Helbibel - fredag 12/7
1 Krön 12:19-14:17, Ps 9:13-21, Ords 19:4-5, Rom 1:1-17
1 Krön 12:19-14:17
19Från Manasse gick några över till David, när han drog ut med filistéerna i kriget mot Saul. Men David och hans män fick inte hjälpa filistéerna, för filistéernas furstar hade rådslag och skickade sedan bort honom och sa: "Det kostar oss våra huvuden om han går över till sin herre Saul!" 20När han gav sig i väg till Tsiklag, gick dessa från Manasse över till honom: Adna, Josabad, Jediael, Mikael, Josabad, Eliho och Silletaj, huvudmän för de ätter som hörde till Manasse. 21De hjälpte David mot rövarbanden, för de var alla tappra stridsmän och blev ledare i hären. 22Dag efter dag kom allt fler till David för att hjälpa honom, tills han hade en här stor som Guds här. 23Detta är antalet av det beväpnade krigsfolk som kom till David i Hebron för att efter Herrens befallning flytta Sauls kungamakt över till honom: 24Juda söner som bar sköld och spjut, 6 800 beväpnade till strid,25av Simeons söner tappra stridsmän, 7 100,
26av Levi söner 4 600,
27därtill Jojada, fursten inom Arons släkt, och med honom 3 700,
28dessutom Tsadoq, en tapper ung man med sin fars släkt, 22 befälhavare,
29av Benjamins söner, Sauls stamfränder, 3 000 – vid den tiden höll nämligen de flesta av dem fortfarande troget fast vid Sauls hus –
30av Efraims söner 20 800 tappra stridsmän, namnkunniga män i sina familjer,
31av ena hälften av Manasse stam 18 000 namngivna män som kom för att göra David till kung,
32av Isaskars söner kom män som förstod tidens tecken och insåg vad Israel borde göra, 200 befälhavare samt alla deras stamfränder under deras befäl,
33av Sebulon stridsberedda män som var rustade till strid med alla slags vapen, 50 000 som ställde upp helhjärtat,
34av Naftali 1 000 officerare och med dem 37 000 beväpnade med sköld och spjut,
35av daniterna män rustade till strid, 28 600,
36av Asher, stridsberedda män rustade till strid, 40 000,
37och från andra sidan Jordan, av rubeniterna, gaditerna och andra hälften av Manasse stam, 120 000, rustade till strid med alla slags vapen.
38Alla dessa krigsmän kom till Hebron, beredda till strid, fast beslutna att göra David till kung över hela Israel. Hela det övriga Israel var också enigt i att göra David till kung. 39De var där hos David i tre dagar och åt och drack, för deras bröder hade försett dem med livsmedel. 40De som bodde närmast dem, ända upp till Isaskar, Sebulon och Naftali, förde också till dem, på åsnor, kameler, mulåsnor och oxar, livsmedel i mängd till föda: mjöl, fikonkakor och russinkakor, vin och olja, kor och får. Det rådde glädje i Israel.
Önskan att föra tillbaka arken
1David rådgjorde med överbefälen och underbefälen och med alla furstarna. 2Sedan sa David till hela Israels församling: "Om ni samtycker och om det är från Herren (Jahveh), vår Gud (Elohim), låt oss då sända bud åt alla håll till våra övriga bröder över hela Israels land och dessutom till prästerna och leviterna i deras städer med betesmarker, att de ska samlas hos oss. 3Låt oss flytta vår Guds ark till oss, för under Sauls tid frågade vi inte efter den." 4Hela församlingen svarade att man skulle göra så, för alla tyckte att förslaget var gott.
5David samlade då hela Israel, från Shihor i Egypten ända dit där vägen går till Chamat [i nuvarande södra Syrien, inte så långt från Tell Dan, se Dom 18:28], för att hämta Guds ark från Kirjat-Jearim. 6David drog med hela Israel upp till Baalah, till Kirjat-Jearim [13 km väster om Jerusalem], som tillhör Juda, för att därifrån föra upp Herrens (Jahvehs), Guds (Elohims), ark, han som tronar på (över) keruberna och efter vilken den [arken] hade fått sitt namn. [2 Sam 6:2]
7De satte Guds ark på en ny vagn och förde bort den från Abinadavs hus. Det var Uzza och Achjo som körde vagnen. [Achjo gick framför, se 2 Sam 6:4.] 8David och hela Israel dansade inför Guds ansikte av all kraft till sånger och harpor, lyror, tamburiner, cymbaler och trumpeter.
9Men när de kom till Kidons tröskplats räckte Uzza ut sin hand för att ta tag i arken, eftersom oxarna snavade. 10Då upptändes Herrens vrede mot Uzza, och han slog honom för att han räckt ut sin hand mot arken, så att han föll ner död där inför Gud.
11Men David blev upprörd eftersom Herren (Jahveh) hade brutit ner (hebr. perets) Uzza, så han kallade den platsen Peres-Uzza, som den heter än i dag. [Perets betyder bryta sönder och Uzza betyder stark. Platsen ligger bara 1 km väster om Jerusalem.]
12David greps den dagen av sådan fruktan för Gud att han sa: "Hur skulle jag våga föra Guds ark till mig?" 13Därför flyttade inte David in arken till sig i Davids stad, utan tog den avsides till gatiten Obed-Edoms hus. 14Och Guds ark blev kvar i Obed-Edoms hus och hans familj i tre månader. Och Herren välsignade Obed-Edoms hus och allt han ägde.
1Hiram, kungen i Tyros, skickade sändebud till David med cederträ, murare och timmermän för att bygga ett hus åt honom. 2David förstod att Herren hade befäst honom som kung över Israel, för han hade låtit hans rike bli upphöjt för sitt folk Israels skull.
3David tog sig ännu fler hustrur i Jerusalem, och David blev far till ännu fler söner och döttrar. 4Dessa är namnen på de söner han fick i Jerusalem: Shammua, Shobab, Natan, Salomo, 5Jivchar, Elishua, Elpelet, 6Noga, Nefeg, Jafia,
7Elishama, Beeljada och Elifelet.
8När filistéerna hörde att David hade blivit smord till kung över hela Israel, drog de alla upp för att söka efter David. När David hörde det drog han ut mot dem. 9Filistéerna kom och ryckte in i Refaimdalen. 10David frågade då Gud (Elohim): "Ska jag dra upp mot filistéerna? Kommer du då ge dem i min hand?"
Herren (Jahveh) svarade honom: "Dra upp. Jag ska ge dem i din hand."
11De drog upp till Baal-Perasim, och där besegrade David dem. David sa: "Gud bröt ner mina fiender genom min hand som en flodvåg." Därav fick platsen namnet Baal-Perasim. 12De lämnade sina gudar där, och David befallde att de skulle brännas upp i eld.
13Men filistéerna ryckte in i dalen igen. 14När David frågade Gud på nytt, svarade Gud honom: "Du ska inte dra dit upp efter dem. Gå runt dem och anfall dem från det håll där bachaträden ("de gråtande träden" – hebr. bachaim) står. 15Så snart du hör ljudet av steg i bachaträdens toppar ska du dra ut till strid, för då har Gud dragit ut framför dig för att slå filistéernas här." [Trädet är troligtvis ett balsamträd (Meckabalsam, Gileadbalsam) som droppar sav när grenar och löven bryts av. Namnet kommer från verbet för att gråta (hebr. bacha), se även 2 Sam 5:23-24; Ps 84:7.] 16David gjorde som Gud hade befallt honom. De slog filistéernas här och förföljde dem från Givon ända till Gezer [längs med Ajiondalen västerut, halvvägs till Medelhavskusten].
17Och ryktet om David gick ut i alla länder, och Herren lät fruktan för honom komma över alla folk.
Ps 9:13-21
13För han som kräver blod [blod i plural, se 1 Mos 9:5-6] kommer ihåg,han har inte glömt de ödmjukas rop.
[Den sjunde hebreiska bokstaven är: ז – zajin. Bokstaven används i ordet "Lovsjung". Tecknet avbildar ett svärd. Bokstaven symboliserar rörelse och iver och förstärker hur Gud är den som utkräver blod. Gud ser allvarligt på mord och första gången ordet "kräver" används är i 1 Mos 9:5, vilket tydligt kopplar ihop betydelsen här. Ordet för ödmjuk (hebr. anav) beskriver också någon som är betryckt på grund av orättfärdighet, se Ps 37:11.]
ח – chet
14Visa mig nåd (oförtjänt kärlek; favör), Herre (Jahveh). Se hur jag plågas av dem som hatar mig!
Lyft bort mig från dödens portar;
15så att jag kan räkna upp (noggrant återge) allt ditt lov [allt lovvärt du gjort]
i dotter Sions portar [en kärleksfull poetisk titel på staden Jerusalem] och glädja mig i din frälsning.
[Den åttonde hebreiska bokstaven är: ח – chet. Tecknet avbildar ett staket. Bokstaven symboliserar något som binder samman och inhägnar, rent fysiskt som ett staket eller en mur, eller socialt som vänskap och kärlek. I denna vers är det ropet efter barmhärtighet, "Visa mig nåd", i vers 14 som börjar med denna bokstav. Användningen här belyser Guds starka kärlek till mänskligheten. Ordet för "se" i vers 14 har en djupare innebörd än att bara se, det handlar om ett engagemang som kommer att resultera i ett handlande.]
ט – tet
16Hednafolken sjönk ner i den grav (djupa grop) de grävde,
deras egen fot fastnade i det nät de själva lagt ut (gömt, fällan de gillrat).
17Herren (Jahveh) har uppenbarat sig, han har verkställt dom,
den gudlöse (ogudaktige, ondskefulle) fångas (snärjs, trasslar in sig) i sina egna [onda] gärningar.
[Den nionde hebreiska bokstaven är: ט – tet. Tecknet avbildar ett huvud och en svans och föreställer antingen en orm i en korg eller en människa böjd i ödmjukhet. Paradoxalt nog kan bokstaven symbolisera både ont och gott – antingen rebelliskhet eller godhet. Den här versen börjar med ordet "sjönk ner" och förstärker hur ogudaktighet och rebelliskhet måste böja sig ned när Herren uppenbarar sig.]
Higajon (tala lågmält, be; strängaspel) – Selah.
[Uttrycket selah är antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits. Detta är enda gången ordet higajon används tillsammans med selah och förstärker uppmaningen att stanna upp och fundera på det som just har sagts. Ordet används om att begrunda, lågmält grubbla. Det är också en musikalisk beskrivning, kanske liknande affettuoso – med värme, känslofullt (italienska, från latinska affectuosus). Se även Ps 92:4.]
י – jod
18De gudlösa (ogudaktiga, ondskefulla) ska återvända till (är på väg mot) Sheol (graven, underjorden – de dödas plats),
alla hedniska folk som glömmer (ignorerar) Gud (Elohim).
[Den tionde och minsta hebreiska bokstaven är: י – jod. Tecknet avbildar en arm eller en sluten hand. Handen symboliserar styrka och kraft. Ordet "återvända" börjar med denna bokstav och förstärker hur Gud står emot de ogudaktiga. Samma ord används i vers 4 där fienderna "vänder tillbaka" och stapplar mot sin undergång. Ordet "återvända" i hebreiskan har många nyanser och behöver inte bokstavligt betyda att de ogudaktiga redan varit i dödsriket, snarare är betydelsen här att de går i den riktningen. En dag kommer de uppstå och möta den andra döden, se Dan 12:2; Upp 20:11-15. I föregående vers och i denna nämns ordet "den ogudaktige" igen. Förra gången var i vers 6. På nytt blir det en störning i mönstret i psalmen. Istället för att vara två verser är stycket bara en vers, se även Ps 9:6-7; 10:2-11.]
כ – kaf
19För den fattige ska inte vara glömd för alltid,
den ödmjukes [som fallit offer för orättfärdighet och blivit förtryckt, hans] hopp är inte heller borta för evigt.
20Stå upp, Herre (Jahveh)!
Låt inte människor ha makten (överhanden)!
Låt hednafolken bli dömda inför ditt ansikte.
21Ge dem en lärare (vördnad, skräck), Herre (Jahveh).
Låt hednafolken förstå att de bara är människor.
[Det hebreiska ordet morah används bara här i hela Bibeln. Det är samma konsonanter som ordet för "lärare". Den grekiska och syriska översättningen av GT översätter så. Andra ser morah som en felstavning av hebreiska mora som betyder "vördnad, skräck och fruktan".
Den elfte hebreiska bokstaven som inleder versen är: כ – kaf. Tecknet avbildar en handflata. Ordet "För" börjar på detta ord och binder ihop med föregående verser att Gud kommer döma orättfärdighet, se vers 17-18. Symbolen med den utsträckta handen kan förstärka att David vill att Gud ska agera och sträcka ut sin hand så folken lär sig och förstår att Gud vill ha en relation med dem. Paulus tar upp samma tema och frågar retoriskt i Rom 10:14 hur någon ska kunna åkalla och tro om de inte fått höra om Gud. På motsvarande sätt som tidigare då vers 10 och 11 lades till för att återupprätta ordningen har detta stycke förlängts med vers 21. I vers 18 nämndes ju de ogudaktiga, ordningen stördes och stycket blev kortare. På nytt upprättas ordningen, och det med en utsträckt hand!]
Selah. [Antagligen ett avbrott för instrumentalt mellanspel, en paus för att begrunda vad som just har sjungits.]
Ords 19:4-5
4Rikedom ger många vänner (bekantskaper),men den fattige undviks av sin granne.
5Ett falskt vittne blir inte ostraffat,
och den som andas ut lögner kommer inte undan [straff].
Rom 1:1-17
ROMARBREVET[Introduktion: Brevet behandlar på ett systematiskt sätt de grundläggande sanningarna i tron. I Rom 10:9 beskrivs hur man blir frälst genom hjärtats tro och munnens bekännelse. Apostlagärningarna avslutas med att Paulus anländer till Rom, och det är då naturligt att det följs av det brev han skrev till församlingen några år tidigare då han var i Korint. Många har berörts av detta brev. Augustinus, en av kyrkofäderna, kom till tro år 380 när han läste Rom 13:13-14. På 1500-talet blev det tydligt för Martin Luther att det är tron som frälser, se Rom 3:28. Drygt tvåhundra år senare fick John Wesley frälsningsvisshet när man läste ur förordet ur Luthers kommentar på Romarbrevet i en kyrka i London. Brevet är strukturerat i ett antal frågor, några formulerade – andra tänkta, som Paulus besvarar.
Skrivet: Omkring år 56 e.Kr.
Till: Rom, se Rom 1:7.
Från: Korint. I brevet finns en referens till Korints östra hamnstad Kenkrea, se Rom 16:1. Gaius, som nämns i Rom 16:23, var en av de kristna ledarna i Korint, se 1 Kor 1:14.
Författare: Paulus, se Rom 1:1. Nedtecknat av Tertius, se Rom 16:22.
Budbärare: Troligtvis Febe, se Rom 16:1-2.]
Inledning (1:1-1:17)
Hälsning
Målning av Thomas Cole från 1800-talet som illustrerar Rom under dess storhetstid under Romarriket.
tjänare (slav, livegen) åt Jesus den Smorde (Messias, Kristus),
kallad till apostel (budbärare)
och avskild för [att predika] Guds evangelium (de goda nyheterna),
2som han har utlovat genom sina profeter
i de heliga Skrifterna.
[Paulus väljer att använda sitt grekiska namn Paulus, som betyder liten, i stället för sitt hebreiska namn Saul. Evangeliet fullbordar Gamla testamentets löften, se 1 Mos 3:15; Ps 45; Jer 31:31-34.]
3Gällande hans Son [det är det evangeliet handlar om] som var född [i mänsklig svaghet]
av (gr. ek) Davids säd
till sin (gr. kata) mänskliga natur (kött).
av (gr. en) helighetens Ande
genom (gr. ek) uppståndelsen från de döda –
Jesus den Smorde (Messias, Kristus), vår Herre.
[Vers 3-4 formar en kiasm med centrum i hur Jesus har bevisats vara Guds Son. Versen ramas in av ett inclusio av hans Son och vår Herre.]
5Genom honom har vi fått nåd (favör) [kraft] och vårt apostlaämbete. Anledningen är att föra människor av alla folk till trons lydnad för hans namns skull. [Trons lydnad kan också översättas "tron som leder till lydnad".] 6Ni är också bland dem som är kallade att tillhöra Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
7Till alla er i Rom
som är älskade (osjälviskt utgivande) av Gud,
kallade att vara heliga [önskar jag]:
Nåd (favör) [kraft] och frid
från Gud vår Far och Herren Jesus den Smorde (Messias, Kristus).
[Guds nåd har uppenbarats till frälsning för alla människor, se Tit 2:11. Det är upp till var och en att bekänna sig till honom, se 1 Joh 2:23; Luk 12:9.]
Paulus önskan att besöka Rom
Än i dag kan man besöka Forum Romanum som var ett av stadens torg.
13Syskon (bröder och systrar), jag vill att ni ska veta att jag många gånger har bestämt mig för att komma till er och skörda någon frukt bland er liksom bland andra folk, men hittills har jag varit förhindrad.
[Jesus talar om hur skörd är en bild av människors omvändelse och frälsning, se Joh 4:34-38.]
14Jag har skyldigheter
mot både greker och barbarer,
mot både lärda och olärda.
[Barbarer kallades alla icke-grekiska folk. Ordet har också en nedvärderande underton av att vara ociviliserad och olärd. Paulus använder den vanliga grekiska uppdelningen mellan greker och icke-greker, för att inkludera alla hedningar. Ursprunget för det grekiska ordet barbaros är att stamma och tala obegripliga ljud. För det grekiska örat lät alla främmande språk som obegripligt babbel. Utifrån detta skapades det ljudhärmande, onomatopoetiska, ordet bar-bar som blev barbaros.]
15Därför är det min önskan att få predika evangeliet också för er i Rom.
Brevets tema – evangeliet!
16För jag skäms inte för evangeliet (budskapet med de goda nyheterna). Det är [en] Guds kraft (gr. dunamis) till frälsning (räddning, befrielse, helande) för var och en som tror (förtröstar), både för jude (ordagrant: judisk) – [som kommer] först (främst) – och för grek (hedning). [Evangeliet är en befriande kraft som upprättar, helgar, förvandlar och förnyar alla som tror.] 17För Guds rättfärdighet uppenbaras [blir nämligen synlig] i det [i evangeliet] – från tro till tro – precis som det står skrivet [Hab 2:4]:
"Men den rättfärdige ska (kommer att) leva av tro."[Gr. pistis betyder tro, trohet, trofasthet, förtröstan, tillit och övertygelse. Tron har sitt ursprung i Guds egen fasta visshet och är en gåva som han fritt delar med sig av (Ef 2:8; 1 Joh 5:4). Uttrycket "från/av tro till tro" kan beskriva tro som växer och uppenbaras alltmer, från det första steget i trosvandringen (när man tar emot Jesus, se Joh 1:12) vidare genom helgelsen (som en Jesu lärjunge måste genomgå, se 1 Thess 4:7; 2 Thess 2:13; 1 Pet 1:15-17) fram till slutmålet (där allt kommer att bli helt uppenbart och synligt vid Herrens ankomst, se Mark 13:26; 2 Thess 1:7-10; 1 Pet 1:13; Upp 1:7). Det beskriver också en tro på Gud som växer och fördjupas. Uttrycket förstärker att det är bara med hjälp av tro, ja, bara utifrån tro, som vi kan ta emot evangeliet och bli rättfärdiga.]
Igår
Planer
- ❶ Dagens Bibelord
- ❷ Nya Testamentet
- > ❸ Helbibel
- ❹ Halvbibel
- ❺ Kvartbibel (Bibelsällskapets plan)
- ❻ Parallell
