Hem

Bibeln på ett år

Nästa dag

Helbibel - onsdag 10/7

1 Krön 9:1-10:14, Ps 8:1-10, Ords 18:23-24, Apg 27:21-44


1 Krön 9:1-10:14

Nuvarande Israel


Jerusalem efter fångenskapen
1Hela Israel blev upptecknat i släktregister, och de finns uppskrivna i boken om Israels kungar. [Syftar på officiella listor på namn och familjer som förvarades i arkiv. Användes för beskattning och militärtjänst.]

Juda fördes bort för sin otrohets skull i fångenskap till Babel. 2De första som bosatte sig inom sina arvsbesittningar och i sina städer var israeliter, präster, leviter och tempeltjänare. 3I Jerusalem bodde en del av Juda barn, av Benjamins barn och av Efraims och Manasse barn, nämligen: 4Utaj, son till Ammihud, son till Omri, son till Imri, son till Bani, av Perets, Judas sons, barn, 5av shiloniterna Asaja, den förstfödde, och hans söner, 6av Zerachs barn Jeguel och deras bröder, 690, 7av Benjamins barn Sallu, son till Meshullam, son till Hodavja, son till Hassenua, 8dessutom Jibneja, Jerohams son, och Elah, son till Ussi, son till Mikri, och Meshullam, son till Shefatja, son till Reguel, son till Jibneja, 9liksom deras bröder efter deras ättföljd, 956 till antalet. Alla dessa män var huvudmän för familjer, var och en för sin familj.

Prästerna i Jerusalem
10Av prästerna: Jedaja, Jojarib och Jakin, 11dessutom Asarja, son till Hilkia (hebr. Chilqijaho), son till Meshullam, son till Tsadoq, son till Merajot, son till Ahitub, fursten i Guds hus, 12dessutom Adaja, son till Jeroham, son till Pashur, son till Malkijah, dessutom Maasaj, son till Adiel, son till Jasera, son till Meshullam, son till Meshillemit, son till Immer, 13liksom deras bröder, huvudmän för sina familjer. De var 1 760 män och mycket kunniga i de sysslor som hörde till tjänstgöringen i Guds hus.

Leviterna i Jerusalem
14Av leviterna: Shemaja, son till Hashub, son till Asrikam, son till Hashabja, av Meraris barn, 15dessutom Bakbackar, Cheresh (betyder: "stum") och Galal, liksom Mattanja, son till Mika, son till Sikri, son till Asaf, 16dessutom Obadja, son till Shemaja, son till Galal, son till Jedutun, liksom Berechjah, son till Asa, son till Elkana, som bodde i netofatiternas byar.

Dörrvakterna i Jerusalem
17Dörrvakterna: Shallum, Ackub, Talmon och Ahiman med sina bröder. Shallum var huvudmannen. 18De tjänstgör ännu vid Kungsporten på östra sidan. Dessa var dörrvakterna i Levi barns läger. 19Men Shallum, son till Kore, son till Ebjasaf, son till Korach, hade tillsammans med sina bröder i sin fars familj, koraiterna, till uppgift att hålla vakt vid tältets trösklar. Deras fäder hade nämligen hållit vakt vid ingången till Herrens läger. 20Pinehas, Eleasars son, hade tidigare varit furste över dem – må Herren vara med honom! 21Sakarja, Meshelemjas son, var dörrvakt vid ingången till uppenbarelsetältet. 22Alla de som var utvalda till dörrvakter vid trösklarna var 212 till antalet. De blev upptecknade i släktregistret i sina byar. David och siaren Samuel hade tillsatt dem att tjäna på heder och tro. 23De och deras söner stod därför vid portarna till Herrens (Jahves) hus, tälthuset, och höll vakt. 24Dörrvakterna hade sina platser efter de fyra väderstrecken: i öster, väster, norr och söder. 25Deras bröder, som bodde i sina byar, skulle från tid till annan hjälpa dem i perioder om sju dagar. 26På heder och tro var dessa fyra, som var leviter, förmän för dörrvakterna. De hade dessutom ansvar för kamrarna och förvaringsrummen i Guds hus. 27Natten tillbringade de runt omkring Guds hus, för det var deras uppgift att hålla vakt, och de skulle öppna dörrarna varje morgon.

De övriga leviterna
28Några av dem hade ansvar för de kärl som användes vid tjänstgöringen. De räknade dem och bar in dem och räknade dem igen innan de bar ut dem. 29Några av dem var förordnade att ha ansvar för de andra kärlen, för alla andra kärl i helgedomen, liksom för det fina mjölet, vinet, oljan och rökelsen och de väldoftande kryddorna. 30Och några av prästernas söner beredde salvan av de väldoftande kryddorna. 31Mattitja, en av leviterna, koraiten Shallums förstfödde, hade på heder och tro ansvar för bakningen av offerbröden. 32Några av deras bröder, kehatiternas söner, hade ansvar för skådebröden och skulle förbereda dem för varje sabbat. 33Men de andra, nämligen sångarna, huvudmän för levitiska familjer, uppehöll sig i kamrarna och var befriade från all annan tjänstgöring, eftersom de var upptagna av sin tjänstgöring dag och natt. 34Dessa var huvudmännen för de levitiska familjerna, huvudmän efter sin ättföljd. De bodde i Jerusalem.

Sauls släkt
35I Givon bodde Givons far Jeguel. Hans hustru hette Maacha. 36Hans förstfödde son var Abdon, följd av Sur, Kish, Baal, Ner, Nadab, 37Gedor, Achjo, Sakarja och Miklot. 38Och Miklot blev far till Shimam. De bodde också tillsammans med sina bröder i Jerusalem, mitt emot sina bröder. 39Ner blev far till Kish, Kish till Saul, och Saul till Jonatan, Malki-Shua, Abinadab och Eshbaal. 40Jonatans son var Merib-Baal, och Merib-Baal blev far till Mika. 41Mikas söner var Piton, Melek och Taharea. 42Achaz [Mikas fjärde son, se 1 Krön 8:35] blev far till Jara, Jara till Alemet, Asmavet och Simri, och Simri blev far till Mosa. 43Mosa blev far till Bina. Hans son var Refaja. Dennes son var Elasa och hans son Asel. 44Asel hade sex söner, och de hette Asrikam, Bokeru, Ismael, Shearja, Obadja och Hanan. Dessa var Asels söner.

Berättelser om David (kap 10-21)

David blir kung – Jerusalem intas


Saul tar sitt eget liv
1[Nu följer berättelser från Davids liv. I jämförelse med Första Samuelsboken utelämnas de händelser och berättelser där han beskrivs som svag eller omoralisk. Material som bara återfinns här är hur David förbereder för tempelbygget (1 Krön 22-29). David liknas vid en "Mose" som får ritningar till hur tempeltjänsten ska utföras (1 Krön 28:11-19).]

Filistéerna stred mot Israel, och Israels män flydde för dem och föll slagna på berget Gilboa. 2Filistéerna ansatte Saul och hans söner hårt, och de dödade Sauls söner Jonatan, Abinadab och Malki-Shua. 3När striden hårdnade runt Saul och bågskyttarna fann honom, blev han svårt sårad av skyttarna.
     4Han [Saul] sa till sin väpnare: "Dra ditt svärd och genomborra mig, så att inte de oomskurna kommer och skymfar mig."
    Men hans väpnare ville inte, för han var mycket rädd. Då tog Saul själv svärdet och kastade sig över det. 5När väpnaren såg att Saul var död, kastade också han sig över sitt svärd och dog. 6Så dog Saul och hans tre söner. Alla som tillhörde hans hus dog på samma gång.
     7När alla israeliterna i dalen såg att deras här hade flytt och att Saul och hans söner var döda, övergav de sina städer och flydde. Sedan kom filistéerna och bosatte sig i dem.
     8Dagen därpå kom filistéerna för att plundra de slagna, och fann då Saul och hans söner där de låg fallna på berget Gilboa. 9De plundrade honom och tog med sig hans huvud och hans vapen och sände omkring dem i filistéernas land och berättade den goda nyheten för sina avgudar och för folket. 10De lade hans vapen i sitt gudahus och hängde upp hans skalle i Dagons tempel.
     11När invånarna i Jabesh i Gilead [20 km öster om Beit-Shean] hörde om allt som filistéerna hade gjort med Saul, 12bröt alla vapenföra män upp och tog Sauls och hans söners döda kroppar och förde dem till Jabesh. De begravde deras ben under terebinten i Jabesh och fastade sedan i sju dagar.
     13Sådan blev Sauls död, därför att han hade varit trolös mot Herren. Han hade inte hållit Herrens ord, och dessutom rådfrågat en andebesvärjerska [1 Sam 28] för att få svar. 14Han hade inte sökt svar hos Herren. Därför dödade Herren honom och flyttade över kungadömet till David, Ishais son.

Ps 8:1-10

Psalm 8 – Vad är då en människa?

Föregående psalm avslutades med frasen: "Jag vill lovsjunga Herrens, den Högstes, namn", se Ps 7:18. Sedan följer den första psalmen som riktar sig direkt till Gud i lovprisning. Den röda tråden är Guds obeskrivliga storhet. Psalmen tar även upp människans roll i skapelsen och Guds omsorg om henne trots hennes litenhet. Denna storslagna psalm är och har varit en inspirationskälla till många psalmer och lovsånger, bland annat Carl Bobergs "O Store Gud" från 1885, som översatts från svenska till många andra språk.

Författare: David

Citeras:
Vers 3 i Matt 21:16
Vers 5-7 i Heb 2:6-8
Vers 7 i 1 Kor 15:27 och Ef 1:22

Struktur: David både inleder och avslutar med att utbrista "hur majestätiskt" – och detta utgör psalmens inramning. Centralt i vers 5 ställs frågan vad är då en människa? Tre gånger används det hebreiska ordet mah som översätts hur eller vad (vers 2a, 5 och 10). Det hebreiska grundordet för himlar/skyar, shamajim, används också tre gånger (vers 2b, 4 och 9). Uppställningen nedan åskådliggör hur mästerligt inspirerad denna psalm är uppbyggd:

A Hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden, vers 2a
 B Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna, vers 2b
  C En makt mot fiender, vers 3
   D Se på stjärnorna ..., vers 4
    E Vad är då en människa, vers 5
   D´ ... och förstå att du är mindre än Gud, vers 5b-6a
  C´ Människans makt över Guds händers verk, vers 6b-8
 B´ Människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet, vers 9
A´ Hur majestätiskt är inte ditt namn över hela jorden, vers 10

1Till (för) ledaren. [Beskriver någon som utmärker sig – som är strålande och framstående inom sitt område. Syftar dels på föreståndaren för tempelmusiken men även på Messias, den strålande morgonstjärnan, se Upp 22:16 och inledningen till Psaltaren.]

Till (för) Gittit (vinpress). En psalm [sång ackompanjerad på strängar] av David.

["Till Gittit" är troligtvis en musikalisk anvisning, en dåtida känd melodi eller namnet på ett instrument och återfinns bara här och i Ps 81:1; 84:1. Ordet härstammar från gatt som är det hebreiska ordet för vinpress. En del kopplar detta med höstens firande kring bärgningen av vinskörden och lövhyddohögtiden sukkot. Andra tror att psalmen har en koppling till staden Gat och dess speciella instrument eller musikstil. Det var just i den staden som David blev tillfångatagen, se Ps 34:1; 56:1. Som ung hade han även stridit mot Goliat som var från staden Gat. I 1 Sam 17:42-43 hånar Goliat den unge tonåringen David och säger att han bara är ett "litet barn". Kan det vara den tråden som David tar upp i tredje versen? Oavsett om det är staden eller ordet "Gat" så är betydelsen "vinpress". I ett messianskt perspektiv kan vi se symboliken med hur Jesus krossas som en druva i en vinpress, men också glädjen och festen som skörden ger.]
-
2[Psalmen inleds och avslutas med lovprisning, se vers 10.]

Herre (Jahve), vår Herre (Adonaj) [Gud, du som har all makt],
    hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden!
För din ära (ryktet om dig)
    sträcker sig över himlarna (stjärnorna, universums yttersta gräns).

[Guds ära sträcker sig uppåt över himlarna. Vers 2b hör ihop med vers 9 där människans ära sträcker sig nedåt från himlarna till havet.]
3Från munnen på [små] barn och diande [spädbarn]
    har du upprättat (förberett; lagt grunden till) en makt (styrka; ett starkt fäste)
    på grund av dina motståndare (som ansätter dig)
för att sätta stopp för (tysta) fienden och hämnaren.

[Här jämförs små oskyldiga och renhjärtade barn med upproriska och trotsiga fiender. I sammanhanget finns även en kontrast mellan himlarna (vers 2b och 4) och människorna. I jämförelse med universums storhet är även den mäktigaste av människor här på jorden som ett litet spädbarn. Jesus citerar den grekiska översättningen Septuaginta i Matt 21:16.]
4När jag ser dina himlar, dina fingrars verk,
    månen och stjärnorna som du satt (fäst; ordagrant: rest) upp …

[Meningen avslutas inte, detta är en s.k. aposiopesis – det är som om författaren blir överväldigad och det blir en paus. Psalmen skiftar också här från tredje person ("vår Gud" i vers 2) till första person ("jag ser") och blir mer personlig.]
5Vad är [då] ett [bräckligt] människosläkte (hebr. enosh)
    att du tänker på (kommer ihåg) det? (Vad är en människa att du lägger märke till henne?)
En människoson ("Adams son") [kommen av jord],
    att du har omsorg om (vakar över) honom?
6Ändå gjorde du honom lite lägre än (nästan som)
    Gud (ett gudaväsen; lät honom sakna lite av Gud – hebr. Elohim/elohim)

[Människan lyfts fram i singular maskulin form i vers 5-7, men här åsyftas även hela mänskligheten (kollektivt substantiv). Hebr. enosh betecknar det samlade förgängliga människosläktet (och står också i maskulin form). Stycket citeras i Heb 2:5-8 – då även med ett messianskt perspektiv. Det hebreiska ordet Elohim/elohim (plural) har en bred betydelse från den ende Guden, till gudaväsen, änglar och mänskliga ledare (se även Ps 82). Frasen kan uppfattas som att människan skapades med lite avsaknad av Guds egen storhet. Den grekiska översättningen Septuaginta (som är den som citeras från i Hebreerbrevet) tolkar det som att människan nästan är som änglarna.]
och krönte (omgav) honom med ära och majestät –
     7satte honom att styra (råda; ha auktoritet) över dina händers verk [din skapelse].
Allt har du lagt under hans fötter,
     8alla får och oxar och även de vilda djuren,
9himlens fåglar och havets fiskar
    och allt som rör sig i (korsar över) havets vågor (havsströmmar; ordagrant: på havens stigar/vägar).
[I kontrast till himlarna och universums yttersta gräns (vers 2b) nämns de minsta djuren i haven, som t.ex. plankton.]
10[Psalmen avslutas och ramas in med samma lovprisning som den inleddes med, se vers 2.]

Herre (Jahve), vår Herre (Adonaj) [Gud, du som har all makt],
    hur majestätiskt (mäktigt, stort, ståtligt, härligt) är inte ditt namn (rykte) över hela jorden!

Ords 18:23-24

23Den fattige talar bönfallande [ord] (ber om nåd),
    den rike svarar med hårda (aggressiva, sarkastiska, burdusa) [ord].

24En man med [många] bekanta [en som försöker vara vän med hela världen] blir splittrad (bryts sönder),
    men det finns [verkligen] kärlek som är trofast (nära, tätt intill) [som liksom klänger sig fast] från en broder.

[Vänskapskretsen, dvs. de som hör till de "bekanta" (hebr. reaim; i pluralis) jämförs här med en verklig vän (maskulinum singularis). Hebreiskan har i andra strofen ordagrant verbet för att älska (ahav), dvs. någon som älskar eller har kärlek, men översätts här lite mer som ett verbalsubstantiv (kärlek kräver ju att någon älskar). Den vän som alltid älskar är Jesus, se Joh 15:14-15.]

Apg 27:21-44

Paulus tar till orda

Under två veckor driver skeppet på Medelhavet.

21Ingen hade velat äta något på länge [på grund av sjösjuka och oro]. Då steg Paulus fram mitt ibland dem och sa: "Ni män skulle ha lytt mitt råd att inte gå ut från Kreta. Då hade ni besparat er den här skadan och förlusten. 22Men nu uppmanar jag er att fatta mod. Inte en enda av er ska mista livet, bara fartyget ska gå under. 23En ängel från den Gud som jag tillhör och tjänar stod nämligen hos mig i natt, 24och han sa: Var inte rädd, Paulus. Du ska stå inför kejsaren, och alla som seglar med dig har Gud skänkt dig. 25Så fatta mod, ni män! Jag litar på Gud att det blir som han sagt mig. 26Vi måste bara stranda på en ö." [Det profetiska ordet Paulus delar uppmuntrar och ger hopp, se 1 Kor 14:3.]

Närmar sig land efter två veckor
27När den fjortonde natten kom och vi fortfarande drev omkring på Adriatiska havet, började sjömännen vid midnatt förstå att vi närmade oss land. 28De lodade och fick ett djup på 20 famnar (ca 36 meter). Lite längre fram lodade de igen och fann att djupet var 15 famnar (ca 27 meter).

På Maltas nationella sjöfartsmuseum finns flera ankare från romersk tid som hittats längs med kusten.

29De var nu rädda att vi skulle driva på något skarpt skär, så de kastade ut fyra ankare från aktern och önskade sedan bara att det skulle bli dag. 30Men sjömännen gjorde ett försök att fly från skeppet. De firade ner livbåten i sjön under förevändning att de skulle kasta ut ankare från fören. 31Paulus sa till officeren och soldaterna: "Om de inte stannar kvar ombord kan ni inte bli räddade." 32Då kapade soldaterna trossarna på skeppsbåten och lät den driva bort.

Paulus uppmuntrar alla ombord
33Strax före gryningen uppmanade Paulus alla att äta. Han sa: "I fjorton dagar har ni nu väntat och varit utan mat och inte ätit. 34Därför uppmanar jag er att äta. Det är nödvändigt för att ni ska bli räddade, för ingen av er ska mista så mycket som ett hårstrå på sitt huvud."
     35När han hade sagt detta tog han ett bröd, tackade Gud inför dem alla, bröt det och började äta. 36Då fick alla nytt mod och tog sig mat, de också. 37Vi var totalt 276 personer ombord. 38När de hade ätit och var mätta lättade de skeppet genom att kasta spannmålslasten i sjön.

Alla räddas

Paulus vik på Maltas nordliga kust.

©Melody Sundberg

39[Maltas kust består till mesta delen av klippor, men det finns några bukter med sandstränder. På den norra kusten finns en bukt som kallas Paulus vik med en ö i som heter Paulus ö. Detta är den traditionella platsen för skeppsbrottet.]

När det blev dag kände de inte igen landet, men de fick syn på en bukt med sandstrand och bestämde sig för att om möjligt låta skeppet driva upp där. 40De kapade ankarna och lämnade dem i havet. Samtidigt löste de trossarna från styrårorna, hissade förseglet för vinden och styrde mot stranden. 41Men de drev emot ett rev (ordagrant "en plats öppen för två hav") där skeppet gick på grund. Fören borrade sig in och stod orubbligt fast, medan aktern började brytas sönder av de kraftiga bränningarna. 42Soldaternas plan var då att döda fångarna så att ingen skulle kunna simma i väg och fly. 43Men officeren ville rädda Paulus och hindrade dem från att utföra sin plan. Han befallde att de simkunniga skulle hoppa i vattnet först och ta sig i land 44och därefter de övriga, en del på plankor och andra på vrakdelar från skeppet. På det sättet blev alla räddade och kom i land.





Igår

Planer

Stäng  


Helbibel