lade fram Paulus fall inför kungen. "Här är en man", sa han, "som Felix har lämnat kvar som fånge. ¹⁵När jag var i Jerusalem framförde judarnas överstepräster och äldste klagomål mot honom och krävde att få honom dömd.

I Caesarea Filippi, dagens Banias i norra Galileen, finns resterna av Herodes Agrippa II:s palats kvar.

¹⁶Men jag svarade dem att romarna inte brukar utlämna någon innan den anklagade har mött sina anklagare ansikte mot ansikte och fått möjlighet att försvara sig mot beskyllningen. ¹⁷När de sedan kom hit, sköt jag inte upp saken utan satte mig redan nästa dag på domarsätet och befallde att mannen skulle föras fram.
     ¹⁸Men när hans anklagare steg fram, beskyllde de honom inte för sådana brott som jag hade väntat mig. ¹⁹Vad de hade mot honom gällde några tvistefrågor om deras egen religion och en viss Jesus som var död men som Paulus påstod (vidhöll upprepade gånger) lever. [De initiala anklagelserna att Paulus hade orenat templet nämns inte, i stället är det kärnfrågan om Jesu uppståndelse som upprör de judiska ledarna, se Apg 23:6; 24:21.] ²⁰Jag visste inte hur jag skulle handla i detta fall, så jag frågade om han ville komma till Jerusalem och stå inför rätta där. ²¹Men Paulus yrkade på att bli kvar för att få sin sak avgjord av kejsaren [som då var Nero]. Därför befallde jag att han ska hållas kvar tills jag kan skicka honom till kejsaren."

Paulus inför kung Agrippa II
²²Agrippa sa till Festus: "Jag skulle också vilja höra den mannen."
    Festus svarade: "I morgon får du höra honom."
    

Denna del av det romerska palatset i Caesarea kan vara audienssalen där Paulus förhörs.

²³Nästa dag kom Agrippa och Berenike med pompa och ståt [gr. phantasia, som ofta beskriver en högtidlig parad] och trädde in i audienssalen tillsammans med befälhavarna [antagligen fem stycken eftersom det fanns fem kohorter stationerade i Caesarea] och stadens förnämsta män. På Festus befallning fördes Paulus in.
     ²⁴Festus sa: "Kung Agrippa, och alla ni andra församlade herrar, framför er ser ni den man som är orsak till att hela det judiska folket vänt sig till mig, både i Jerusalem och här, och högljutt krävt att han inte ska få leva längre. ²⁵Men jag har förstått att han inte har gjort något som förtjänar döden, och då han själv har vädjat till kejsaren har jag beslutat att skicka honom dit. ²⁶Men jag har inget specifikt att skriva om honom till min herre. [Nu behöver jag er hjälp.] Därför har jag ställt honom inför er och framför allt inför dig, kung Agrippa, så att jag efter den här utfrågningen har något att skriva. ²⁷Jag ser ju ingen mening med att skicka en fånge utan att ange vad han är anklagad för."

Tillbaka upp